Välkommen till Herkules & optimistiska matte!
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Maskmannen :-)

Herkules är ju som bekant en GANSKA så matglad herre...detta resulterar i att han stoppar i sig det han kommer över+lite till :-)

Minst en gång om året brukar vi göra ett träckprov på våra hästar. Detta brukar vi göra på hösten innan installning, så vi får veta maskstatusen i mage och hagar!

Våra hästar har tidigare haft blodmask, som vi noggrannt har maskat bort, tills vi fått ner det till en låg kvot-JÄTTEBRA...

Då över till årets maskanalys :-) Hingsten hade en minimal mängd med blodmask så egentligen behöver han inte maskas alls. Tyvärr har vi upptäckt styngflugeägg i pälsen på hästarna, så avmaskning kommer ändå behövas då frosten kommit.

Då över till min lille herres maskprov...STOR mängd av blodmask, samt även bandmask-SUCK!!!

Våra hästar går ju på samma marker och äter samma mat, men självklart har nog Herkules även ätit av "mindre bra mat" i hagarna... (äter GÄRNA nära gamla bajshögar osv.) :-) Inte mycket att göra åt Herr Slasktratt i detta sammanhang...

Det otäcka denna gång var att han verkade besvärad av maskarna och högg och kliade sig i flankerna-STACKARN! Då jag var rädd att han hade så mycket mask att han skulle få kolik (trots att han maskats i rätt tid hela tiden och senast innan betessläppet), fick vi ge honom en dos med Cydectin.

Detta gav SANNERLIGEN maskarna en match men även Mamma Mats psyke fick sig en tjänga, då Herkules dagen efter avmaskningssprutan släpte en JÄTTEBAJS med MASSOR av OTÄCKA maska mitt framför Mamma Mats förskräckta syn-HUAH, inget kul att få se!

SKÖNT i alla fall att maskarna lämnat honom. Han är inte så bukig längre och har slutat hugga sig i flankerna!

Nu väntar bara ett höstbad, då han är rejält smutsig efter sommarens strapatser :-)

Många Kramar från mig!

16 September 2011  | Länk | Herkules | 1 kommentar
Nya skor och träningen går framåt!!!

Herkules har faktiskt klarat av sommaren (än så länge...) utan att tappa några skor JÄTTESKÖNT!!! Jag har varit lite orolig ngr gånger då jag tyckt att de glappat i sommarvärmen (som just nu lyser med sin frånvaro...), men då har det kommit en regnskur och hans fötter har svällt och skorna suttit på igen :-) Hovsprickor har vi således än så länge sluppit. Jag har dock haft lite diskussioner med hovslagaren om hur formen på Herkules hovar ska se ut...men detta låter jag behålla för mig själv ;-) helst av allt hade jag ju sett att han kunde gå helt barfota, men detta är tyvärr inte möjligt med blöta marker och hårda vägar.

Nedan följer dock några roliga bilder på Herkules fötter...har ALDRIG träffat på en häst som kan stå så konstigt som Herkules och ändå vara nöjaktigt korrekt i benstället :-) vi brukar ofta kalla honom för Charlie Chapplin :-) Han måste vara vig i kotlederna :-)

 

Nu känns det ÄNTLIGEN som att Herkules får de utvecklingsmöjligheter han  förtjänar och som jag planerade för att han skulle få då jag köpte honom för tre år sedan :-)

Tanken var ju då förstås att träna honom själv med hjälp av medryttare, men ibland blir ju saker och ting inte riktigt som man tänkt sig...;-)

I alla fall är Herkules två medryttare JÄTTEDUKTIGA med honom och bägge två har nu börjat rida för vår instruktör i akademisk ridkonst. Herkules är ju MYCKET lyhörd, men har lätt för att spänna sig i nacke och hals, så denna typen av ridning passar honom utmärkt!

Än så länge kan nog kanske Herkules mer akademisk ridkonst än hans ryttare, då de är skolade i klassisk dressyr, men de är på MYCKET god väg att lära sig :-)

I den akademiska ridkonstens värld blir det ju lite skillnad, då man inte tillåter något stöd på ytter tygel, då detta skapar obalans för hästen. Detta är ju inte så enkelt att "lära om" på direkten, då det är på detta vis man rider i klassisk dressyr. För närvarande tränar de på att hitta rätt med frågorna om "böjning och ställning", som är grundläggande inom den akademiska ridningen. Det är mycket svårt att rakrikta en häst då även dessa har naturliga snedheter i kroppen. Det är därför av yttersta vikt att man lär hästen att bära med det inre bakbenet i respektive varv, innan man försöker dig på att be om rakriktning. Från blrjan måste ryttaren använda sig av halvhalter och inre skänkel för att kunna böja hästen runt sittbenet. Då hästen kommit längre fram i sin utveckling är målet att kunna ställa hästen åt det håll du sitter (dvs ditt sittben) på en hand och blankt kandar :-)

Vi har ju en väg att vandra dit, men det är ju oxå det som är tjusningen med ridningen-man blir ALDRIG fullärd!

Då Herkules (och hans ryttare) klarar av att hantera frågorna om böjning och ställning i både skritt och trav, ska de så småningom börja med de diagonala rörelserna såsom öppna och sluta.

I alla fall går träningen verkligen framåt och man märker på Herkules att han NJUTER av att få gymnastisera sin kropp igen :-)

Många kramar från mig!

25 Juli 2011  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Klippning och Tömkörning!

I fredags kväll var jag ganska så sent på stallet. Hästarna fick komma in för natten igen och det tyckte de var skönt :-)

Jag stannade en stund extra och pysslade och borstade med Herkules. Det var RIKTIGT mysigt och han var kelen och trött. Under min borstning av hans man, insåg jag att den inte var särskilt "vacker" längre...Under sommaren har manen farit ganska så illa, med rullningar, tortt väder, sol och såklart skobbníng mot träd-Herkules FAVORIT!!!

Jag tycker ju egentligen att Herkules look inte är den "välborstade typen", utan mer en "glad och ruffsig look". Tyvärr såg han nu istället ut att ha fått lokken "tjock och skabbig" och det var ju inte så roligt :-) Hastigt och lustigt bestämde jag mig därför för att klippa manen på honom...

Måste erkänna att jag var lite nervös då jag började klippa (och det såklart blev TOKSKEVT), men allteftersom tussarna föll i halmen i boxen, trollades en "snygg och sportig" Herkuleslook fram...Inte så lätt att vara "sportig" då man har ca 80-100 kg övervikt, men någonstans får man ju ändå börja :-)

Tyckte att Herkules blev riktigt fin i sin "nya" man, och förhoppningsvis är det som med människor att man måste toppa håret ibland för att det ska växa fint och må bra :-) 

I lördags var jag ute och tömkörde min nya "sportiga" Herkules! Det var JÄTTEROLIGT och han var pigg och GLAD! Mamma Mat följde oxå med på turen, och promenerade med Hingsten. Det var en skön höstdag, ganska så varmt i luften, soligt och HÄRLIGT.

Då vi var två hästar ute, passade vi även på att miljöträna dem lite i villaområdet. Det är UNDERBART att se att Herkules VILL gå först, utan att tveka och vara rädd. Känns nästan som att det är först nu han känner sig riktigt hemma i sina nya omgivningar, och kan vara sig själv!

På gårdsplanen försökte jag sedan FÖRGÄVES att fotografera en TROTSIG Herkules, som ABSOLUT INTE ville vara med på kort :-) Direkt han ställde upp sig fint och jag skulle knäppa av mobilkameran, krängde han till med huvudet eller hittade på något annat fuffens :-)

Kanske tyckte han att han såg fånig ut i sin "nya man"... :-)

Ja, ja, sätter in bilderna ändå, så man kan se honom i "nya manen" och med den TJOCKA magen, som jag snart hoppas är ett minne blott...

Igår ringde Mamma Mat och berättade att hon fått tag på vete och kornhalm!!! HURRA, nu klarar vi oss inför vintern-JÄTTESKÖNT!!!

Många KRAMAR från mig!

7 September 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
HALMBRIST, foderfunderingar, mygg och knott!!!

Den senaste nätterna har hästarna fått stå inne!!! Nätterna har varit SVINKALLA med bara 4-5 grader under natten. Då pållarna har varit lite lätt snoriga har de därför tyckt att det varit skönt att sova ut inne.

Tyvärr har det trista regnandet i slutet av sommaren orskat halmbrist i vår del av Sverige-GAAHHHHH!!! Vi vill ju GÄRNA ha halm till hästarna att sova på, då de gillar att "bädda runt" i boxarna på eget vis :-) Dessutom är ju havrehalmen Herkules räddning under vintern, då han även får detta uppblandat i kvällshöet.

Kanske inte det roligaste att äta halm... men Herkules tuggar snällt igenom sin kvällsmat varje kväll ändå :-). Han mår gott av att få MYCKET grovfoder på kvällen, då han äter detta så snabbt. jag har ALDRIG sett en häst äta sitt grovfodder så fort som Herkules! Han tar STOOOORA tuggor och knaprar sig snabbt igenom sitt kvällshö. Därför vill jag gärna ge honom minst 5-7 kg hö på kvällen, för att han ska kunna tugga och vara nöjd. Tyvärr fungerar det ju inte så bra med hans vikt att äta så mycket hö... :-) Halmen inträder då som hans räddande ängel och där kan han få snaska bäst han vill! Frågan är ju bara den vad vi "hittar på" om det visar sig att havrehalmen inte blir bra i år??!.

Förhoppningsvis kommer Herkules dock att ridas mer i vinter än förra vintern, och då kommer han ju tarva mer protein och energi än tidigare. Vi har haft en ny tjej ute och provridit Herkules och allt har gått TOPPEN! Vi hoppas såklart att hon vill fortsätta att rida, så han inte går och blir lika tjock som förra vintern :-)

I år tänker jag försöka mig på att skicka in en analys på höet. Det har varit lite svårt andra år, då rundbalarna vi köper inte alltid har kommit från samma fält. I år hoppas jag ändå kunna ta lite "stickprover" på höet, så man får en liten aning om hur värdena ser ut. Det är JÄTTESVÅRT tycker jag att planera en bra foderstat åt en häst som Herkules utan en korrekt höanalys. Som jag skrivit tidigare år (vid ungefär samma årstid, konstigt va?:-) ), är det inte bara att "banta ner en häst" hur som helst. Det här med bantning och hästar är ju faktiskt inte så himla käckt för dem...

Det bästa är ju helt klart att aldrig låta dem bli feta, men det är inte alltid så lätt. Herkules börjar dock att "tappa" en hel del fett från sommarens bete. Orsaken är väl främst att gräset vid denna tid på året inte innehåller lika mycket näring. Speciellt då det har regnat en del på sista tiden... Dock får man ju vara lite extra försiktig ändå på hösten vad gäller fång, då vissa gräs börjar växa till sig igen i den tokiga temperaturväxling vi har på hösten. Dessutom är ju de kalla nätterna ett gissel för fånghästarna, då gräset blir mer rikt på fruktan då det fryser.

I alla fall börjar då tankearbetet kring Herkules foderstat i vinter. Att han långsamt smalnat av nu på höstkanten är JÄTTEBRA!!! Nu gäller det dock att se till att han inte smalnar av såpass mycket att hans muskler börjar brytas ned, då fettdepåerna tagit slut. Det är det svåraste med hästar som lätt lägger på hullet, de kan oxå drabbas av proteinbrist med muskelnedbrytning till följd och detta ser ju inte så särskilt roligt ut.

På många hästsajter (ingen nämnd, ingen glömd...) ser man exempel på folk som bantat sina hästar och är JÄTTENÖJDA med resultatet. Jag säger inte att alla dessa hästar ser ut att ha tappat överlinjen, men väldigt många är det som "fallit ur" på grund av att de fått proteinbrist på köpet-HEMSKT! Så klart försvinner ju en del av överlinjen, OM denna bestod av späck...men en väl- och rätt musklad häst har ju fortfarande en rundad överlinje. Det finns dessutom otäcka saker som Hyperlepimi och det vill man ju gärna inte orsaka sin häst på grund av snabbantning-HUAH!!! Nog om detta, över till vinterns kraftfoderfunderingar...

Svårt inte bara för att Herkules lägger på sig vikt, han har ju dessutom en känslig mage och tål ju inte riktigt socker, det blir han stressad (och fet) av, Hmmmmm??!.

Nu har jag hört talas om sockerfri betor!!! Det låter ju FANTASTISKT!!! Har läst om det och det innehåller endast 5 % socker. Det verkar vara en TOPPENBRA fiberkälla till hästar som har problem med magen, så lite av denna tror jag det får bli varje dag. Tills vidare fortsätter jag som innan med Spillers "Happy Hof", då detta foder innehåller väldigt lite energi och protein.

Nu får han det mest för att blanda upp sina mjölksyrabakterier, B-vitaminer och loppfrön och han får ca 3 nävar om dagen-SNUTTEN :-). Om han (förhoppningsvis) rids mer denna vinter och höet inte har tillräckligt bra värden funderar jag på att kanske ge honom lucern... Helst skulle jag ju vilja ge lucernhack, men denna innehåller ju  socker i form av melass. Kanske att han ska få lucern i pelletsform, men det vet jag inte om hans mage klarar av, klurigt det här :-) Dessutom har jag lite dålig erfarenhet av lucernpellets, då inga av mina tidigare hästar tyckt om det...Herkules må äta det mesta, men kraftfoder som inte är smakligt, lämnar han mer än gärna för att istället äta en snigel eller lite kattskit :-)

Har funderingar på att ge något annat muslifoder med låg sockerhalt, men får väl invänta höanalysen innan jag bestämmer mig. I annat fall kan jag ju ge honom betfor utan socker, Happy Hof, magmedicin, mineraler och en liten giva av Kraffts proteinpellets, numera kallade Krafft Muskel (låter läskigt tycker jag, som att man ska fodra med muskler, blääähhhhh). Dessa är bra tycker jag, då man inte behöver ge så mycket pellets för att få upp proteingivan rejält och på så sätt skona magen från pellets. De flesta av mina hästar har tålt dem mycket bra, då det är lättsmälta proteiner och det har balanserat upp foderstaten på ett bra sätt.

Som sagt bara invänta en analys och se... :-)

De senaste dagarna har vädret varit riktigt HÄRLIGT på dagarna och därav de KALLA nätterna. Vad som inte är riktigt lika roligt med det varma vädret på dagarna är att nya MYGG och KNOTT har kläckts-USCH! Jag är ju som bekant myggallergisk och det är inte så roligt. Låter dessutom våldsamt klent och vekt... :-)

I fredags var vi hemma hos kompisar utanför Frillesås på middag. Jag fick ca 10 myggbett på benen och 1 på handen och de svullnade upp till ENORMA blålila ömmande bulor-ÄCKLIGT! Jag tål ju myggen vi har hemma i Västsverige, men direkt jag kommer lite utanför "hemmatrakterna" blir jag urdålig!!! Jag blev JÄTTETRÖTT av alla betten och sov bort nästan hela helgen. Knaprade allergitabletter och smörjde benen med stark kortisonsalva jag fick av Mannens Mor-TACK salvan var en stor räddning :-)

Hästarna är uppenbart besvärade av myggen och knotten och viftar och sparkar kring sig. Mamma Mat preppade hästarna med ny Switch On i veckan och det var JÄTTEBRA!

Igår när jag var på stallet lyckades jag återigen få myggbett på benen... Svullnaden hade precis gått ner från de gamla betten, men jag är fortfarande lite blålila. De bett jag fick igår går inte att jämföra med de jag fick i fredags, men de blev ändå STOOOORA, ca 15 cm i diameter-Aj, aj, aj-ONT gör dom.

Tror att det är lite giftigare "sumpmyggor" som kläckts nu på sensommaren/hösten! Skulle önska att de FÖRSVANN, det skulle underlätta både för mig och hästarna :-)

Hästarna gör ju såklart sitt bästa för att slippa kliandet...RULLAR, RULLAR och RULLAR i leran-MUMMA  tycker vi som sedan får ta hand om dem!!!

Kramar från mig!!! 

2 September 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
LERA och Höstförkylning...

Nu är det höst igen... :-)

Egentligen gillar jag ju hösten då man kan krypa ihop hemma och mysa i höststormarna och regnet, men då man har häst, är det inte alltid så kul...

Lera, lera och åter LERA!!! Saken blir ju inte bättre av att Herkules som vanligt börjar gyttjebada (tycker Matte, inte Herkules såklart).

Härom dagen ropade jag på Herkules och Hingsten i hagen. De stod såklart så långt bort man kunde och jag iddes inte gå i lerkletet för att hämta dem :-)

Efter en stund börjar de i alla fall att lunka mot mig, ökar takten till trav och sedan full gallopp!!!

Det gick bra, ända tills de nådde den sista och lerigaste backen...

HALKAR Herkules, går omkull och kanar nerför HELA backen på sidan...fortsätter att kana på platten nedanför och ända fram till staketet av eltråd, där färden tar slut!!!

Jag hinner tänka HEMSKA tankar att han brutit varenda ben i kroppen, eller att han ska resa sig upp rätt i eltråden osv, men inget otäckt händer och Herkules bara skakar på sig då han ställt sig upp och travar sedan mot mig som om inget hänt-PUH!!! Han såg ungefär ut att tänka "såhär tar jag mig nerför backen VARJE dag Matte, du kan chilla av" :-)

Kan ju medge att jag hade hjärtklappning ett antal minuter efter denna syn :-)

Herkules har nog även fått sin årliga lilla höstförkylning. Han är inte hängig, men snorar lite. Det är nog ingen större fara med honom, Matte är ju ALLTID "lite" överbeskyddande... men för säkerhets skull får han nu ha sitt regntäcke på sig ute, för att inte bli blöt i rusket. Han preppareras även med extra C-vitaminer i form av nyponskalspulver, som han får varje höst... Tyvärr brukar jag först komma på att ge honom det då han redan har blivit förkyld och då kanske det inte har någon större effekt. Hade nog varit bättre att ge honom det i förebyggande syfte innan förkylningen inträffar, men, men, man kan inte komma ihåg allt!

I alla fall har Herkules även fått ett nytt regntäcke. Hans gamla (från förra hösten) har jag haft hemma och tvättat och impregnerat, men det STINKER fortfarande RIKTIGT ILLA om det :-) tror det har att göra mde att det är svårt att få täckena att torka helt och hållet under hösten/vintern och därmed ruttnar de långsamt bort-USCH! Det nya täcket är riktigt FINT och kommer från Börjes Tingsryd.

Hoppas han kan ha sitt gamla ett tag till, innan lermonstret hugger in på sitt nya, då lär det väl inte vara vackert särskilt länge... ;-)

Kramar från mig!

Ps. Hoppas Mamsen gillar min nya inställning på "Fotoalbum" :-) Ds.

30 Augusti 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Nytt om Herkules!

Då är sommaren på väg mot sitt slut och jag har fortfarande inte kommit tillbaka i sadeln :-( Knät och ryggen spökar fortfarande, men jag håller modet uppe och hoppas på att det snart är ett minne blott! Jag har igår inhandlat "Back on track" ryggördel och knäskydd till mig själv och dessa känns UNDERBARA!

Herkules har i sommar varit på tok för fet, vilket jag skrivit i tidigare inlägg. Betesreduceraren var mycket käck, men man kan ju inte precis påstå att han älskade den... Den har dock fyllt en viktig funktion, så han inte blivit helt enorm i alla fall.

I hagarna har vi haft gräsligt MYCKET bitande insekter. Allt från myggor och knott, till blinningar och GIGANTISKA hästbromsar-USCH! Vi införskaffade därför flugtäcken till Herkules och Hingsten och dessa var riktigt bra!!! På Herkules är ju det mesta för litet (fniss), så han fick lite skav på bogen. Men hellre det än att bli runtjagad av flygfän i den tropiska värmen som hägrat vissa dagar. Ibland har det till och med varit så varmt och besvärande med insekter att hästarna har fått stå inne under dagen. UNDERBART att fönstrena går att lyfta ur, då det blir svalt och skönt i stallet för hästarna. Man kan se att de uppskattar att få komma in då det är som varmast!

I övrigt har tyvärr tjejen som var medryttare på herkules slutat :-( :-( :-(. Detta "lagom" till vintern, då det är som allra svårast att ta hand om honom själv. Det värsta med att hon slutade var att jag inte fick någon förvarning om det innan. Hon stortrivdes med Herkules och han med henne. Vi hade dessutom kommit igång med att rida för vår tränare i akademisk dressyr och allt flöt på väl.

Hon var även sugen på att ta lite hopplektioner med Herkules och det vet jag att han skulle ÄLSKAT! Jag är ju inte så mycket för hoppning då det gäller de högre klasserna, där hästarna nästan hoppar sin egen mankhöjd och över detta. Det sliter för hårt och styggt på ben och rygg, men lite lägre skutt tror jag inte skadar så mycket. I alla fall om man gör det under kontrollerade former. Jag tror även att det är VIKTIGT att göra saker som hästen tycker om oxå, och hoppa, det TOKÄLSKAR Herkules :-)I alla fall känns det JÄTTETRIST att nu återigen behöva byta ryttare till Herkules.

Till min STORA lättnad och GLÄDJE, ska det dock komma en tjej redan nästa vecka och provrida, som verkar rar och trevlig! Vi håller tummarna att allt ska klaffa och att de trivs med varandra :-) 

Herkules är ju ingen häst som ska stå still en längre tid. Han behöver både fysisk och psykisk motion för att må som allra bäst. Inte det att han blir direkt rastlös, då vi har så stora hagar och många timmar ute, men man märker på honom att han utstrålar en annan glädje och välmående, då han får jobba och hållas i form. Då han är tjock blir han inte lika rörlig och busig i hagen som han brukar och detta är ju ett tecken på att han gillar sitt "smala" jag :-)

Vallackens Matte har lovat mig att rida Herkules varje dag tills på söndag, då hon sedan åker iväg för att börja ridgymnasiet. Det måste vara SPÄNNADE att flytta iväg så och få syssla med det man gillar mest och är duktig på. Idag blev jag riktigt rörd, då hon frågade om hon kunde få låna med sig Herkules till skolan, i 1-2 veckor (Vallacken är tyvärr halt). Det hade varit spännade att se hur han utvecklades på en sådan plats, omgiven av så många kunniga människor. Dock är ju Herkules en känslig herre och jag tror att 1-2 veckor hemifrån skulle stressa honom mer än utveckla honom. Hade det istället gällt för ngr månader hade jag nog övervägt att kanske låta honom åka, även om det skulle bli JÄTTETOMT!

Kul i alla fall att hon tänkte på honom, det värmer mitt Mattehjärta <3

Många Kramar från mig!

19 Augusti 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Jag är såååå LYCKLIG!!!

Detta inlägg har ju i och för sig inte så mycket att göra med Herkules (även om han ALLTID gör mig LYCKLIG), utan har att göra med mina tidigare hästar-SHETLANDSPONNIERNA!

För de som inte vet, hade jag en kort period i mitt liv en mycket liten karriär inom shetlandsponnyaveln :-) Jag och en kompis lyckades sommaren 1993 att ta en shetlandshingst på foder, utan våra föräldrars vetskap...:-) Ganska häftigt beslut, om jag får säga det själv! Jag var ju inte mer än 15 år då och hade väl inte så jättemycket pengar direkt. I ett desperat försök att tjäna lite pengar jobbade vi extra som städerskor på en pub på lördag och söndagmorgnar för den FANTASTISKA pengen 12,50 kronor i timman-URK!!! Detta visste ju givetvis inte heller våra föräldrar om, då hade det nog blivit "ord och inga visor", från deras sida :-) I alla fall gick de mesta av våra pengar till fina Trazzel, som då var snart 1 år gammal. Tyvärr utvecklade Trazzel ett elakt soleksem sommaren då han fyllde 2 år, vilket han aldrig skulle bli bra från :-( Trazzels ägare frågade om vi ville köpa honom för en billig penning, men tack och lov segrade förnuftet över känslan och vi lämnade tillbaka honom till hans uppfödare. Trazzel är numera valack och bor hos hans uppfödares granne nära havet, där hans eksem sköts om och han mår förhållandevis gott!

Då Trazzel åkt kändes det JÄTTETOMT! Min kompis som jag delat Trazzel med var väl inte riktigt lika sugen på en ny shetlandsponny som jag var, så jag började söka häst igen utan henne.

Hos Trazzels uppfödare gick det sommaren 1995 ett fuxigt shetlandssto på betäckning hos hennes dåvarande shetlandshingst Kärlingehults Max. Stoet var precis 3 år fyllda, var LIVRÄDD för människor och till salu!!! Jag kunde ju såklart inte motstå Gläntans Antonia, som ponnyn hette och snart stod hon hemma på gårdsplanen-HURRA!!! Hon var som sagt i princip ohanterad och hennes förra ägare tyckte att hon var DUM och sålde henne därför till slaktpriset... Bara några veckor efter det att Antonia landat hemma hos oss, började vi inse att hon INTE var dum utan bara felbehandlad och OTROLIGT osäker. Hon blev snart tam och var en mycket snäll och skötsam liten ponny, om en lite försynt.

Jag anmälde henne till 3-årspremieringen i Gräffsnäs och till min STORA LYCKA och förvåning fick hon avelsdiplom med 5*8=40 poäng! Lyckan var total. Det enda som solkade glädjen lite var att det föl Antonia hade i magen skulle gå tillbaka till den gamla ägaren. Precis som om Antonia visste att detta skulle ske, resorberades fostret och jag kunde pusta ut-SKÖNT!

Antonia reds och kördes in och betäcktes följande år med en nygodkänd skäckhingst vid namn Sörbys Matteus. Från detta "äktenskap" kom så Amadeus, en SUPERSÖT hingstunge, fux med STOR stjärn, snopp och vit man och svans. Amadeus var STENTUFF och PYTTELITEN och blev snabbt avvand av mamma Antonia då han var 7 månader...Han brukade nämligen bita henne i spenen efter det att han diat klart-INTE så populärt!

Amadeus visades några gånger som unghingst och fick som mest 38 poäng (klass 1).

Med Amadeus vid sidan åkte Antonia på betäckning till den kända elithingsten Jolly Roger of Marshwood, som till min stora glädje var stationerad i närheten. Detta blev Ametist, en stor och gänglig hingstunge, som mest likande en älgdronk då han föddes :-).

Ametist växte dock till sig snabbt och visades med som mest 39 poäng, som unghingst (klass 1). Efter detta kom jag in på högskolan i Kristianstad och bestämde mig att min vän skulle få låna Antonias mage ett år och betäcka henne med hennes egna nygodkända hingst, Smevallens Arrogant.

Detta blev Kålkulla Advocat, som visades fram på hingstpremiering som 3-åring och fick då 39 poäng-JÄTTEROLIGT!

Amadeus och Ametist fick följa med mig till Skåne, men tyvärr fanns det inte tillräckligt med tid att ta hand om dem på bästa sätt, då studierna var krävande. Jag tvingades därför att sälja då 2-åriga Ametist och 3-åriga Amadeus :-) Detta är det VÄRSTA och SVÅRASTE beslut jag någonsin tagit gällande mina djur. Det var FRUKTANSVÄRT att se dem åka och veta att de ALDRIG mer skulle komma tillbaka. Jag vaknar ibland fortfarande på nätterna och tänker på dem och gråter-USCH!!!

Nog om det...

hemmet de fick var JÄTTEBRA och de såldes dessutom tillsammans. Familjen som köpte dem bodde utanför Stockholm och skulle träna och ha dem till ponnytrav. Bägge två kastrerades och tränades och tävlades. Amadeus som var den mindre av killarna ca 95 cm i mankhöjd, var inte så jätteroad av travet :-) Ametist däremot hade riktigta tränings- och tävlingsegenskaper, dessutom blev han STOR (tror 106 cm i mankhöjd). Ametist har genom åren vunnit ett flertal stora och presigefyllda lopp, såsom Lilla Elitloppet och Ponnyprinsessan (Kronprinsessan Viktoria har till och med klappat honom, det ni). Amadeus såldes efter ett antal år vidare till en familj, som fortfarande äger honom nu (såvitt jag vet).

Efter det att Advocat var avvand lånade jag återigen ut Antonias mage till en "vän", för att slippa sälja henne...

Nu betäcktes hon med den rejäla svarta hingsten Bonance v. Dorptzicht och födde året därpå sitt första stoföl-Anastasia. Hon hade en jätteläcker brun färg, med mjölad mule och fullt med apelkastning. Anastasia köpte jag tillbaka och ägde en kort period, innan mina fortsatta studier satte P för detta. Svårt att ha häst och dåligt med pengar :-(

Anastasia fick avelsdiplom som 3-åring och det var förstås JÄTTEROLIGT. Hon såldes till en tjej i Lindome som fortfarande äger henne.

Advocat hade i ungefär samma tidpunkt sålts till en familj i norrland. Här tränade även han och tävlade ponnytrav.

2002 sålde jag Antonia till en tjej på Särö. Innan hon såldes lät jag betäcka henne med Kålkulla Unnric, vilket resulterade i det fuxfärgade stofölet Adelinne. Tanken var att jag skulle ta tillbaka detta föl, men då jag fortfarande studerade bestämdes det att jag skulle köpa tillbaka nästa stoföl Antonia fick.

2002 betäcktes Antonia med svarta hingsten Pavarotti och 2003 föddes fuxfärgade Nova. Jag köpte tillbaka Nova och ägde henne tills hon fyllde 4-år. Hon var en STOR dam med mycket humör, men väldigt snäll. Som 3-åring var hon 105,5 cm i mankhöjd och kunde således ej visas fram för aveldiplom. Däremot var hon visad som föl med 43 poäng och en gång som 1-åring med 40 poäng.

Adelinne hade året innan visats på premiering i Nossebro och fick då 41 poäng med 9 på typen-JÄTTEROLIGT!

Jag ägde då Nova och ville även köpa tillbaka Adelinne. Hon var då inte till salu och Nova visade sig som sagt bli en STOR dam!!!

Jag besultade därför att låna ut Nova till en familj i Skåne, som skulle träna och tävla ponnytrav med henne. Familjen är helt UNDERBAR och har tre döttrar som tränar och tävlar. De trivdes så bra med Nova att de fick köpa henne av mig våren 2007.

Sommaren 2007 köpte jag tillslut tillbaka Adelinne...

Hon var tyvärr inte i jättegott skick, men snäll och vänlig på alla sätt. Jag hade samma sommar köpt mig ett fjordsto, men då Adelinne PLÖTSLIGT blev till salu (och dessutom ej var så välskött...), kunde jag ju inte tacka nej. Efter ca 1,5 år i min ägo, var hon återigen fin och välmående.

Jag sände Adelinne på betäckning hos Hagdala Linus, en svart hingst och det beslutades att hon skulle lånas ut för eventuellt senare köp till en vän i Dalsland. Hon trivdes gott med Adelinne och där är hon kvar nu!

Tyvärr dog Antonia tragiskt våren 2004. Hon var högdräktig och fick tramvred. Hennes dåvarande äager i Särö ringde till mig och berättade att Antonia hastigt blivit sjuk!!! Jag var då ute på ett jobb, men min dåvarande chef var så snäll att han körde mig till stallet! Ledsamt nog hann jag inte fram innan hon dog! Enligt veterinären dog hon av brusten hjärtmuskel, då hjärtat jobbat så snabbt då tarmvredet blivit värre och värre. Jag fick i alla fall stänga hennes ögon och säga adjö-en av de SORGSNASTE ögonblicken i mitt liv och jag gråter även nu då jag skriver detta. Så OTROLIGT onödigt sätt för en häst på bara 13-år att dö så smärtsamt och tragiskt!

Då till det som gör mig såååå LYCKLIG att jag var tvungen att skriva ner hela denna historia...

Failjen som köpte Nova av mig våren 2007 har nu även köpt Ametist!!! Ametist har bara bott hos familjen i Stockholm som köpte honom av mig år 2000! Nu har deras dotter blivit för gammal för ponnytravet och då bestämde de att Ametist skulle säljas! Jag blir så GLAD och VARM i kroppen av att veta hur bra Ametist har fått det igen!!! Känns så ROLIGT att syskonen Ametsit och Nova numera betar mule vid mule nere i Vackra Skåne!

 Kramar från mig!!!

9 Juli 2010  | Länk | Herkules | 1 kommentar
Tjock, tjockare Herkules!

Stackars Herkules, ser verkligen ut som en badboll igen...:-( Trots att herrn i fråga rids ca 5 dagar i veckan, kan inte kroppen låta bli att lägga på sig fler kilon än nödvändigt... Den största bidragande orsaken till hans övervikt är trots allt inte det gräs som han VRÄKER i sig nu (bara) utan det att han var fet redan då han kom ut i sommarhagen. Inte helt lätt att hantera en matglad häst, som dessutom behöver äta mycket grovfoder för att hålla ordning på sin tidigare stökiga mage. I vintras var det dessutom SVINKALLT och det gick INTE att banta Herkules. Han var ju tvungen att äta mycket grovfoder under dagarna i hagen, för att inte börja frysa. Tyvärr hade vi ett lite för högt protein och energiinnehåll i höet, vilket resulterade i "Herkules alla badboll" :-)

Då han började bli alltför rund fick han sitt kvällshö i boxen uppblandat med hälften halm, men det var svårt att reglera hur mycket han satte i sig ute i hagen... :-)

Innan gräset satte riktig fart började Herkules ändå att anta en mer "normal" kroppshydda (och Matte var glad), men sedan ca 2 veckor tillbaka har han utvidgats ett antal dm här och där...Hrrrmmm!!!

Stackars Herkules får nu ha en så kallad "betesreducerare" på sig under dagarna, för att begränsa hans ätande under dagen, då gräset är som farligast ur fångsynpunkt.

Under dagen då det är varmt producerar gräset mer fruktan (en sockerart) som gör att det inte bränner sönder i solen. Det är just fruktanet som triggar fång hos hästar och därför är det bra om hans matintag är lite mindre under dagen.

Han ser inte jättelycklig ut i sin munkorg, men vad göra??!. Trots allt är det ju bättre att han får gå med sina vänner Hingsten och Valacken i hagen, än att stängas in i en mindre hage med lite gräs i. Både Mamma Mat och Matte 2, känner sig HEMSKA då de sätter på honom reduceraren och Herkules själv tycker nog att han känner sig aningens förolämpad, men det är ju trots allt för en god sak-att inte bli sjuk :-)

Enligt färska uppgifter från Mamma Mat har han i alla fall kommit på hur han ska pilla i sig gräs med betesreduceraren och han dricker och busar som vanligt i sin "fåntratt", så jag hoppas han förlåter oss för hans "förnedring" :-)

På nätterna får han än så länge slippa betesreduceraren, då han ju måste få i sig något att äta. Dessutom kan det vissa nätter bli lite kyligt och då är det viktigt att han kan tugga normalt.

Vi får hoppas att det räcker att han har betetsreduceraren på dagen och rids 5 pass i veckan, för att komma i form igen. Till hösten vet Matte någon vars matintag ska kontrolleras, så han antar den form han egentligen ska ha och mår bäst av!

Kramar från mig (glädjedödaren)!

28 Juni 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Träning för Herkules!

I måndags var det dags för Herkules i princip första träning med en "riktig" tränare :-)

Ända sedan jag köpte Herkules i juni 2008 har ju abitionen varit att ta itu med hans skolning och fortsätta utbilda honom i framförallt akademisk ridkonst. Tyvärr har ju min hälsa satt P för detta och det har ju kännts ledsamt :-(

Nu då Herkules och jag hittat en så underbar medryttare (får numera kallas för Matte 2), som vill satsa på honom, kunde vi ÄNTLIGEN börja med utbildningen av honom!!! Det har ju inte heller varit helt lätt att hitta en tränare som vill komma ut till oss och träna oss på hemmaplan, utan de flesta vill ju att man ska komma hem till dem istället. Den nya tränaren är norska och bor egentligen bara ca 1 mil från oss, så det var INGA problem att komma till oss-TOPPEN! Då vi även får låna kompisens paddock är nu utbildningsmöjligheten för Herkules ett faktum-HURRA!!!

I måndags var det som sagt dags för första mötet med tränaren och för Matte 2 första gången inom läran "akademisk ridkonst". Man börjar alltid läran med att visa hästen från marken, innan man efter någon/några lektioner får sitta upp.

Det första momentet att lära sig var att Herkules skulle slappna av i huvudet och halsen, då man stod mitt framför honom. Man skulle ta i kapsonens sidor och försiktigt sänka ner huvudet på honom (efter en tids träning ska det bara räcka att ställa sig framför hästen för att den ska slappna av i huvud och hals). Detta för att man lättare skulle se hur han mådde i sin fysik och känna om han var medgörlig till vidare arbete. Herkules som inte var riktigt van vid detta, tyckte att tränaren gjorde lite "mystiska" saker med honom som bad honom sänka huvudet och uppträdde därför lite stelt :-) När Matte 2 fick ta över, tyckte Herkules att det var helt OK att sänka huvudet och tränaren tyckte att det var ett UTMÄRKT bevis på att han kände sig trygg med henne-JÄTTEROLIGT!

Därefter visade tränaren hur huvudets placering i sidled samt svag böjning i halsen påverkade hela Herkules kropp. MYCKET intressant att se hur så lite böjning det krävs i nacken för att få resultat genom hela kroppen. Herkules som inte har blivit riden i dressyr på MYCKET länge är ju tyvärr lite stel i nacke och i vänster sida just nu... Hoppas att detta ska släppa allteftersom de mjukgörande övningarna och böjningarna börjar bli "vardag" för honom. Herkules har ju även tråkigt nog trampat i ett jordgetingbo eller likande i söndags och har stora hårda, varma bölder vid vänster skank-USCH!!!

Detta gjorde att han stundtals var stel och hade lite ont då han satte bakbenet under sig. Tränaren kallade det "tygelhalt" och frågade mig om han tidigare varit halt eller skadad i vänster bak? Såvitt jag vet och efter hans grundliga veterinärbesiktning på kliniken innan han kom till mig, har han aldrig varit halt. Däremot har jag känt att han stundtals varit stel i vänster sida, då han inte aktiverats på ett tag. Om det inte skulle släppa med mjukgörande övningar, får jag ta ut en hästmassör och försöka "mjuka" upp muskulaturen på honom :-) Tränaren tyckte dock att vi kunde vänta några veckor innan vi tog dit en massör, då hon sade att det inte skulle hjälpa att knåda musklerna på honom om han bara var stel för att han ej gått i rätt form och det kan hon ju ha rätt i :-)

Efter genomgången av en stillastående Herkules fick Matte 2 sätta honom i rörelse :-) Hon skulle gå vid hans sida och hålla både i kapson och tränstyglarna och försiktigt böja honom på en volt. Det tog några varv innan en stel Herkules hittade formen och man såg att det var ganska så jobbigt att placera bakbenen under sig :-) Matte 2 var JÄTTEDUKTIG och hanterade honom väl och emellanåt såg det riktigt trevligt ut :-) Som sagt kommer det ju ta ett tag innan Herkules förstår vad som begärs av honom, samt får kroppen att följa med i de mjukgörande övningarna.

Efter ca 5-10 minuters träning i bägge varven, med små avbrott för komentarer och diskussioner, tyckte tränaren att det räckte för denna gång. Vi bestämde att Matte 2 ska försöka träna på böjningarna från marken (max 5-10 minuter varje träningstillfälle) under kommande två veckor och därefer ska tränaren komma tillbaka igen för ny lektion.

Det är VIKTIGT att man har någon att träna för och saker att träna till då man har egen häst! Annars är det lätt att tiden "bara går" och man sitter och tragglar i ridningen och gör en massa onödiga småfel som inte behövs :-) Dessutom är det alltid en "morot" att dressyren är välgörande för hästen och får den att hålla i alla år! 

Hoppas nu att Herkules stelhet i vänster bakben berodde på bölderna och allmän stelhet och inte av en gammal skada!

Många Kramar från mig!!!

17 Juni 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Sommarflugor och borttappade grimmor!

Då jag fortfarande inte kan vara på stallet så mycket, har det blivit dåligt med nya foto på Herkules. Tack och lov för hans rara medryttare, som sänder mig små bilder på honom då och då. annars hade det varit ett "missat" halvår med bilder på Herkules :-). Fick i alla fall ett gulligt kort på honom häromdagen, då han försökte sig på att tugga i sig sopkvatsen i stallet. Inte lätt att se skilnad på "mat" och "mat" :-)

Jag lägger in några fina bilder som hon har tagit på honom, då de var på promenad och badutflykt. Herkules ÄLSKAR ju som bekant att bada och det är roligt att hans nya medryttare rider upp till sjön med honom, så han får göra det.

Annars är det prima med Herkules! Tyvärr lite för tjock fortfarande, men nu får han ju samtidigt motion, så det är ju skönt i alla fall. Han har börjat att tappa sina grimmor, precis som förra sommaren...i går berättatde Mamma Mat att hon hade hittat hans grimma hängandes i ett träd...tror detta beror på alla flugor och knott som tyggar på hästarna. Det blir lite klåda i manen och på kroppen, vilket gör att det är UNDERBART att skobba sig mot trädgrenar och annat mys, med följden att grimman försvinner titt som tätt :-)

Nu har jag letat fram hans flughuva, så jag tror att det blir den han får ha på sig istället. Annars kommer väl den snälla Mamma Mat få ett spel, då hon alltid är så snäll och letar upp "köttbullens" borttappade saker i hagen :-) är det inte grimmor så är det boot och delar av täcken!!!

Kramar från mig!

4 Juni 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Sommarbete och oväder!

Nu var det LÄNGESEDAN jag uppdaterade Herkules kategori!!! Detta beror ju som sagt fortfarande på att min kropp inte riktigt vill vara på stallet lika mycket som själen!

Nog om detta!

Sedan sist har Herkules även fått en ny medryttare. Det är en jätterar tjej på 19 år som Herkules STORMTRIVS med och hon ÄLSKAR Herkules oxå-UNDERBART! Herkules blir numera riden ca 4-5 dagar i veckan och detta är TOPPEN!!! Jag har ju varit orolig inför den kommande betessäsongen, då jag är paniskt rädd för att han ska få fång!!! Han har ju aldrig haft det, men har ju de typiska anlagen och kännetecknen för en häst som lätt skulle kunna utveckla det, om han inte hölls i schak. Det värsta är ju faktiskt att släppa en redan fet häst på sommarbete. Då finns det ju inte så mycket buffert kvar i kroppen innan ett fånganfall kan utlösas-HUAH!!! Då han rids förbränner han ju i alla fall en del av de MUMSIGA proteinerna han tuggar i sig... ;-)

I måndags var då första natten ute för hästarna. Det var en ganska behaglig förtsa natt för dem, men OJ vad de var trötta dagen därpå, berättade Mamma Mat! På tisdag morgon kom hovslagaren och hästarna fick komma in en stund på morgonen. Då de ätit lite, hade Valacken sedan somnat och SNARKAT högljutt i sin box-SNUTTEN!!! Då är man allt en trött liten häst!!! Herkules har för övrigt lyyckats att behålla sina dojjor på (än så länge) sedan han fick de halvrunda tunnare skorna med sidokappor. Hovis tyckte till och med att det var onödigt att de hade sina boots på sig, då hon trodde att de skulle göra mer skada än nytta med tanke på skav och irritationer. Det kan vi ju hålla med om, men vad gör man annars med hästar som dräller skorna av sig i tid och otid :-)

Hovis intygade att hon heller kommer ut en gång mer, bara de slipper bootsen...vi får väl se vad hon snart tycker om det...:-)

Jag har dessutom bestämt mig för att vara lite extra överbeskyddande med Herkules hovar i år...jag kommer därför att pensla dem med olivolja varje dag, så de kanske inte spricker i år  igen i sommarvärmen. Förra året var det lite otäckt att den ena hoven sprack som den gjorde :-( Vet inte riktigt om jag tror på det här med att tillföra ett extrakt på utsidan av hoven (undrar jag om det egentligen gör någon nytta), men då har jag i alla fall försökt att återfukta dem lite :-)

I eftermiddag/kväll inväntar vi sommarens första REJÄLA åskoväder!!! SMHI har utfärdat klass I varning och det är tänkt att det ska regna ca 8 mm mellan klockan 17-18, men vi får väl se. Mammat Mat plockade i alla fall in våra fyrfota vänner nu, då de nog kan behöva sova. Dessutom känns det alltid så obehagligt att ha dem betandes på de öppna fälten då det åskar och blixtrar. Alltför många betande djur träffas av blixten varje år-USCH!!!

Jag (har troligen varit Hattifnatt i något tidigare liv) väntar ju som alltid med spänning på åskoväder, då jag ÄLSKAR att höra åskan gå och och se regnet slå som spön i backen-HÄFTIGT eller som Mannen skulle sagt "alltid roligt att få kämpa lite mot naturen"!!!

Många Kramar från mig!!!

20 Maj 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Lilla mustachprydda häst!

Då har jag ÄNTLIGEN haft möjlighet att själv borsta min älskade häst igen :-) Jag  har ju inte haft någon som helst balans i mina ben sedan min senaste olycka...Jag fick ju ledbanden rejält uttänjda i vänster knä och har till och från hoppat på kryckor sedan i mitten av december-SUCK!

I måndags (påskdagen) hade jag i alla fall premiärborstning av Herkules! Det var verkligen JÄTTEMYSIGT och Herkules verkade tycka att det var roligt att träffa Matte igen. Vilka mustacher han har i år!!! De är SANSLÖST långa och till och med lockar sig på mulen-URSÖTT!

Han var verkligen lugn och kärvänlig och verkade förstå att hans Matte fortfarande inte var helt kry... På gårdsplanen testade jag även några enkla övningar:backa, sidoförflyttning och följa efter min hand. Han verkar såklart komma ihåg det jag lärt honom och det är ju roligt. Efter ca 2 timmars borstning kom så hovsalgaren som vi väntade på. Herkules hade ju som VANLIGT lyckats göra sig av med en sko...SANSLÖS är han med detta. Nu har vi börjat sko hästarna för min "gamla" hovslagare och hon hade lite nya ideér om hur vi skulle få honom att behålla skorna på!!!

Jag har ju tidigare skott mina hästar med sidokappor, men detta tyckte inte den förra hovisen var bra. Jag har bara goda erfarenheter av sidokappor då jag tycker de sitter bättre på hoven. Dessutom trycker de inte på "spetsen" av hoven, utan jämnar ut trycket till sidorna av hoven. Han fick även så kallade halvrunda skor, vilket ska göra att han "rullar" undan snabbare med framhovarna. Då han är oskodd bak, blir han "snabbare" bak och trampar därför av sig sina egna skor :-) Än så länge sitter skorna kvar (det är ju en hel vecka sedan), så vi får hålla tummarna!

Trist är dock att Herkules medryttare har sagt upp sig :-( Hon måste eventuellt söka jobb på annan ort, så det kan man ju förstå. Jag är dock LIVRÄDD att Herkules ska få fång, då han för årstiden är ovanligt fet-USCH! Jag hade hoppats SÅÅÅÅ MYCKET att hans "nya" medryttare skulle rida honom ett antal dagar i veckan, men så blev det inte :-( De passade dessutom UTMÄRKT ihop, då hon var liten och lätt och mycket duktig ryttare! Nu har jag annonser ute efter medryttare, men det är JÄTTESVÅRT att hitta någon! Tyvärr är det många barn som hör av sig och vill rida... Känns hemskt att behöva avspisa dem, men Herkules är "något" för mycket häst för en 11-12 åring :-) Dessutom vill jag mer än gärna att den som rider honom även tränar för instruktör, då han behöver fräscha upp sina kunskaper. Jag är ju dessutom mycket noga med att medryttaren är lugn och försiktig med honom. Dels GIVETVIS för Herkules skull, men även för min...Jag blev ju så OTROLIGT ridrädd efter min förra häst Maggan, så jag trodde ALDRIG att jag skulle sätta mig på en häst igen-tills Herkules dök upp :-) Jag vill verkligen INTE att Herkules blir rädd och stressad ute i skog och mark, då det är viktigt för mig att ha en häst jag känner mig trygg på.

Mamma Mat har varit till OTROLIGT stor hjälp, då hon och hennes rara styvdöttrar har tagit sig an Herklules några dagar i veckan. Det är UNDERBART att de är så måna om honom och jag är OÄNDLIGT tacksam att de hjälper mig så mycket. Utan dem, Mannen och min kära Mor, hade jag fått sälja Herkules för längesedan, då jag i princip har varit sjuk sedan han kom i juni 2008-USCH!

Nu blickar vi framåt igen och hoppas på att hitta en trevlig medryttare som stannar lite längre... Dels så jag slipper ha KONSTANT dåligt samvete för Herkules och dels för att den lilla fetknoppen ÄLSKAR att pysslas om och komma ut på tur :-)

Innan jag kan börja rida själv igen..., har jag i alla fall skaffat "nya" träningslekar för mig och Herkules! Jag har precis i dagarna fått så kallade "klickerkort"! Här är det med andra ord klickerträning av häst som jag menar!!! Man har ju länge tränat delfiner och hundar med klickerträning och givetvis fungerar det även med hästar. Då Herkules ÄLSKAR att "använda huvudet" tror jag han kommer att tycka om klickerträningen. Vi får se hur det går...får hålla er uppdaterade!

Tills nästa gång, Kramar från mig!

13 April 2010  | Länk | Herkules | 0 kommentar
På joggingtur med Herkules!

Igår kände jag mig såpass bra igen i mitt revben att jag vågade mig på att ta en liten joggingtur med Herkules igen. Det är ju bra om han kan hållas igång nu, då hans nya medryttare kommer på onsdag igen för att provrida i mörkret :-)

Igår var han redan inne då vi kom och det passade mig UTMÄRKT då jag har svårt för att själv ta in honom från hagen. Det är så OTROLIGT lerigt nu och då jag fastnar med stövlarna i leran gör det RIKTIGT ont i revbenet då jag ska dra mig loss. I alla fall var han inne och stod och mumsade hö, då jag och Mannen dök upp. Han hade fått sina ben väl avspolade och såg på det hela taget nöjd och glad ut. Jag tror att han ÄLSKAR att få ha kommit ut på ridturer igen, då han VERKLIGEN tycker om att arbeta. Hans nya medryttare var hos honom i lördags igen och han skötte sig bra igen. Han var lite piggare denna gång än den förra och det är ju oftast så han brukar vara. Lite mer loj och försiktig den första gången man rider honom, för att sedan vakna upp och bli pigg och glad till nästa gång. Det känns som om han första gången försöker känna av sin nya ryttare för att se vad hon/han går för, innan han sätter in med sitt vanliga tempo :-)

Igår bestämde jag mig för att ta en rejäl tvätt av hans mage innan vi begav oss ut på vår lilla tur... Då han har aningens kortare ben än Hingsten och Vallacken, samt att den innehåller aningens mer luft...(läs mat), släpas den lätt i leran... Detta ger stenhårda lerkorvar i hans "gosiga" vinterpäls, som sitter som gjutna på honom. Enda sättet att bli av med dem är att antingen ta en tång och bryta sönder dem, eller att spola magen samtidigt som man borstar honom med en piggborste. Herkules uppskattar faktiskt en kall tvätt med piggborste hellre än att man står och krossar lerkorvarna, då han nog tillslut blir öm i skinnet. Efter en stunds tvätt, såg han relativt presentabel ut igen... och vi pyntade oss med massvis av reflexer och begav oss iväg. Enda fördelen med att det regnat så mycket den senaste tiden är att annars hårda grusvägar och vägkanter har blivit mjuka. Vi travade därför på i jogging längsmed gruset i alla asfaltskanter och Herkules var pigg och lyhörd. Hans trav är ju något snabbare än vad min är, men han anpassar sig bra ändå. Det är NYTTIGT för honom att gå i kort trav, utan ryttare på ryggen, då han kan länga och balansera sig lättare. Jag försökte ta ett kort på Herkules i hans reflexutstyrsel, men varje gång jag fotatde, slängde han ned huvudet i backen för att knapra i sig av otäckt gräs vid vägkanten! Sätter in en bild av det ändå, då det är den enda nya foto jag har på honom... :-) Snyggt va??!.

Vi passade även på att klättra upp för en brant asfaltsbacke som Herkules tyckte var jobbig-FNYYYZZZZ, innan vi vände av hemmåt igen.

På hemvägen tyckte jag att hans ena sko lät lite lös!!! Vill INTE ha fler tappskor nu!!! Jag slog till skon då vi kom hem och tryckte till sömmarna på skons utsida. Hoppas bara att skon sitter kvar tills Hovis kommer den 14:e!

Väl inne i boxen igen fick Herkules återgå till sitt höknaprande och jag fjäskade med två små äpplen i hans krubba!

Kramar från mig! 

1 December 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Är hästar korkade??!.

Nu var det RIKTIGT längesedan jag uppdaterade bloggen och det beror tyvärr på att jag fått tillbaka problemet med mitt revben IGEN-SUCK!!!

Just nu proppar jag i mig smärtstillande och antiflammatorisk medicin, så för tillfället känns ALLT toppen :-) Var hos läkaren och fick reda på att det är benhinneinflammation som jag har och troligen finns det kopplingar till detta och ryggskottet förra hösten :-(

Nog om detta, över till "dagens rubrik"-Är hästar korkade??!.

Blir sååååååå TRÖTT på att lyssna på diskussioner på jobbet, där "dagens ämne" var att "hästar är dumma i huvudet!!!". Jag har sedan länge slutat att blanda mig i dessa OÄNDLIGA diskussioner, då jag bara blir så JÄTTEFÖRBANNAD! Det spelar INGEN roll att man försöker förklara hur det ligger till i fallet med "idiothäst, VÄGRAR att gå förbi en brevlåda, den är ju dum i huvudet" eller "på senaste ridlektionen var det en häst som blev JÄTTERÄDD för en jacka och då vågade INGEN av hästarna passera denna jacka-puckon!". En annan mycket vanlig sak man får höra är att "se vad dum hästen är, nu VÄGRAR den att hoppa över hindret igen, slå den med spöet". Jag ska kommentera allt detta lite senare i inlägget!

Tror och vet (tyvärr) att människor med denna inställning inte har tillräckligt med intresse att ta reda på VARFÖR hästarna beter sig som de gör. Det är MYCKET enklare att bara säga "de har ju tydligen en hjärna som en valnöt", "man kan ALDRIG lära en häst något" osv. osv. osv.

Egentligen tycker jag att det BÄSTA vore om det fanns någon form av lag om att instruera och lära upp folk om djuret de ska syssla med, INNAN de skaffar det. Typ någon form av "körkort" tycker jag hade varit TOPPEN!!! Tyvärr kan man ju inte införa detta, det finns ju även många "idioter" som skaffar barn, även om de INTE är lämpade, så det får bli ett annat inlägg det :-)

Över till VARFÖR hästarna beter sig som de gör;

  1. Hästen är och förblir ett flockdjur!
  2. Hästen är ett flyktdjur!
  3. Hästen har en mycket speciell syn!
  4. Hästen lever på sin instinkt!

Det finns många fler punkter, men tänkte att dessa nog tar upp det mesta kring ämnet "korkad"??!. :-)

Första kommentaren om varför hästen VÄGRAR  gå förbi en brevlåda eller en jacka...;

Hästens ögen är placerade på pannans sidor, som det är på alla flyktdjur. Hos rovdjuren är ögonen placerade i mitten av huvudet/ansiktet, vilket ger en helt annan syn på saker och ting. Placeringen av ögonen gör att hästen kan se runt nästan hela sin kropp och dessutom uppfatta olika saker med de olika ögonen. Bilderna förs sedan till hjärnan, där de sammanfogas till en helhet. Synfältet sträcker sig i halvcirklar runt hästens kropp, vilket gör att de inte kan se över sin rygg och ganska så dåligt rakt fram. Beroende på hur hästen håller sitt huvud, ser den olika bra. För att den ska kunna se saker på nära håll, måste hästen sänka sitt huvud och för att se saker på långt håll, måste den höja huvudet. En häst som betar, kan inte se gräset den äter, men den kan se rakt framåt, åt sidorna och bakåt mellan bakbenen. Detta gör att den mycket snabbt kan uppfatta fara. Då man rider an mot ett hinder, är det viktigt att låta hästen höja huvudet, för att den ska kunna se hindret i god tid. Precis då hästen hoppar över hindret, kommer den inte längre att se det. Det kräver därför att hästen litar på sin ryttare, då denna för tillfället är dess ögon.


Den fina bilden på Herkules öga, har Vallackens Matte tagit-fint, eller hur!


Varför blir då en häst rädd för en brevlåda längsmed vägen eller av en jacka som ligger slängd i en manege? Det beror helt enkelt på att den inte riktigt ser vad det är som ligger eller står framför den. Oftast blir dessutom ryttaren arg på sin häst, smackar på den, skänklar hårt, gapar eller använder spö, vilket endast gör att det hela blir ÄNNU obehagligare för hästen. Det bästa är att ta det lungt, prata med sin häst, smeka den lugnande längsmed halsen och låta den titta och lukta på det "hemska" den just blivit rädd för. Genom att straffa och stressa hästen, vinner man INGEN mark och nästa gång blir det etter värre, då hästen kopplat ihop t ex. brevlådan med bestraffing. Vad många dessutom "glömmer" är att hästen faktiskt ser olika saker med de olika ögonen. Många blir jättearga, då hästen "bråkar" vid samma brevlåda BÅDE då de rider ut och hem!!! Orsaken är oftast att den möter brevlådan med de olika ögonen och därför uppfattas den som ett nytt objekt. Det är därför MYCKET VIKTIGT att låta hästen möta det den tycker är fara, från BÄGGE HÅLL, innan man kan känna att hästen tycker att det är ofarligt! Jag ska inte sticka under stol med att det finns hästar som "aldrig lär sig" utan ALLTID kommer vara "rädda" för brevlådan och dyligt. Detta har dock sällan eller INGET att göra med egentlig rädsla (om inte hästen fått rejält med stryk, eller blivit riktigt skrämd på platsen) utan har mest med ledarskap att göra. En människa som inte vunnit sin hästs respekt och förtroende, kommer inte heller att kunna få den att följa med. I övrigt är ju hästar flockdjur och om 1 häst blir rädd, blir oftast övriga det oxå. Vilket inte heller har med dumhet att göra, utan är ett sett att skydda dess flock! Dock finns det hästar som har "mer nerver" än andra och kan behöva hjälp av en lugn och trygg individ för att möta "faror". En sådan häst skulle ALDRIG vara en ledarhäst i det fria, då hästarna ogärna flyr i sken i onödan, på grund av risk för att skada sig själva. Med andra ord "låt din häst nosa, titta, slicka/gnaga och frusta" åt det den känner är obehagligt, dessutom från bägge hål (och med båda ögonen, ett från varje håll, inte rakt framifrån), istället för att bestraffa!!!  Och SNÄLLA ha tålamod. Den tid det tar extra den dag du möter "faran", tjänar du SNABBT in nästa gång du passerar samma ställe :-) Dessutom får du en trygg och självsäker häst på köpet!

Till det här med att "hästen vägrar att hoppa, den måste ju vara dum!";

Hästar är av naturen flyktdjur, men då, som nänts innan, är mycket rädda om sina sköra ben som de har i förhållande till sin stora kropp, flyr de inte helt utan anledning. Detsamma gäller även att en häst är "rädd om sig" och "för saker" som kan skada dess känsliga och livsviktiga ben (och övriga hälsa). Hästar ryggar/skyggar ofta för diken, vattenpölar och diverse hinder, bara för att i deras ögon kan de se "bottenlösa" eller på annat sätt "livsfarliga" ut. Detta har inget med att göra att hästen är dum! TVÄRTOM, den litar till sin instinkt och styrs efter den!!! Då man har en god relation till sin häst, kommer den att gå genom "eld och vatten" med dig, för att DU är dess ledare och hästen LITAR på dig. Ett flockdjur leder eller leds, den kan INTE alternera mellan dessa olika saker, det gör den bara förvirrad och ledsen, till och med aggressiv, om den känner sig hotad och inte hittar en snabb och enkel lösning på problemet. Tänk på det nästa gång du försöker lasta en "besvärlig" häst, den ser oftast inte slutet på det "svarta hålet" framför den. En annan orsak till varför en häst inte vill hoppa, är just det här med instinkt, känsla och ledarskap. Man kan tyvärr alltid skrämma och plåga en häst till lydnad, men hur roligt blir det då egentligen?. Ett vanligt scenario, kan man se hos unga hoppryttare. Egentligen vill INTE den lilla tjejen eller kille hoppa över hindret, då hon/han tycker att det är för högt och verkar otäckt. Ett flyktdjur som hästen, känner DIREKT av sin lilla ryttares känslor och att hon/han spänner kroppen. Hästen kommer ju då uppfatta hindret som någonting "farligt", då dess ledare (ryttare), har signalerat detta. En sådan häst kommer till 100 % att totalvägra vid hindret! Följande scenario uppträder då tyvärr alltför ofta. Ridläraren/tränaren säger "gå på den med spöet, så den hoppar ändå, och du visar VEM som bestämmer". Den stackars hästen som har stannat framför hindret för att skydda sig och sin ledare, blir då bestraffad! Den har fått signalen att "här är det farligt, bäst att undvika"! Detta kommer att sänka hästens självförtroende och dess tillit till sin ryttare!!! INTE bra!

Med andra ord så är hästar INTE KORKADE, det är vi människor som är dumma, som inte tar reda på tillräckligt med kunskap INNAN, vi stämmer kontakt med dem.

För att få hästen att lita på människan ska man INTE använda hårda ord!!! Kroppspråket räcker UTMÄRKT och fungerar dessutom bättre, då det är så hästarna till största delen kommunicerar med varandra.

  • Testa att viska till din häst istället, det brukar de tycka om.
  • Istället för hårda klappar på halsen som smäller, testa att smeka den längsmed hårremmen istället, det får dem oftast lugna.

Hästarna i vårt samhälle har ofta blivit "döva" för små signaler, då man i princip har "gapat" till dem under hela deras uppväxt, både med ord och vårt viftande kroppsspråk. En okänslig och stressad häst går i de flesta fall att få känslig och lugn igen, bara man tar sig tid och försöker förstå vad hästen menar istället för att dumförklara den. En annan sak som jag fullkomligt AVSKYR är alla som pratar i mobiltelefonen och pysslar med sin häst samtidigt!!! Hur kul tycker du själv det är att prata med någon som tittar på TV-inte så kul alls va?

Inte konstigt att hästarna uppför sig irrationellt i vår närvaro, då vi inte har känsla nog eller tid att vara dem nära!

Så avslutningsvis (ett ämne som jag skulle kunna diskutera i MÅNGA fler sidor, men måste avrunda för denna gång) var "MED DIN HÄST" när du är på stallet. Stäng av mobilen (tills du rider ut) eller lämna din häst ifred, om du måste svara i telefonen. Bestraffa INTE hästen för saker den blir rädd och osäker för. Avsluta för hästen "hemska saker" och fortsätt igen en annan dag, då den gjort ett framsteg och TÄNK PÅ följande;

Det är människan som lär sig av hästarna och inte vi som lär dem!

Många kramar från mig (som inte är bitter, bara upplysande) :-)

13 November 2009  | Länk | Herkules | 3 kommentarer
Mattes lilla stinkbomb...

Lagom till älgjaktens start bestämde vi oss för att släppa hästarna i skogshagen som byggdes under sommaren...detta gjorde vi INTE för att vi ville bli av med våra kära pållar, utan för att den STORA sommarhagen började bli alltför söndertrampad och lerig :-)

Herkules och kompani huserar nu i skogen! De tycker nog att det är blandade känslor att vistas i skogen, men på det hela taget är de nog ganska så nöjda. Herkules "stigfinnar glädje" har ju fått sig ett uppswing i och med den outforskade skogen och han plöjer nya vägar stup i ett. Stora fördelar att ha hästarna i skogen är att de slipper att bli leriga om fötterna, då mycket består av fastmark och torvliknande underlag, samt att de blir OTROLIGT modiga och säkra på fötterna. När man ropar på hästarna kommer de ibland flygandes över stock och sten och det ser ut som om de skulle kunna drösa i backen när som helst :-)

Tack och lov är de betydligt stabilare och smidigare än vad de ser ut och de har endast lyckats med att få små skrapsår.

Herkules som ju är van vid att gå på öppna fält, kände sig nog lite instängd till en början, men har funnit sig väl tillrätta i tassemarken. SKÖÖÖÖNT att han INTE kan gyttjebada denna höst, Hi Hi Hi!!! 

Istället för gyttjebad har Herkules då som vanligt lagt till med att sova i sitt eget bajs-MUMMA!!! Man skulle väl kunna säga att han är något mer skäck än vanligt-USCH!!!

Just nu har han en period varit TOTALT hopplös och har haft fläckar både högt och lågt. I söndags var vi ute på en tömkörningstur i höstvädret. Innan, hade jag försökt att tvätta bort så många fläckar det gick och resultatet blev förvånansvärt bra...trodde jag :-)

När vi varit ute i ca 45 minuter började det att duggregna...Herkules hade även blivit lite varm, då vi klättrade mycket i skogen, vilket ledde till att fläckarna långsamt trädde fram ur hans tjocka vinterpäls, likt spökfläckar!

Som om det inte var nog med att han såg hemsk ut, han STANK VERKLIGEN-tviiiiiii!!! De människor jag mötte som var på "mysig söndagspromenad" rynkade besvärat på näsan, åt min "ädla" springare :-) Herkules var som vanligt nöjd och glad och kände sig RIKTIGT SNYGG-Huah!!! :-) När vi kom tillbaka till stallet försökte jag återigen tvätta hans fläckar, men nu ville de minsan INTE försvinna. Ja, ja, saker och ting kunde ju vara värre, han är ju i alla fall frisk och lycklig! "Skitna hästar, är LYCKLIGA hästar", som Mamma Mat alltid säger-Herkules måste vara ÖVERLYCKLIG ;.)

I måndags var det riktigt höstrusk ute och hästarna fick ha regntäcke på sig i hagen. Tänkte att NU är nog Herkules lite fräschare, men ack vad jag bedrog mig...har INGEN ANING om vad "snuskpelle" hade rullat sig i för olämpligt, men han STANK TORSK-Hmmmmmm??!. Tror inte att vi har någon torsk i hagen, men vem vet? underligare saker har ju hänt...:-)

Igår när Mannen hjälpte mig att mocka inne i Herkules box, kom jag för att hjälpa honom med det sista. Jag undrade vad det var för VEDERVÄRDIG lukt inne i Herkules box, men kunde inte hitta källan till odören. PLÖTSLIGT slår det mig!!! Herkules regntäcke hängde vid hans boxdörr, då vädret var fint igår, och det var ju det som STANK-Fyyyyy bubblan!!! Tror nästan att jag måste ta hem det snart och tvätta av det, för så kan han ju inte lukta stackarn :-)

Om vi får ont om pengar någon gång, kanske man kan sälja honom som "kemisk stridsförning", eller "gödselspridare" då  man får leta efter otäckare odör :-)

Kramar från mig!!!

27 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Och så var det ju det här med mineralfoder...

Herkules VÄGRAR numera att äta sin ishavsalger från Island. Jag var så glad förra året, då jag kom på att hans mage tålde alger. Han åt med god apptit och verkade inte nämnvärt bry sig om att det luktade "gammalt hav" om hans matbunke :-) Nu har tyvärr Herkules ändrat uppfattning och skyr mineralerna som pesten-TYPISKT!!! Står och FNYYYYYYYZZZZZEEEERRRR i krubban och blänger under lugg på den som utfodrar med detta GIFT! 

Nu har han ju blivit RIKTIG bra i magen, mot förra året, så kanske ska jag våga mig på att ge honom något "konstgjort" mineralfoder. Är ju annars ganska emot att trycka i min häst alltför mycket "onaturliga" produkter såsom pellets och grusmineraler, men vad ska man annars hitta på?

Förra året hittade jag ett mineralfoder från Kvarnbyfoder som heter Balansmineral.

Detta mineralfoder är specialtillverkat för hästar som vistas i en stressig miljö (stackars djur) och som fått en känslig mage-SUCK, vad gör vi människor med djuren egentligen? Köpte en liten säck av dessa mineraler förra året och då ville Kung Herkules INTE äta av dem-BLLLÄÄÄÄÄ och FYYYYYY (svängde huvudet upp och ner och fram och tillbaka och fullkomligt SPOTTADE ut maten i boxen, som om det varit rävgift vi gett honom)...det var JUST dessa mineraler som jag upptäckte hade härsknat förra veckan och med andra ord det som jag hällde ut på gödselstacken... som han med god apptit åt upp... :-) KNÄPPGÖK! Kungen vill nog ha sina mineraler vällagrade! Det var verkligen INGET FEL på mineralerna i säg, då de andra hästarna i stallet tyckte om dem. Tror nog att det var Herkules "smak" som som vanligt var lite udda :-) En BESTÄMD Herre, är vad han är!

Funderade ett tag på om jag ska testa att köpa dessa mineraler igen, då han uppenbarligen tyckte om dem nu... :-) ändrade mig dock snabbt då jag såg priset!!! 10 kg för 250 KRONOR på vår foderbutik-GAAAHHHHH!!! Det är nämligen så att om man ska dosera dessa mineraler rätt, behöver Herkules ca 600 gram om dagen och det har tyvärr inte Matte råd med :-)

Sorgligt men sant, har även Matte gränser...:-)

Nu har jag börjat jaga runt bland andra sorters mineralfoder, men känner mig skeptisk. Orsakerna är många, men ska lista de tre främsta orsakerna till min skepsis;

  1. Herkules VÄGRAR äta ALLT som smakar salt!
  2. Är rädd för att "sandmineralerna" ska lägga sig i tarmarna som grus och inte smälta ner.
  3. Rädsla för att Herkules mage inte tål mineralerna.

Tyckte att ishavsalgerna var UNDERBARA (kanske för att jag själv slapp att äta dem), då jag vet att det är en ren naturprodukt och att det han äter faktiskt bryts ner av kroppen!

För många år sedan hade jag flytande mineraler till mina hästar. Dessa hette Chevinal Plus!

Kanske kan det vara något för "Kung Herkules" och hans skeptiska matte. Tror TYVÄRR att han INTE skulle äta av fodertillskottet, då jag har minnet av att de luktar lite grann som tomatsås-HUAH!!! dessutom vet jag inte hur bra det är att ge mineraler som kommer från Irland, då hästarna där lever på en annan flora än vad våra nordiska djur gör? Dock äter ju Herkules lågkallori foder från England (Happy Hoof), så kanske mineraler från Irland skulle skulle komplettera det hela :-)

Happy Hoff är ju egentligen ett helfoder, om man ger det i rätt dos (får i sig rätt mängd med mineraler i kraftfodret). Herkules skulle då behöva äta ca 3-5 kg kraftfoder om dagen och det får jag INTE i honom. På vinterna får han ca 1-1,5 kg om dagen av Happy Hoff och ungefär 15 kg hö (varierar med hur kallt det är ute). Då håller han sig i fin trim och har hela tiden att äta. Det är VIKTIGT för hästar med känslig mage och tarm att HELA tiden kunna pilla i sig grovfoder! Dessutom skapar det lugn hos hästen som är ett "matsökande" djur.

Nu kom jag som VANLIGT in på villovägar...var var vi nu då? Just det ja...

En Matte får helt enkelt fundera på vad en kräsmagad häst, som gald i hågen äter både sniglar och kattskit, behöver för komplement till kosten :-)

Kanske är det så att han tillför kroppen de mineraler som han behöver genom att äta just "SKROT"!!! Vet INTE vad han rimligen skulle få i sig av tex. glasfiber och diselolja, men kanske någon polymer av kolväten, som hans speciella ras behöver :-) Finns ju tyvärr INGEN i Sverige (tror jag), som har en häst av liknande rassammansättning som Herkules! Har i och för sig hört att Herkules ska ha en helsyster i Danmark, hmmmm. Kan vara MYCKET intressant att utbyta erfarenheter med denna Matte eller Husse, vad gäller matvanor och inte :-)

Kramar från en "lätt" förvirrad Matte!

22 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 2 kommentarer
På ridtur med PIGG Herkules!

I söndags var det dags att nyttja det UNDERBARA höstvädret med en ridtur. Jag hade först tänkt mig att bara ta en liten kort tur, då Mannen följde med som sällskap, men så blev det inte :-) Herkules var JÄTTEPIGG och "speedade" på bra från första stund. Det var lite blåsigt ute, så jag tror att det var en bidragande orsak till hans pigghet. Vi testade att trava över grusvägen, där vi tidigare konfronterades av ungtjurarna och det gick bara bra. Jag är ju tyvärr fortfarande lite stel och tappade ibland takten, då ryggen inte riktigt orkade, men det påverkade INTE den stabila Herkules. Mitt på vägen mötte vi två andra hästar som oxå var ute på "hösttur" med sina Mattar. Herkules bara tuffade förbi och brydde sig inte det minsta. Så SKÖÖÖÖÖÖNT att ha en häst som ALLTID lyssnar och är trygg. Hade det varit min förra häst jag ridit, hade hon varit tätt i hälarna på  möteshästarna och det hade varit stört OMÖJLIGT att kunna rida iväg själv igen-TRIST var det.

Herkules och jag fortsatte vår trevliga tur mot en närliggande sjö. Där har jag inte varit med Herkules sedan samma dag jag fick mitt ryggskott förra året-Fy! Nu var jag såpass bra i ryggen att jag till och med vågade mig på att galoppera upp för backarna mot sjön. Herkules som var pigg och glad, var inte långsam på att lyda galoppfattningen och susade snabbt iväg! Det är SÅ UNDERBART att kunna galoppera hur snabbt och hur långsamt man vill, utan att känna att man kommer att sitta klistrad vid nästa grantopp :-). Väl vid sjön, var Herkules lite "nipprig" efter den snabba galoppen och skuttade fram som en tossig 1-åring på skogsstigen! När han lugnade ner sig igen skrittade vi nerför backarna, tillbaka till Mannen, som stod och väntade. På hemvägen lät jag inte Herkules galoppera på de vanliga platserna, då jag tyckte att han var tillräckligt "taggad" för dagen. Jag har ju låtit honom galoppera i uppförsbackar ett tag nu, då han ibland haft svårt för galoppskänkeln. I uppförsbackar har han däremot tyckt att det varit naturligt att springa av sig, så då har vi satsat på det :-)

När vi passerade "Mellangården" fick Herkules äta lite fallfrukt som belöning och det var ju GIVETVIS mums för honom. Det skummade gott om munnen och han såg ut som om han fått ett rabiesanfall :-) Innan jag skrittade av honom hade jag bestämt mig för att prova på att fatta galopp på en grusad raksträcka innan stallet. Det var nog över 1-år sedan jag testade det senast, så det var ju lite spännande. Herkules förstod i princip omedelbart och fattade en bra galopp. Tyvärr kom det ett par som promenerade och då kände jag att det var bra att sakta av till skritt igen, så man inte skrämmer livet ur folk-DUKTIGA Herkules. När vi passerade sista backen innan stallet mötte vi ett rart pensionärspar som var ute och cyklade. De tyckte att Herkules var JÄTTEFIN och sa att vi såg ut att passa varandra PERFEKT, sådant är ju förstås SUPERROLIGT att få höra :-) Den gamla damen hade ridit för många år sedan, men slutat på äldre dar, och hon berättade att hon saknade frihetskänslan med ridningen. Det kan jag VERKLIGEN förstå, då jag själv har haft uppehåll på över ett år!!!

Sista biten hoppade jag av och spände upp sadelgjorden, så han fick skritta av sig ordentligt. Han såg trött, men nöjd ut, och det gjorde nog jag oxå :-) Väl hemma tvättade jag av svetten i sadelläget och lade på honom ett täcke, så han inte skulle bli kall och stel i höstluften. Medan jag fixade det sista i stallet fick Herkules stå och äta lite hö på gårdsplanen. Mamma Mat var oxå ute i stallet och donade och betsämde sig för att rengöra kattlådan! Det tyckte även Herkules var en UTMÄRKT idé och följde henne i hälarna bort till containern. Innan vi hann att stoppa honom, hade han tryckt ner HELA mulen i kattsanden och "gojsat runt"-MUMMA!!! BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, är väl det enda jag kan säga om detta! Tack och lov hade i all fall Mamma Mat hunnit med att sortera ut kattbajset och det mesta av kisset, innan han "Störtdök", så det får vi väl vara tacksamma för :-)

Det blev INGEN hejdå puss på den mulen, kan jag säga...:-)

Kramar från mig!

20 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Dubbelpremiär för Herkules och Matte!

Igår var det dubbelpremiär för mig och Herkules- Vi red BÅDE i paddocken och ut på en liten tur i BECKMÖRKRET!!! Dessutom var det även premiär för mig att sadla helt själv och att sitta av UTAN stege-det ni :-)

Sedan mitt ryggonda startade i augusti 2008 har jag inte kunnat sadla själv. Detta beror på att sadeln är tung och att det varit jobbigt för ryggen att spänna sadelgjorden. Mannen har ALLTID varit snäll och hjälpt mig med detta, men igår tyckte jag att det var dags att försöka sjäv-och det fungerade KANON!!! Skönt att snart kunna rida helt själv igen, utan uppassning :-) Mannen är ju OTROLIGT snäll som ALLTID ställer upp, men han tycker ju inte att det är så jätteroligt med hästar som jag tycker, såklart :-)

Herkules var på goshumör igår igen och ville hellre stå och kela än att bli tränsad-MUSSLA :-) INTE lätt att få hästen att ta bettet om den INTE vill. Jag funderar på att köpa ett mässingsbett till honom, då han haft det hos sin tidigare ägarinna. Han är ju ALDRIG dum när man ska tränsa, men kan ibland VÄÄÄÄÄÄÄÄNTAAAAAA ett tag med att öppna munnen, den lille musslan. Detta kan ju delvis bero på att han vill kela hellre än rida och delvis på att han inte gillar smaken på det rostfria betslet. När vi pyntat oss med allsköns reflexer, ungefär som en julgran, satt jag upp med hjälp av stegen, ute på gårdsplanen. Det var redan då kolsvart ute och jag fick tända min pannlampa, för att vi skulle kunna se vägen framför oss. Herkules tyckte att det var JÄTTESPÄNNANDE att traska vägen till paddocken, då han fick gå helt själv i mörkret. Han var absolut inte rädd, mer lite spänd med öronen framåt och VÄLDIGT vaken. Han FNÖÖÖÖÖÖZZZZZZ drake, nästan hela tiden och gjorde ibland små skutt, men värre var det inte. Tror att han känner sig trygg och hemma med sina omgivningar och människor först nu. För en del hästar tar det längre tid att acklimatisera sig, än för andra. Herkules som ju är en "känslig själ" och har bott på samma ställe hela sitt liv, innan jag köpte honom, behövde nog 1 år på sig att mogna.

Var var vi nu då (slinker ofta in på sidospår)...just det ja, paddocken :-)

När vi kom fram till paddocken var ljuset släckt och Mannen fick gå in i stallet och tända. Herkules var JÄTTEDUKTIG och ganska så modig då han traskade in i paddocken. Tror att tömkörningen i paddocken i tisdags var bra, så han hade lite vana av den i mörker. Jag började med att försöka följa fyrkantsspåret och att ställa honom i hörnena och rakrikta honom på lång- och kortsidorna. Det gick bättre i vänster varv, än i det högra, men han försökte RIKTIG DUKTIGT att förstå, utan att bli alltför upprörd. Han blir ju alltid VÄLDIGT PIGG i paddocken och gårdagen var INGET undantag. Man får sitta och göra små halvhalter hela tiden och prata lite lungnande :-) Vi gjorde "stora volter", "stora serpentinbågar" och några "volt  tillbaka", både i skritt och trav, med blandade resultat... Klart att Herkules är lite stel, då han inte ridits i paddock på över 1 år och vad hans Matte är, ska vi inte tala om här :-)

Mannen tyckte dock att det såg trevligt ut och efter ca 20 minuter tyckte jag att det räckte för denna gång. Jag tror att det positiva som mitt ryggskott gett mig, är att Herkules fått nästan ett helt år på sig att bara känna sig hemma och lära känna mig. Hna lyssnar MYCKET BÄTTRE på mig nu än för 1 år sedan och det är ju inte konstigt alls. Tror även att han börjar förstå sig på mer "vanlig ridning" och det är ju klart enklare... :-)

Efter det lilla dressyrpasset skrittade vi ut´en liten premiärtur i mörkret. Mannen fick denna gång gå framför oss, som lite stöd för Herkules, då han kan tycka att det är lite otäckt att passera bron, nedanför stallet. Bäcken dånar och brötar ganska bra här, då den rinner nerför ett litet fall, samt gör vägräckena till bron, vägen VÄLDIGT smal, så hästarna känner sig ofta lite trängda här. Herkules skötte sig exemplariskt hela ritten och var JÄTTETRÖTT, då vi "landade" hemma på gårdsplanen. Hela turen tog knappt en timma, men det var MYCKET nya upplevelser för Herkules.

Innan han fick komma in för kvällsmat, fick han stå på gårdsplanen med täcke och äta lite hö, medan jag mockade och fixade vatten m.m. Efter ett tag hör jag ett underligt ljud från gårdsplanen. Herkules har GIVETVIS knutit upp grimmskaftet och står i godan ro och ÄTER ur GÖDSELSTACKEN-BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Bliden nedan, visar en Herkules tagen på BAR GÄRNING, ätandes ur containern med gödsel!

I lördags förra veckan passade jag nämligen på att slänga ut gamla mineraler som Herkules VÄGRADE att äta för 1 år sedan. De har sedan legat inne i stallet och när jag tittade på dem i lördags, kände jag att de hade härsknat-huah! Lika bra att hälla ut dem i gödselstacken tyckte jag, då de ändå ALDRIG gjort någon nytta... :-)

Jahaja, funderar SKARPT på att servera Herkules kvällsmat i gödselstacken, då det OFTA händer att kraftfoder jag slängt ut, som han VÄGRAT att äta under natten, äts upp av honom direkt ur gödselstacken-USCH :-) Lustigt att han kan äta ALLA typer av "toxic waste", men INTE det DYRA specialfodret som jag köper i foderbutiken :-)

TUR för Herkules att han är en sådan snäll, mysig och SPECIELL häst...ELLER kanske är det just dessa "saker" som gör honom till just den speciella han är :-)

Kramar från mig!

16 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Nu är vi inte förvånade längre... :-)

Helt plötsligt förstår vi alla VARFÖR Herkules hela tiden tappar sina skor...han har väl haft boots på sig i hagen i ca 1 vecka nu och bilden nedan visar hur den ena bootsen ser ut efter en dag med Herkules i hagen...

VAD är det egentligen han gör med sina stackars fötter? Vi har sett att han stundtals står på sina egna framhovar, men det kan han väl knappast syssla med HELA dagarna? Tack och lov har jag fått låna en ny boots av Vallackens Matte, tills jag kan köpa nya-TACK!. Nu är det tyvärr fortfarande så illa att vänster framhov är mindre än den högra, efter ALLA gånger han trampat av sig skor och fläkt sig i sömhålen. Jag hoppas att skorna får sitta kvar ett tag nu, så hoven hinner att växa ut igen. Om det inte blir så, funderar jag på att återgå till barfotaverkning och easyboots. Känns dock inte helt bra, då han mestadels går i gräs/lermarkshagar, samt rids på hårda underlag. Detta kan ju vara svårt att få en bra balans i, jag menar att han får mjuka fötter av lermarken och dessa tål ju INTE att trampa hårda underlag-SUCK, svårt det här :-) 

"Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod" :-) Så länge ALLA nära och kära runtomkring är friska och glada, kan ju detta ses som en bagatell. Är dock rädd för att om det fortsätter längre (skotappandet), kan påverka Herkules benställning och rörelsemoment negativt. Kanske ska jag ta kontakt med min förra hovslagare som är expert på "problemhovar", om det inte löser sig av sig självt. Hon är JÄTTEDUKTIG på felaktiga hovbensställningar samt är OTROLIGT noggrann och petig. ja ja, kanske får skon sitta kvar tillräckligt länge denna gång, för att det ska bli bra ändå, Hmmmmmm?

Igår var jag ute och tömkörde Herkules med min vän och hennes ena shetlandsvallack. Jag började tömkörningen med några varv i paddocken, för att se om han bättrat sig något från förra årets KATASTROF :-) Han var faktiskt RIKTIGT duktig, men var lite smårädd för saker som låg utmed paddocksstaketet. Han kunde svänga och göra volter (kanske inte helt runda, men dock), både i skritt och trav och det är ju sannerligen framsteg från tunnmejningen förra gången... 

Ibland försöker Herkules att gå med huvudet i backen då man tömkör och rider. Detta gör han då det blir jobbigt att hålla formen korrekt. Jag brukar alltid klatscha lite försiktigt med tömmarna mot hans sidor, då han gör så, men igår blev det inte så bra... Då det var bäcksvart ute, hade han fått på sig reflexridtäcket. Då jag klatschade med tömmarna, SMALL det verkligen till och Herkules blev JÄTTERÄDD!!! han kastade sig framåt och frustade högt-STACKARN!!! Det var ju INTE meningen att korrigeringen skulle bli riktigt så våldsam och då han som vanligt vet att han gjort fel, blev han riktigt skamsen efteråt-USCH vad jag fick dåligt samvete :-(

Resten av turen tillsammans med kompisen och shetlandsvallacken uppskattade han dock och han var riktigt pigg och glad. När vi kom tillbaka till stallet lommade han nöjd in i sin box och åt sin kvällsmat och 2 fjäskäpplen från en Matte med dåligt samvete :-)

Kramar från mig! 

14 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Tömkörning i mörker och finns det inget längre viktmåttband...

I onsdags hade jag bestämt mig för att rida efter jobbet. Jag hade till och med förberett så jag kunde äta en tidig middag på jobbet för att slippa laga mat då vi kom hem. Med andra ord var jag väl förberedd, tyckte jag...När jag tar in Herkules från hagen har han GIVETVIS trampat av sig en sko IGEN-GAAAAHHHHHHHH!!!! Som väl var hade även Hingsten trampat av sig en sko tidigare i veckan och Mamma Mat hade bestämt tid med honom, just på ondag kväll. Ha Ha, den här gången kom Herkules inte undan från sin motion, trots smarta tilltag som att trampa av sig en sko. Bara 20 minuter efter jag tagit in honom från hagen dök Hovis upp och slog på tappskon igen. Nu får Herkules tills vidare ha boots på sig i hagen, för att se om det hjälper mot det evinnerliga skotappandet. Han har ju så långt övertramp, så vi tror att han trampar av sig skorna, framförallt i nedförsbackarna, då hagen är så kuperad. Ska som sagt i tidigare inlägg, även inhandla easyboots till honom, så jag har ett reservhjul :-) Har INTE råd med tappskor för 250 kronor/gång 2-4 gånger i månaden :-)

När skon väl var på plats igen, hade det redan blivit mörkt ute-TYPISKT. Jag bestämde mig för att tömköra istället, då jag inte vet hur mycket Herkules har blivit riden i mörker innan jag köpte honom. Då hans förra ägarinna var mammaledig och annars arbetade hemifrån, tror jag nog att hon passade på att rida i dagsljus-LYCKOST :-) Herkules tyckte först att det var lite otäckt att gå före Matte på den mörka vägen, men fogade sig strax och arbetade på JÄTTEBRA. Vi travade en hel del och han tuffade på som ett litet lokomotiv. KUL att han tycker så mycket om tömkörningen!!!

När vi kom tillbaka från turen, såg han riktigt trevlig ut. Lite uppdragen om buken...Mamma Mat höll precis på att väga Hingsten med Hööks viktmåttband. Där gläds man ALLTID åt att han har gått upp i vikt, då han var OTROLIGT mager och tyvärr inte välskött alls, då Mamma Mat fick hem honom. Nu är han högst VÄLMÅENDE med blank päls, pigga ögon och en go mage :-) Herkules å andra sidan var så fet när han kom att han knappt och kunde komma ur transporten :-) Har arbetat med hans matsedel nu i ett år och ÄNTLIGEN börjar han arta sig. Han har ju en liten gosig hängbuk, men det är det inte så mycket mer än att muskla bort vid ridning. I alla fall tyckte jag att vi kunde testa att väga även mitt "smäckra fullblod" :-)

Viktmåttbandet räckte INTE till...Ja ha ja, viktmåttband tillverkade för hästar av ICKE arbetshästmodell :-) Herkules tittade lite förolämpat på mig och Mamma Mat, då vi försökte strama om bandet runt hans mage och kom fram till att han väger åtminstonne MINST 600 kg-SNUTT!!! kanske inte så konstigt med tanke på vilka raser som ingår i honom, Fjordhäst-New Forest och Tinker-Lippizzaner :-)

Kramar från mig!

9 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 1 kommentar
Meditation med Herkules!

I måndags var Herkules OTROLIGT kelig. Jag tror nog aldrig att han har varit så kelsjuk sedan han kom till mig. enligt hans förra Matte var han snäll och vänlig, men inte särskilt kelen, men det har vi ALDRIG märkt hos oss. Herkules tycker mycket om att kela, på sitt Herkules vis. Det innebär oftast att komma med sitt STOOORA huvud och lägga mulen på axeln, eller mojsa med en smutsig mule mot bröstet, så man blir SUPERSMUTSIG-MYSIGT tycker Herkules. Han brukar även tycka att det är väldigt trevligt att bli kliad i öronen på bogen och under magen. Det tyckte han inte heller om då han kom till mig. Han stod blickstilla, men fick aldrig någon "myrsloksmule" som hästar får då de tycker att något är skönt. Nu njuter Herkules av att bli kliad i fulla drag och han får ALDRIG nog :-)

I måndags kväll hade jag egentligen planerat in 7-games (NH-övningar) i paddocken och kanske lite longering, men Herkules tyckte något annat. Han var lite stissig då vi kom till stallet (älgvarning), men lugnade sig strax, då han fick lite hö i boxen. Jag böjade som vanligt att borsta honom och då slutade han omedelbart att äta och la sitt stoooora huvud på min axel och började dra i stropparna till min kapuschong. Detta tycker Herkules är en ROLIG lek. Han drar tag i dem med tänderna, backar och släpper dem ca 10 cm bort och då fjongar de iväg eftersom det är resårband. Sedan ville han bli kliad i öronen och under magen. Han stod strax och sov och jag stod bara bredvid honom och klappade honom lungt längsmed halsen. Efter ca 20 minuter började jag långsamt att borsta honom och han suckade och fortsatte att sova. Då jag kom till huvudet och pannluggen, sänkte han sitt huvud så långt ner i backen och blundade att det nästan var svårt att borsta ut luggen. I vanliga fall tycker Herkules att det är "högst onödigt" att borsta man och pannlugg, men i måndags kväll tyckte han att det var JÄTTEMYSIGT. Jag fick rett ut hela manen (och det vill inte säga lite när det dessutom är fullt av lerklumpar i den) och pannluggen och pillade bort alla små stövkulor i pannan på honom. Då klockan närmade sig tjugo i nio, märkte jag att Hingsten och Vallacken ville ha sitt kraftfoder. De hade stått och mumsat hö hela tiden då jag borstade Herkules, men de hade saknat sitt kraftfoder :-)

Det var nästan lite synd att väcka Herkules som stod och "hästesov" i sin box, med underläppen hängandes av avslappning, efter den ca 2 timmar långa rykten. För att väcka honom, satte jag fram en bit knäckebröd framför mulen-det gjorde susen :-) Jag släppte Herkules på gårdsplanen, så han fick "rensa i diekena" medans jag ordnade med hans och kompisarnas kvällsmat. Det är väldigt smidigt att ha en häst som kan reda sig själv och som aldrig går iväg långa sträckor. Vet inte om det delvis beror på "feghet", men tror att det mesta beror på att han faktiskt trivs med att hålla sig i närhet till oss andra. Det längsta han gått utanför stallplanen är till infarten mot grannens gård och det är bara ca 20 meter från gårdsplanen. Då jag donat färdigt med maten, ropade jag in Herkules som GÄRNA kom tillbaka för att äta sitt kraftfoder och kissa på den nyupplagda halmen :-)

Han har en förmåga att kissa DIREKT han kommer in för att äta kvällsmat. Matte hade tyckt att det var mer ekonomiskt om han hade valt att kissa INNAN han kom in, men, men, så är det :-) Herkules tycker även om att äta samtidigt som han kissar. Ett tilltag som jag tidigare endast har sett hos vissa av mina Shettisar. Shetlandsponnyn är en UNDERBAR ras med OTROLIG självdistans och intelligens. Jag saknar att ha en Shettis, så det är tur att Herkules gör sitt yttersta för att fylla även detta tomrum :-)

Kramar från mig!

7 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Burn some rubber, eat my dust!

På sistone har jag börjat tömköra Herkules mer och mer. Jag tycker det är ett UTMÄRKT komplement till ridningen. Dels får han träna upp sitt självförtroende genom att gå först och dels kan jag enkelt se hur han jobbar och korrigera detta med enkla medel. När jag tömkörde honom för första gången för ca 1 år sedan, var han väl inte direkt lyhörd...

Den annars så lyhörda och obrötiga Herkules betedde sig som en "ångvält size large" och hade INGEN broms och absolut NOLL styrförmåga. Det var en intressant tur vi hade, då Matte med sin då onda rygg släpades efter ångvälten direkt på asfaltsunderlaget..."burn some rubber, eat my dust", var Herkules melodi :-) Jag testade även att tömköra honom i paddocken, men det var faktiskt en ännu större katastrof :-) Jag hade ställt upp lite oljetunnor som jag tänkt köra slalom imellan, för att träna upp hans lyhördhet. ICKE att Herkules ville vara med på sådant fjanteri!!! Han mejjade helt enkelt ner samtliga tunnor och det bildades djupa släpspår i paddocken av mattes nedgrävda fötter som försökte bromsa ångvälten-PUUUUHHHH!!!

De flesta hade väl kanske gett upp efter några turer, men det är lyckligtvis så att Matte har större tålamod än den lilla ångvälten, MOHAHA!!! För några veckor sedan bestämde jag mig sonika för att testa att tömköra på nytt (se tidigare rubrik "tökörning och långpromenad"). Då hade han inte tömkörts sedan i december 2008 och jag tyckte att det var dags att börja om på nytt. Herkules har ju även lugnat ner sig kopiöst de senaste månaderna och det känns som om det är först nu han är RIKTIGT trygg och hemma. Jag fick sällskap av Vallacken på "premierturen" och se, det gick ju riktigt bra. Undantaget var väl att han vid ett kraftigt regn, börjde gå som en "parallellräka", men det gick snabbt att räta ut, då regent lugnade ner sig igen :-). De senaste tre gångerna har vi faktikst varit ute och tömkört helt ensamma, till och med i skymningsljus! Herkules verkar fatta vinken nu och tycker det är JÄTTEROLIGT att knata på i selen. Enligt tidigare ägarinna har han tömkörts mycket innan han reds in, men det är ju ca 5 år sedan, så det är ju OK att han varit lite ringrostig. Igår var han lite extra uppspelt, då jag tror att han hade vittring på HORNFÖRSEDDA varelser. Han FNÖÖÖÖÖÖZZZZZZZZZZ riktigt hårt och högt några gånger under turen, men var annars lyhörd och pigg. Han är mycket piggare när man tömkör och rider än när man är ute och promenerar. Tror att det beror på att han får gå först och tycker att det är mer spännande än att släpas runt bakom Matte :-)

Nu har vi till och med börjat träna på att göra volter samt att förflytta sig i sidled och det fungerar ganska så bra. Han har lättare för sidförflyttningar åt höger, än åt vänster och det är likadant i ridningen. Tror att det beror mycket på att han mest hanterats från den sida och därför är vanare vid det.

DRÖMMEN hade ju varit att kunna spänna honom framför en vagn i framtiden, men vi får väl se hur det blir med det. Jag tänker skynda långsamt och det viktigaste är ju att han känner sig 100 % trygg och nöjd med sin uppgift. Funderar dock på att prova och dra ett bildäck efter honom senare i höst/vinter om han fortsätter att uppföra sig som han gjort nu. Då får han ju känna på lite tyngd bakifrån, samt ha draglinor mot benen. Tror att en häst som är bygd som Herkules skulle må MYCKET BRA att få dra en vagn, stockar eller dyligt, då hela hans kropp är som skapt för det. Även mentalt brukar hästar bli nöjda och stolta, då de får arbeta som de gjorde förr i tiden. Det är nästan som om de behöver få ta i med hela sin råstryka ibland för att vara riktigt lyckliga och tillfreds.

Kramar från mig!

2 Oktober 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Nu är det HÖST!!!

Så har då hösten kommit till Sverige...som om vi inte har haft höst i snart 5 månader ;-) Vad jag menar med höst är att hästarna har fått börja komma in vissa nätter, och det tycker de är JÄTTEMYSIGT!!! Senaste två nätterna har det till och med varit såpass kallt att vi fått skrapa bilrutan innan vi åker till jobbet. Egentligen är väl vädret såpass OK fortfarande att de kanske skulle kunna vara ute, men då hästarna har lite olika småsaker att tampas mot, får de komma in på natten. Stackars Hingsten har precis haft en hovböld, som Hovis har grävt bort och ska därför inte gå och bli för blöt och lerig om hoven. Då han faktiskt är 18-år och Varmblod oxå, har han även lätt för att frysa och det är ju inte så bra. Herkules och Vallacken skulle kanske kunnat gå ute lite längre, men då de är ganska runda om magen, och temperaturen kryper ner till noll på natten, får de komma in för fångriskens skull. Då gräset blir kallt och fryser till under natten utsöndrar det "fruktan" (en sockerart) som gör att gräset inte ska vissna och dö. Det är just fruktanet som är fruktat (hi hi hi vad roligt det blev) då det gäller fång hos hästar.

Nog om detta, ett glatt gäng är det som står vid grinden på kvällen och väntar på kvällsmat och mys!!! Herkules har i år även fått sig en reflexgrimma och ett nytt regntäcke. Hingsten skyggade först bort från Herkules då han glad i hågen klampade fram mot honom med sin reflexgrimma. Man kan ju lungt säga att den syns... Matte och Husse tyckte att det var skönt att Herkules fick en reflexgrimma efter förra vinterns bravad, då Herkules och Vallacken sprang lösa och var borta några timmar. Vi har ju i och för sig en bra bit till stora vägen, men då det är mycket skog och även en del våtmarker i trakterna, känns det toppen att ha en reflexgrimma som ficklampan kan träffa på långt avstånd!



Ett regntäcke fick det även bli i år, då jag hoppas kunna rida några dagar i veckan i höst/vinter.


Förra året kunde jag svurit på att han försökte vinna någon form av VM-titel i gyttjebrottning och det var ju några timmars rykt man fick avvara i vecakn. Vissa gånger, när leran VERKLIGEN hade stelnat på honom, fick man ta en hovtång och krossa sönder lertapparna i pälsen under magen. En procedur som den känsliga Herkules inte riktigt uppskattade, men vad göra... :-) Sätter in en bild på bloggen som minner om förra årets gyttjebad och hoppas att ALLA tycker att det är OK att Herkules får ett regntäcke i höst/vinter :-)


Hösten innebär ju inte bara regn och rusk, utan även nygamla kamrater för oss och hästarna. Jag pratar om ÄLGAR!!!


Dessa (o)djur är ju RIKTIGT stooooooora och ganska så skrämmande då de kommer alltför nära inpå. För ca 2 veckor sedan skulla jag och Mamma Mat kvällsmata Herkules och Vallacken i hagen. Då stod det en älgko och en kalv i mitten av hagen uppe på en höjderna (ca 200 meter från där vi stod)-USCH!!! Herkules och Vallacken stod som saltstoder på en av de andra höjderna (ytterligare ca 250 meter bort från älgarna) i hagen och ville INTE passera älgarna. Det är ju helt förståeligt, då de är totalt orädda för hästar. När älgarna efter ca 10 minuter bestämde sig för att röra sig bort från höjden och ner i dalgången i närheten av där Herkules och Vallacken stod, blev det liv i luckan :-) Vi har nog ALDRIG sett två hästar tvärvända så samspelt och rusa längre in i hagen och försöka gömma sig bakom ett mindre buskage! Kan tänka mig att Vallacken var något irriterad över Herkules vita fläckar, då jag kan lova att han syntes ganska så bra :-) Efter ytterligare några minuter bestämde sig älgarna för att ta sig ut från hagen. Hästarna såg då sin chans till räddning, och jag kan nog lova att de ALDRIG sprungit så snabbt och så samspelt som de gjorde även denna gång, såg RIKTIGT mäktigt ut. Herkules låg till och med en hel hästlängd farmför Vallacken då de kom dundrandes över ängar och dalar och sladdade in vid de väntande kvällsmatskrubborna. Under natten fick de stanna vid huset och mumsa på hö, då de var lite upprörda, svettiga och oroliga av älgarna! Den 12 oktober sätter älgjakten igång och den ser vi väl inte riktigt fram emot, då det brukar leda till ännu mer älgar i närheten till hagarna och på ridvägarna, då de vill komma bort från sina jägare-USCH!!!

Kramar från mig!!!

30 September 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules träning börjar på allvar, och Mattes oxå i och för sig :-)

Nu kan jag ÄNTLIGEN börja rida bättre och bättre. Det har varit några korta skritturer ett tag nu, vilket har övergått till korta pass i trav med lättridning och i förrgår även två korta galopper-HURRA!!!! Kan inte beskriva känslan av hur UNDERBART det är att äntligen få rida sin kära häst igen efter ca 1 års frånvaro. Herkules är JÄTTEDUKTIG och det märks att hans medryttare gjort ett gott arbete med honom. Hon har nu gjort ett uppehåll i ridningen, då hon ska ha barn i februari. Vi saknar henne, men kanske kommer hon tillbaka i framtiden igen :-)

I förrgår då vi var ute och red i det sköna höstvädret följde Mannen med och promenerade. Vi tog vägen till "Mellangården" och det var lungt och skönt. När vi kom fram till en lång grusad raksträcka tyckte jag att Mannen kunde vänta i början av den, då jag funderade på att rava nerför vägen. Då vi ridit ca 30 meter på vägen, ser jag att de har släpt ut kor och ungtjurar på ängen PRECIS intill där vi red-GAAAAAAHHHHHHH!!! Herkules älskar ju inte kor direkt och det gör inte Matte heller, då staketet de hade bestod av en tråd med en höjd av ca 50 cm-FYYYYYYYYYY!!!! Korna såg dock ut att hålla sig på bra avstånd, så jag tänkte att det här blir ju INGET problem!!! Då vi kommit halvvägs på den ca 200 meter långa grusvägen (finns heller ingen möjlighet att vika av åt något håll, då vägen gränsar mot kossorna i ena långsidan och mot en allé i andra långsidan) börjar tre av de svarta ungtjurarna att rusa mot oss med huvudena sänkta-SHIT, SHIT, SHIT, var det enda jag hann att tänka-nu DÖR vi!!! Herkules som är en pärla, tog dock det hela med ro. Han fnözzz lite drake och drog sig så långt mot allén han kunde, men fortsatte ändå i maklig skritt! Kokräken gav strax upp sitt tilltag till att vara hotfulla och följde oss en bit längsmed staketet innan de återgick till att beta-PUUUUHHHH!!! Tror inte att tjurkalvarna var elaka egentligen, de var nog mest spralliga och nyfikna, men det spelar ingen roll, då de bara har ett staket på 50 cm!

När vi väl kommit över ängen gick vi igenom "Mellangården". Där fanns det fallfrukt på marken som Herkules belönade sitt coola jag med-MUMS! Vi red bara en lite bit till efter gården, mest för att se att inte kalvarna stod kvar och hängde vid staketet, innan vi red tillbaka igen. Mitt på grusvägen, ungefär där tjurarna tidigare kommit rusandes, växer ett vildäppelträd. Då vi passerade trädet på tillbakavägen, föll ett litet stenhårt och troligen surt äpple från trädet och landade perfekt framför Herkules stora hovar-TVÄRSTOPP, ska ÄTAS, nam, nam, nam :-) Jag hade ju helst sett att vi fortsatte längsmed grusvägen, så inte kornna skulle få för sig att busa med oss igen, men Herkules tog det med ro och tuggade i sig sit sura äpple-NÖJD!!! När han hade ätit klart, manade jag på honom i trav och vi avslutade vägen med några galoppsprång-mysigt! Väl hemma igen var jag nog lite belk om nosen, men det känns skönt att ha en så trygg och snäll häst som Herkules. Min ridrädsla som jag fått av min förra häst börjar ebba ut mer och mer, då man märker att så länge man är lugn skulle Herkules gå genom eld och vatten!

Kramar från mig!!!

29 September 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
TYPISKT Herkules :-)

Herkules har ju lyckats med bravaden att inte bara tappa sin ena sko, utan bägge!!! Typiskt, då han med sina runda platta hovar blir JÄTTE hovöm. Jag som precis hade börjat att trava igen på våra små korta ridturer har fått tsälla av honom i snart två veckor. Detta beror ju givetvis oxå på att vår stackars Hovis har gått och blivit sjuk. Stackarn har fått fel antibiotika två gånger och har därför inte tillfrisknat ännu. Om han inte kan komma idenna vecka har i alla fall vår gamla Hovis lovat att ställa upp och sko våra hästar, då det inte går att vänta mycket längre nu. Funderar skarpt på att köpa easyboots till Herkules i framtiden, så han kan ha ett reservhjul och ändå gå att rida tills Hovis kan komma.

I fredags hade jag inne Herkules och borstade och mös lite med honom. Mamma och Pappa Mat har precis köpt en hästtransport som står på gårdsplanen. Herkules har tidigare inspekterat den från utsidan, och innan jag hann att stoppa honom tog han sig en liten smakbit på den övre luckan på baklämmen-HERKULES-Fyyyyyyy!!! Medan vi stod och borstade på gårdsplanen kom Vallackens Matte med Vallacken och skulle träna på att lasta honom. Herkules blev mäkta imponerad då baklämmen fäldes ner på transporten och försökte kliva på då Vallacken hade gått in i transporten. Jag fick hejdat honom, då det inte är så käckt att två hästar går in i en transport som inte är kopplad för en bil, samt att det var ju meningen att Vallacken skulle träna. Herkules gav snabbt upp och började istället pilla i gräset på gårdsplanen. Då Vallacken klev ur transporten igen (han har VERKILIGEN blivit duktig och lugn tack vara all träning hans Matte har lagt ner på honom) frågade jag Mamma Mat om det var OK att jag testade att lasta Herkules? Jag har ju aldrig lastat och kört iväg med Herkules och jag var spänd på att se hur han skulle reagera. Senast han åkte transport var ju 1 juni 2008 och det var då han hans förra Matte levererade honom till mig. Jag ledde fram Herkules mot transporten. Han verkade inte lika nyfiken på att kliva på längre, då inte Vallacken var kvar i transporten. Han verkade i och för sig inte rädd heller, mera ganska ointresserad av alltihop :-)



Jag lät honom stå och blänga på baklämmen i några minuter och då försökte givetvis Herr Knäppgök att gnaga av transportmattan-SUCK! Jag sa Fyyyyyy till honom och då försökte han istället att SLICKA på mattan-KNÄPPGÖK :-) Efter ca 10 minuter, tänkte jag att OK, han har i alla fall inte blivit rädd och kände mig ganska så nöjd med övningen. Då kilade Mamma Mat in en halv knäckebrödsskiva i min hand...jag hann väl inte mer än att visa knäckebrödet för Herkules innan han med raska steg klev RAKT IN I TRANSPORTEN! Otroligt!!! Väl där inne stod han och mös och tittade ut genom framdörren-ROLIGT sa han, vart ska vi åka? Han har en så go självdistans den hästen. "Inte tänker väl jag kliva på någon transport utan att få godis!!!" :-) Hans förra Matte brukad mata Herkules ganska så bra med godis... För varje utfört moment fick han alltid en mortotsbit i munnen, även då hon red. Jag har väl aldrig riktigt anammat detta, då jag tycker att man ska kunna samarbeta utan mutor, men ibland får jag nog ge med mig :-)

Kramar från mig! 

21 September 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Tömkörning och långpromenad!

Förra veckan beslutade jag mig för att återigen testa att tömköra Herkules. Dån han var så OTROLIGT pigg och stissig senaste gången vi tömkörde, har jag faktiskt inte vågat mig på att prova igen förrän i lördags. Valacken följde med på turen och det var nog bra som ett extra stöd för Herkules som på det hela taget skötte sig riktigt bra. Det var vid ett tillfälle som det plötsligt började blåsa och regna ganska kraftigt och då blev han plötsligt "parallellräka" och gick böjd på tvären i ca 50 meter innan jag hann få ordning på honom, men annars var han inte alls så stressad som i höstas. Han har dock lite problem med att lyda tömtagen och tycket att det är lite svårt att förstå vad jag menar, när jag vill att han ska byta sida på vägen osv. Under turen blev han i alla fall bättre och bättre på att lyssna på sin Matte. Då vi närmade oss stallet passerade vi genom skogen intill skogshagen som vi byggde i somras. Då tyckte Herkules att han själv skulle få bestämma vägen, och innan jag hann få stopp på honom älgade han över en gärdesgård och mejjade ner ett ganska stort träd :-)   Tack och lov utför han ju dessa manöver i ganska maklig skritt, så man kan ju ändå hänga med i svängarna :-)

På måndag kväll fick jag och Mannen för oss att ta en långpromenad med Herkules. Vi gick "tippenrundan" som jag inte har gjort på säkert 15 år. Tack och lov så hade jag ändå kvar lite av mitt lokalsinne, så vi hittade fram utan problem. På vägen stötte vi på en av Herkules artfränder, en Tinkerhäst! JISSES  tror ALDRIG att jag sett en fetare häst i mina dar!!! Den var så bred att vi knappt kunde mötas på stigen. Mannen frågade lite förskräckt om man verkligen skulle rida på en häst som var så fet och det kan man ju faktiskt undra, kan ju inte vara bra för hjärtat. Det positiva med detta möte var dock att Herkules istället såg OTROLIGT elegant och smärt ut! Då vi kom tillbaka från turen fick Herkules prova sina nya retrotränsdelar och jag tycket att han blev JÄTTEFIN! Eller vad tycker Ni?

I tisdags upptäckte Valackens matte att Herkules hade tappat en sko IGEN!!! Helt OTROLIGT vad han dräller skor just nu. Hovslagaren har satt på 5 tappskor på 7 veckor-BILLIGT för Matte-INTE :-) Troligen beror skotappandet på att vi öppnat upp en del av hagen som de tidigare inte har gått på. Här finns det en brant nedförsbacke, där hästarna nästan sitter på hasorna och jag tror att det är då som de råkar trampa av sig skorna på sig själva. Valacken och Hingstens skor behövde oxå justeras, då Hingsten råkat trampa sig själv under ridtur och Valackens bakskor glappade. Vår hovis gör STOOOORA pengar på oss :-) :-) :-) .

Igår kväll var så hovslagaren ute IGEN för att sätta på och justera skor. Hästarna tog som vanligt det hela med lugn och när skorna väl var på plats, tog vi oss en kvällstur mot sjön med hästarna. Jag passade återigen på att tömköra Herkules och igår var han JÄTTEDUKTIG. Kunde till och med svänga (åtminstone de flesta gånger man bad honom) och vi lyckades även trava lite och få stopp igen :-) På vägen till sjön passerar man en gård, där det låg massor av äpplen på marken. Herkules och hans vänner gick ju givetvis inte att stoppa i fråga om äpplen och alla tre mumsade så det skummade om munnarna. Värst var ju såklart Herkules som försökte trycka in 3 ÄPPLEN på en gång, men det fungerade inte riktigt och besviken fick han lämna ett äpple på vägen :-)

Kramar från mig!!!                                                                                      

27 Augusti 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules "nya" retroträns!

Allt sedan jag skaffade min första egna häst (var väl ca 15 år gammal) ville jag ha ett svart träns med mässingsbeslag både på pannband och nosgrimma. Jag blev ÖVERLYCKLIG då jag hittade ett sådant träns i shetlandsstorlek till min dåvarande häst Trazzel. Visserligen var beslagen av silver och inte mässing, men det var ju bättre än ingenting. Nu verkar det dock som om dessa träns är OMÖJLIGA att få tag på, såvida man inte kan tänka sig att ha en pullarnosgrimma och inte en aachennosgrimma, som jag vill ha. Dessutom är det svårt att hitta dem i svart. Givetvis har jag bestämt mig för att Herkules skulle vara JÄTTESNYGG i ett sådant träns och har därför letat efter ett sådant i storlek full. Hittade tillslut ett märke som sålde ett liknande träns, men då kostade det ca 1800 kronor och det tyckte jag var lite väl häftigt för min "hobby ridning".

I förrgår var jag dock inne och tittade på hästnet och där fanns det!!!! Precis ett sådant träns som jag ville ha-HURRA!!! Visserligen begagnat, men det är ju det som är charmen med det hela-riktigt retro! För 130 kronor fick jag både pannband och aachennosgrimma och det kommer redan i nästa vecka. Han kommer bli såååå fiiiiin i sina nya tränsdelar.

I tisdags kväll var jag och Herkules ute på en liten ridtur. Det gick jättebra och han var riktigt duktig. Vi testade till och med lite öppnaövningar på grusvägen, samt lite sidoförflyttningar över vägen och det gick kanon. Tyvärr har jag fått lite ont i min ischias igen efter ridturen, men direkt den blir bättre, ska jag ut och rida igen!

Kramar från mig! 

21 Augusti 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules sandbadar!

Nu blir det RIKTIGT många bilder i bloggen, men jag bara MÅSTE visa er dessa bilder av Herkules, som Mannen tog en av de riktigt varma sommardagarna i år. Då det är så varmt brukar jag alltid duscha av Herkules med vattenslangen. Då står han blick stilla på gårdsplanen och blundar och njuter när vattnet rinner längs hans "tunna" till kropp! Man kan se att han verkilgen njuter av sandbadet efter duschen och jag måste säga att Herkules har en skön stil, eller vad tycker ni? :-)



SKÖÖÖÖÖNT sa Herkules, nu är jag tillbaka till mitt rena och fina jag igen :-)

Kramar från mig!!!

14 Augusti 2009  | Länk | Herkules | 1 kommentar
På promenad!

Igår passade jag på att mocka ur Herkules box, då de flesta av kattungarna nu har fått nya hem. USCH vad sorgligt det är när de små liven åker, men det är roligt oxå att de får bra hem såklart! I boxen hittade jag lite sorkrester som kissarna har festat på samt annat lite smått och gott som man inte behöver nämna vid ord :-)

När mockningen var klar gick jag för att hämta Herkules. Han har ju som sagt slagit dank en del i sommar och detta har gjort att den annars MYCKET väluppfostrade Herkules har fått små egenheter för sig. Bland annat har han blivit buffig med sitt huvud!!! Gillar INTE jag och Mamma Mat. Vi tror nog att det till stor del beror på att han testar oss lite var gränserna går, samt att de har ju fått kvällskraft i hagen varje kväll hela sommaren, och det har ju varit under olika kontrollerade former, beroende på hästarnas humör :-)

Nu har de dock funnit sig till rätta med utfodringsrutinerna och ställer snällt upp sig på rad vid vattenkaren för att få sin spann. Matglada Valacken och Herkules har till och med slutat att attackera stackars snälla Hingsten, för att ta hans mat. Han får ju så mycket mer mat än de innan nämnda fetknopparna, då han behöver det för att hålla hullet. Valacken och Herkules tycker givetvis att det är mäkta orättvist och har försökt med diverse knep och attacker hela sommaren. Nu tycks de ÄNTLIGEN ha gett upp och har insett att det inte ger dem några fördelar.

Med andra ord är det slut på latdagarna för Herkules del och en viss uppfostran och finputsning behövs inför höstens träningar. Då Herkules är så snäll brukar han få gå lös på gårdsplanen när man borstar. Han har innan fått äta vid dikeskanten och strosat runt lite och nosat och bökat (som han ÄLSKAR). Nu blir det dock andra bullar för herren igen, då han återigen ska få lära sig att stå still UTAN att äta, då Matte borstar honom. Jag tror att det är bästa sättet att finslipa honom på igen, då han faktiskt inte har så mycket emot att bara stå "rätt upp och ner" med grimskaftet om halsen, samt kommer jag i en dominant roll, då jag bestämmer hur han ska uppföra sig.

Igår var han jätteduktig och stod i princip still hela rykten. Efter borstningen stod jag, Mamma Mat och Herkules och småpratade och han blev riktigt avslappnad, se hur mulen hänger :-)

Efter pratstunden gick vi på en promenad i ganska maklig takt, då jag tror att Herkules har lite träningsvärk sedan hans medryttare red honom i söndags.

I uppförsbackar tycker Herkules att det är jobbigt att vara på promenad och vill gärna ta en andningspaus med sin STOOOORA mage. Ps. han är egentligen inte inåttåad, utan står som en "pottasork" Ds.

Efter promenaden var Herkules nöjd med att få sin kvällsmat och sedan gå ut till kompisarna i hagen igen!

Kramar från mig!!! 

12 Augusti 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules, perkules skoflängarhäst!

Herkules har haft en fantastisk sommar (enligt honom i alla fall)... :-)

Han har nämligen fått vila mer eller mindre hela juli. Det var väl inte riktigt tänkt att det skulle bli så, men då jag fortfarande har problem med att rida vissa dagar och hans medryttare hade semester i juli, blev det sommarlov för herren i fråga.

Dessutom har Herkules lyckats med bravaden att flänga av sig framskor i tid och otid. Han har nu blivit skodd 4 gånger på 7 veckor-GAAAHHHHH!!! Tur att hovis kan ställa upp och sko i tid och otid, då han blir så ENORMT hovöm utan framskor, stackarn!

I början av våren/sommaren var det väldigt varmt och torrt under en längre period. Detta gjorde att hästarna fick en del torrsprickor i hovarna-USCH! Efter detta har det ju regnat och regnat i mängder och givetvis har det ju bildats gosig lera i hagarna vilka suger fast och rycker loss hästarnas skor.

Tack och lov verkar det som om hans sprickor nästan har vuxit bort nu i och med senaste skoningen i fredags morse.

På min semster hann jag i alla fall med att ta en mycket kort men trevlig ridtur på Herkules ner till bron och hem igen. Det var UNDERBART att sitta på honom igen efter det att jag senast red i oktober. Nu hoppas jag att jag ska kunna rida i alla fall 1-2 dagar i veckan, med små korta turer, tills jag får tillbaka mina ridmuskler i ryggen igen!

Kramar från mig!

11 Augusti 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Trimning och nya skor!

Nu har hästarna haft några sköna dagar på betet. Då vädret varit svalare och det kommit små skurar, har hästarna börjat leva upp och ser nöjda och glada ut igen.

Värme i alla ära, men det har kanske varit lite väl varmt de senaste veckorna. För två helger sedan byggde vi en stor skogshage till hästarna, där vi tänkte att de skulle få strosa i skuggan på dagarna och ha det svalt och skönt...ack vad vi bedrog oss :-)

Hästarna höll på att gå under i skogen av insekter!!! Gisses vad insekter det dyker upp när det finns lämpliga offer att sätta sina små kalla flugben på. Dessutom kryllade det helt plötsligt av både blinningar och hästbromsar, så det vi trodde var en god gärning för hästarna visade sig vara mer eller mindre totyr! De hade kommit springades till Mamma Mat och sett helt förstörda ut efter bara några timmar. Skogshagen får därför vänta till i höst, men då kommer den vara utmärkt för dem att strosa i. Det finns mycket att upptäcka och äta och små mysiga gläntor att stå och sova i.

Herkules hovar växer som jag tidigare berättat OERHÖRT snabbt! Specielt nu på sommaren verkar de få extra fart och energi. Då han dessutom har tendens till hovar som "flyter ut", blev jag lite stressad då vi oridnarie hovslagare inte kunde komma förrän 2 veckan i augusti-GAAAAHHH!!!

Tack och lov löste det hela sig väl. Det var ju bara ca 5 veckor sedan de fick nya skor, men Herkules höll redan på att växa ur sina dojjor och dessutom hade han fått lite hovsprickor på grund av tidigare sömhål-USCH! Min kompis hovslagare kunde dock komma igår och fixa hans fötter, så det var ju JÄTTESKÖNT! Snabbt gick det och Herkules stod som ett ljus hela tiden. Efter skoningen smörjde jag hans hovar med Cornucresin, som är en salva som jag faktiskt tror på.

Fick tipps om den på Ale djurklinik, då jag var där med ett 2-årigt shetlandssto som jag hade fåt white line disease på-FY KATTEN, det var hemskt, stackars lilla Nova! Salvan smörjer man in på kronranden och det stärker hovarna och får dem att växa snabbare. För Nova fungerade det bra, så nu får lille Herkules oxå en dos :-) Jag är annars ganska skeptisk till hovkrämer osv. vilket även gäller body lotion osv. för oss människor. Jag tror att ju mer sådant man tillför, dessto svårare får hoven/huden att själv producera fukt. Dock får undantag gälla, då man tex haft en så lång värmeperiod som det varit nu.

Efter skoningen passade jag på att rycka manen med en trimkniv. Då Herkules är en känslig herre, trodde jag att han skulle tycka att det var obehagligt, men så var INTE fallet. Han njöt i fulla drag av att bli trimmade och det kliade nog gott i hårkammens botten då jag drog med trimkniven genom den. Resultatet, går att beskåda på bilden nedan (ingen toppenblid tyvärr). En lite jämnare och mindre stripig man, men med typiskt Herkulesruffs ändå :-)

Han ska ju inte se ut som någon utställningshäst direkt, men lite välfrisserad man, kan man ju ha ändå!

Kramar från mig!

9 Juli 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Stackars Herkules!

Igår ringde Herkules medryttare och berättade att Herkules fått värmeslag...stackars liten.

Hon hade bara ridit en kort bit från gårdsplanen då hon märkte att Herkules var trött och matt och slokade med öronen. Hon satt genast av och gick hem med honom, där Mamma Mat väntade. Herkules var skållhet och de hjälptes åt att spola av honom med kallt vatten och tvättade ljumskar och andra ställen med körtlar och tunn hud. Efter ett tag började han återhämta sig och mumsade på en hötot de givit honom. Han hade lagt mulen tungt mot Mamma Mats axel, som ett tack över deras tilltag :-) Sötingen!

UNDERBART att ha en så ansvarsfull och lyhörd medryttare att hon bara sitter av och går hem med honom-TUSENTALS TACK!

STORT TACK även till Mamma Mat, som ställde upp att duscha och pyssla med Herkules, vad skulle vi göra utan dig!

Jag trodde att det skulle vara jobbigt att låna ut Herkules, då han är min ögonsten, men då jag vet hur väl han tas om hand, känns det bara roligt att även någon annan får glädjen av honom.

Jag tog en tur till stallet lite senare för att försöka truga i herkules salt. Har aldrig haft en häst förrut som totalvägrar att äta salt!

Inte så käckt när det är så varmt som det är nu på dagarna. Jag har till och med köpt elektrolyter till honom och blandat minsta dosen i kraftfodret, men han känner det direkt och vägrar då att äta-INTE typiskt för Herkules direkt :-)

Igår tog jag ut hans saltsten i hagen och knackade sönder den mot en av stolparna i hagen. Jag var lite elak och sträckte fram en ca 2X2 cm stor saltbit tillsammans med en morot och vips hade han tuggat i sig både salt och morot-Hi Hi Hi, överskatta inte Mattes list :-)

Tyvärr spottade han ut en del av saltet igen, men han fick i alla fall i sig något. Då jag sedan skulle lägga resten av den uppknackade saltstenen i saltstenshållaren i hagen, blev Herkules nyfiken på vad för gott Matte hade i handen. Jag sträckte fram en del av saltstenen och han tog sig ett rejält bett och SVALDE faktiskt allt, till Mattes STORA lycka!!!

Nu har han nog fyllt på sin saltdepå för några varma dagar till :-)

När jag var påväg ut ur hagen såg jag Herkules gå med raska kliv mot vattenkaret, han var nog ganska så törstig :-)

Såhär beter sig en nyduschad och lycklig Herkules då han kommer ut i hagen... :-)

Hmmm, kanske ska jag rulla mig...


Jag tror bestämt att jag gör det :-)


Skak och rusk! Nu känner jag mig som mig själv igen :-)


Kramar från mig!!!

30 Juni 2009  | Länk | Herkules | 1 kommentar
Herkules trötta dagar... :-)

Jag har nu ÄNTLIGEN kommit igång och börjat träna Herkules igen. Tack och lov blir han ju riden ca 2 dagar i veckan nu, så helt still har han inte stått i alla fall. Han har börjat sätta fina muskler på bog, rygg och rumpa och det är riktigt roligt att se hur fin han blivit.

Själv har jag ju inte kunnat rida ännu, men det har blivit lite promenader och träning i piccaderon för min del istället. I förrgår tränade jag honom i picaderon och det var en trött Herkules som följde mig i hälarna. Vi brukar leka "följa John" och Herkules är riktigt duktig på att följa mig. I förrgår var han dock MYCKET trött och då jag ökade tempot till trav, var han som ett segt tuggummi bakom mig. Då jag vände mig om för att titta på honom, saktade han genast av till skritt och försökte tigga godis :-)

 Vi tränade lite till på skänkelvikning, öppna och bakdelsvändningar innan jag gav signalen för galopp! som vanligt, sköt han iväg som skjuten ur en kanon och då även jag sprang runt och gjorde glädjeskutt i piccaderon, rasade han för fullt! Då det ALDRIG skulle falla honom in att bocka eller sparka bakut (ens när han springer själv) har han i alla fall börjat med att ruska lite busigt på huvudet när han är glad och busig. Härligt att se honom så glad och självsäker att han vågar tänja lite på gränserna. Då jag bad honom att bryta av till skritt, tvärnitade han och kom direkt in till mig i mitten av picaderon, där han gav ut ett mycket högt FNYZZZ, så de betande hästarna i hagarna runtomkring stannade upp och slutade äta. När han fått pusta ut en stund med lite fler mjukgörande övningar, fick han även galoppera i andra varvet. Där gjorde han exakt samma sak och FNÖZZZ högt igen då han kom fram till mig-PLUTTEN! Efter detta var han ganska så trött och vi traskade hemåt för att äta kvällsmat.

Igår hade vi besök av några vänner och en av deras mammor. De var för att titta på Tuffingtons kattungar (den svarta hannen), som mamman ska köpa då det är dags för avvänjning. Då de inte tidigare har varit och hälsat på oss i huset fick de även en rundvandring där samt fick de träffa Herkules. Då de inte är hästvana är Herkules en utmärkt häst att stifta bekantskap med. Han är ju så himla lugn och snäll och stod lös på gårdsplanen och njöt av uppmärksamheten. Efter ett tag ville han dela ut några av de berömda "Herkulespussarna", men jag lyckades hindra honom från detta i sista stund :-) Matte fick sig istället en go gräspuss mitt i ansiktet, men det är hon ju van vid :-) På det hela taget tyckte de om Herkules och han uppförde sig exemplariskt.

Kramar från mig!!!

23 Juni 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Regn, regn och REGN!!!

Jisses vad det har regnat det senaste dygnet!!! De stackars hästarna har nu förvandlats till flodhästar och har tack vare detta fått stå inne i stallet hela dagen för att torka upp i pälsarna. De tyckte nog att det var riktigt skönt att få komma in i några timmar och äta hö och ligga torrt.
Ikväll ska vi dock vara så "elaka" att vi ska slänga ut dem i hegen igen... :-)
Herkules kommer GARANTERAT att utnyttja den välkomnande gyttjan och kommer nog att ta sig ett gott bad eller två. Detta unnar jag honom så gärna, då det faktsikt är som Mamma Mat brukar säga "skitiga hästar är lyckliga hästar". Herkules måste vara ÖVERLYCKLIG!!!!!

Kramar från mig!
12 Juni 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herki Perki på promenad med Matte!

Den senaste veckan har jag knappt sett Herkules. Det har varit så mycket med bröllopet och all planering att tiden tyvärr inte har räckt till.. Jag tycker inte heller om att komma till stallet och stressa där, varken bra för häst eller mig själv. Fantastiska Mamma Mat och min goa medryttare har därför engagerat sig i Herkules och det kändes både tryggt och skönt att kunna koppla av.

Igår tyckte jag dock att det återigen var dags att börja pyssla med Herkules. I tisdags morse hade han även fått nya skor, då den ena framskon kolnkade igen, så nu var han "som ny" :-)
Jag bestämde mig egentligen för att träna honom i picaderon, men då min kompis och stallgranne ringde och frågade om jag var sugen på en promenad istället, var jag inte sen att nappa!
Kompisen tömkörde en av sina nykastrerade shetlandsvalacker och jag tog Herkules i grimma och grimskaft. Det var en ljuvlig kväll, lagom varm ochj luktade våt skog efter dagens regn.
Hästarna var pigga och glada och Herkules passade på att nappa i sig lite gräs här och var. Vi har ju en tyst överenskommelse... så länge han inte stannar för att beta, eller kör ner nosen i backen och fryser fast, tycker jag att det är oK att han nappar gräs i farten. En så matglad häst som Herkules skulle tycka att livet och turerna var pest om han inte fick äta lite här och där :-)
När vi var mitt inne i skogen (klockan var runt 21.30) började "älvorna dansa" på krinliggande ängar och fält. OTROLIGT vackert och fridfullt.
På vägen vi gick växer det även mängder av fräken och de ser riktigt sagolika ut i bakgrunden till dimstråken-MYSIGT!
Turen varade ca 1 timme och Herkules var pigg på hemvägen och såg fram emot sin stundande kvällsmat. Hästarna fick stå inne på natten då veterinären kommer iadg för att vaccinera Herkules och Hingsten mot influensa-STACKARNA ;-)

Kramar från mig!

Ps. Det vackra fotot på Herkules öga har Valacken Mamma tagit Ds.
11 Juni 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Instinkter, vad är det??!.

Nu var det längesedan jag uppdaterade bloggen. Orsakern är många, men främst beror det på det stundande bröllopet och en krånglande mage, som gjort mig sjukskriven.

Det var det, nu över till bloggrubriken :-)

I förra veckan flängde Herkules av sig en sko igen. Skon har glappat lite på sista tiden, men jag trodde nog att den skulle "fästa" igen, då det blev lite blötare i marken. Då det är torrt och varmt ute, blir ju hovarna oxå torra och spröda. Detta leder ibland till att sömhålen i hoven oxå blir större, med glappande skor till följd.
I alla fall lyckades Herkules tt pilla av sig en sko och fick därför vil i några dagar, då han tycker OÄNDLIGT syn om sig själv. Han kan verkligen inte gå med bara 1 sko fram. Inte så mycket för att han är hovöm utan mer för att det är ojämnt. Han liksom stannar upp och tittar på mig som om jag blivit tokig, då man leder honom på tex. asfalt.

Hovslagaren som alltid är snabb att ställa upp kom i alla fall efter tre dagar för att sätta på skon igen. Natten till fredag (dagen då hovis kom) fick hästrna stå inne, då vaädret var lite stökigt med blåst och regn.
Då jag och Pojkvän kom till stallet vid halv elva på fredag morgon låga både Herkules och hingsten ned i sina boxar. Hingsten reste sig strax efter det att vi kommit in i stallet (som hästar brukar göra), men Herkules hade tagit sovmorgon och låg kvar. Han tittade uppmärksamt på oss när vi kikade in över boxdörren men gjorde ingen antydan till att ställa sig upp. Han låg kvar och ÅT!!! Har faktiskt aldrig sätt en häst ligga ner och äta hö :-)
Då han säkert hade legat ner länge och ätit, hade det hö som låg närmst mulen börjt att ta slut. Herkules bryr sig inte om att resa på sig för att nå höet lite längre bort utan gungr istället fram och tillbaka med kroppen som en kollosal säl, fiser och stönar och lyckas tillslut få fatt på hö som ligger några mullängder bort :-)
Ungefär fem minuter innan hovis ska komma tycker jag i alla fall att det är dax för Herkules att res och sträcka på sig och det gör han i godan ro. Skönt att han är så trygg i sin miljö att han inte känner sig hotad och måste flyga upp, men ganska komiskt ändå, då detta inte riktigt är en hästs naturliga instinkt :-)

I förrgår var jag och hämtade Herkules i hagen för att gå en promend. Han följde lojt med mig i hälrna och stannade upp för en stund. Där lågen en JÄTTESTOR kopparsnok (nog den störsa jag någonsin sett). Tänkte att nu får väl Herkules spader...INTE DÅ, han hade inte ens märkt ormen som slingrade och krullade sig precis vid hans framhovar, han hade spnat in grästuvan som ormen låg i!!!!!
Jag fick snabbt ryckt undan Herkules från grästuvan, då det är onödigt att äta kopparsnok (skulle han säkert ha ätit upp annars).
Herkules är sannerligen lustig. Ibland har han otorliga instinkter som när han krossar isen i vattenkaret eller står och spanar efter vilda djur och i näst sekund ligger han och äter och nästan sätter mulen på en orm :-)
Tror att detta kan komma sig av att han litar blint mig, då jag kommer till stallet. Bra i vissa fall, men tror ändock att det vore bäst om hn fick ännu bättre självförtroende.

Kramar från mig!
25 Maj 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Det sötaste av söta :-)

I förrgår kväll kom jag som vanligt till stallet.
Jag fixade och donade lite medan Pojkvän ordnade hö till Herkules. efter en stund beslutade jag mig för att ordna med Herkules kraftfoder.
Döm om förvåning då jag stack ner handen i fodersäcken, där låg Mr Tuffington (numera Mrs Tuffington) och spann som en tok!
Jag skrattade lite åt hennes val av sovplats och tänkte inte så mycket mer på det. Efter en stund dök Mamma Mat upp i stallet och då var jag ju givetvis tvungen att berätta om Mrs Tufffington i Herkules foderpåse.
Då jag går fram för att visa Mamma Mat hör jag även att det piper från säcken och "mitt i maten" ligger det tre pinfärska kattungar!!!
1 grå, 1 svart och 1 svartvit! Verkligen hur söta som helst :-)
Duktiga Mrs Tuffington har klarat av allt själv, trots att hon inte ens har fyllt 1 år ännu (född i juni).
mamma Mat lyfte upp Skorpan (mormor till kattungarna) till Mrs Tuffington för att se hur de skulle reagera. Skorpan tyckte INTE om de små kissarna utan brast ut i ett avgrundsmorr och hoppade tvärt ner från bädden.
Hoppas bara att hon inte blir arg på dem i framtiden, utan bara ignorerar dem.
Just nu bor hela familjen i en liten låda i Hingstens box (som går på bete nu) och Mrs Tuffington har än så länge haft överseende med att man kommer in och tittar lite på dom :-)

Kramar!
15 Maj 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules får ögonsmäll och kolik!

Stackars Herkules har inte haft någon lätt vecka :-(
I fredags kväll upptäclkte jag att han hade fått sig en smäll eller eventuellt skräp eller inflammation i vänster öga. Han tyckte sååå syyynd om sig själv och stod och blinkade med ögat och var jättekelig. Då Pojkvän mockade hans box, passade jag på att ta med Herkules på en kortare promenad. Då glömde han för en stund bort att han hade ont i ögat och han knallade på i rask takt och tittade även på den "onda ögat".
På lördag morgon var jag på stallet tidigt och morgonmatade hästarna. De har väl egentligen börjat gå på bete nu, men vissa nätter får de fortfarande komma in och vila upp sig samt om vädret är för tokigt.
Då hade Herkules ont i ögat igen. Stackars liten, såg så ynklig ut.
Då han för övrigt var av god vigör passade jag på att ta med honom bort till picaderon för ett pass fridressyr. Jag måste försöka börja träna honom mer på tempoväxlingar i picaderon, då han helst av allt bara vill gallopera :-)
För att han skulle få annat att tänka på hade jag gjort en liten bana med tre hoppbommar som låg på marken. Han följer ju mig som en hund i hälarna och gick slalom mellan bommarna, backade in mellan dem och fick träna på att göra halt mellan bommarna-MYCKET nyttig övning. Herkules gillar ju att jobba med huvudet, så jag ska försöka komma på lite kluriga övingar för honom i veckan.
Efter bomträningen fick han följa mig kring spåret, göra volter, backa och sidvärtsrörelser (så gott det går). Därefter införde jag ett nytt moment! Stanna kvar då jag går ifrån honom. Detta gick över förväntan bra. Han vill ju dock följa mig med blicken hela tiden (vilket i och för sig är positivt), så om man kommer för mycket mot hans sida, börjar han att vrida sig.
Han fick såklart MASSOR av beröm och kel innan vi började träna tempoväxlingar. Även här skötte han sig riktigt bra. Han kunde till och med gå från ökad trav till skritt, utan att försöka ta galopp. Tillslut fick han givetvis sträcka ut i skön galopp i båda varven och var MYCKET nöjd med sig själv.
Väl tillbaka i stallet fick han lite godis och ögonsalva (inte lika uppskattat) och därefter fick han gå ut till kompisarna i hagen.

På söndag förmiddag ringde en uppskärrad Mamma Mat och berättade att Herkules låg ner i hagen och stönade. Han var varm och flämtandades och ville inte resa sig upp. Då Mamma Mat lyssnade på hans mage hade han knappt några tarmljud alls!!!
Jag och pojkvän slängde oss i bilen och körde snabbt till stallet! På vägen mötte vi Mamma Mat och Herkules, så jag hoppade ur bilen och började klämma och känna på Herkules.
Om jag inte hade varit så rädd, hade jag brustit ut i gapskratt då jag tittade på Herkules. Han vaggade emot mig med bakbenen under magen, uppsvälld och tuffsig med ett grässtrå hängandes ur ena mungipan-BLUUURRRRPPPP!!! Var nog ungefär vad han kände-ÄNTLIGEN har jag lyckats bli mätt :-)
Herkules hade tillslut rest sigh upp på Mamma Mats förmaningar. Då han reste sig upp hde en massa luft och löst bajs runnit ur honom-stackaren.
Då vi möttes på vägen hade hans tarmljud kommit tillbaka igen, så vi trodde först att faran var över. Tyvärr blev han snabbt sämre igen efter några minuter, så vi bestämde oss för att promenera med honom i 10 minuter till. Han gick med sänkt huvud, blanka ögon/öga (då det andra var igen svullet) och försökte hela tiden att lägga sig på asfalten-INGET gott tecken.
Efter ca 10-15 minuter började han dock att bajsa igen och vi återvände till stallet. Här tryckte jag i honom stora mängder med B-vitamin, med en spruta i munnen och sedan var vi så stygga att vi lämnade honom ensam i stallet en halvtimma.
Detta gjorde vi dels för att han behövde vila, då koliken tar hårt på hjärtat samt att då han blir ensam blir han alltid lite nervös och det sätter ju igång magen.
Jag gav honom en liten tuss hö innan jag lämnade honom och därefter gick vi in en stund till Mamma- och Pappa Mat :-)
Efter ca 25 minuter gick jag ut till honom igen (var rädd så han inte låg och rullade sig och fick tarmvred) och då såg han riktigt pigg och glad ut igen-Puuhhh!!! Jag gick fram för att öppna hans boxdörr och då gjorde han sin vanliga puff på dörren med mulen så den for upp och träffade mig i pannan-HURRA, var det enda jag kunde tänka, efter smällen, han är frisk igen :-)

Efter denna pärs tog vi en liten promenad till med honom för att kolla att allt var OK. han var tillbaka till sitt vanliga jag igen och då beslutade vi att han skulle få gå tillbaka till hagen igen. Mamma Mat hade stängt av i hagen igen, så det gick på väldigt lite gräs. De fick dessutom lite hö, som vi blötte, så det skulle vara lättsmält för magen.
Underbara Mamma Mat kollade därefter till Herkules då och då under dagen, och han verkade helt frisk igen. troligen fick han kolik då gräset har vuxit så snabbt de senaste dagarna i och med regnet som kom i helgen.
Ändå har vi inte haft öppet till sommarhagen mer än några timmar åt gången, men det var tydligen för många timmar för hetsätaren Herkules :-)
Nu får de bara gå ca 5 timmar om dagen på gräset och därefter förpassas de tillbaka till hagen med mindre gräs och hö.
På kvällen efter kolikanfallet fick Herkules täcke på sig, men fick ändå gå ute för natten. Bättre att han rör på sig och får fart på magen än att han står stilla och sväller upp igen.

Kram
12 Maj 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Fridressyr och ridturer för Herkules!

Nu är det slut på HHan rids nu ca Herkules "lata" dagar :-) Han kommer att ridas minst 2 dagar i veckan och själv (om jag inte kan rida snart) kommer att börja träna mer fridressyr och promenader med honom. Inte så roligt om han skulle bli fet som en tunna i år oxå. Varken bra för benen, hjärtat eller fångrisken.

I torsdags (valborg) tränade vi vårt första pass med fridressyr sedan i höstas. Jag var lite osäker på hur pass mycket Herkules skulle komma ihåg, men minnet var det sannerligen inget problem med :-)
Han var JÄTTEDUKTIG och kom ihåg alla kommandon. Han kunde till och med byta varv, vilket han ibland haft svårt för. Givetvis beror det mest på att jag inte gett honom tillräckligt tydliga signaler i de fall han bara tvärstannat istället för bytt varv.
Han var som vanligt riktigt pigg och ville ju självklar gallopera så mycket som möjligt. Dock var han väldigt lyhörd då jag bad honom att sakta ned på farten och invänta gallopsignalen, så det gjorde inte så mycket. Han hade även kvar sin lill agegenhet att stanna på spåret efter en stund och försöka tigga till sig godis :-)
Då står han bara där och viftar med frambenen och stampar ned dem i sanden, har öronen framåt och ser RIKTIGT bedjande ut :-)
Rolig är han det lilla odjuret!

Mamma Mat var med oss borta i paddocken och hon tyckte att vi var duktiga, vilket givetvis var roligt att få höra. Någon dag snart ska vi testa att träna lite fridressyr med Hingsten oxå. Ska bli spännande att se hur han reagerar på sådan träning, då han är mycket uppmärksam gentemot Mamma Mat och gärna följer henne som en hund-en mycket god början!

På lördagen gick jag och Pojkvän en ganska så lång promenad med Herkules. Vi passade på att ta den tur som medryttaren red honom på tisdagen tidigare i veckan, då han var lite stissig. På promenaden skötte han sig klanderfritt och han fnözz bara lite åt några skumma sker som stod placerade utanför en lada vi passerade.
Då Herkules knappt varit riden själv och aldrig i bostadsområden innan han kom till mig känns det toppen att ha en medryttare som håller sig lugn och trygg trots att Herkules blåser upp sig och steppar lite. Han känns dock inte som om han skulle få för sig att sticka, då det alltid fungerar att göra halt.
Direkt man kommer in i skogen igen blir han cool :-)
Hoppas att han på sikt ska lära sig att det inte är så farligt att vara ute på tur i samhället ensam. Man kunde ju kanske tycka att man borde rida ut med sällskap till Herkules då han är lite skrajsen. Problemet är dock att då bryr han sig inte om något. Han bara följer hästen framför precis som om han gick på räls. Herkules måste träna på sitt självförtroende och att klara av "läskiga" situationer själv.

Kramar från mig!
6 Maj 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
På promenad och vårens första åskoväder!

I lördags var det ett härligt väder! Jag hade egentligen planerat in min första ridtur på flera månader, men det gick inte riktigt som jag tänkt mig :-(
Hade en ohygglig mensvärk och då är ju inte precis ridning den bästa medicinen direkt :-)
Istället passade jag och Herkules på att ge oss ut på en riktigt härlig vårpromenad. Herkules var pigg och glad åt att få komma ut på promenad och även Matte tyckte att det var mysigt. Vi passade på att klättra lite i skogen och blev till och med svettiga båda två.
När vi kom tillbaka från promenaden borstade jag bara Herkules snabbt och sedan fick han återgå till polarna och sommarhagen. det är riktigt mysigt att släppa hästarna i sommarhagen då de har så stora ytor att gallopera på (vilket då oxå gör).
Herkules såg inte sina polare direkt han kom in i hagen så han gnäggade övergivet och satte därefter iväg i våldsam fart! han är så söt när han skjuter iväg som en stor kanonkula med dammet virvlandes bakom sig.
Själv tog jag det lite lugnare och passade på att fylla på hästarnas vattenkar. då jag precis var färdig kände jag att marken skälvde omkring mig! hela hästgänget kom springandes i full galopp mot mig och tvärnitade vid vattenkaren. De såg verkligen ut som vildhästar i en westernfilm :-)
Då alla fyra hade druckit klart var det bara till att sätta igång och fylla upp karen igen. det går åt många liter vatten till fyra stora hästar i värmen!!!

Natten mellan söndag och måndag hade vi hört att det eventuellt skulle bli sämre väder. Hästarna fick därför komma in och sova torrt i boxarna. det kom dock inget regn, men det gjorde det sannerligen igår!!!
Vi hade precis bestämt att Hingsten, Islänningen och Herkules skulle få sova ute. Vi hade gett dem kraftfoder och hö och höll på att fylla upp vatten då himlen inom loppet av bara några minuter blev kolsvart!!!
Plötsligt small det till och regent började ösa ner. Blixtarna slog (inte så nära som tur var) och det mullrade hotfullt. Hästarna var ganska obrydda och jag och Mamma Mat flydde in i stallet för att ta skydd.
Det var nog skönt för markerna att det kom lite regn, då det varit riktigt torrt hela våren. Hästarna fick sova ute ändå och regnet avtog bara efter ca 20 minuter.

Kramar från mig!


28 April 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Fästingar och sommarkänslor!

Nu har sommaren verkligen börjat att närma sig för hästarna (och även oss tack och lov).
Herkules har haft sin första fästing-mitt på näsan! Han var sådär glad då jag skulle rycka bort den, kanske var de mitt uppe i en diskussion :-)
Herkules medryttare har ridit honom i måndags och kommer även idag för att ta sin första "ensamma" tur på honom. Det har fungerat TOPPEN och Herkules ser ut att stortrivas. Skönt att han rids 2 dagar i veckan så jag kan börja träna mig själv oxå.
Igår hade hästarna tokfnatt i hagen och bestämde sig för att rasera delar av staketet som satte upp ihöstas för att förhindra dem från att äta ekollon. De har massor av spring i benen så tillslut öppnade Mamma Mat sommarhagen och ni kan ju bara tänka er lyckan hos de fyra popcornen!!!
Bockar och bakuter och några race innan de satte snokarna i backen och började tokäta :-) Herkules har som vanligt blivit lite lös i magen och får nu extra mjölksyrabakterier och loppfrön på kvällarna, allt för att undvika rubbningar i tarmfloran med fångrisk-USCH! Jag blir alltid lite nervös såhär i början av säsongen, man vill ju absolut inte att han ska få fång eller bli alltför fet igen.
Jag har planerat att han ska ridas ca 3 dagar i veckan och om allt vill sig väl hoppas jag att jag ska komma ut på en kort tur på lördag. Jag har ju inte ridit sedan i oktober, så jag måste erkänna att ridsuget är ENORMT!
Nu i vår har jag planerat att Herkule ska ha så få vilodagar som möjligt. Ridning 2-3 dagar i veckan, fridressyr ca 1-2 dagar i veckan och någon promenad får det nog bli emellanåt. Jag har även haft kontakt med min nya tränarinna och hoppas på att kunna skola Herkules om inte från ryggen så åtminstone från marken.
Att rida ut på Herkules fungerar ju alltid fint, men då man ska smyga in dressyrpass i paddocken har vi ibland haft lite kommunikationssvårigheter. Herkules är ju otroligt lyhörd och vill göra sitt bästa, men har emellanåt svårt att tolka ryttarens signaler. hans tidigare ägarinna var ju bland annat väldigt kort, så han tycker att det känns konstigt när skänklarna hamnar längre ned på magen, samt har han ju alltid haft en ryttare som nystat med händerna, och det gör ju inte jag.

Ser som sagt fram emot våren med tillförsikt om att ÄNTLIGEN komma igång igen!

Kramar från mig!

Ps. Den vackra bilden har Mamma Mat tagit och visar en Herkules som väntar på att hovis ska komma Ds.
23 April 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules börjar bli frisk... :-)

Igår verkade det äntligen som om Herkules började bli frisk från sin förkylning...
Han har ju varit lite trött och nere den senaste veckan, så jag har bara låtit honom gå och skrota i hagen. Då vädret varit så vackert har de till och med fått sova ute i två nätter. Jag tror att det har varit bra för Herkules luftrör, då snuvan verkar ha släppt efter detta.

Igår fick de dock komma in för att sova inne, då de blir ganska så trötta av att vara ute dygnet om. Särskilt nu på våren, då de inte är riktigt vana ännu.
Jag bestämde mig för att borsta Herkules innan de skulle få kvällsmat. Då det varit så torrt ute senaste tiden, är han ju faktiskt ganska så ren. dock väldigt dammig och fäller gör han ju ännu. Jag hade tagit med min rotviska och ryktsten. För de som inte vet vad en ryktsten är så ska jag förklara;
Det är en sten som ser ut som en pimpsten (mycket små håligheter i den). Den är UTMÄRKT för att ta bort fällpäls och flugägg med. Då den är porös är den en förbrukningsvara. Då man vill ha den ganska så vass, får man ibland slipa den mot en sten eller stallgolvet. Den luktar ganska illa och är egentligen INTE ätbar... :-)
Då jag borstat Herkules en stund med ryktstenen, lade jag den ifrån mig. Herkules lyckades givetvis placera sin skoförsedda framhov på stenen, så den bara ska kraaaaaazzzssss (fick hemska känslor, då detta skett med bägge mina stortår oxå). Ryktstenen gick således av ungefär på mitten, med en snygg rundning av Herkules hov. Hmmm, inte mycket att göra. Mamma Mat dyker upp vid stallet och vi ställer oss för att prata en stund.
Ouppmärksam som man blir då man pratar, märker jag inte att Herkules fått nys på resterna av ryktsten i min hand. Han snappar således till sig stenen och för snabbt in den i munnen med en nöjd och triumferade blick!
Jag och Mamma Mat försöker att pilla ut stenen ur Herkules mun, men det har vi inget för. Han tuggar förnöjt i sig stenen som krispar gott i munnen-FYYYY vad äckligt!!!
Det enda jag kom mig för att säga var "bevis på att han börjar bli frisk igen", sedan började jag gapskratta!!! Herkules såg inte alltför nöjd ut med sitt tilltag då jag skrattade åt honom och dessutom började nog stenen att smaka riktigt illa i munnen på honom. Han slokade lite med huvudet och blängde på mig. Sedan fick han en hostattack-måste vara jätte torrt i munnen :-)
Mamma Mats kommentar om det hela var "han måste vara felvaccinerad" :-)

Väl inne i stallet hade han glömt hela episoden och stod vid boxdörren och väntade på sin "riktiga" kvällsmat (man blir ju inte mätt på bara en dryg tre kvarts ryktsten heller). Jag brukar låta Herkules boxdörr stå på vid gavel då jag blandar hans mat. Han gillar nämligen att spana ut genom boxen och vänta på maten. han skulle aldrig få för sig att promenera iväg, då det vankas kvällsmat. pojkvän tyckte dock att det var lite dumt av mig att lämna dörren på vid gavel, och putte således igen den så den stod på glänt. Väluppfostrad (för det mesta) som Herkules är, ville han inte bara smälla upp boxdörren med mulen. Istället var han jättesöt och försökte långsamt pressa ut huvudet genom dörrspringan. Då han kom till sina ögon insåg han att det inte skulle gå riktigt så bra som han ville, så då börjar han blunda, för att inte skada sig :-) Väl ute med huvudet öppnade han ögonen igen!
Han har sannerligen idéer den mannen :-)

Ska bli spännande att se hur hans mage blir efter denna måltid :-)

Kram!
14 April 2009  | Länk | Herkules | 2 kommentarer
Mattes stolthet...och potentiell huvudknockare :-)

Herkules är verkligen en UNDERBAR häst! Igår var tjejen där som ska vara medryttare på Herkules 2 dagar i veckan, för att provrida honom.
Då jag fick ryggskott i mitten av augusti, har ju Herkules inte blivit riden mer än 4 gånger sedan dess. vet knappt om man kan kalla dessa 4 gånger för ridning, då han bara har fått skritta ut en kortare sträcka.
Igår var jag ganska nervös för hur han skulle bete sig och givetvis vad hon skulle tycka om honom. Själv tycker jag att Herkules är en exemplarisk häst att rida (trots vissa små missuppfattningar emellanåt), då han är pigg och framåt, men OTROLIGT mjuk och lyhörd.
Gårdagen var inget undantag!
Han var endast lite otålig då hon skulle sitt upp, men efter det skötte han sig UTMÄRKT! Inte ett taktande, kastande med huvudet eller bockningar osv. Han bara klampade på som om han hade varit riden varje dag, det senaste halvåret.
Han gick till och med helt avspänt i en lång och låg form (har vi tränat på en hel del från marken). När hon plockade lite i honom, svarade han genast med att tugga på bettet och sänka huvudet. Han tyckte nog att det var lite jobbigt, även om det bara var korta sträckor han fick gå i form. Man märker på Herkules då han försöker "smita undan", då han ibland försöker gå "under handen", när man rider honom i form :-)
Han fick även trava några korta sträckor med lättridning och det gick toppen. Det såg ut som om de tyckte om ridturen lika mycket båda två och hon tyckte att Herkules var MYCKET väluppfostrad-snutt!
Själv tyckte jag att Herkules verkade nöjd och glad över att ÄNTLIGEN få komma ut och rida igen. Måste dock erkänna att man blev aningens avundsjuk, att det inte var jag själv som red :-) Det viktigaste för mig är dock att Herkules är nöjd och mår bra och att jag får tillfälle att bli frisk.

När vi kom tillbaka till stallet fick Herkules dela en påse hö med Hingsten, som också stod uppbunden utanför stallet (Mamma Mat borstade och pysslade med honom). Vi borstade Herkules, som faktiskt hade blivit lite varm och jag fjäskade lite extra för honom.
Medan Herkules box mockades fick han stå kvar bredvid Hingsten och äta. Han har ju blivit ganska så tuff på sista tiden och naffsade och slängde sitt stora huvud mot Hingsten varje gång han närmade sig.
Helt plötsligt kliver Mamma Mat in i stallet och är prickig av blod och ser ganska så blek ut om nosen! Vi blev oxå chockade och undrade givetvis vad som hänt??!. Hingsten hade tydligen plötsligt fnyst och nyst kraftigt och när Mamma Mat tittade på sig själv upptäckte hon allt blod! Troligen har stackars Hingsten fått för många smällar av Herkules tunga huvud, vilket har lett till ett litet näsblod. Då Mamma Mat torkade ur hans näsborre, hade det nästan slutat blöda helt-Puuuhhhh!
Alltid otäckt när hästarna blöder ur näsan.
Herkules fick efter denna anstormning komma in i sin rena box och fick massor av hö och kvällsmat. Han såg MYCKET nöjd och litet trött ut!

Kramar!
3 April 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Tyst om Herkules :-)

De senaste två veckorna har det inte hänt någonting särskilt på Herkulesfronten. Då jag fick så ont i min ischias, har han tyvärr fått stå igen.
Imorgon är det dock dags att sätt igång herren igen, då tjejen som eventuellt ska vara medryttare kommer och provrider.
Jag tror och hoppas att de ska finna varandra, då jag känner att det kommer att dröja ett bra tag till innan jag är "tillbaka i sadeln".

Herkules fäller just nu kopiösa mängder. Det är jätteskönt då det är enklare att ta bort all lera, då den följer med pälsen som trilla i tjocka sjok. Skulle vara ganska roligt att sticka sig en Herkuleströja eller mössa. det blir fantastiskt vackra färger i pälsbollarna, då han är trefärgad på kroppen.

I kväll ska jag inspektera Herkules ridutrustning, så att allt fungerar imorgon. Då han är sitt "smala nya jag" hoppas jag att sadeln jag köpte i somras fortfarande ska passa. Jag har köpt till en tjock och gosig fårskinnspadd att lägga under sadeln, så jag tror nog att sadeln ändå ligger bra. Han var ju faktikst inte så hiskiligt tjock vid sadelläget utan drogs ju mest med en stor bierbauch, som man säger på tyska!

Kramar från mig!

1 April 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
En skolös Herkules!

Typiskt att lille herrn ska lyckas med att tappa en sko, sådär lagom till att hans planerade medryttare ska komma och provrida honom på söndag...morrr!!!
Mamma Mat har ringt till hovslagaren och lämnat ett meddelande på hans telefonsvarare, men tyvärr har han inte hört av sig, så det blir nog svårt för honom att komma till oss innan helgen.
Det hade varit så bra att ta provridningen en helg, då man inte behöver stressa så för att det ska vara ljust ute.

Sedan Islandshästen har kommit till hagen har Herkules börjat med ett nytt beteende på morgonen. Han äter INTE upp sitt kraftfoder...SANSLÖST!!!
Detta beror inte på att han på något sätt är sjuk utan bara på att han verkligen vill ut och leka i hagen :-)
Han är som ett barn som inte vill äta upp maten då det händer andra roliga saker i närheten. Underbart att han har så roligt, men då jag tycker att han för närvarande är perfekt i hull vill jag INTE att han tappar något mer i vikt...trodde väl ALDRIG att jag skulle skriva den kommentaren om Herkules :-)
Nu har jag ändrat lite i hans foderstat så han får mer kraftfoder på kvällen istället, då han har ro att stå och pilla i maten länge.
Herkules som är allätare annars tycker verkligen INTE om elektrolyter. Jag bad Mamma Mat att köpa dessa till mig då han var i Ullared eftersom Herkules inte slickar på sin saltsten. Döm om min förvåning totalvägrar han att äta upp sin mat om man så bara lägger i en matsked elektrolyter i maten. Jag ska ikväll provsmaka dem och se hur pass salt det verkligen blir.
Otroligt att man helt plötsligt har en kräsen häst...men lite kattsand med kattbajs i skulle han säkert inte tacka nej till :-)

Kram!
19 Mars 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Magont?

Igår när Mamsen och jag kom till stallet berättade Mamma Mat att det hade varit älgar i faggorna igen!
Herkules och kompani tycker ju INTE om dessa djur och hade varit lite upprörda i hagen. Tyvärr tycker inte heller Islandshästen om älgar (vilket jag hoppats på) och Herkules som i vanliga fall tar saker med ro, ser och lär av de andra stollarna :-)
Hingsten är ju orädd för älgar, men jag tror att det är lättare att sprida skräck i en flock än lugn-tyvärr!

Efter Mamsen hade hjälpt mig att mocka hämtade vi Herkules i hagen. Man märkte att det var något som stört honom under dagen, men han var ändå förhållandevis lugn.
Jag spolade hans ben och mage och upptäckte bestört att hans mage var mycket hård och putande-gahhhaaa, kan han ha fått gaskolik!!!
Jag böjde mig ner för att lyssna på hans annars mycket mullrande mage, men det var tyvärr ganska tyst. Han verkade dock inte särskilt besvärad när jag klämde på hans buk, men jag vågade inte chansa på att allt var lugnt.
Vi gick därför ut på en rask promenad, den snörvlande Matten och svullna hästen :-)
När vi var på hemväg tyckte jag att hans buk så normalare ut igen och han hade passat på att släppa ut en del luft och magen gurglade åter fint :-)
Väl inne i stallet passade jag på att borsta av honom-hjälp vad han fäller nu- och efter ca 30 minuter vågade jag faktiskt lämna honom.
Kanske var det jag som var överdrivet pjoskig, men jag tycker det är dumt att chansa om det var så att han faktiskt var påväg att bli dålig.
Mamma Mat gjorde en extra koll på honom innan hon släckte för natten och han såg ut och verkade må bra i alla fall. Skönt att det inte blev mer av denna historia :-)

Kram

17 Mars 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
En kvällspromenad!

Igår kom vi ganska sent till stallet då vi varit på foderbutiken och köpt ishavsalger och Happy Hof till Herkules.
Pojkvän hjälpte mig som vanligt att mocka och bära vatten och jag tog ut Herkules för en ordentlig genomborstning. Han var som vanligt mer eller mindre täckt av lera...och jag som längtade efter plusgrader :-)
Bara det inte regnar så förtvivlat mycket så att leran torkar upp lite i hagarna så är det väl OK, men när det ser ut som en gyttjebrottningsrink i hagen, kan man förstå att det inte är lätt för hästarna att hålla sig rena (framför allt inte om man heter Herkules).
Häromdagen ropade jag på Herkules, då jag inte kunde se varken han eller Islandshästen i hagen. Då hästarna rymde en kväll vid jul, blir man alltid lite skrajsen då man inte ser dem direkt.
Herkules kom då springandes nedför den hala leriga slänten i hagen i full galopp. Det ser så roligt ut när han springer så snabbt i leran och bockar bockar bockar som en lite räka. Leran stänker kring honom och det ploffsar gott från hans stooora hovar :-)
När han så tvär nitar bredvid mig, fortsätter alltid lite lera att flyga en bit framför honom (snacka om rörelseenergi) och det ser jätteroligt ut. Vad som inte såg riktigt lika roligt ut, var den lilla Islandshästen som kom som en skugga bakom lermonstret Herkules...snacka om fläckig uppsyn :-)
Islandshästen hade varit förståndig nog att INTE rulla sig i geggan, men då han sprang så nära bakom Herkules, var han fullkomligt ner stänkt av lera-stackars liten, men han var glad ändå.

Igår var det som sagt inget undantag att Herkules var lerig och efter en snabb borstning gick vi ut på en promenad runt villa kvarteret.
Kanske inte den roligaste promenadvägen om man är häst, men det är bra med miljöträning oxå.
Herkules skötte sig fint och blev endast lite fnysig åt en bil som stod och vrålade med motorn igång och det lät ganska illa tyckte även jag.
När vi kom tillbaka fick Herkules stå uppbunden in stallgången en stund. Han tycker verkligen inte om det. Han hittar inte på några dumheter eller så, men man ser på honom att han är förolämpad. Han brukar ju oftast stå lös på gårdsplanen då jag borstar honom, men igår hade han så mycket lera i huvudet att jag var tvungen att binda upp honom för att han skulle stå still.
Han fäller just nu ENORMT MYCKET och huvudet var inget undantag!
När han var färdigborstad fick hästarna sin kvällsmat och som belöning fick han slicka lite i spännerna. Detta är det bästa han vet-såklart! då de innehåller foder rester. Han gör alltid på samma sätt. Slickar och rullar spannen samtidigt, så att INGET går till spillo-smart är han då det gäller mat. Sedan ska han ALLTID köra ned nosen så långt i sin gröna lilla hink att den fastnar på huvudet. Ser jätteroligt ut, när han står där med hinken på näsan :-)
Nu har han kommit på att om han snabbt slår ner huvudet igen eller mojsar med huvudet mot boxdörren, så lossnar hinken igen!

Kram från mig!
10 Mars 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Stallkatterna!

På stallet finns det fem stallkatter. Dessa små underbara varelser förtjänar definitivt att få ett eget blogginlägg, så här kommer det :-)
Katterna består av mamma katt (Skorpan) och hennes tre "kattungar" (Gucci, Tingeling och Mr Tuffington) födda i somras samt av kattmammans bror (Nisse). Om man någon dag skulle råka ha lite tråkigt är det bara att studera katterna och deras upptåg, så blir man GRANTERAT på gott humör igen.
Ett exempel är då kattungarna stötte på is för första gången i vintras. Det var sannerligen en upplevelse... Mr Tuffington tog försiktiga steg ut på det frusna vattnet i diket och fick sedan totalt frispel och började springa runt och halka, tills han kom på att man kunde fälla ut "dubbarna", då stod han som en saltstod. Han syster Gucci blev mäkta imponerad av hans uppvisning och ville inte vara sämre hon. Tyvärr miss bedömde hon läget något och klev tyvärr på isen där den var för tunn...snacka om fräsande, missnöjd kisse, inte kul att vara blöt i minusgrader.
En annan förkärlek katterna har är att gömma sig i höet och utföra attacker då man försöker fixa mat till hästarna. Detta är ganska charmigt och OK då man har vantar, men det är inte lika roligt att bli "jabbad" av en kloförsedd tass utan vantar-aj aj aj!!! Då man har tömt höet i hästarna boxar, kan jag lova att på två sekunder har man MINST en katt i den tomma höpåsen. De verkligen ÄLSKAR att lägga sig i påsarna och man blir alltid lika förvånad då man försöker lyfta den "tomma påsen" från stallglovet och den plötsligt är tung igen :-)
Katterna har även anammat Herkules boxväggar, dörrar och hö som sov och viloplatser. Det ser så mysigt ut då de ligger hopkurade som små spinnande ugglor, lite här och där. Herkules verkar inte direkt bry sig om att de är hos honom, men om de blir för närgångna brukar han stampa varnade med en hov och då har jag sett att de snabbt rättar sig efter hans förhållningsorder-ett litet liv i symbios :-)
Samtliga katter är även MYCKET keliga och kärvänliga. De kan liksom inte få nog av att stryka sig, spinna och slicka på en när man är i stallet. De tar gärna sats från boxdörrar, spånbalar och golv och antingen kastar sig över en eller klättrar upp för benen. Detta beteende är oxå OK så länge man har ordentligt med kläder på sig, men att ha en kisse klättrandes för ens ben i tex shorts, är nog INTE att rekommendera :-)
Katterna och framförallt kattungarna är duktiga jägare, trots att de får fin mat och grädde, både morgon och kväll. Till en början var de ganska klumpiga i sina attacker och det var nog ganska många smådjur som lyckades undkomma, men nu är det ändring på det!
Det är jättebra att de håller efter smågnagare i stallet då det inte är så kul när dessa biter och tuggar sönder allting. Det är tyvärr inte lika mysigt att se när de jagar sina byten och leker med dem...
Ganska så ofta tar de med sig sitt byte in i stallet och leker med det LÄNGE och VÄL innan det är dags för nådastöten-USCH!!!
Det är ju som så att jag är ganska så blödig och lättrörd då jag ser "de små liven" bollas än hit och än dit. De piper och försöker komma undan, men katterna har tänkte sig en annan utgång på leken.
Jag och även Pojkvän brukar "leva oss in " i gnagarens situation och tycker att det hela är ganska obehagligt att se.
För några veckor sedan hade Gucci kommit in med en fet näbbmus. Alla fem katterna busade och lattchade med det "lilla livet" och stackaren försökte hela tiden gömma sig bakom och under diverse saker i stallet. Ett tag trodde vi att den "äntligen" var död, men då spelade den bara död (kanske inte helt smart, men man vet ju aldrig). Tillslut tog näbbmusen sin tillflykt under ett av skåpen i stallet. Där var den så länge att katterna faktiskt trodde att den hade lyckats rymma sin väg. Näbbmusen trodde nog själv att den lyckats undkomma och tog sig därför ut bakom skåpet för att göra ett sista flyktförsök.
Pojkvän, jag och Mamma Mat sig "det lilla livet" komma ut på stallgolvet. Jag var nu mycket exalterad och kände att, nu kanske den skulle undkomma..INTE DÅ!!! Då den kommer ut i stallgången vänder "det lilla livet" som nu istället blir kallad för "J...VLA PUCKO" av mig (då jag är så upprörd och stressad över dess möjlighet till flykt) och springer åt FEL HÅLL. I stället för att springa ut ur stallet och till firheten springer den rätt in i Herkules box och blir således "kattbyte" ändå.
Oj Oj Oj, snacka om adrenalinkick, för mig alltså :-)

Igår stod jag och borstade min pälsfällande häst i hans box, medans han åt sitt "insläppshö".Tingeling låg lojt på hans boxdörr och spann. Då jag för ca en sekund råkade titta på henne, kom hon givetvis på att hon ville kela...hon tog således sats från boxdörren och hoppade rakt på mig (jag stod ca 1,5 meter in i boxen).Ploffs en kisse rakt i ansiktet :-)
Herkules tyckte att det var "lite besvärande" att kissen tog uppmärksamhet från honom och blängde lite på katten som förnöjt slickade mig i ansiktet.
Tingeling fick därefter för sig att hoppa och lägga sig på herkules breda och mjuka rygg...
Herkules tittade lite "lätt förolämpat" mot sin rygg, då kissen som inte riktigt "visste till" sig av välbehag, började trampa runt och spinna.
Snart la den sig i en hoprullad liten hög på han rumpa och Herkules fortsatte att äta. JÄTTEMYSIGT såg det ut och jag hann precis att ta ett kort, innan kissen fick för sig att lägga sig på rygg, som en sadel över Herkules...detta gjorde att det blev ganska så halt för katten att ligga kvar på samma plats. Kissen "fäller då ut dubbarna" för att inte ramla ner.
Detta gav väl kanske INTE RIKTIGT den lösning på problemet som kissen tänkt sig...Herklules ryckte till, slängde upp huvudet och sköt rygg. Kissen hamnade då på "rätt köl igen", men Herkules hade "fått nog"!!!!! Han gjorde några små bockningar inne i boxen och avslutade det hela med en liten bakut, som smällde i väggen!
Jag vet ju att det finns "flygande hundar", men "flygande kissar", var något helt nytt för mig :-)
Tingeling fullkomligt flög rätt upp i luften och försvann sedan som en "oljad blixt". Herkules frustade högt och började sedan äta igen, inte mycket som stör den herren alltför länge :-)

Detta var lite om kissarna, det finns MYCKET mer att berätta, men då skulle jag ALDRIG sluta skriva!

Kram från mig!
5 Mars 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules och Islandshästen!

Idag släpptes våra tre vilddjur ihop med grannens 9-åriga Islandsvallack.
Då jag arbetar hela dagen har jag tyvärr inte haft möjlighet att vara med vid hopsläppet, men Mamma Mat har avlagt rapporter under dagen :-)
Herkules som har blivit en "herre med pondus" hade tydligen känt behov av att sätta Islandshästen "på plats".
Islandshästen är ju i och för sig en ras som inte heller ger med sig i första taget (typiskt för "naturhästar"), så jag kan tänka mig att de var lika goda kålsupare bägge två!
Till slut hade Mamma Mat tyckt att det var dags för herrarna att lugna ner sig lite, då de stod med romporna vända mot varandra och sparkade...
Hon hade inte vågat gå i mellan dem, med risk för att råka bli sparkad, så hon hade fått ta den gröna plastkrattan och "knackat" lite på dem och sagt ifrån med rösten. Herkules hade sett förvånad ut, men följde snällt med Mamma Mat bort från Islandshästen för att få lite godis.
Nu på eftermiddagen verkar de ha lugnat ner sig och de har till och med ätit lunch ute i hagen ihop.
Jag tror att Herkules och Islandshästen kommer att bli mycket goda vänner, då de är av "samma skrot och korn". Det är typiskt att det därför är just dessa två som ska "göra upp" om rangen, då de säkert är lika envisa och egenkära bägge två ;-)

I övrigt har Herkules gyttjebadat så det ska bli såååå rooollliiigt att ta sig an honom ikväll... :-)
Jag har faktiskt budat på ett sommartäcke på Tradera till honom. Känns kanske lite fånigt att sätta på honom täcke nu, men om det ska kunna bli något "rida av" framöver, går det inte att ha en gyttjeindränkt Herkules!

Kramar från mig!!!
4 Mars 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
En skitig diselråtta med smak för glasfiber... :-)

Nu har Herkules ÄNTLIGEN kommit till sans och balans igen! Han är sitt vanliga jag igen och det känns så underbart :-)
Då han varit stressad till och från ända sedan nyår är han sedan en vecka tillbaka helt normal igen. Han är lugn och trevlig, försöker inte rusa ut ur boxen och tittar inte runt sig som om en sabeltandad tiger skulle gå till attack när som helst.
Tyvärr eller kanske hurra, tror jag att en del av hans stress berodde på magnesiumbrist. Känns verkligen inte bra att jag missat detta, men ibland tänker man tyvärr alltför kortsiktigt.
Höet som vi ger våra hästar är inte särskilt fett (bra för Herkules och Valacken) och har fått några stänk av regn på sig. Detta innebär att det inte har så höga halter av mineraler i sig. Det har bedrivits forskning kring hur hästar med nervösa störningar beter sig samt om de har några brister. Det man kommit fram till är att nervösa hästar ofta har fel på mineralbalansen och att magnesiumhalten är för låg i kroppen. Det finns ett antal fodermixer i handeln som sägs ha lugnande inverkan på den stressade och nervösa hästen. Dessa foderbalndningar innehåller kort och gott en högre dos av magnesium än den vanliga dagsgivan en häst behöver. Den enda biverkningen som ett överskott på magnesium ger är att man blir lugn och avslappnad. Magnesium ges ju även till människor med muskelkramper osv. så detta stämmer nog.
Vad jag däremot tycker är fruktansvärt hemskt, är att det finns så mycket stressade hästar i samhället att man behöver tillverka ett specialfoder-USCH!

I Herkules fall har jag inte kunnat ge honom mineralfoder i vinter, då hans mage ballade ur av det. Nu har han börjat få ishavsalger och ett litet extra tillskott av magnesium och det fungerar utmärkt.
Hoppas att jag snart ska kunna ge honom endast alger och inget extra magnesium, då det inte ligger i hans natur att vara stressad.

I förrgår när vi kom till stallet kände vi att det luktade lite diesel på gårdsplanen.
Vi tänkte väl inte så mycket på det utan trampade in i stallet istället och hälsade på Herkules. Inne i stallet luktade det ännu mera diesel och det kändes ju lite olustigt-Hmmm, var kom lukten ifrån egentligen? När jag gick in i hans box, delade han som vanligt ut en av sina mustasch pussar, rätt i ansiktet på mig-och se där, diesellukten kom ju givetvis från Herkules mustascher! Då det var ganska så lerigt i förrgår redan, hade Mamma mat varit så snäll och spolat av Herkules ben och mage innan han fick komma in i boxen. Då hade Herkules hittat en spännande fläck (liten fläck med diesel) som fanns i gruset på gårdsplanen-MUMS sa Herkules, säkerligen ätbart, och hade gnitt in sitt huvud och mule med gruset-Knäppgök!
Jag försökte bortsa och tvätta hans huvud och mustacher, men det hjälpte givetvis föga mot lukten. Herkules var som vanligt nöjd med sitt tilltag :-)


Igår när jag kom till stallet såg Herkules ut som sju svåra år!!! Han hade sin vana trogen vid mildväder passat på att gyttjebada REJÄLT!!! Han hade till och med lera längsmed hela nosryggen, så det såg ut som om han hade en bläs. Enligt Mamma mat, hade Herkules passat på att lerbada i ren frustration. Han hade nämligen bus i kroppen igår och försökte på ALLA sätt att få Hingsten att springa med honom. Hingsten som är en förståndig herre på 18 år, tyckte att den ystra Herkules var "ganska så jobbig" och hade försökt att smita undan från honom. Herkules hade naffsat efter Hingsten, slitit i hans täcke, men då inget hjälpte, slängde Herkules sig i närmsta gyttjepöl och rullade, rullade och rullade sig trött istället-UTMÄRKT idé!
Kan tänka mig att då leran stelnar till har han ingen lust att spinga längre då han blir stelare än en statyett :-)

Jag insåg att den övriga leran på Herkules kropp skulle ta timmar att torka till så det blev inte mycket till ryktning igår. Istället tog vi oss en tur till paddocken och vi hann dit precis innan det började frysa på igen-suck! Herkules var jättepigg och jag hade bara tänkt mig att han skulle få trava lite i varje varv, då jag helst inte vill longera i lina. Herkules var dock av en helt annan mening och efter att snällt och beskedligt travat lite i båda varven, tyckte han det var dags för en avreagerande galopp-Hmmmm
han sprang på som en lite tok och var JÄTTEGLAD. Tyvärr (för Herkules del) lät jag honom springa endast 5-6 varv, då det sliter på tok för mycket på hästen att springa i lina i fel form. Snälle Herkules bröt av till halt på momangen jag bad honom att sakta av-Han är så häftig och lyhörd :-)

Väl hemma hjälpte Husse mig att muocka hos Herkules. Vi passade på att stå på gårdsplanen och jag lät som vanligt Herkules undersöka diverse grejjer. Han älskar att pilla på saker han inte känner till, så medan han "röjjde" runt stod jag några sekunder och drömde! Plötsligt vaknar jag upp av ett förnöjt frustande-jag tittar upp och ser Herkules i färd med att mata in en stoooor bit glasfiber i munnen, som han hittat-JISSES!!! Jag hann precis hindra honom från att svälja!!!
Han kan ju inte ha några som helst instinkter om vad en häst bör och inte bör äta :-)
Han är värre än ett småbarn. Hoppas bara inte att det beror på att han tröttnat på att bo hos oss, så att han försöker "förkorta" sin "plåga"! Om han börjar slicka i kontakt uttag eller kasta sig mot eltråden i hagen, kanske jag ska ta mig en rejäl funderare på vad han är ute efter :-)

Kramar från Matten med en skrotätande häst (täckt av stelnad lera)!

27 Februari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
En lugn och trivsam Herkules, men lite håröm kanske!

Igår var Herkules tillbaka till sitt gamla jag igen :-)
Jag har varit ganska så orolig för honom de senaste veckorna, då han har varit så stressad för saker i sin omgivning. Dessutom har han varit stressad i sin box på kvällarna och det känns inte så bra då det faktiskt ska vara hans hem.
Igår var han väldigt pigg, men man såg inte ett spår av stress i hans ögon-TACK och lov!
Vi gick ut på en liten promenad för att sträcka ut musklerna lite efter en ganska rask och hurtig promenad i söndags :-)
I söndags var det en tjej och hälsade på Herkules och mig som eventuellt ska börja rida honom några dagar i veckan.
Jag har fått inse att jag inte kommer att bli frisk innan jag får hjälp med stallet och Herkules kommer nog att hinna döööö av tristess innan Matte blir bra igen. Det kan även vara bra att få lite hjälp över huvud taget, då det blir ganska mycket att ha häst, nygammalt hus och heltidsarbete.

Igår var Herkules som sagt pigg och glad som en lärka och det var trevligt att gå ut med honom. Det hade tinat upp lite på grusvägarna nära stallet så vi passade på att jogga lite.
När vi var tillbaka på gårdsplanen strax innan mörkret började falla, hade jag tänkt mig att ta in Herkules i boxen och göra en grundlig borstning av honom.
Herkules var dock inte riktigt med på noterna. Då han var så lugn och och harmonisk tyckte jag att det var roligt att se vad han egentligen ville göra.
Först snosade han runt på gårdsplanen en stund.
Helt plötsligt vänder han på klacken och börjar vandra bort från gårdsplanen och ut på landsvägen igen.
Jag lät honom gå först för att se vart han var påväg (roligt att kunna göra så, då han ALDRIG skulle få för sig att sticka ifrån mig) och jag gick i rask takt efter honom. Han svängde sedan av från landsvägen och gick in på en liten stig mellan grannarnas hagar som vi ibland promenerar på.
Han snosade lite och hittade lite fruset gräs att tugga på och därefter bar det iväg igen :-) vi gick längsmed staketet och därefter kom vi ut på landsvägen igen. Här fick jag styra Herkules lite då han GÄRNA ville ge sig ut på den längre promenaden runt stallet (vi hade inga reflexer, så det kändes inte så bra) och styrde istället in honom i skogen.
När vi raskt promenerat genom det lilla skogspartiet var vi hemma på gårdsplanen igen och Herkules gick nöjd in i sin box!

Han är verkligen rolig den lille skrutten. Har så mycket egna idéer och personliga små hyss för sig.
Efter promenaden tänkte jag sätta igång att rykta honom och gick och hämtade "hundkardan" som jag brukar använda mig av (tjock och lerig päls). Då jag började bortsa honom snodde han runt som en stressad ål i boxen igen och jag kände mig ledsen över att han jagade upp sig igen :-( Helt plötsligt kom jag på att han kanske INTE gillade "hundkardan"!!!
Jag gick och hämtade en mjukare rotviska och visst, Herkule stod som ett ljus i boxen! STACKARS HÄST, han är nog öm i huden nu då han fäller sin päls! Vilken ELAK Matte man känner sig som. Inte konstigt att han snott runt som han gjort då man bortsta honom på sistone.
Då jag bortsat honom en stund, stod vi bara och "mediterade" och småpratade tillsammans i ca 30 minuter och det gjorde Herkules gott. Han blev så avslappnad att underläppen bara hängde och han nästan somnade.
SKÖÖÖNT att han blivit sig själv igen!

Kram från Matte!
24 Februari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Snö, snö och mera snö!

Nu har vintern äntligen kommit...
Vet inte om det är så himla roligt med vinter igen, men hellre snö på marken än bara minusgrader och hårt i backen :-)
Herkules njuter i alla fall av snön. Han tycker verkligen om snö och är totalt fascinerad av allt det vita på marken. I går kväll kom vi ganska sent till stallet, (då jag varit och provat och köpt brudklänning-jisses!) och snön föll i mjuka tussar till backen. Herkules och jag tog en kort promend då Husse/Pojkvän fick äran att mocka hans box. Herkules var MYCKET glad att få komma ut på en lite senare tur och hela världen var vit och fluffig!
Då Herkules har så stoooora hovar låter det väldigt mysigt då han klampar på i nyfallen snö. Det låter liksom floff, floff, floff för varje stag han tar och då han har en så energisk skritt och mycket hovskägg, ser det jättehärligt ut då snön bara yr kring hans hovar!
Han ville ju givetvis rulla lite snöbollar med mulen och böka i backen efter gräs och annat matnyttigt, så promenaden blev inte så lång.
Han såg mycket nöjd ut med sig själv då han borrat in hela mulen i snön (se bilden på inlägget) och stod som en riktigt ståtlig stridshäst och spanade ut över vidderna med en ganska stor snöklump ingnodd i mustacherna :-)
Han har nu börjat bli lugnare igen och jag hoppas att hans "skräck" för rovdjursattacker börjar ebba ut.
En fördel med snön är ju också att den isolerar så bra och alla ljud i omgivningarna blir snällare och dovare (lite som att man har bomull i öronen) och det tror jag är bra för Herkules och hans för tillfället lite upprivna nerver.

Kramar från mig!
20 Februari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Hejsan hoppsan vad det går, med både päls och vilddjur :-)

Nu har Herkules börjat fälla sin vinterpäls...när det är som ABSOLUT KALLAST på hela vintern! Inte lätt att vara häst på våra breddgrader inte. Ena stunden ösregn och 10 plusgrader för att därefter bli 10 minus och stenhårt i backen. Det där med pälsfällning kanske inte har så mycket att göra med temperaturen ute utan kanske mer med hur långa dagarna är. För tillfället är det ju faktiskt mer eller mindre ljust till 17.30 och det är sååååå skööönt!
Igår hann jag och Herkules till och med ut på en promenad innan det blev totalt mörker-MYCKET trevligt :-)
Då vi inte varit ute och miljötränat på länge på grund av de hala asfaltsvägarna och det totala mörkret, passade vi på att ta en längre promenad genom villaområdet som ligger i närhet till stallet (och där vi faktiskt kan stoltsera med att bo nu oxå, Hi Hi).
Herkules skötte sig exemplariskt i villaområdet och bara fnööös lite drake åt vissa detaljer som han inte tyckte att han kände igen (typ blodtörstiga papperskorgar och läskiga kantstenar och brunnar i asfalten).
Vad han däremot inte skötte lika bra var mötet med två hästar och två rådjur, som lyckades dyka upp på samma gång! Stackars Herkules, det blev lite mycket för honom ett tag, då han för tillfället kanske har stött på lite väl mycket "vilda djur". Han blåste upp sig och fnööööözzzzsssss ljudligt! Givetvis ville han följa efter "polarna" som försvann bort i mörkret och det var ju inte så värst roligt att bli lämnad ensam med två "hästätande rådjursgalingar med MINST tre meter långa huggtänder" :-) (åtminstonne vad Herkules tycks tror om dem).
Efter att ha snott runt lite och frustat ett tag, lugande han ner sig igen och fortsättningen på promenaden gick utan problem! Han är lustig med det där Herkules. han kan stressa upp sig lite då han känner sig trängd, men det räcker med att klappa honom på halsen, säga sakta sakta, göra några halvhalter och sedan är det bra med det-JÄTTEBRA tycker Matte :-)
På hemvägen mötte vi två STORA lastbilar med en massa lampor på, som fick nästan snudda Herkules för att ta sig förbi och han brydde sig inte det minsta-duktig Herkules :-)
Han är ju faktiskt inte alls van vid trafik, då det var väldigt sällan han stötte på bilar på sitt förra hem.
Vad han BORDE ha stött på tidigare är ju t ex. rådjur och älgar, då han faktiskt bodde "ute i skogen" innan han kom till mig, men men, tror han blivit lite uppjagad av "vilda djur" på senaste tiden och förhoppningsvis kommer det lugna ner sig igen, bara han får springa av sig ordentligt.
Som det är nu, kan ju inte hästarna röra på sig som de vill, trots att de har tillräckligt stora marker att springa av sig på.
De är ju inte så dumma att ger sig till att springa som tokar i detta hårda och hala väder som det varit nästan ända sedan nyår.
Herkules behöver nog VERKLIGEN börja ridas och motioneras på allvar igen, så han får lite annat att tänka på!

Krama från en lätt skadad Matte med en vilträdd pålle :-)
17 Februari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Dricka eller inte dricka-DRICKA!!!

Herkules och hans besvärliga mage förvånar mig INTE längre :-)
Efter varg eller älgattacken...i fredags förra veckan har Herkules mage varit lite i obalans igen. Då vi har halm till hästarna just nu, blir det lite otäckt i boxen, då han är lite lös i magen.
Att han sedan sover i sina bajsar gör ju inte saken trevligare direkt
:-)

Igår hade vi varit ute på en promenad i snön och Herkules sysselsatte sig större delen av vägen att skapa snöbollar med mulen. Han släpar mulen i marken tills det bildas en liten snöboll framför honom, som han sedan med glädje trycker till med mulen-vilka ideér han har den hästen :-)

När vi var tillbaka i stallet tänkte jag att det var dags att tvätta bort de bruna fläckar han hade på magen som inte var skäckfläckar utan faktiskt bajsfläckar-USCH!
Herkules tyckte på det hela taget att det var ganska onödigt att bli ren, så han kromade sig som en hal ål inne i boxen. Tillslut gav jag honom en stor påse med hö och då gick det ann att bli tvättad.
Pojkvän/Husse hade bytt Herkules vatten i hans hink i boxen. Skjölt ur den och fyllt den med friskt och gott nytt vatten. Efter ett tag blev Herkules törstig efter sitt höätande och gick då fram till sin vattenspann för att dricka.
Han blängde ett tag på spannen med friskt och nytt vatten, "fnöööös drake" åt den och vände sig sedan helt sonika om och började dricka ur den hink som jag använde för att tvätta bort bajsfläckar med-FYYYYYYY!!!!
Innan jag hann att stoppa honom hade han druckit upp allt i spannen (ca 10 cm i en 25 liters spann med brunt bajsvatten) och hade satt igång med att slicka lite på tvättsvampen som låg i botten av spannen!
Att han är konstig i magen, tycker jag är ett dyft underligt längre :-)

Herkules var på det hela MYCKET nöjd med sit tilltag och fortsatte lungt att tugga hö, medans Matte klev ur boxen, lätt grön i ansiktet av kräkkänslor :-)
När Herkules sedan ville han en puss på mulen, fick han istället motta lite kli bakom öronen :-)

Kramar från mig!
5 Februari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
VARGAR-finns dom??!.

I fredgas kväll var Herkules helt hysterisk! Han som annars är en mycket lugn och sansad häst, sprang runt runt i sin box. Ögonen rullade i huvudet på honom, kroppen skakade och han skummade av svett-riktigt upprörd var han!
Valacken som stod i boxen bredvid var oxå skärrad, men inte på långa vägar så stressad som Herkules. Hingsten var förhållandevis lugn, men man märkte ändå att han lyssnade lite extra och öronen gick lite fram och tillbaka på honom. Då Hingsten är en förståndig äldre herre, kände han sig nog trygg i stallet och sin box. Herkules som tidigare gått på lösdrift (hos sin förra ägarinna) gick tyvärr inte att lugna ner i boxen (tror han kände sig trängd). Jag försökte promenera med honom, men det blev nästan ännu värre (höll på att sätta sig på rumpan då grannens hund kom gåendes). Han steppade runt mig som om marken glödde under hans hovar, frustade högt och stressat och betedde sig allmänt tokigt. När jag stannade till med honom emellanåt stod han och skakade och darrade i hela kroppen-STACKARS häst!!!
Jag vet ju att vi ofta har älgar och rådjur i hagarna och att hästarna INTE älskar dem, men det här kändes som något annat.
Herkules var aldrig svår att hålla, då vi var ute och gick, men då det var så mörkt ute och han var så stressad, kände jag att jag inte vågade vara ute med honom någon längre stund, med risk för att tappa honom.

När Pojkvän hjälpt mig att mocka Herkules box, släppte jag därför in honom igen. Nu rusade han inte runt i boxen, men stod i givakt och tittade ut genom fönstret. Han som annars kastar sig över sin mat med god aptit, vågade bara ta en lite tugga åt gången och därefter åkte huvudet stressat upp igen för att spana och lyssna!

Jag och pojkvän stannade ett bra tag i stallet med nattlampan tänd för att se om hästarna kom till ro, men det verkade allmänt rastlösa och spända.
Tillslut kände vi att vi stressade dem mer genom att stå och titta på dem, så vi besultatde i samråd med Mamma Mat, att bege oss hemåt.
Mamma Mat var därefter ute och tittade till dem senare, men de verkade tyvärr fortfarande spända.

På lördag morgon hade hästarna bråttom ut i hagen och Herkules var fortfarande lite stressad, det tog några timmar av sol och dagsljus för att stilla hans nerver.
Stackars Valacken fick gaskolik under natten, vilket troligen berodde på stressen :-(
Hans stackars matte fick en dryg vaknatt natten mellan lördagen och söndagen, då hon var tvungen att gå ut och promenera med honom 10 minuter 1 gång i timmen-HELA natten!

tack vare hennes gorda omvårdnad var han mycket bättre på söndagen och magen hade börjat anta en mer normal form igen!

På söndag förmiddag tog jag och Mamma Mat med Herkules och Valacken på en promenad och då verkade de lugna och nöjda igen!

Det är så sorgligt när hästarna blir stressade och rädda och man inte kan göra något för att hjälpa dem.

Vi trodde att det var älgarna som skrämt hästarna, men på måndag morgon sa min kollega "kan det inte ha varit en varg?"

Hjälp!!! Tänk om det faktiskt finns vargar i närheten till stallet-OTÄCKT!
Jag har surfat en hel del på nätet om vargar i området och VISST, det finns flera rapporter om vargar i vårt område-Huuugaahhhh!!!

Detta kan ju vara en rimmlig förklaring till hästarnas galenskaper. Doften från rovdjur kan ju få dem på flykt, även om rovdjuren är långt borta. En eller flera älgar, känns inte riktigt lika skrämmande och dessa är de ju förhållandevis vana vid.

Detta är som sagt bara spekulationer, men om Herkules och kompani trodde att de skulle bli vargmat, kan man sannerligen förstå deras ängslan och oro!

Kramar från Rödluvan
4 Februari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules är "bebis"!

Detta blogginlägg kanske inte handlar om så mycket, men då jag fått bilder mailat till mig på Herkules som "bebis", måste jag ju bara lägga in en bild på honom.
Han är ca 1 år på bilden (troligen lite yngre ändå) och är sig ganska så lik, eller vad tycker ni?
Man kan tydligt se att han har stoooora hovar och stooor mage, redan då :-)
Tyvärr beror nog hans stora mage på att han hade lite mask och magproblem, då hans förra ägarinna köpte honom :-(
Nu beror han stora mage på helt andra orsaker...

Om bilden är oskarp, kan man se den bätte under "fotoalbum".

Kramar
29 Januari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Mattes lilla hjärtegryn... :-)

Stackars Herkules förstår nog inte riktigt vad det är för tokigt hem han kommit till, Matte är ju ALLTID skadad... :-(
Han är en förstående häst, tack och lov, men då han ÄLSKAR att arbeta, tror jag att han börjar tycka det är trist att "slå dank" i hagen.
Då jag hade ont i ryggen, kunde jag åtminstonne gå ut och gå med honom, men då jag knäckt till revbenen på vänster sida nu, har jag svårt att göra saker med vänster arm.
I söndags hjälpte mamma mig på stallet. Då vi gick för att fylla upp hö till Herkules, såg han att vi kom gåendes mot hagen. Herkules fick fullkomligt glädjefnatt och kom joggandes i leran med öronen spikrakt framåt och ställde sig vid grinden och väntade på att få komma in-gaaahhhhh, snacka om dåligt samvete man får.
Tur att jag hade med mig en stor morot till honom i alla fall.
Då mamma öste ner hö i säckarna (vi har höet i hönshuset strax utanför hästarnas hage) passade jag på att kela och prata med Herkules i alla fall.
Han hade dagen till ära, tja vad ska man kalla det?, BADAT i lera!!! JÄTTEMYSIGT tycker Herkules, sådär mysigt tycker tte :-)
Hela hästen var fullkomligt täckt med gyttja och lera och mulhåren fulla med gojs-hjärtegrynet :-)

Till helgen hoppas jag dock att jag är såpass bra igen, att vi ska kunna ta en liten träning i picaderon,det tror jag Herkules hade tyckt om!

Kram!
27 Januari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules nya bravader!!!

I söndags morse hittade Herkules på nya bustrick...
Mamma Mat hade varit inne hos dem tidigt på morgonen och gett dem mat och vatten och därefter var hon tvungen att bege sig iväg på ett ärende. Tanken var att hästarna skulle äta sin frukost inne och därefter få gå ut i hagen, men Herkules hade en annan åsikt i frågan :-)

Av en händelse passerade Pappa Mat förbi stallet en stund efter det att Mamma Mat hade begett sig iväg. Det hördes konstiga ljud inifrån stallet, som om någon höjde och sänkte radion...
Pappa Mat öppnade stalldörren och höll på att få en hel Herkules över sig!

Herkules hade haft RIKTIGT ROLIGT i stallet. Troligen hade inte hans boxdörr stängts ordentligt, så han hade passat på att ta sig ut ur boxen! Inne i stallet hade han sedan "halmat" upp med 2-3 öppnade halmbalar i stallgången, vält diverse hinkar, troligen slickat på det mesta (då detta är hans favoritgrej just nu) och hade som sagt "tagit sig an" radion" :-)

Herkules var förstås helnöjd med sina bravader, men lydde snällt då Pappa Mat uppmanade honom att gå tillbaka in i sin box igen-tur att han är så snäll, den "lille" busen!

Man kunde nästan tänka sig att hästarna hade stått i sina boxar och samtalat;
"fyyy vilken dålig radiokanal de har satt på!, sa Hingsten", "tänk om någon kunde byta kanal, eller stänga av eländet, ropade Valacken" och Herkules svarar
"inga problem grabbar, jag ordnar detta!!!, ska bara röjja lite i stallet innan och om jag dessutom höjer och! sänker volymen lite, kanske någon kommer och ger oss extra morgonmat!"

Ja ja, vet inte om det gick till såhär kanske, men det känns som en rolig tanke i alla fall :-)

Pappa Mat, har nu gett Herkules ett nytt smeknamn "Herkules Houdini", efter den amerikanske utbrytarkungen och det tror jag passar honom som handen i handsken :-)

Kram från mig!

Ps. bild på eländet kommer ikväll Ds.

13 Januari 2009  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Halka, hundar och spånbrist!

Nu är det verkligen glashalt ute! Det har ju i och för sig varit RIKTIGT halt ute sedan 2 januari, men de senaste 2 dagarna har det sannerligen eskalerat. Att det är 14 minus ena dagen, ösregn nästa och därpå 10 minus den tredje dagen gör att även den mest stabila kan "falla ur".

Herkules lyckades sannerligen falla ur igår, då Mamma Mat skulle ta n honom från hagen. an halkade i en nerförsbacke och satte sig på rompen!!! Stackars lille Herkules, vilken förnedring :-)
som tur var verkar han inte ha skadat sig i fallet, mer än möjligen sin stolthet :-)

Mamma Mat passar just nu sin systers hund. Han är jätteglad och har ingen som helst respekt för hästar och deras stora fötter. Igår när jag och Mamma Mat stod och pratade i stallgången, hade jag som vanligt Herkules boxdörr öppen (han vill ju gärna vara med och prata). Den "glada vovven" hade som sagt ingen respekt för Herkules, som Mamma Mats fina hundar har, utan han viftade glatt på svansen, gick fram till Herkules och slickade honom på mulen! Herkules visste inte riktigt hur han skulle handskas med situationen. Han gillar ju de flesta djur, så han blev inte direkt arg, men han slängde hastigt bak öronen. Glada vovven fattade fortfarande inte riktigt vinken, utan pussade Herkules en gång till på mulen. Herkules öron gick fram och tillbaka, fram och tillbaka och när glada vovven slickade mot honom en tredje gång stampade Herkules lite varnade med framhoven. detta tog skruv och sedan förstod glada vovven att man kanske inte skulle slicka på mulen i alla fall. Efter denna lilla uppvisning verkade de bägge acceptera varandra och Herkules hade istället öronen framåt då hunden lade sig på stallgolvet framför honom-mysigt såg det ut. Mamma Mats hundar och glada vovven passade på att busa lite och då avfyrade de några riktiga avgrundsmorr (allt på lek, men visst låter det respektingivande) som Herkules inte riktigt kunde förstå sig på. Då backade han långsamt in i sin box (såg ungefär ut som en snigel som drar sig in i sitt skal) och stirrade betänksamt på de tre "vargarna".
Roligt att se och studera hur djuren beter sig mot varandra, då allt sker i vänskaplig anda.

Mitt i den kallaste vintern är det SPÅNBRIST i Sverige! Helt sannslöst att en vara som kutterspån kan bli en sådan bristvara med tanke på den stora mängd av skog som vi ändå har i Sverige. Detta är ju i och för sig inget nytt fenomen, spånbrist alltså. De senaste tre vintrarna har samma sak inträffat efter nyår. Spånet tar slut, folk får panik och köper torv, torven tar slut, folk får ännu mer panik och köper halm istället :-)
Tyvärr har det tidigare år varit väldigt dåliga halmår i Västra Götaland, då den mesta skörden har regnat bort. Detta har gjort att den annars ganska så billiga halmen antingen har importerats från östkusten eller till och med från utlandet. I år verkar det dock finnas en del halm, vilket nog räddar många desperata hästägare :-)
Halm och torv är ju egentligen ur rent hygenisk synpunkt, det bästa att ha till hästar. Torven binder fukten från kisset och håller ett bra PH värde på bädden, samt att den blir mjuk och torr att ligga på. Halmen som man lägger ovanpå kan hästarna sysselsätta sig med att äta (om höet tar slut under natten), de kan bädda runt och halmen håller en bra fuktighet och renhet för hovarna.
Nackdelen med torv är att den är dyr och att det blir så mörkti boxarna och stallet och nackdelen med halm är att den är svår att göra sig av med om man inte har en gammaldags gödselstack.

Nu får det i alla fall bli torv och havrehalm till våra kära hästar, vilket jag tror fungerar utmärkt, kanske får de sig en fin halmbuk på köpet, men det får vi stå ut med-Ha Ha Ha!!!
Om någon/några veckor kanske vi kan få tag på spån igen, men de leverantörer jag pratat med de senaste dagarna har sagt följande "jag ringer dig vecka 28, då har vi spån igen"-gaaahhh, detta är ju i början av juli, då går i alla fall våra snuttar på bete :-)

Kramar från mig!!!
8 Januari 2009  | Länk | Herkules | 1 kommentar
Herkules är smart-matte är STOLT :-)

Herkules är den mysigaste och raraste häst jag någonsin träffat på! Han är alltid snäll och glad och lätt att ha med att göra.
Nu har det även visat sig att han är smart ;-) och matte är så STOLT!
Egentligen kanske det inte är så väldigt smart han är utan kanske mer en instinkt, men då jag ALDRIG sett det hos någon av mina eller kompisars hästar, får jag ju ändå passa på att skryta lite...

Nu har det varit riktigt kallt några dagar och det har äntligen frusit till i backen. Såååå skööööönt att slippa all lera och klaffsande ett tag
:-)
Då det varit såpass kallt ute har vattnet i hästarnas vattenkar frusit till is. Även om man knackar hål på det på morgonen och lunchen hinner det ändå frysa till.

Nu till inteligenta Herkules!

Han var törstig igår morse efter att ha ätit sitt frukosthö i hagen. Då det var 9 minusgrader ute, hade vattnet hunnit frysa till ganska så rejält, då Herkules kom för att dricka. Han stoppade ner sin snok i vattenkaret och insåg att det var fruset. Då tog han sin framhov och började banka på utsidan av karet och därefter testade han att dricka igen. Då det fotfarande var fruset, höll han huvudet nere i karet och fortsatte att knacka med framhoven på karet.
Tyvärr var isen så tjock att han inte kunde sparka sönder isen från utsidan.
Jag trodde då att han skulle ge upp, men inte Herkules inte...han tog sonika och lytfte ner hela frambenet i karet och slog sönder isen med sin hov, med ett krasande ljud och drack sedan förnöjt!!!
Duktig häst!!!

Mamma mat hade sett honom göra detta en gång innan, så det var ingen tillfällighet att han gjorde såhär. Ganska så skönt att veta att Herkules krossar isen i vattenkaret, då behöver man inte oroa sig för att hästarna står och är törstiga i hagen om vi inte varit där på några timmar!

Kram från mig!
30 December 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Kardborrar...

Hästarna har under några veckors tid fått gå i den övre hagen som gränsar till sommarhagen. Detta har varit toppen för dem, men för oss stackars människor, kanske det inte har varit riktigt lika praktiskt... :-)
Det har ju inte varit fruset i backen på ett tag nu, så vägen till hagen har varit rena gyttjebrottningsrinken, där man ömsom snubblar ömsom fastnar med stövlarna :-)
I förrgår fick det hela ett slut, då Herkules och Hingsten blev tokrädda för något som rörde sig i skogen. Stackars "Mamma mat" blev flygandes efter två minst sagt hysteriska hästar-INGEN rolig upplevelse direkt. Då Herkules tillslut tvärstannade, flög stackars Mamma Mat på huvudet i leran...INGET roligt det heller. Efter en sådan skräckfärd blir man klart skakis, så det var tur att det gick såpass bra som det gjorde!

Nu har hästarna därför fått en ny vinterhage, som vi får låna av vänliga grannar. Hagen är en kuperad skogshage och hästarna verkar MYCKET nöjda med sin nya tillvara. Herkules har "dammsugit" terrängen på ätbara ting och funnit något så spännande som torkade KARDBORRAR!!!

När jag kom upp till stallet igår stod han och mös i sin box, såg VÄLDIGT tillfreds ut och hade trasslat in HELA pannluggen i karborrar :-) Jag har tidigare tampats mycket med karborrar i Magnolias pannlugg (min förra häst), så vanan finns fortafrande inne att trassla ut dessa små rara ting :-)
Herkules verkade dock ganska förolämpad över mina ryck och silt i hans pannlugg, så han sträckte på sig till girafflängd, så det slutade med att jag fick stå på tå för att nå upp till luggen-suck :-)

Efter mina ryck och silt hade han en snygg tuperad look och såg ganska så rolig ut.
Vi tog därefter en liten promenad i mörkret och Herkules var pigg och glad. Vi travade några sträckor och trots att det var så mörkt ue var han mycket följsam i att sakta traven till skritt, då jag saktade av. Han är sannerlige lyhörd!

Kram
18 December 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Jag har en container med 4 ben!!!

Herkules är sannerligen en riktig container med 4 ben!!! Han äter och dricker allt han kommer över (både sådant som ser gott ut och sådant som ser riktigt otäckt ut). Inte konstigt att hans mage löper amok till och från!

Under min ägotid har han satt i sig både det ena och det andra, nedan följer en liten lista på det jag VET, men säkerligen äter han ju ändå mera skräp, som jag inte ser... :-)

*bit av en skummgummigrej-GOOOD sa Herkules

*massor och åter massor av giftiga ekollon

*träslev (försvann nästan ända ner i magen, innan Mamma mat hann med att stoppa honom)

*skogssnigel (tykte han INTE om-Usch Usch Usch)

*Kattsand och kattbajs-inte så tokigt faktiskt, knastrade gott mellan tänderna :-)

*Konstig svamp i skogen-kanske en "magic mushroom"

*Dragsko på min jacka

*Papper-visserligen en bild på min förra häst (så det får man väl kanske godkänna då)

*Kalk, som används till att kalka hans box-dammigt sa Herkules

*Några fullkomligt VIDRIGA alger på bottnen av en sjö, som sannerligen såg ut att ha sett sina bästa dagar

*Dricka ur en grumlig vattenpöl med oljerester-mums!!!

*Gyttja ur en stooooor pöl inne i skogen-hela näsan blev full, och sedan måste man SJÄLVKLART frusta och pussas, så Matte blir fläckig :-)

m.m. m.m. skrot som jag just nu inte kommer på!

Idag har jag i alla fall köpt "loppfrön" och kolsuspention (drar ut gift ur kroppen och stabiliserar magen), så får vi väl se om han blir lite bättre igen. Loppfröna bildar en gel i mag/tarmkanálen och tar med sig eventuell sand ut...Hmmmm :-)

Kanske kan man få någon form av skattelättnad för den miljöinsats han gör genom att äta allt "farligt avfall", tror jag ska kolla upp detta :-)

Kramar från Matte med hästen med konstiga matvanorna
10 December 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Liten aktivitet av Herkules!

Nu har det börjat dra ihop sig inför flytten och vi sysslar mest med att packa, packa och åter packa.
Det är mycket att ordna inför en flytt, så Herkules har väl blivit lite "lidande" den senaste månaden...
Inte för att han direkt lider :-) han lever livets goda dagar med Hingsten och Valacken i hagen, rullar sig i leran VARJE dag och äter på det han kommer över.
Just det där beteendet med att äta vad han kommer över, är kanske inte det bästa. Han har ju varit bra i sin mage en längre tid, men nu har han tyvärr fått någon form av återfall igen. Sedan torsdags förra veckan har han varit lös och orolig i magen och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på :-(
Tack och lov märks det inte på hans personlighet och han är lika glad och nöjd som innan.
Vi får väl vänta några dagar till, innan jag pratar med veterinären.

Då kvällarna är så stressiga, vädret trist och mörkt, har Herkules mest fått vara i hagen. Han blir så olycklig när man tar in honom tillsammans med de andra hästarna och sedan dara iväg med honom på promenad, då de andra får kvällskraften. Nu har det blivit så att han får komma ut och röra på sig under helgerna, och då jag snart kommer att bo så nära honom, ska jag försöka att "sätta igång" honom under julen.

Det ska bli så skönt och trevligt att ha Herkules nära sig. Då kan man ju bara gå dit och kela en stund och man har inget krav på sig att man måste utföra alla sysslor medans man ändå är där! Jag kan komma 3 gånger om dan till honom, utan att det tar längre än 15 minuter att promenera dit-HÄRLIGT!

I söndags var vi på stallet tidigt på morgonen och jag och Herkules passade på att ta en skön promenad. Han har nu till fullo förstått att då jag börjar springa, ska han börja trava. I början var han lite seg med att trava, då jag började springa och jag tror inte riktigt att han förstod vad som väntades av honom. Nu sätter han av i trav så fort jag börjar öka takten. Han går jättefint berdvid mig, och då jag har så långt grimmskaft, får han full frihet att röra sig, utan att man har kontakt med honom och gör honom obalanserad. Ibland travar han förbi mig, men det räcketr att jag bara saktar av farten lite så följer han med på det också. I söndags testade vi "rivstarter". Detta låter värre än det var :-)
När jag gjort halt, gick jag från halt till trav direkt och därefter halt igen. Herkules tyckte att det var en rolig övning och när han stod still, såg man att han bara väntade på att få börja trava.
Roligt med en häst som är så pigg och framåt utan att vara det minsta het och bångstyrig :-)

Kramar från oss!
9 December 2008  | Länk | Herkules | 1 kommentar
Hästarna skräms!

I fredags fick Herkules och hans polare nya skor! Jätteskönt att äntligen kunna komma ut på promenader igen.

Herkules och Valacken företog sig dock en helt egen promenad på fredagskvällen!!!!!

Vi hade precis lämnat stallet vid 17 tiden och då fanns hästarna i hagen.
Vid 19 tiden ringer Mamma Mat (Stallägarinnan) och försöker berätta med stadig röst att både Herkules och Valacken SAKNAS! Hingsten hade kommit fram då Mamma mat roppade på dem, men de två andra monstren syntes inte till någonstans! Det fanns ett STORT hål i staketet och våra små hästar hade gett sig ut på en helt egen tur i mörkret och kylan! Hela familjen var ute och letade, lockade, skramlade med matspänner och var jätteoroliga!!!
Herkules stora hovar hade synts i närheten av det trasiga staketet och sedan kunde mn följa hans hovspår till området vid berget och alla grävlingsgryt.
Herkules som är skäck syns ju ganska bra i mörkret, men Valacken är ju kolsvart och det gör ju inte saken bättre. Dagen till ära hade han dock på sig sitt rosa vintertäcke med dödskallar på (jätteshäftigt), så han skulle nog ändå gå att skönja.

Jag och pojkvän bet på naglarna en stund, men beslutade oss tillslut för att åka tillbaka till stallet och leta. Jag var så nervös att magen var åt 100 olika håll. Man hinner ju skaffa sig idel HEMSKA bilder och scenarion "Herkules i ett träsk", "Herkules och Valacken på en bilväg", "Herkules och Valacken insorda i stål/taggtråd" osv osv.
Precis när vi ska sätta oss i bilen ringer en lättad, men fortfarande skärrad Mamma mat och berättar att polisen har fått en rapport om 2 lösa hästar på Intagan-Gaaahhhh, det är ju när bilvägen!
Tack och lov hann hel familjen tas sig dit och hästarna, stod inte nära bilvägen, vilket vi befarat. Herkules blev ÖVERLYCKLIG och kom springandes och ville inget hellre än att komma hem igen!
Stackarn, han som först tyckte att ett äventyr skulle vara roligt, längtde tillslut hem, och då hittade de inte tillbaka :-)
När de var hemma från äventyret var hästarna och hela stackars familjen som varit ute och letat efter dem, fullkomligt slut! Herkules hade till och med lite ståltråd i manen, men annars hade de båda klarat sig utan minsta skråma-Puuuhhhh!!!

Lördag morgon var jag och pojkvän på stallet tidigt för att morgonmata hästarna. Man märkte att Herkules hade varit trött efter gårdagens strapatser och han hade sovit tungt och inte ätit upp allt sitt hö. Hans ena sida (som han legat ner på) var alldeles varm och han såg yrvaken ut då vi klev in-Lille gubben :-)

Pojkvän var snäll och stannade och mockade och jag och Herkules tog en tidig morgonpromenad. Det var riktigt kallt ute, så kölden bet både i näsa och kinder, men vad gör det om man bara har rätt kläder.
Herkules var pigg och glad och luffade på bakom mig, då vi klättrade runt i skogen. När vi kom tillbaka till stallet hade pojkvän mockat och gjort klart allt-Snutte!
Herkules fick komma in en stund till och äta lite av sitt morgonhö, innan Mamma Mat (stallägarinnan) släpte ut dem i hagen.

Kram!


26 November 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Regn och åter regn=LERA!

Nu har det återigen varit en sån där underbar period då regnet VRÄKER ner, nästan varje dag
:-)

Herkules har tyvärr fått en ofrivillig viloperiod, då hans ena sko har fasnat i leran. Hovslagaren kommer på fredag och sätter dit den igen, så till helgen hoppas jag att jag får till en lite träning av honom i picaderon. I och för sig är november den månad, då jag tycker att det är OK att hästarna får stå. Det är inte roligt för varken matte eller häst att trotsa ösregnet, blåsten och mörkret varje kväll, bara för att få motion.

När jag skulle ta in hästarna i slutet av förra veckan, stod Valacken redan inne i stallet. Hingsten brukar ju vara den som vill komma in först och då han är högre i rang än Herkules brukar jag alltid hämta in Hingsten först, för ordningens skull :-)
Jag stod en lång stund och kallade på Hingsten som stod bara ca 50 meter från grinden. Han ville inte komma och då Herkules dök upp, valde jag för ovanlighetens skull att lämna Hingsten i hagen och ta in Herkules innan.
När Herkules ben var avspolade och han stod inne i sin box, gick jag ut till hagen för att hämta Hingsten. Jag kallade på honom och han stod kvar på exakt samma ställe som jag lämnat honom på. Jag ropade och ropade, men han ville inte komma! Då började jag bli orolig att han kanske var skadad, då han ALLTID kommer när man kallar på honom.
Jag gick ut i hagen och då jag närmade mig Hingsten hörde jag surplande ljud!

Sluurpppp, sluuurrrrppp, sluuusrrrrppp!!!

Det var ju inte så att Hingsten inte kunde komma, han hade ju sugits fast i leran!!! Stackarn, där stod jag och lockade på honom och han VILLE VERKLIGEN komma in, men KUNDE INTE!
Tillslut komm ett ordentligt slurpande ljud och Hingsten kom ÄNTLIGEN loss från leran!
När han var inne i stallet upptäckte vi dock att även han hade tappat en sko-Typiskt!

En sådan hemsk lera + att hovarna är mjuka på grund av regnet gör ju att skorna lossnar mycket lättare än vanligt!

Den enda som njuter av leran till fullo är i alla fall Herkules, vilket kan ses på bilden i detta inlägg!!!

Kram
18 November 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Är jag nära E6:an nu?!.

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade Herkules blogg, vilket har berott på tidsbrist på grund av husköpet!
Förra lördagen var i alla fall jag och stallägarinnan ute på en underbar ridtur i den mycket kalla novemberluften. Det var riktigt krispigt ute och vi njöt för fulla muggar alla fyra! När vi kom ridandes runt sjön, steg vattenånga från den varmare sjön och blandades md röken från en skorsten vilket gav upphov till stora älvor, som dansade fram-synd att jag inte hade någon kamer med mig.

På söndagen fick Herkules vila, då vi bestämt oss för att hägna in de sista stora ekarna i hagen. Hästarna har nu allihop börjat äta ekollon. Till och med hingsetn har börjat knapra och man märker att de snabbt tar upp varandras hyss och dumheter :-)
När staketet var färdigt gick vi runt berget intill hagen (förövrigt i denna skog som jag gått vilse några gånger nu), där stallägarinnan visade en hel koloni med grävlingsgryt! Jättespännande var det och platsen såg riktigt trolsk ut, med massor av gamla gamla lavar och mossor, som hängde från träd och bergsväggar.
Nu vill jag ALDRIG MER gå vilse genom denna skogen, så man inte får sig ett grävlingshugg i benet :-)

På måndagen hade jag tyvärr fått ont i ryggen igen, så det var först på torsdagen som Herkules fick sig en liten promenad genom skogen. Det var bäckmörkt när vi klampade på och jag passade på att sjunga lite för att lugna Herkules (egentligen var det jag som behövde lugnas, då Herkules var lugn som en filbunke). Herkules gillar när man sjunger för honom, så jag sjöng "min kära lilla ponny" för honom och han knatade glatt på! Hoppas ingen hörde mig, då min sångröst inte är att skryta med :-)

I helgen var vi på landet och städade inför vintern, så Herkules fick bara vara i hagen. Vädret var ju inte så roligt heller, så jag tror inte att han led särskilt mycket av det, efteresom han AVSKYR att vara ute och rida då det regnar och blåser.

Igår var vi återigen ute på en promenix! Det var mörkt, blåsigt och regnade! Ganska mysigt ändå, då man har pälsat på sig rejält. Jag hade pyntat oss med massor av reflexer och så hade jag min fantastiska pannlampa på mig.
När vi är på hemväg kommer en minibuss körandes i 180 knyck (lite överdrivet, men snabbt gick det i alla fall)! Bilisterna i omgivningarna brukar vara hänsynsfulla, då de vet att det är ett hästtätt område, men denna bilist verkade inte bry sig särskilt mycket om det. Han pressade sig förbi mig och Herkules, när vi passerade över den trånga bron, mitt i uppförsbacken-IDIOT, tänkte jag, tror han att det är E6:an han kör på!!! Tur att man har en snäll och lugn häst. Jag vet inte riktigt hur Herkules hade betett sig om jag ridit honom, men nu gick det i alla fall bra-puuhhh!!! Då det inte finns någon gatubelysning i denna del av området, blir det ganska dramatiskt om en bil kommer körandes bakom och helt plötsligt lyser upp omgivningarna. Hästar har mycket svårt för att ställa om synen från ljus till mörker och vice versa, så det är inte konstigt om de reagerar!

När jag har lugnat ner mig igen, ser jag minibusen vända och komma körandes emot oss i samma höga hastighet-Grrrrr, nu var jag i alla fall beredd och ställde in den starkaste nivån på min pannlampa och lyste bilisten rätt i ögonen!
Då tvärstannar bilisten och jag blir lite rädd faktiskt! Inte roligt att stå där i mörkret helt själv. Bilisten vevar ner rutan i bilen och jag hör ett svagt ljud som låter som "E6:an?".
Jag stänger av min pannlampa och bilisten vevar ner rutan fullständigt och frågar;
"är jag nära E6:an nu??!."
E6:an ligger ju på helt andra sidan av sjön, men på hans körsätt verkar det dock som om han trodde att han redan var på den :-)
Då jag försöker förklara att han är ca 3 km till E6:an, ser Herkules att rutan till minibussen är nervevad, sticker snabbt in hela huvudet genom rutan och "blåser drake" på chauffören så hästslemm flyger runt i hela bussen. Chauffören blir dödsförskräckt och försöker kasta sig till passagerarsätet, men misslyckas, då han i alla fall har vett at ha bilbälte på sig.
Herkules var mycket nöjd med att inspektera insidan av minibussen och ville då rakt inte dra ut sitt stora huvud-ha ha, DUKTIG häst, skräm den dumma föraren, så han vet hur man ska bete sig i fortsättningen :-)

När vi kom tillbaka till stallet fick Herkules lite extra mat och han såg sååå nöjd ut!

Kram
11 November 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Stackars Herkules mage!

Den senaste veckan har Herkules stackars mage, varit lite krånglig :-( Den har brötat och knorrat högt och han har varit jättelös-han blev till och med rädd för sitt eget magknorr :-)
Det har inte varit så roligt för honom, då hela hans box varit nersölad varje natt. Som tur är har han inte varit allmänt påverkad av det utan har ätit och druckit med STOOOR aptit och busat runt i hagen. Jag fick tips av veterinären att använda Probimin, som är en probiotika som innehåller en mycket stor mängd av de snälla mjölksyrabakterierna. Herkules behandling inleddes i måndags förra veckan (och då hade han varit lite bättre igen under helgen som gått). Jag passade därför på att ta med Herkules till picaderon och träna ett pass fridressyr. Han var jätteduktig, men otroligt pigg och ville galoppera hela tiden. Vi tränade att fatta galopp från skritt och från trav och det gick riktigt bra. Min kompis Knastrubervalack stod i hagen intill picaderon och tjöt högt varje gång Herkules sprang förbi, med det brydde inte Herkules nämnvärt :-)
När vi kom tillbaka till stallet var Herkules svettig, men mycket nöjd och han fick stå i stallgången med täcke och äta hö, tills hans box var färdigmockad.
Påonsdagen hade jag varit på foderbutiken och köpt mineraler till Herkules. Mineralerna är speciellt anpassade till hästar med känslig mage och innehåller mycket jästbakterier mm nyttoämnen. Herules hade i princip blivit bra av Probiminet, så jag trodde inte att det skulle vara någon fara att börja ge lite mineraler-men ack vad fel jag hade :-(
På onsdagen var han som sagt fortfarande OK i magen och vi gick bara ut en liten kort promenad i mörkret, medans duktige husse mockade. På torsdagen, var han tyvärr löösare i magen igen och på lördagen var han KATASTROF!
Så dålig har han ALDRIG varit, sedan han kom till mig. Det fanns ingen hållfast mass alls och det rann bara vatten-stackars Herkules.
Då han ändå var så pigg tog jag och stallägarinnan en kort skritt tur med Hingsten och Herkules. Herkules var snäll då jag satt upp med stegen från gårdsplanen och tyckte det var roligt att komma ut och rida igen-vilket även jag tyckte var underbart!
Solen sken och det var verkligen en mysig hösteftermiddag! När vi kom tillbaka till stallet parkerade jag Herkules vid stegen igen och så klättrade jag ner :-)
Hästarna fick sedan gå ut i hagen och gotta sig i de sista solstrålarna för dagen.
På söndag och måndag fick Herkules vilodagar, då jag inte ville anstränga honom för mycket med tanke på hans lite känsliga mage. Inte roligt om han skulle få vätskebrist och behöva dropp!
På måndagen var Herkules MYCKET bättre och då hade jag tagit bort mineralerna som han börjat få. Troligen är han väl känslig för mineraler just nu, så han får klara sig utan ett tag till!

Kram!
28 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Longering och promenad!

I fredags kände jag att min rygg var aningen stel efter onsdagens lååånga ridtur på hela 20 minuter, så jag passade på att longera Herkules i paddocken.
Jag har ju bara longerat honom i lina en gång tidigare och då var han riktigt duktig och höll sig fint på spåret, utan att dra i linan.
I torsdags var Herkules väldigt pigg och tyckte att de böjjande övningarna vi började med, gick lite för långsamt. Han trampade på och tuggade och var nöjd, men PIGG!
När jag bad om trav, var han inte sen att hänga med!!! Han travade och travade och travade! Varva efter varv och ville ABSOLUT INTE sakta av, så jag lät honom hållas.
Jag gjorde då som så att jag hade extremt lång lina, som hela tiden var lite slak och lät honom springa på stora varvet i paddocken.
Han tyckte det var jätteroligt och tuffade på som ett ånglok i båda varven. Han var riktigt duktig och stälde sig förvånansvärt bra i hörnpasseringarna och drog aldrig det minsta i linan, utan travade på med god balans.
När vi tränat klart i paddocken tog vi en liten skrittur runt ridvägen, för att sträcka ut muskulaturen ordentligt och varva ner.
Tillbaka i stallet spolade jag hans ben, svans och mage och sedan fick han stå en stund med fleecetäcke, innan han fick sin kvällsmat. Herkules är OTROLIGT snäll nu när man spolar honom och står blick stilla på gårdsplanen!!! Detta har jag ENDAST min underbara stallägarinna att tacka för, som varje kväll spolar hästarnas leriga ben, innan de får komma in i boxarna-Tack, du är en ängel!

På fredagen fick Herkules en ledig dag och jag mockade bara boxen och lade fram Herkules mat, innan vi begav oss in till stan för att gå ut och äta middag med ett par kompisar (se under bloggen "Allmänt").
På lördagen åkte jag med mamma upp till stallet, då hon ändå var inne i stan för att hämta min käre bror som kommit hem från Halmstad på grund av att jag fyllde år :-)
Det var en riktigt skön eftermiddag på stallet och jag började med att mocka ur boxen och därefter stod jag och bortade Herkules en halvtimme medan jag pratade med stallägarinnan och kattungarna busade på som vanligt! Den ena kattungen (Tingeling) passade ett tag på att gömmas sig för en av hundarna på stallet och tyckte då att Herkules framhovar var MYCKET tryggare än stallgången. Den lilla kattungen satte sig ner mellan frmahovarna och slickade tassarna, som vanligt helt oberörd av ca 500 kg häst. Tur att Herkules stod still, tillsTingeling bestämt sig för att traska ut i stallet igen-puuuhhh! Tyvärr hann Tingeling att smita undan, precis då jag skulle fotografera det hela, då det ser riktigt gulligt, men farligt ut.
När jag borstat klart började det givetvis att ösregna, när vi kom utanför stalldörren, men vad gör det :-)
Vi ömsom gick och ömsom joggade en tur på grusvägarna runt stallet och avsultade turen med att gå igenom skogen, där jag på sista tiden alltid gått vilse...
Nu vet jag varför jag gått fel. Jag har valt att vika av mot höger istället för att fortsätta på stigen åt vänster...nu tror jag faktiskt att jag skulle hitta till och med i mörker, men vi får väl se... :-)
När vi kom tillbaka till stallet fick Herkules några morötter och sedan fick han gå ut i hagen igen.
Igår fick Herkules åter vila, då vi träffade ett par kompisar och gick en prmenad med dem istället för med häst :-)
Jag och pojkvän passade dock på att kratta ihop lite av alla dessa OTÄCKA ekollon, vilka hästarna äter och blir dåliga i magen av. Ekollonen innehåller Tannin, vilket är en garvsyra och i stora doser fräter detta på tarmara och orsakar tillslut lever och njurskador, vilka tyvärr är bestående-USCH!
I år är det ett ekollonår och i våra hagar finns det enorma mängder. Vi tror dock att då hästarna har så stora marker att gå på med massor av mat, står de inte hela dagarna och vräker i sig ekollon, och några då och då, skadar dem förhoppningsvis inte.
När vi krattade som bäst började hästarna att busa och stoja, så pojkvän blev lite skrajsen. Marken gungar under ens fötter när tre stora hästar kommer i full karriär, så visst ska man ha respekt för dem och deras enorma krafter!

Kramar
20 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Jag har RIDIT!

Igår var det ju inte världens bästa väder för min premiärridtur, men det finns ju som tur var bra kläder!
Jag har ju inte ridit på 8 veckor, så det skulle verkligen bli spännande att se hur ryggen reargerade på detta :-)
Herkules var ju gansk blöt och smutsig, efter en hel dag i hagen så det blev till att handdukstorka hela honom innan pojkvän hjälpte mig att sadla.
När vi ledde ut Herkules på stallplanen ökade regnets intensitet, men vad gör det :-)
Pojkvän hade burit fram en liten stege, som den osmidiga flickvännen/matte, skulle ha för att ta sig upp på sin fina häst!
Herkules brydde sig inte det minsta om att ha en stege bredvid sig, utan stod lungt och fint på gårdsplanen, med hängande tyglar.
Då klumpen (dvs jag) var på plats på ryggen, bar det av i en rask skritt!
Herkules tyckte det var JÄTTEROLIGT att få komma ut och rida, som omväxling till alla våra promenader.
Det har givit resultat att promenera med Herkules, och för hand träna in öppna och skänkelvikning, såsom jag rider, vilket skiljer sig en del från hans förra mattes ridstil. Herkules förstod precis vad jag menade och var riktigt duktig! Turen blev dock inte så lång, då jag inte vill överanstränga min rygg såhär i början och efter ca 20 minuter, var vi tillbaka på gårdsplanen och den väntande stegen :-)
Herkules var precis lika snäll när jag "klev" av honom med hjälp av stegen som då jag "klev" upp på honom-SKÖNT!
Herkules fick sedan stå i stallgången med fleecetäcke, när jag och pojkvän mockade ur hans box. Sedan i lördags har Herkules tyvärr varit dålig i magen. Han är absolut inte allmänpåverkad av det, men hans box och svans har varit lite otäcka :-(
Han har blivit lite bättre sedan i lördags, men idag ringde jag distriktsveterinären, då jag inte tycker det är bra att han är såpass dålig för länge. Hästar har en MYCKET känslig tarmflora och när den blir rubbad eller störd en längra period, kan det vara mycket svårt att få magen bra igen!
Nu har jag bestället en DYR burk med Probimin (mjölksyrakultur) som kommer med posten imorgon. Veterinären trodde att hans kassa mage berodde på en störning i tarmfloran, samt att han tyvärr kanske pillar i sig för många ekollon. Man vetju själv hur besvärande det är med en bubblig mage, så jag hoppas att detta ska hjälpa honom.
Enligt veterinären kommer han troligen alltid behöva en liten dos av detta dagligen, för att hans tarmflora ska må bra. Tydligen är det vanligt att hästar i stallmiljö behöver lite extra tillskott av bakteriakultur för att må bra och Herkules förra ägarinna har berättat att han var dålig i nästan ett helt år innan hon fick hans mage i schak, då hon köpt honom. Han var bara ett år då hon köpte honom och full med mask! Dessutom hade han en riktigt känslig mage, så troligtvis sitter väl detta gjort att hans mage är extra känslig även nu som vuxen!

Väl inne i boxen var han nöjd och åt sin mat med god aptit, så jag tror inte det är någon större fara med honom!

Kram

Ps. Bilden är från då jag provred Herkules 3 mars 2008 Ds.
16 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 2 kommentarer
Jag har mockat och kratsat hovar själv!

I lördags skulle vi till en kompis föräldrars sommarstuga i Sjuntorp, så pojkvän fick mocka Herkules box medans vi var ute på en promenad i skogen. Herkules var riktigt pigg och uppskattade promenaden, trots att det regnade. Jag har börjat träna öppna och bakdelsvändning från marken, när vi är ute och promenarer och det tycker han är roligt. Han börjar genast att tugga, även om han inte har betsel i munnen, utan bara grimma och det är ju ett tecken på att han arbetar även med hjärnan.
Herkules har alltid har fått godis av sin förra matte, då han varit duktig. Jag vill ju helst inte mata honom för mycket ur handen, då jag märker att han ganska så snabbt blir naffsig (tetsra väl chansen till ledarskap lite). Om han inte får godis direkt han utfört sin övning, ser han faktiskt ganska så sur ut. Jag försöker att ignorera honom och det brukar gå bra. I lördags, var han dock på lite bushumör och efter vi tränat "öppna" på vägen strax innan stallet, naffsade han efter mig, då han inte fick godis!!! Han fick ett litet tag i min rygg och jacka och jag blev fullkomligt VANSINNIG-så får en häst ABSOLUT INTE göra! Jag flög mot honom och röt till och kastade grimskaftet på honom. Herkules insåg i samma stund som han naffsade efter mig, att det inte var en bra idé och då jag reargerade som jag gjorde, höll han på att sätta sig på bakhasorna av förskräckelse och skam!
Efter denna lilla "attack" från mattes sida, var han OTROLIGT lyhörd och lydig och det gör ju att man nästan får lite dåligt samvete, men det är mycket viktigt att han får veta att han gjorde rejält fel!
Han tvärstannade då jag stannade och backade jag mot honom backade han. På gårdsplanen stod han som ett ljus (helt lös) när jag bortsdae honom efter promenaden och han försökte inte ens att plocka ett äpple från marken påväg till hagen.
I hagen kelade jag en stund med honom, så han förstod att jag inte längre var arg på honom. Hela lördagen hade jag sedan dåligt samvete, men om det varit en annan häst han hade naffsat efter, skulle han säkert ha fått sig en rejäl känga, så igentligen är jag bara onödigt blödig-USCH!
Inan vi åkte från stallet mockade jag nästan hela hingstens box själv och det fungerade fantastiskt bra!
Jag har visserligen fått aningens träningsvärk, men det kan man ju absolut stå ut med!

På söndagen var Herkules fortfarande aningen spak efter matte tillrättavisning på lördagen och han var mycket följsam och foglig. Han är ju i och för sig alltid följsam, men jag märkte att han var lite extra uppmärksam på allt som jag gjorde och sa till honom. Husse följde med på promenad och vi gick en kort skogstur och sedan runt stallet på grusvägarna.
Vi joggade några sträckor och Herkules tycker att det är jätteroligt att jogga med matte. I början förstod han inte att han skulle börja springa när jag gjord det, men nu förstår han ögonblickligen vad som är på gång.
När vi kom tillbaka till stallet mockade jag nästan hela boxen och kratsade Herkules hovar för första gången på snart 8 veckor-helt underbart!!!

Måndag var en mörk och regning dag. Det verkade som om solen aldrig mer skulle komma tillbaka. Vid tvåtiden var det så mörkt ute att man med lätthet hade kunnat tro att klockan var 7 på kvällen. Jag hade planerat att rida för första gången, men då vi kom till stallet och Herkules var dyblöt och längtade efter att få komma in, så sköt jag på ridningen tills på onsdag istället!
Jag snabbade mig att göra iordning Herkules (inte mycket att bortsa på en genomblöt häst) och sedan pyntade jag oss med massor av reflexer och begav mig ut i bostadsområdet för lite miljöträning. Herkules var jätteduktig och trampade på bra i ösregnet. Jag hade tagit på mig min pannlampa och tänkte att nu kan jag nog klara av att gena genom skogen vid stallet (se tidigare inlägg "vilse i mörkret".
Så var ju givetvis INTE fallet och när jag började inse att vi inte var på rätt väg, var jag riktigt förvirrad! Att gå med pannlampa i tät skog, ösreg och glasögon är ingen bra kombination, då allt immar igen och man ser väldigt kort framför sig.
Skogen vid stallet har även diverse små "bergstoppar" och dessa vill man ju inte halka eller ramla nerför i bäckmörkret! Herkules var som vanligt cool, men matte började känna sig smått förtvivlad efter att ha traskat runt i skogen i ca 40 minuter utan att hitta ut. Det mest patetiska är ju att man på avstånd kan se ljuset från kringliggande hus, men då skogen är så kuperad är det inte bara att följa ljuset, utan man måste verkligen gå rätt väg.
När jag började ge upp hoppet (hade ingen mobil med mig heller såklart), ser jag eltråd från en av skogshagarna-HURRA!
Jag tänkte att om jag följer eltråden, kommer vi ju definitivt att komma ut vid stallet. Detta visades sig inte vara så enkelt som jag först trott och det slutade med att jag och Herkules fick hoppa över en gärdesgård på ca 50 cm och klättra (glida) ner för ett mindre stup, innan vi ÄNTLIGEN var på rätt väg igen!
Herkules är mycket tålmodig vid sådana strapatser och följer mig verkligen som en hund i hälarna. Han är mycket modig och skulle aldrig komma på tanken att inte följa matte över "höga berg och djupa dalar" :-)
När vi kom tillbaka till stallet spolade jag Herkules ben och sedan fick han komma in och äta en välförtjänt kvällsmat!
När Herkules ätit upp sitt kraftfoder passade jag på att ge honom A-fil i hans krubba, då han tyvärr varit lite dålig i magen de senaste dagarna. Herkules som annars äter ALLT! blev mäkta äcklad över A-filen och slängde runt med den i boxen, klenade av sig på väggar och glov och sedan gav han matte en gosig filmjölkspuss, rätt i ansiktet, då jag inte var beredd :-)
Stackars herkules, filmjölk var visst inte riktigt hans grej!

Kramar från mig!

Ps. Bilden visar Herkules då han med AVSMAK äter filmjölk. Han stod inte still 1 sekund, därav den dåliga bildkvaliteten Ds.
14 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Herkules och husse!

Herkules har under min "sjukdomstid med ryggen" fått hanteras en hel del av husse dvs. pojkvän! Herkules och husse har en mycket fin kontakt, som husse inte gärna medger, då han tror att jag ska "tvinga" honom att bli hästintreserad på riktigt :-)
Då jag inte har kunnat böja mig på ett tag, har det varit husse som fått kratsa Herkules STORA hovar, lägga på honom eventuella täcken, mocka, bära vatten och ge honom kvällshö!
Herkules är alltid lite extra "fjäskig" för husse och man märker att han tycker att det är mysigt. Husse som är en mycket trygg, lugn och förtroendeingivande kille liknar Herkules OTROLIGT mycket till sättet att vara. De kan båda två bli lite oroliga för saker och ting, men om bara människorna runtom är lugna och vänliga, brukar det alltid lösa sig för dem båda två :-)
Igår var vi ute tillsammans på en liten promenad med Herkules och då kan han ibland bli lite förvirrad över det här med "matte" och "husse". Om Herkules tycker att något är lite läskigt längsmed vägen, brukar han alltid gå in bakom mig, för att "ta skydd" (känns bra när en häst på 550 kg väljer lilla mig att ta skydd bakom Hi Hi Hi). Då han nu även lärt känna husse riktigt bra, blev han igår lite förvirrad, när han skulle välja person att "ta skydd" bakom! Det har ju regnat en del på sista tiden och vattenflödet i bäckarna runtomkring har stigit rejält. Det som brukar vara ett ganska lugnt litet "vattenfall" under bron, dundrar och plaskar nu för fullt-högst OROANDE tycker Herkules :-)
När vi således skulle passera bäcken på hemvägen, gick Herkules fint fot vid min sida, men då han hörde bäcken mullra (knappast värre än ett sågverk eller en luftballong och dessutom så mycket mer naturligt :-), men, men), gick han snabbt in bakom mig. Då jag alltid har så långt grimskaft (ca 6 meter och alltid ca 3 meter löst hängade, så man inte har direkt kontakt med grimman), kom han ju in bakom både mig och husse! Herkules blev mäkta förvirrad och kunde inte välja vem han skulle gå precis bakom, "matte" eller "husse"??!.
Herkules brukar alltid gå väldigt nära med huvudet då han går in bakom, så att ham kan puffa lite försiktigt med mulen mot min hand eller rumpa, för att känna närhet och kontakt. Igår visste han inte riktigt vem som var det bästa stödet, så efter lite förvirrat velandes bakom först husse och sedan matte, valde han helt sonika att försöka gå bakom oss båda två!
Han är verkligen en klurig liten häst :-)

Efter promenaden gick vi in i piadocken och byggde en picadero. Då jag bygger picaderon, brukar pojkvän (husse) numera gå runt med Herkules och det tycker Herkules VERKLIGEN om! Han är mycket uppmärksam på husse och följer honom precis som en hund i hälarna! Husse/pojkvän, vill inte riktigt erkänna att han tycker att det är ganska så häftigt, att Herkules följer hans rörelser, men på sikt tror jag nog att han kanske vågar sig på att pröva lite fridressyr, från marken i alla fall!
Det är ett så underbart kommunikationsmedel att med små rörelser och små ljud, kunna få sin STORA häst att dansa fram i picaderon och utföra diverse "konster".
Igår tränade vi att gå i mycket kort trav. Det slutade nästan med att Herkules snubblade fram, så kort trav, gick han i! Då det stod ett gäng Shettisar precis utanför paddockstaketet (deras hage angränsar tillpaddocken), ville Herkules gärna hälsa på dem, men det räcker med att mjukt och lungt säga, Nej, så går han vidare.
Väl tillbaka i stallet var Herkules lite svettig, så han fick på sig sitt nya fleecefodrade regntäcke. Sedan fick han fick gå ut i hagen i ca 1 timme, innan det var dags för kvällsmat!

Kram!
10 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Luftballongen och sågverket!

Hästar är ganska så underliga djur ändå :-)
Herkules är ju i och för sig en förnuftig herre, men igår kväll måste jag ändå säga att jag blev smått överraskad, två gånger!

Jag kom till stallet vid 17.30 och snabbade mig ut i hagen för att hämta Herkules innan det blev allt för mörkt ute.
Oftast brukar han komma springandes, men igår fick jag gå hela vägen genom hagen för att hämta honom och när man kommer fram till honom lyfter han på huvudet och ser ut som om han tänker "hoppsan, kommer du! Det hörde jag inte" :-)
Jag borstade bara av Herkules innan jag pyntade oss med en massa reklamreflexer (snapreflexband) från Bostadsrättsmässan, med företagets namn på (det jag jobbar på)-RIKTIGT SNYGGA BLEV VI ;-) (billigt i alla fall, då reflexerna var gratis, Ha Ha Ha!!!).
Då vi precis lämnar gårdsplanen hör jag ett väldigt brööööt och över grantopparna kommer en GIGANTISK LUFTBALLONG flygandes!!!
Det såg ut som om luftballongföraren (eller vad det nu heter) hade problem med ballongen, för den sjönk alltmer mot fältet precis utanför stallet. Man kan ju nu tro att Herkules skulle bli mäkta upprörd över en GIGANTISK ballong som sprutar eld och seglar förbi honom på max 100 meters avstånd, men ICKE! Han var totalt ointresserad av vad som hände runt honom och knatade på i godan ro!
Jag försökte tvinga honom att studera ballongen (ett sådant tillfälle kommer ju inte direkt varje dag), men han var mer intresserad av att studera en vissen lupin vid vägkanten! Jätteskönt med en så trygg häst, men ganska komiskt ändå, då JAG nästan kände mig lite trängd av ballongen :-)

Vi fortsatte promenaden och närmade oss badsjön! Här sprang det runt ett gäng glada kor i skymmningsljuset och dom var däremot ganska så läskiga, tyckte Herkules och ville gärna studera dem en stund!
Herkules är faktiskt riktigt smart! Ibland låtsas han vara rädd eller nyfiken på något, för då vet han att jag låter honom stanna och titta en stund! Han har nu lärt sig att om han stannar och tittar, fnyser lite och ser intresserad ut, så kan han, snabbare än en oljad blixt, dra ner huvudet och ta en tugga gräs :-)
Man kan ju inte säga att han inte har humor i alla fall :-) han vet ju att han inte får äta när vi är ute och motionerar, mer än om jag säger "varsågod", så man får väl berömma hans påhittighet!
När vi fortsatte vår promenad kom vi strax fram till ett sågverk! När vi står precis utanför, drar hela sågverket igång med TJUUUT och VRÅÅÅL! Herkules tittar intresserat på maskinerna och på den mängd av rök som stiger upp ur en närliggande skorsten, frustar lite och börjar sedan att beta -OTROLIGT tycker jag!!! Då han kan bli rädd för något så banalt som en växt (som kastar skugga i asfalten), en soptunna eller en självgående TYST gräsklippare! mannen som äger och jobbar på sågverket berömde Herkules för att han var så trygg och stabil och sa att han tyckte mycket om "stabila kloka kallblod"! Herkules såg mer än nöjd ut!
På hemvägen hittade vi ett äppelträd med fallfrukt, så Herkules fick givetvis stanna och plocka ett äpple, för han varit så duktig!

Kram från mig!
7 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Tiden går så fort!

Nu rinner bara tiden iväg och jag har inte ens hunnit med att uppdatera bloggen :-)
Då kvällarna blir allt kortare och vädret tråkigt och blött, får man verkligen skynda sig till stallet efter jobbet för att få ut något vettigt av eftermiddagen och kvällen!

Efter vår lilla strapats på tisdagen, fick Herkules slå dank i hagen på onsdagen och torsdagen, då jag kände mig lite förkyld och VERKLIGEN INTE vill åka på något mer nu!!!.
På fredag hade jag planerat för lite träning i picaderon, där Herkules på sista tiden, har testat att göra "lite som JAG själv vill" och inte direkt lyssnat på mattes förmaningar om att sakta ner farten osv.
Då vi precis parkerat bilen vid stallet hör jag gallopperande hästar och ser Herkules, Valacken och Hingsten storma som tokar igenom vinterhagen och ut i stora sommarhagen!
Som tur var var det inget rymningsförsök, utan stallägarinnan hade öppnat upp en passage in till sommarhagen, så de får gå där ett tag till! Vinterhagen blev så otroligt snabbt lerig och ni kan GISSA att hästarna blev glada som fick komma ut och springa av sig och beta igen!

Då vi (pojkvän mest, som blivit riktigt duktig dessutom) mockat klart gick jag för att hämta Herkules i hagen. Han kom springandes när jag ropade på honom och alla hästarna var helt uppskruvade och busiga. Herkules var fullkomligt genomsvettig, så jag beslutade mig snabbt för att skippa träning i picaderon och istället gå ut på en promenad.
Det var inte heller någon bra idé att borsta honom, då en blöt päls inte är så trevlig att bosta på för hästens välbehag.
Vi började promenaden med lite skog och LERA och lite klättring och avslutade sedan med lite miljöträning, på en väg vi inte tidigare gått på.
Denna väg går runt sjön och är ganska så trång, så innan jag lärt känna Herkules och hur han reagerar i trafik, har jag inte velat gå här tidigare. I torsdags var det då dags, och han skötte sig exemplariskt!
Det enda som var värt att "fnysa ut" var en bit geotextil som stack upp ur ett dike
och så tyckte han att vågskvalpet var lite konstigt, men annars var han lugn och trygg. På hemvägen började det skymma och nu hade jag tagit på mig min pannlampa, efter vår senaste strapats i mörkret :-). Herkules tyckte inte att pannlampans sken var otäckt, men det ska bli intressant att se hur han reagerar, då det är becksvart ute och pannlampan bara lyser upp enstaka saker längsmed vägen-får nog testa detta snart!
När vi kom tillbaka till stallet hade Herkules päls torkat, så jag passade på att borsta honom och tvätta bort några fläckar han fått på den "vita" magen, innan han fick komma in i boxen och äta kvällsmat!

På lördagen var jag helt inställd på att träna ett pass i picaderon! Tyvärr var paddocken upptagen, så vi började med att gå en promenad, istället för att bara vänta på att den skulle bli ledig. Vi tog en ganska så lång promenad och gick återigen genom bostadsområdet. Kan låta lite tråkigt kanske, men jag tror att det är mycket nyttigt att upprepa samma saker flera gånger på kort tid, så att Herkules verkligen känner sig trygg.
Han var duktig, men då det blåste ganska så kraftigt, såg och hördes ju saker lite annorlunda, än han vant sig vid så det var en MYCKET nyttig tur för honom!

När vi närmade oss paddocken hade de som red där precis blivit klara, så jag ringde efter pojkän, som kom och hjälpte mig att ställa iordning picaderon.
Herkules var verkligen JÄTTEDUKTIG och jag tror att mycket beror på att han inte hade så mycket spring i benen som senaste gången vi tränade tempoväxlingar. Han var lyhörd och samarbetade UTMÄRKT! Det var kul, då jag sedan tidigare haft en häst som ALDRIG lyssnade på mig och därför hade varit lite orolig att Herkules kanske börjad med någon sorts "testa och trotsa" period. Nu vet jag ju att Herkules inte är den typen av häst, men då man sedan tidigare aft RIKTIGT dåliga erfarenheter, är det lätta att bli lite fundersam i alla fall!

På söndagen fick Herkules vilaoch det tyckte han nog var sknt, då vädert var milt och det inte började blåsa förrens till kvällen :-)

Kram!
6 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Bädden och Vilse i mörkret 30/9!

Mamma var igår snäll och följde med mig till stallet, då vi denna vecka måste ta in hästarna på natten på grund av det dåliga vädret!
Herkules som tidigare inte har stått i en egen box, är en MYCKET stökig herre :-)
När man tar in honom på kvällen är han lugn och fin och han trivs väldigt bra med att få komma in i sin box. Under natten håller han dock på och bäddar, bajsar och kissar lite varstans och sprider sedan allt i en enda röra :-)
Nu ska jag testa att anlägga en bädd till honom, då detta fungerade på min Fjordhäst som också var lite stökig i boxen.
Mamsen fick därför följa med för att hjälpa mig att "fixa" i ordning bädden. När man ska anlägga en bädd börjar man att strö ett ca 1-2 cm lager med kalk på golvet. Därefter strör man ut använt spån (ca 20 cm), gärna innehållandes lite hö och/eller halm och stampar det väl, sedan på med kalk igen och därefter ett mycket tjockt lager av nytt spån.
Det tar sedan ett par veckor innan bädden blir riktigt bra, då den ska packas och brännas ordentligt. En bädd som sköts på rätt sätt är sedan luktfri och fräsch för hästen att stå och ligga på och då det hela tiden pågår en process i bädden, blir det även lite värme i den.
När man mockar i bädden är det viktigt att bara ta bort synligt kiss och givetvis bajsarna. Det är viktigt att aldrig gräva sig ända ner till golvet, då man förstör bäddens botten. Om man har lite kiss i ovanytan av bädden, strör man ett ca 1-2 cm lager mad kalk på fläcken och därefter lägger man över spån igen. Det är meningen att bädden ska bli ca 20 cm tjock, då den ska kunna suga upp allt kiss som hästen producerar över natten. Då man har en häst som är stökig i boxen brukar en bädd lösa problemet med att allt sprids runt i en enda röra. Kissen försvinner ner i bädden och bajsarna är mycket lättare att sortera ut från spånet än vad kiss är. Dessutom är hästar extremt känsliga mot ammoniak, vilket gör att en häst som är stökig i boxen och sprider runt sitt kiss alltid kommer att stå i ammoniakångor-INTE BRA!
En bädd är även husses och mattes ekonomiska räddning, då man slipper slänga hälften av ströet vid varje mockning :-) !

Efter Mamsen hjälpt mig med bädden (vilket hon faktiskt tyckte var riktigt roligt) bestämde jag mig för att testa att longera Herkules med kapson i paddocken. Jag har ju bara tränat fridressyr med Herkules tidigare, men nu tänkte jag att det var dags att testa med honom i lina också. Vid longeringsarbete är det många som böjer hästen fel. Hästen ska gå med böjning genom hela kroppen och får inte gå på volten böjd som ett S. Longering kan vara mycket slitsamt på kroppen om det utförs på fel sätt. På rätt sätt är det dock en mycket bra metod att lära hästen att gå i rätt form och trampa under sig ordentligt, då man har en god överblick från marken och lätt kan korrigera eventuella felaktigheter.
Jag började träningen med lite ”öppnaövning” från marken. Herkules är jätteduktig på ”öppna” och han förstod ganska så snabbt vad det var jag bad honom om. När man tränar för hand, är det viktigt att man står vänd mot hästen, har höger hand nära bettet eller kapsonen (om man ska gå i höger varv), lägger tyglarna om hästens hals och ser till att man har sin vänster hand ungefär vid sadelgjordsläget, så att vänsterhanden kan agera som skänkel vid behov. Vad som även är viktigt är att inner tygel alltid hänger löst och att man bara plockar i hästen vid bettet/kapsonen, annars kommer hästen använda tyglarna att ta stöd emot, då man utför övningen uppsutten. Herkules tyckte att övningen var rolig, men man märkte att det var jobbigt att "trampa under sig", så efter några minuter avbröt jag övningen.
Jag vet inte om Herkules har gått i lina tidigare, men han förstod relativt snabbt att jag skulle stanna kvar i mitten och han förflytta sig ut på volten. Kapsonen fungerade bra på Herkules och han ställde sig till och från väldigt fint. När han gick ställd på spåret bad jag om lite böjning och det verkade som om det var lättare att förstå än att ställa sig. Vi prövade i båda varv och därefter fick Herkules trava av sig lite för att släppa loss eventuella spänningar i kroppen. Han var väldigt duktigt i linan och drog sig inte alls utåt på volten.
Även jag har mycket att lära om denna typ av arbete, men det är ganska så lätt att se om hästen går felställd eller böjer sig inkorrekt, så jag hoppas att vi är en liten bit på väg i alla fall.
Efter longeringen tog vi en ganska lång promenad i skymningen. Vi gick ut bland hus och bilar (iförda reflexer såklart) för att göra lite miljöträning! Herkules skötte sig utmärkt under hela turen, då vi i fredags kväll hade gjort exakt samma promenad med min kompis och 2 av hennes hästar, se tidigare inlägg-stadspromenad!
Det ända Herkules hoppade till för under hela turen var en blomma som växte vid vägkanten-MYCKET LÄSKIG :-) och en stor sten, som kastade en HEMSK skugga! När matte la en morot på stene, var den dock ganska snäll ändå!
När det började bli riktigt mörkt, närmade vi oss skogen, där vi tidigare stött på den snälla tanten (skogsrået). Tyvärr dök hon i nte upp denna kväll, då jag helt plötsligt insåg att jag inte visste var vi var...någon lampa hade jag ju inte heller, så där stod vi just bra till!
Jag tog min mobilkamera och försökte fotografera lite in i skogen och i ca 1 sekund kunde jag åtminstone skönja vägen vi kom ifrån-TACK OCH LOV! Herkules var totalt oberörd med att vara fast i skogen i bäckmörker och stod nöjt och tuggade på (vad jag tror det var i alla fall) en grankvist!
Lite darrbent var jag i alla fall då jag efter ca 20 minuters virrande i skogen ÄNTLIGEN kom ut på den mörka landsvägen igen!
Därefter genade vi i mellan grannarnas hagar och lyckade efter en promenad på över 1 timme att ta oss tillbaka till stallet! Herkules var glad att vara hemma och stod länge och blinkade i boxen innan hans ögon åter vande sig vid ljuset :-)
Ett antal morötter senare och lite hö, såg han nöjd och trött ut och jag lämnade stallet!

Kram från mig!
2 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
"Newtons äpple" ger Herkules egna idéer 27/9-28/9!

I lördags (27/9) var det varmt men riktigt blåsigt då vi kom till stallet!
Hästarna går nu i sin höst/vinterhage som ligger närmre stallet. Precis vid ingången till hagen finns det ett gammalt hönshus med plåttak! bakom hönshuset växer det en stor ek, som nu har fullt med ekollon! Då det blåste kraftigt föll ekollonen från trädet och ned på plåttaket med "klonkande" ljud!
Hingsten som bott på stallet längst tid brydde sig inte det minsta om detta ljud, men Herkules och valacken utgjorde en mycket samstämmig och frustande kör!
Varje gång det sa klonk på plåttaket reste Herkules och valacken på huvudet och sa Fnyyyys-Det såg och lät verkligen jätteroligt; Klonk-upp med huvudet-Fnyyys-Klonk-upp med huvudet-Fnyyys!
Tur att jag tog in Herkules innan de båda fick nackspärr :-)
På vägen in från hagen har Herkules en ny favvorit syssla! Det växer ett stort äppelträd med mycket små och sura äpplen, några meter från stallet! Herkules bryr sig inte det minsta om att äpplena är sura, utan han dyker alltid ner med mulen för att plocka sig ett äpple eller två! Jag brukar inte låta honom äta fler, då de är så sura och jag är rädd för att han ska få ont i magen om han äter för många!
På lördagen blåste det som sagt kraftigt och när Herkules väl passerat det "Klonkande hönshuset", kände han att det var dags att tröstäta ett äpple eller två :-)
Vad han inte tänkt på, var att det inte bara är ekollon som släpper i vinden, utan även små sura äpplen kan lossna! När han som bäst stod och tuggade på ett litet äpple, blåste det till, och ett flertal äpplen föll ner från trädet och träffade Herkules i huvudet och på ryggen-pojkvän höll på att vika sig dubbel av skratt och Herkules såg aningen förolämpad ut, men flyttade inte heller på sig-underligt djur det där :-)
Väl inne i stallet såg Herkules fortfarande lite förvånad och förolämpad ut, så istället för att borsta alltför länge tog jag med honom bort till picaderon, för lite fridressyrträning!
Jag tror att äpplena som föll i huvudet på Herkules, väckte idéer hos den lille mannen (precis som det gjorde hos Newton, ni vet han med gravitationsteorin), då han helt plötsligt började tänka helt själv :-)
Herkules som alltid är en lydig häst, var i lördags lite väl självtänkande :-)
Jag brukar alltid börja våra pass med uppvärmning i form av skritt i olika hastighet därefter fortsätta med tempoväxlingar i trav, varvbyte mm. innnan han får galoppera (vilket är det bästa tycker Herkules).
I lördags "lydde" Herkules fint i ca 5 minuter, men sedan tyckte han "det här ordnar jag själv" och utförde således halva passet i helt egen regi!
I sådan här fall är det ingen idé att bli arg eller försöka få hästen att lyda, utan det är bättre att gå för sig själv i picaderon och totalt ignorera hästan. Ha blicken sänkt och inte ge ifrån sig några ljud, tills hästen busat klart och ber om uppmärksamhet igen.
Jag ska villigt erkänna att jag hade MYCKET SVÅRT att hålla mig för skratt, när jag gick där, och "inväntade" Herkules-han körde nämligen ett JÄTTEFINT litet program med tempoväxlingar i trav och därefter fattade han en rund och fin gallopp, för att sakta av till trav och sedan till skritt och därefter till och med BYTA VARV-Innan han helt plötsligt kom på att "matte är ju inte med mig alls"!!! Då saktade han av traven till skritt, skrittade ett varv och därefter närmade han sig mig, snett bakifrån, och stannade ca 2 meter ifrån mig, för att be om ursäkt och lov att få komma fram!
Självklart "bjöd" jag in honom till mig och vi stod där och småpratade och jag kliade honom en stund, innan vi fortsatte övningarna, med en helt klart mer lyhörd Herkules igen :-)
Han är så otroligt rolig när han gör sådana saker som att ta eget initiativ. Han vågar inte riktigt, men kan ändå inte låta bli, och efteråt är han helnöjd, om än lite skamsen :-) Då hans försök att vara lite mer självständig, inte är i negativ bemärkelse, tycker jag att det är roligt att han är lite spontan och levande!
När vi kom tillbaka till stallet var han mycket nöjd och ganska så svettig, så han fick stå inne en stund och äta lite hö, innan det blev dags för hagen med det "klonkande hönshuset" igen!
Igår (28/9) hade jag tänkt att återigen träna lite fridressyr, då Herkules lilla "ryck" på lördagen, även berodde på att han var så pigg och ivrig. Tyvärr hölls det på med grävskopearbeten precis intill paddocken, så istället blev det en jättetrevlig promenad med stallägarinnan och Hingsten.
Herkules är en mycket modig häst, när han har sällskap med sig ut, så i fortsättningen kommer jag inte att rida i villaområdet och vid "otäcka ställen" utan att ha med mig en kompis till honom, tills han själv känner sig helt hemma. Den som vanligt läskiga bron och det farliga ridhuset vid herrgården, knatade han fint över och förbi, kanske lite spänd, medans Hingsten ville stanna upp och lyssna lite. Herkules är lustig på det sättet att om han är helt själv, så blir han ofta rädd vid bron och ridhuset, men om han har sällskap med sig som är lite nervösa, så blir Herkules istället lugn :-), så igentligen är han en trygg och förnuftig herre!
Jag tror bara att han är lite spänd då han tvingas möta "faran själv" och att detta nog kommer att gå över med tiden!

Kram från mig!
2 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Stadspromenad 26/9!

I fredags kväll hade jag tänkt mig att nu var det dags att presentera Herkules för bostadsområden och dessutom var det lite skymning!

Pojkvän följde med oss på promenaden och som stöd åt Herkules var även min kompis 24-åriga Knastrubervalack och ett 3-årigt shetlandssto med!
Herkules var verkligen jätteduktig under hela turen och han vågade till och med att tillslut kliva på A-brunnar. Då han har så stora hovar ekar det verkligen när han sätter ner sina metallskor, men han brydde sig tillslut inte det minsta! Det enda som han tyckte var lite otäckt var en stor hög med brädor utanför en villa-huuuhh!!! Då hoppade han till lite och fnöööösssss som en drake, men lugnade sig precis lika snabbt igen :-), med en klapp och några lugnande ord!

Då det snart blir vinter och mörkt större delen av tiden, kan det vara bra att ibland kunna rida i bostadsområdena i närheten till stallet. Vägarna här är mycket kuperade och dessutom finns det ju belysning. Kanske inte de mysigaste turerna, men ibland kan det bli tjatigt att bara rida i skogen med pannlampa.
Miljöträning är ju då ett måste och Herkules brukar tycka att nya upplevelser är roliga, bara han får ha med sig någon eller några hästkompisar.

Man såg att Herkules blev trött efter turen, även om vi bara var ute en knappt timme, men med så många upplevelser och så mycket att titta på, är det inte så konstigt!

Kram
2 Oktober 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
4 hästar i 1!

Herkules är ju av den fantastiska blandningen Fjordhäst-New Forest (mamma) och Tinker-Lipizzaner (pappa)!
Jag har under den relativt korta tid jag ägt honom försökt bena ut hur dessa 4 hästraser påverkar honom positivt och negativt.

Denna vecka har det mest blivit borstning av Herkules för min del, men i tisdags följde tjejen med som ska hjälpa mig med honom och vi tog en liten skrittur.
Det är alltid intressant att ha med en person som inte träffar på Herkules varje dag, då det är enklare för denna att se hur Herkules förändras och utvecklas. Själv blir man ju alltid lite hemmablind ;-)

Då jag precis fått hem Herkules, var han mycket foglig och nästan lite avtrubbad. Han ville inte gå före mig in i boxen och vi hade problem med att promenera, då han alltid ville gå bakom mig. Detta var ju givetvis en följd av miljöombytet och då var det viktigt att inte stressa på honom så mycket-acklimatiseringsprocessen är ju olika snabb för olika hästar och om man överdriver engagemanget i början, kommer det ofta negativa reaktioner i slutändan!

Därefter har en period följt, då Herkules vaknat upp! Pigg och glad som en lärka och han har faktiskt varit lite brötig till och med. Inte velat stanna i boxen, då dörren stått öppen, naffsat efter folks händer och faktiskt av misstag, råkat bita både min blivande svärmor och mig! Dessa bett var inte illa menade av Herkules som blev alldeles bestört av vad han gjort, han blev bara lite för ivrig och trodde att han skulle få godis!
Sedan all "fjäskmatning" av Herkules har upphört (jag har problem med att inte sticka till honom en godbit in i mellan), har vi nu kommit i en trevlig och mysig balans! Herkules är fortfarande pigg och nyfiken, inte alls brötig eller naffsig och numer vågar han gå före mig in i boxen, samt kan gå fot på då vi går promenader-JÄTTEROLIGT!!!

Denna utveckling har ju jag också märkt, men inte alls lika tydligt som min blivande medryttare. Det är alltid roligt när förändringar i positiv bemärkelse börjar synas!

Nu till huvudrubriken i dagens blogginlägg "4 hästar i 1"!

Herkules olika hästraser utmärker sig på olika sätt och detta är vad jag än så länge hunnit komma fram till;

Lipizzaner:
*Kompakt och muskulös kropp
*Silkeslen hårrem med tät päls och mycket fina hårstrån
*Naturlig förmåga till koncentration med stor förmåga att utföra samlade rörelser ur den högre skolan och stor uthållighet för ridning
*Modig
*Randiga och ljus hovar
*Stolta och kraftfulla rörelser
*Konvex huvudprofil
*Stora mörka tillitsfulla ögon
*Medellång hals som är välvd och djup vid basen
*Högre manke än kors
*Bra hovkvalitet
*Mycket lättfödd och tålig

New Forest:
*Sportig och älskar att hoppa!
*Bra manke
*Runda hovar
*Godlynt och tillgiven
*Säker på foten
*Lättfödd och tålig

Tinker:
*Får extrem päls på just mulen!
*Kompakt och muskulös kropp
*Tålig och lättfödd
*Runda hovar som är randiga
*Mycket hovskägg
*Skäckfärgen
*Grov hals
*Envis och god själuppfattning
*Torra ben med väl markerade ledgångar

Fjordhäst:
*Älskar skogen och går fram precis överallt, ibland tror man att han är någon form av skogsröjningsmaskin :-).
*Tokigt glad i mat!
*Kompakt och muskulös kropp
*Fryser mycket sällan
*Tålig och lättfödd
*God hovkvalitet
*Trygg i sig själv och envisa
*Modig
*Blackfärgen
*Torra ben med väl markerade ledgångar

Detta är väl ungefär vad jag har noterat under min bekantskap med Herkules. Jag har tyvärr inte så mycket erfarenheter av New Forest och Tinker, men Fjordhäst och Lipizzaner känner jag bättre.
Att Herkules har lätt för att gå upp i vikt, är inte så konstigt med tanke på hans korsning. Bra hovar och god uthållighet har alla hans 4 raser, men sedan kommer det lite olika resultat på hopplocket av hästraser :-)

Herkules är ju som en bulldozer i skogen och går fram precis överallt (Fjordhäst och Tinker). Dock är han fortfarande precis lika lyhörd, som vid ett dressyrpass i paddocken (Lipizzaner och New Forest). Det räcker dock med att säga Ptrooo, så gör han halt (Lipizzaner), till skillnad från mina erfarenheter av Fjordhästen och Tinkern, som gärna fortsätter en bit till på grund av att "jag vet bäst själv" :-)
Herkules har en mycket kunglig profil och ser ut som forna tidens stridshästar (Lipizzaner). Han är mycket modig (Fjordhäst och Lipizzaner), men inte övermodig och förlitar sig helt på den som hanterar honom (Lipizzaner). Man kan inte tro att en så rejäl häst, kan vara så otroligt känslig! Han är trots sin kroppshydda mycket "soprtig" och hoppar glatt 1 meter utan problem (New Forest och Fjordhäst), men tycker att dressyrarbete, då han får koncentrera sig är det absolut roligaste som finns (Lipizzaner).

Jag kommer nog snart komma på ännu fler likheter och olikheter med Herkules och hans 4 hästraser, men för tillfället kommer jag inte på något mer :-)

Kram från mig!
25 September 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Bushästar!

Herkules och jag har fått ta det lite lugnt i veckan igen, då jag fått träningsvärk i ryggen av alla mina promenader i uppförsbackar! I tisdags var vi ute på en liten tur med husse på släp, och det var rejält jobbigt för mig att gå i uppförsbackarna! Herkules uppskattar som tur är fortfarande att gå på promenad, men jag hade ju givetvis önskat att jag snart kunde rida igen. På hemvägen från promenaden mötte vi tre fina hästar från herrgården, som Herkules "kromade" upp sig för, och gärna hade följt med på deras tur istället. Snäll som han är lugnar han sig som alltid med en liten klapp på halsen :-)

I onsdags fick min rygg vila från aktiviteter och igår tog jag bara in och borstade honom, då min rygg kändes riktigt bra för första gången på över 1 vecka. Tyvärr var det nog ganska jobbigt att borsta, då jag idag har fått lite ont igen, men såklart känns det nog lite, när man ska börja bygga "nya" ryggmuskler igen!

Sedan valacken kom har hästarna börjat busa mycket mer med varandra än vad Herkules och hingsten gjorde tidigare. Jag tror att Herkules tyckte att hingsten kanske var aningen ivrig i sina lekar och blev därför lite som en "sur gubbe" vissa dagar, och bara gick undan-STACKARS leksugna hingsten!

Sedan valacken kom och hästarna åter har släppts på "grönbete" har de dock börjat busa på riktigt med varandra :-)
När man ropar på dem kommer hela gänget gallopperandes i våldsam fart med bock och krumsprång och höga frustanden.
I förrgår hade min kompis passerat hästarnas hage, då hon var på promenad med en av sina shetlandsston. Valacken hade först upptäckt henne och började springa runt med "pampiga steg" vilket snabbt lockade till sig Herkules. De båda hade sedan busat runt, frustat högt och stilat sig!!! Hingsten hade först inte upptäckt vad som hände i hagen, utan lungt betat vidare tills valacken och Herkules kommit stormandes förbi honom och sedan hade hela gänget varit busiga som fölungar :-) Underbart!

Igår när jag skulle hämta Herkules från hagen, var valacken redan inne i stallet. Herkules och hingsten kom traskandes då jag ropade på dem, och hör och häpna!!!, när hingsten ville valla Herkules genom att försiktigt naffsa honom i bakhasorna, vänder sig Herkules om, stegrar i "slow motion" mot hingsten, med öronen bakåt och ser riktigt "farlig ut" :-) Hingsten höll på att sätta sig på rumpan av överraskning och Herkules själv såg MYCKET nöjd ut med sitt lilla utfall :-)

Herkules är en väldigt trygg stabil och "kunglig" häst som verkligen utstrålar vänlighet och robusthet. Det är lite konstigt att han låter de andra hästarna "köra" med honom, men jag tror igentligen inte att han är ranglåg, utan bara kort och gott lite lat :-)
När det gäller höhögarna i hagen, flyttar Herkules undan för de andra hästarna, då de vill ta hans mat. Han ser aldrig direkt undergiven ut, utan han går istället till nästa hög och äter ur den istället. Givetvis är han ju inte ranghög, men då jag tidigare haft en ranglåg häst, vet jag mycket väl hur de ser ut, då andra hästar dominerar över dem. Herkules kan ibland vända sig om och blänga på sina hagkompisar och det ser ut som om han tycker att han "står över" dem på ett nästan kungligt sätt, ser ganska roligt ut faktiskt :-)

Då Herkules varit hingst länge (tills för ca 2 år sedan) har han även blivit lite "hårdhudad", då han haft intensiva lekar med sin 1 år äldre bror, tills han kom till mig. Detta har nog gjort att han inte heller bryr sig särskilt mycket om om han får sig ett hugg eller slag från de andra hästarna ibland!

Ja ja, detta kan jag spekulera i länge, men känslomässigt tror jag ABSOLUT INTE att Herkules känner sig underlägsen, det är nog mer lathet och lite "under hans värdighet" att bråka på allvar om småsaker!

Skönt ändå att se att OM han vill säga ifrån, så gör han det med en lugn och stabil beslutsamhet!

Kram!
19 September 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
En liten sammanfattning!

Lördag:
Underbart väder! Pojkvän kör mig till stallet vid 11 och jag passar på att ha en riktig pysseldag med Herkules.
Herkules man och svans behöver verkligen tvättas, men då min rygg fortfarande inte vill lyda mig :-) fick det bli ryktning i ca 1,5 timmar.
Då det tidigare vädret har bjudit på regn, har det också blivit lerigt i hagarna, vilket Herkules tycks uppskatta!!! Hela hästen var fullkommligt täckt av lera, som var riktigt svår att få bort. På Ullared hade jag införskaffat en hundkarda, vilken kom väl till användning. Herkules har ju redan satt en fin vinterpäls, så en hundkarda är toppen, om man ska kunna komma ner ordentligt till huden.

När Herkules riktigt glänste (sånär på några små fläckar på den vita magen, som satt som berget) promenerade vi bort till min kompis, för att ta en tur tillsammans.
För dagen hade hon med sig ett 3-årigt shetlandssto (jättefin), som Herkules tyckte mycket om. Stoet verkade inte heller ha så mycket emot Herkules, så vi hade en trevlig tur, och ute luktade det riktig höstskog!
På hemvägen passerade vi herrgården, där de hade invigning av ett nytt café! Det såg verkligen jättemysigt ut och det var en hel del folk påväg dit! Bland annat mötte vi våra stallgrannar som var ute med deras vita welshponny, med 2 söta ungar uppflugna på ryggen, som skulle rida till cafét för en lördagsfika-hoppas verkligen att det kommer gå bra för cafét!

Då vi kom tillbaka till stallet tyckte vi alla att det var så fint väder igen att hästarna åter skulle få komma ut i sommarhagen. Då det så lätt blir lerigt när det regnar, är det synd att de går där och trampar ner alltför mycket, men efter dagens torka, kändes marken ok igen.
Jag hann nästan inte få av Herkules grimman innan han störtade iväg, som skjuten uren en kanon, ut på GRÖNBETE och till sina väntande kompisar!

Söndag:
Bara en puss på mulen, då mattes rygg inte orkade göra någon kraftansträgning :-(

Måndag:
Efter en mysig pysselstund med Herkules i boxen, tog vi en pomenad (med lite joggning) runt stallet. Vi avslutade "träningen" med ett kortare trav och gallopppass i picaderon, vilken uppskattades av Herkules. Nu då jag är så stel i ryggen, har jag lite svårt för att visa tydligt kroppsspråk, så det blir lite missuppfattningar ibland, men på det stora hela gick det ändå bra. Herkules är ju väldigt pigg och sugen på att hitta på saker nu, så jag förstår om det är lite extra spring i benen. Efter passet var han lite varm och då temperaturen skulle ända ner till ca 3 grader i natt, fick alla hästarna sova inne.
16 September 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar
Tömkörning!

Jag visste sedan uppgifter av Herkules tidigare ägarinna, att han blivit mycket tömkörd. Då jag fortfarande inte kan rida, tänkte jag igår försöka mig på att tömköra Herkules!

Jag tog en ordentlig rykt av Herkules, då han sannerligen gjort ett grundligt lerbad :-)
Därefter försökte jag ta på honom Magnolias gamla tömkörningsgjord...den gick tyvärr inte om hans mage :-)
Tur att jag numera har dressyrgjord till sadeln, så jag kunde "skarva på" tömkörningsgjorden!

När allt var på plats, bad jag min käre pojkvän att följa med oss ut på turen, då jag inte riktigt visste hur Herkules skulle bete sig!

Det räckte med att smacka lite och sedan bar det av i en väldig fart
:-) Herkules tyckte det var jätteroligt att bli tömkörd och var riktigt framåt och pigg! Lustigt att han har "problem" med att gå först annars, men det är väl för att han har respekt för den som leder honom.
Tyvärr insåg jag snabbt att då man tömkör använder man VERKLIGEN sina ryggmuskler, då man ska samla hästen eller göra halt. Efter ca 150 meter fick jag tyvärr inse mina begränsningar, vad gäller min rygg, så det fick istället bli en promenad i "full utrustning"!

Det känns i alla fall jätteroligt att Herkules tyckte om att bli tömkörd, då även jag uppskattar denna form av träning. Man har så god kontakt med hästen och kan verkligen forma den och se resultatet, då man går vid sidan av den, på ett annat sätt än när man rider.
I framtiden (då min rygg blivit ännu bättre), ska jag verkligen använda mig av tömkörning som ett komplement till ridning, promenader och fridressyr.

Då vi kom tillbaka till stallet hade Herkules fått en sten i ena bakhoven, så min fantastiskt duktiga pojkvän fick återigen agera hästskötare, och kratsa ur hans hovar!
12 September 2008  | Länk | Herkules | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Herkules Matte                                             Skaffa en gratis hemsida