www.sagoelin.blogg.se

Jag har flyttat!

Vecka 22

21+4

Och frågan lyder:

Hur stor kan en mage egentligen bli?
Herregud... And it just keeps growing :)

Älskade lilla skatt.
Jag älskar dig mer än livet.
Kom ut så vi får lära känna varrandra nu!
Du är så efterlängtad!

Herr Greger vill oxå vara med och bada. Att leka med tår, plaska med tassarna i vattnet och inte minst Dricka badvatten är extreemt skoj.. Eller helt enkelt bara ligga på tvättmaskinen och slå lite löst efter mamma för att få uppmärksamhet. Haha.
Töntkatten :)

Annars är jag sjuk och har spenderat den sista veckan på soffan. Utslagen. Ont. Sliten och Hungrig då jag inte ens pallat att stå upp länge nog att göra mat på tre dagar eller ens att sitta På röven i soffan.. eller i stolen för den delen. Sovit i snitt max två timmar pr. natt i en vecka. Hej, jag heter Elin och jag är redo för slakt!
Vad jag trodde var svamp är tydligen inte det utan har att göra med alla konstiga prickar jag fått på ben och armar..
Kan Kanske .. vara graviditetsallergi.. eller inte ... Dom vet inte.. så efter besök på mvc idag ( som slutade med undersökning, en skrikande, gråtande elin) blev jag skickad till Östra för en extra gyn undersökning.. med nästan samma resultat.. för att inte få några fler bra svar.. Så blir det sahlgrenska och hud mottagningen på måndag morgon.. Får se hur det går där :s
Jag vill inte vara gravid mera nu. Vill att älsk därinne skall bli klar och komma uuuut. Min kropp tycker inte om alla förändringar tror jag!

Dessutom säger Eéa att jag låter som Titti på rix morgonzoo eller vad det heter.. Och att hon är min Gert Fylking. Haha. Sött.

Strax sängen.. försöka sova..
Men det är iaf mysigt att Liten börjat sparka massa .. trots att jag blir lika livrädd varje gång ;) Fast lite börjar man ju vänja sig dock men! (l)
Kom ut nuuuu älskling.. mamma längtar efter dig! Iihk! :)

Ta hand om Er mina Vänner!

Och Förresten...Grattis Josefiin till ännu en highscore på tentan! Jag är stolt över dig sötunge!! (f)

Och Tack till Nenny och Änglatezz för sötaste kommentarerna på förra inlägget.. Ni är dom finaste!! Puss!!

Hej du, det va’ ju ett tag sen
Sexhundra dagar, men vem räknar precis
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint
Jag har träffat en annan nu, han behandlar mig bra
Jag går och nynnar hela tiden
Och jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi och
Är du fortfarande arg?

Pappa var på sjukhus, han klara’ sig bra
Men han är mycket smalare nu
Katten fick fyra fina ungar
Tre av dom dog och den fjärde heter Sam
Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann

Ah

Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da’r
Jag minns de än
De bästa någonsin
Är du fortfarande arg?

Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han
Jag gick dit ensam
Anna sa hon sett dig på stan
Hon sa du såg glad ut och hade ny frisyr
Hon sa den klädde dig, ah
Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre

Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?

Det var speciellt en av textraderna jag fastnade för.

Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre.


Jag har faktiskt tänkt ganska mycket på det, de sista två åren.. Jag sjöng alltid innan.. när jag var ensam förvisso.. Men jag sjöng alltid. Det var ett tecken på att jag mådde bra.. på att jag klarade mig.. på att jag kunde skjuta undan problemen.. Sången.. oavsätt alla falska toner var ett sätt att få mig själv glad.. Lite längre bort från verkligheten.
Men jag kan inte sjunga längre. Jag nynnar bara.
Det var så konstigt att se den meningen.. en tanke formulerad till ord. Knepigt.
Det är svårt att få det här att låta någonlunda vettigt.

Dagen har spenderats på msn med Josefiin. Vi har lyssnat på Lisa och Lasse och Säkert och Affe och druckit kaffe och snackat strunt.
Jag har gråtit säkerligen tre gånger och avslutat en relation och hoppas att jag klarar att hålla mina egna löften.
Josefin är bra på det sättet. Hon får mig att inse saker. Saker som kanske är självklara för andra men som jag behöver höra om och om igen för att få dom att fastna i hjärnan.
Som att det är ok att falla.. och jag vet att det är det. För jag vet att man reser sig igen. Jag har insett det nu. Tillslut. Men man måste tillåta sig. Man måste tillåta sig att gråta, sparka och skrika för att sedan kunna resa sig och komma starkare ur det.
Jag säger inte att jag riktigt vet hur man gör. Men jag jobbar på saken.
Och tack Josefin för dina varma ord. De gjorde mig glad mitt i mitt lilla känslokaos..
Och jag lovar .. ngn dag när du kommer ner från ditt kalla norr skall du få ta med Tarzan till Operan och titta på Nötknäpparen eller något annat töntigt! ^^

Jag försöker att inte tänka så mycket på det som varit. Att titta framåt. Nostalgi kan vara ack så vacker men samtidigt så frätande. Och det som varit kan man inte ändra på utan bara acceptera.
Kanske är det synd. Men det har format oss till dom vi är idag och nu har vi bara det att jobba ut ifrån.
Dags att göra bättre och göra annorlunda val. Inte att bli någon annan.. men någon bättre.
Jag ser fram emot det!

JAg älskar, jag lever, jag roas, jag gråter och jag skäms .. jag känner...

Men jag önskar jag sjöng igen.

Bara för att hon är sötast .. Och jag måste säga att det faktiskt inte var riktigt så illa .. *host* så måste jag lägga in SötLinas kommentar :P

Kommentarer

Rättelse; Jag trodde du skulle svimma före/under och efter... Samt påväg därifrån :P

Webbplats: http://youngandreckless.blogg.se Skrivet av Lina den 1 Februari 2008 23:32

Bara för att hon är sötast .. Och jag måste säga att det faktiskt inte var riktigt så illa .. *host* så måste jag lägga in SötLinas kommentar :P

Kommentarer

Rättelse; Jag trodde du skulle svimma före/under och efter... Samt påväg därifrån :P

Webbplats: http://youngandreckless.blogg.se Skrivet av Lina den 1 Februari 2008 23:32

Kortet på magen togs igår Vecka 18 (17+1)

Efter ungefär noll sömn p.g.a täppt näsa och oro inför blodprov vaknade man redan halvsju..
Försökte intala mig själv att jag alltid levde såhär innan och att det inte alls var några problem då och varför skulle det vara det nu.. men icke.. Lika trött var jag!

Fick dock sött mess av Lina redan fem över åtta om att vi skulle fika och jag inte skulle glömma bort det :)
Så well.. duschade och fick reda på att Lina hade fått en lucka i schemat..(thank god) och följde med till Mvc och var med när jag tog blodprov. Det var snällt!! Trots att hon bara skrattade åt mig och trodde jag skulle svimma redan innan sköterskan hade stuckit mig :p
Ok.. it´s official.. Elin är en tönt.. men jag bjuder på det :)
Fick dessutom lyssna på sötbäbisens hjärta ...
fast egentligen inte.. för han var tydligen helt vild där inne och bara sparkade och snurrade och ville inte ligga still så vi kunde lyssna riktigt.. men barnmorskan log stort och sade att allt var perfekt :D
Klart han är perfekt.. Det är ju min bäbis!! :)

Det negativa är väl det här med de jävla blodpropparna jag ligger i risk för att få. Ganska stor risk med tydligen.. *suck* Så nu blir det sprutor varje dag i sex veckor efter förlossningen..Som jag då skall ta Själv!! Herregud.. Jag som vill skjuta alla som kommer i min närhet som har en nål.
Jag vet inte hur det skall gå till men jag tänker förtränga det tills den dagen kommer..
Och inte hamna på sjukhus/operation eller sängliggande läge då det kan bli ännu värre..

Jag älskar min pappa över allt annat.. Han var den bästa på 99 av 100 vis.. Men hans gener kunde jag klarat mig utan!! :s


Well.. Efter detta blev det fika med Lina i Haga och vi drack varm chocklad vs vaniljlatte och skrattade och snackade strunt ett par timmar innan det var dags att bege sig hem igen.
Tack söt det var mysigt, vi ses för sällan <3!!

Väl hemma har det inte gjorts ngt alls.. tänkte snart plugga lite och dricka te.. Imorgon och söndag blir det jobb.
Oh joy!

Jaja.. Det är snart måndag och då är man ledig igen :)

Ha en fin helg ni alla!!

//E


...över molnen är himlen alltid blå...

Sova med mamma lite :)

I sakta mak går den ena dagen över i den andra. Man minns inte riktigt vilken dag som var vilken eller när man gjorde vad för de flesta dagarna ser likadana ut.
Men jag tror jag börjar acceptera det.. trots att det stundtals kan kännas som att tristessen tar livet av en.
O andra sidan finns det inte speciellt mycket ork över att göra annat heller.. så egentligen borde jag kanske inte klaga på att jag är sysslolös : )
Förstår dock inte varför denna ständiga trötthet inte går över. Kommer det vara såhär hela tiden? Ynk!
Hur skall man lyckas både plugga, jobba och ta hand om katt med den här energin det undrar jag! Nåväl.. det ger väl med sig snart!

Dricker te och lyssnar på en gammal blandskiva och tänker tillbaka på gamla tider. Jag undrar lite om det var bättre då. Jag tror det var det. Det var inte lika komplicerat på något vis. Det var stundtals svårt och tufft och man hade sina problem att tampas med. Men man klarade det. Och ngnstans blev man starkare och gick vidare. Jag kan säga nu att jag saknar den tiden. För det var invecklat på ett annat sätt. Jag vet egentligen inte vart jag vill komma jag vet bara att ibland finns det tankar som skaver.
Men och andra sidan så vet man väl att det som varit kommer aldrig åter och det är försent att ändra på det nu. Man borde kanske ha tänkt sig lite mer för innan. Men människor säger att man aldrig skall ångra saker man har gjort.. Och jag undrar stilla.. Men om jag kanske gjorde mitt livs största misstag.. borde jag inte få lov att ångra mig då? Bara lite`

Tom Waits - I´m on fire
... Och plötsligt är jag tillbaka i Strömstad en ljummen sommarkväll för 8 år sedan.. Göstases, öl och trevligt sällskap.. Det var då jag lärde känna vissa av dom människorna som jag idag kommit att kalla min trygghet även fast dom kanske inte är medvetna om det. Fast längst inne tror jag ändå att dom vet.
Då var dom min flock. Nu har jag lämnat flocken men dom kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat. En plats för alla minnen och sånger som kom att bli så viktiga.

Jag saknar min Emma. Min lilla emma som åkt iväg i tre månader för att se världen och bli hundra erfarenheter rikare. Jag avundas henne. Men hon är Så värd det. Jag bara önskar jag kunde vara där och dela det med henne.
En varm sommardag i Thailand på någon strand till exempel.. Det vore inte alls fel.. Och det vore varken Malaysia, Kuala lumpur, Vietnam eller Kina heller för den delen. Och dessutom hade jag kännt mig tryggare om jag var där. För till skillnad från vissa (läs:mig) är hon fruktansvärt förvirrad : )

Tarzan lever, frodas och växer därinne.. Åtminstone tror jag det för min mage börjar få en knepig form :)
Men det är fint! Bäbismage är vackert.. istället för tjockmage ..hehe.
Lyssnade på hjärtljud förra veckan. 157 slag/minut. Vackra vackra lilla varelse..
Undrar hur man redan kan älska någon så mycket.. Att bara kunna ligga och klappa.. i timtal.. Med en Herr Greger uppepå magen förstås .. För det är klart att alla mina bäbisar skall vara med : )
Imorgon är det mvc igen.. Kan kännas som att det är lite ofta men det är mysigt oxå.. bara man inte vore så trött och det kändes som ett projekt varje gång man var tvungen att klä på sig. hehe.

Tors till Sön kommer bestå av jobb och åter jobb. Kvällar. Känns inte speciellt lockande men är i dödligt behov av de ynka slantarna det ger tyvärr.

Nu blir det nog snart en liten timme på soffan och sedan får man se till att få städat. Kanske plocka undan julen. men det kommer bli så tomt och jag kommer sakna ljusen och värmen det röda ger. Men man får väl piffa upp med lite annat. Vet dock inte riktigt vad ännu bara.
Men det visar sig..

Ta hand om Er mina änglar!

Och Nenny.. min söta darlinka.. Det är den Grööna knappen! :P

December blev till Januari även i år och det är 2008 nu.
Dagboksskrivandet ligger något på is då det sällan finns inspiration eller ork samt en dator som stänger av sig hela tiden. Det är hemskt irriterande. Både med inspirationen och datorn.

Julen spenderades hos mamma och det var skönt att komma hem ett tag.. Dock inte så många dagar man fick lov att vara där med tanke på att man hade ett jobb och en liten katt att komma hem till.
Nyår spenderades mer eller mindre på jobb innan Jen kom och hjälpte till (tack o lov) innan det bars av hem för att titta på raketer från balkongen.

Varje helg i Januari kommer innebära jobb. Kan kanske kännas lite tråkigt. Men o andra sidan kommer jag ha skola i veckorna och jag behöver verkligen pengarna så det får vara en ok lösning. Och well, det är ju inte direkt så man har så mycket annat att ta till...

Längtan efter sommaren blir allt större tillsammans med skräcken och allt vad det kommer innebära och jag har insett att 188 dagar faktiskt inte är så fasligt länge after all.
Men det är bara att ta tiden till hjälp. Det kommer gå bra när det väl beger sig. Det är jag övertygad om!

Dagarna kantas av ensamhet och sömn. Jag gillar sömn. Somnade inatt vid 3 och sov tills i eftermiddag klockan 16. Jag var dock uppe en timme där på morgonen och åt frukost. Men jag kan inte säga att det vakna tillståndet lockar och tröttheten brinner ständigt bakom ögonlocken. Så varför inte sova lite. Egentligen. Trots att jag onekligen har en lägenhet som är i stort behov av en storstädning. *suck*

På youtube spelas thailändsk musik och jag saknar pappa och jag tänker på allt jag borde sagt men aldrig han säga. Det gnager mig och det gör mig lessen. Jag saknar honom så det svider i hjärteroten.
Jag tror han hade varit glad över det här.

Well.. Det är dags att ta tag i dammsugaren tror jag bestämt. Så jag kan lägga mig med gott samvete om en stund. Jag har trots allt varit vaken i snart två timmar. Heh.
Och förresten.. Kan någon komma och göra middag? Jag är hungrig!

Ta hand om Er.


Och du som kommer hem idag...
Jag saknar dig.


//E

Jag bloggar ju lite överallt.. Men lägger in den jag skrev i familjeliv kvällen den 25:e december:

Juldagsmorgonen glimmade inte.. Som D så fint sade när vi åt frukost imorse. Och det hade han rätt i.. för det var bara regn, regn och åter regn.. Som det varit i flera veckor.. Jag minns inte sist jag såg solen och jag tror jag börjar bli lite smådeppig och sakna ljuset...
Och jag vill ju verkligen så hemskt, hemskt gärna ha snö.. bara lite.. Så det blir lite kallare, lite torrare och lite mysigare..
Men,men.. man kan inte få allt..

Julafton är över, paketen utdelade och maten uppäten.
För första gången på 24 år var det bara jag och lilla mamma men det var hur mysigt som helst och utan någon planering kom D som var hemma i Std hit på kvällen.
Allt var som det skulle.. Och för en stund kände man sig lite hel och fick känna på det där som folk pratar så mycket om.. familjelycka..

I wish it could last forever.

Finfina presenter såsom en ny vattenkokare då den gamla är död och min kaffebryggare håller på att ge upp.. en riskokare eftersom jag önskat mig det i två år och jag verkligen inte får riset bra annars.. en väska.. pengar och massa annat...
Jag tackar och bockar och åker hem med ett leende..

Och såklart fick Tarzan ett par julklappar med .. både av mig och mormor.. Två ursöta sätt med byxor/jacka och strumpor..
Vi hade egentligen sagt att det var för tidigt men ingen av oss kunde hålla oss så ..hehe.

Idag gick jag in i vecka 13 och nu börjar det verkligen kännas som att tiden rusar allt fortare och det är hundra saker som skall planeras.. Sommaren är faktiskt inte så långt borta .. och 13 veckor är trots allt liiite mer än en tredjedel av graviditeten.. Poff sade det.. så var dom veckorna över.. Dom som jag förövrigt aldrig trodde skulle ta slut innan :p
Jag tyckte ju nyss att det var vecka 5 och en evigheet kvar ..hehe.

Well.. imorgon (senare) blir det släktbesök och mys så jag skall krypa i säng efter en lång dag med massa folk/bakande/mat och tv.. Jag är så trött så ögonen går i kors.

Ta hand om Er ni alla och hoppas att ni har haft en underbar Jul!

Och tack Tina för att du är en Ängel och ser efter Herr Greger!
Du är guld värd!!!

Julklappar är äntligen inhandlade. Det sista som är kvar är en kalender till mamma och det tar jag nog på söndag.
Nu får det vara nog med folk fram tills dess. Nu skall det bara städas, tvättas kläder och fixa innan Strömstad färden.
Skönt!

Hittade några fina muggar och en ursöt kylskåpsmagnet till mamma och en liten grej till Tarzan såklart..
Och godis till Herr Greger.. Till Jen är det redan klart och eftersom hon är en liten snok så håller vi tyst om det tillsvidare :)

Måste måste äta. Men mat är inte gott och jag har verkligen inte lust på något alls.. förrutom möjligtvis kokt potatis. Så det får bli det till middag idag.. och morötter.
Herregud.. jag mår till och med illa av tanken på chips! Vad har du gjort med din mamma lilla snork?? :)

Well.. dags att fortsätta projekt städning. Uppdaterar väl senare igen kanske.

Tele är btw på ljudlös men jag finns på msn!

Lite nya bilder på Bdb finns det oxå förresten!

//E

Det börjar bli dags att göra sig redo för natten. Som vanligt har klockan blivit över midnatt och det är fortfarande saker som skall fixas innan man kan hoppa i säng. Som att bädda rent, duscha och hänga tvätt.
Blir förmodligen en relativt tidig morgon, imorgon. Skall träffa Alexandra och lilla Oliver och det måste köpas ett par julklappar till mamma iaf.. de flesta får bli utan julklappar iår. Jag är lessen men min lön räcker inte ens till hyran och soc. är inte direkt de mest pålitliga och snabba jag känner!
Vi får se hur det går helt enkelt. Det är tur jag har hela frysen full i korv och köttbullar från Okq8. Huu. Men det är iaf mat och det kunde faktiskt ha varit så att jag inte hade mat överhuvudtaget. DET vore illa.

Att flytta lockar mer och mer. Och tanken på att flytta utomlands ter sig allt vackrare. Och jag skall börja kolla runt lite på olika möjligheter. Det är klart att det inte hade varit lätt med ett litet barn men med tanke på att dom faktiskt uppfostrar barn i alla länder så skall det nog inte vara någon omöjlighet. Jag vill komma bort och upptäcka världen.. Och jag ser inte tarzan som något hinder.. Jag ser honom som den jag vill visa världen. Som jag vill lära leva.
Jag skall kolla möjligheter.. försöka duger alltid!
Kommer jag inte bort kommer jag förmodligen förlora förståndet!

Julbordet på praktiken i förmiddags var i alla fall hur lyckat som helst och det var trevligt och sådär mysigt som det skall vara med julbord. Jag kommer sakna Carina dom två veckor det är stängt!

I övrigt är saker som dom är. Det är tungt och det är svårt att andas. Jag borde egentligen vara så mycket lyckligare. Jag skulle vilja njuta av den här tiden. Kunna ägna den åt glädje och förväntan. Istället går jag runt med en klump i magen över faderskap och en rädsla för hur vissa "övriga" kommer reagera. Att det inte kommer bli populärt det vet jag redan. Men jag hade verkligen önskat att det var annorlunda, så mycket annorlunda!
Jag vill bara vara en glad väntande mamma som kan koncentrera sig på barnvagnar och blöjtyper. Inte eventuella rättegångar, faderskapstest och annan skit. Jag orkar inte.

Snälla ge mig rum att andas, tid att hinna ikapp och hitta en lösning.

Och jag börjar verkligen undra om det här någonsin kan bli bra!

Dags att försvinna till säng.. får se om man orkar göra allt.. tror det blir till att jag sover på soffan inatt. Igen.
Jag orkar inte mörkret och tystnaden i sovrummet. Herr Greger och tv får hålla mig sällskap.
Det blir bra.

Ta hand om Er!

//E

Midnatt råder, tyst det är i husen ..

Elton John spelas på låg volym medans jag dricker glögg och försöker få lite värme i kroppen. Det är så kallt hela tiden.. den ständiga frossan som river i kroppen... inte ens nätterna under ett duntäcke får jag värmen utan tvingas varje natt ta på kläder och hämta extrafilten i skåpet. Jag förstår verkligen inte!

Och graviditeten...
Det är vecka 12 nu och samtidigt som tiden tycks stå stilla rusar den iväg i en hejdundrande fart. Jag kan fortfarande inte förstå att jag .. skall bli mamma. En liten människa som kommer från mig.. mitt eget kött och blod. Kommer han se ut som mig? Vara som mig?
Kommer det att gå bra? Kommer man att klara det? Kommer man kunna lära den allt allt den skull kunna för att bli en bra och god människa?
Mår den bra därinne? Är allt som det skall? Är han frisk?
Lilla lilla knytet.. hur kan man älska någon så mycket som man aldrig ens har träffat..

Du är min lycka, mammas kärlek.

Julen skall spenderas hos mamma. Blir inte många dagar men några i alla fall. Kommer lämna Herr Greger hemma och det kommer kännas tomt och hemskt men jag vet att Tina tar bra hand om honom och ger honom mat och gos.

Nyårshelgen och nyår samt nyårsdagen blir det jobb. Det är bra pengar samt att det faktiskt inte är speciellt skoj med nyår.
Det är en hype. Jag har tröttnat. Och jag brukar oavsätt hålla mig nykter den dagen. Och jag kan lika gärna tjäna pengar och åka hem och titta på raketerna från min balkong!
Det är vackert om något .. Och ja, jag vet att det kommer kännas ensamt. Men hey, det är bara en dag som alla andra .. eller hur?

Lina skickar tonvis bra musik och josefiin är mest söt som vanligt.
Vänner som värmer i natten.

Blir snart att gå och bädda rent sängen.. duscha och sedan sova.
Det är julbord på praktiken imorgon. Som varje år.
Det är fint och inget en liten känsla av julefrid.
Praktiken är min räddning. Igår var vi på Liseberg.. tittade på alla de vackra ljusen, gick runt i de små affärerna, testade korv och spelade på hjul.. och jag vann en chipspåse på första draget! Ha!
Och jag och Daniel gick och tittade på djuren och sedan var vi alla och fikade och åt bulle.. En underbar kväll..
Resterande del av kvällen spenderades med sofie. En överlag bra dag!

Dagen idag har gått i slöhetens tecken. Det enda vettiga var besöket på mvc. Pratade som vanligt och hon vill ge mig anti-depressiva och lugnande.. fast inte jag.. så hon skulle avvakta ett tag till. *suck* Detta pillertuggande. Jag vill inte. Jag vill vara frisk och glad. Jag är trött på att vara trött och lessen och rädd hela tiden. Jag vill faktiskt inte längre!
Men nästa vecka skall vi lyssna på hjärtljud och jag längtar så!

Möte med Poseidon skall bokas för att kolla möjligheter med flytt och eller ev. byte av lght. Det vore underbart att komma bort. Få en ny början. Helst vill jag till en annan stad. Helst Kanske Karlstad, eller Strömstad..till min carro. Det vore mysigt med jämngamla små. Jag är trött på den här staden. Den är fylld av trasighet, ångest och minnen som fräter hål i hjärtat. Och jag vill inte ge Tarzan det.

Vi får helt enkelt se. Folk förändrar sina liv nu. Och det är dags för mig att göra det samma!
Som min Pax... Jag är så stolt över henne.. både i sin kamp som mamma och  med totaländring i kost och liv. Hon är min förebild.

Det är natt nu mina vänner..
Lite mer glögg, lite mer Josefiin och lite mer musik.
Det lugnar ett skenande hjärta!

Godnatt mina små...