- my scars remind me, that the past is real
Startsidan Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


- Brian Warner

- say you name, as clearly as you can you know?

Känner mig så jävla besegrad, slagen. Slut. Tom!
Jag mår illa vid tanken av mig själv.
Rör mig inte, se inte på mig, vänd bort blicken och
fäst den vid något vackert istället.

Jag behöver Brian, verkligen behöver.
Jag behöver vara själv.
Jag behöver släppa ur mig gråten, skriken och paniken.
Jag behöver täcke och finaste, renaste, vackraste Brian.

Jag vill kunna andas igen. Känna värme och luft.
Brian. Jag behöver Brian.
29 Januari 2010  | Länk | livet | 1 kommentar
- I bash myself to sleep What you sow I will reap I scar myself you see I wish I wasnt me.

"mina ärr har börjat blekna
jag har börjat rysa när
nån rör mig, istället för
att njuta
jag blev så rädd när du ramlade
men det skrattade du bort,
det också
jag blev så arg på dom
det förstod du, men orkade
inte förstå allvaret
visste du att jag grät
hela kvällen, jag tog små
pauser emellanåt, bara för
att visa dig att jag kunde vara
social. Du såg aldrig när jag
bröt ihop i soffan va?
eller ville du inte se?
Jag sprang upp på mitt rum
satte på musik så högt att man
inte hörde mitt djärva skrik
jag drämde huvudet så hårt i
väggen jag bara orkade
jag kände aldrig den smärtan
när jag gick ner igen
så var du full, igen
jag orkar inte
du sa inte så mycket, skrattade
mest.. det dom säger sårar
jag har sagt det till dig
du vet, vill du veta?
jag vill inte sätta mer problem
på dig än vad du redan har
du vet hur jag mår
men visste du, eller ni,
att det känns som jag blir sämre
för var dag
jag vill inte ha hjälpen ni
erbjuder, eller rättare sagt försöker
tvinga er på mig
jag vill börja skära mig igen
tanken på hur befriande det skulle
vara, den tanken tänker jag varje dag
jag har börjat spara tabletter
just för att ha en enkel utväg
den dag då jag inte kommer orka mer
den dagen kommer
jag orkar inte leva med smutsiga minnen,
socialen som fortfarande vill återuppta
mitt så kallande brådskande fall,
BUP som inget hellre vill göra
mina dagar där till ren tortyr
jag vet att ni inte kan förstå det
men ni är inte jag, och jag är
inte ni.
jag vill gärna förstå och hjälpa er
men vet inte om jag har makten till
det, precis som ni inte har makten
att befria mig
mina tvångstankar blir fler och fler

jag vill må bra, men vet bara inte hur "

- En dikt jag skrev 18 februari 08.

Jag läste den och blev helt tårögd.
Jag minns den kvällen väl, hur jag kände och hur jag mådde.
Det var ungefär då någon gång jag började skära mig igen.
Jag kommer tydligt ihåg hur jag bröt ihop på soffan. Och sen
sprang upp till mitt rum. Jag skrek. Rakt ut.

Det läskiga är att det är nästan två år sedan.
Och jag känner exakt likadant idag.


12 Januari 2010  | Länk | livet | 0 kommentar
- ångestångestångest

- isande vindar som piskar nergråtna kinder.

Saknar känslan av att tända en cigarett på balkongen.
Jag saknar att kunna skada mig utan att göra någon besviken.

Jag känner mig tom.
Men så sjukt full på ångest och panik.
Värdelös, äcklig och ensam.
Jag orkar inte nu.

Jag vill ha te, ett stort täcke.
Och jag vill ha mina jävla rakblad.
Jag vill svälja piller och somna.

Jag vill till min dal och bara gå en lång promenad.
Det ska vara sensommar och det ska lukta bäck och gräs.
Ta mig dit. Där är det ljust.
Ta mig dit.
Jag vill bort.
9 Januari 2010  | Länk | livet | 0 kommentar
- Det är inte i era ögon, utan i vad ni ser.

- I come down like a hurricane.

Ge mig te, manson och ett stort täcke.
Och jag berättar allt. Allt.

Ge mig era jävla piller.
Medicinen.
Jag orkar inte nu.

Det tar över mig, äter mig inifrån.
Med sylvassa tänder. Det plågar.
Och gör så förbannat ont.
Lugnat är långt borta nu, långt borta.

Sånt som gör mig varm och lugn är
småsmå bamsekramar från lillebror.
Se när han leker och är lycklig. När han finns.
Och inte har en blekaste aning om vilken kamp
storasyster krigar med.
Hon mot sig själv, hon ensam mot mörkret.
Eller ligga i din trygga famn. Och känna att jag lever.

Visa minnen får mig att falla omkull, gråta, skrika.
Jag vill inte ha dom.
Jag vill inte ha varit med om allt det.
Jag vill inte leva med dom.

Jag har gjort hemska saker mot mig själv.
Skadat mig på vidriga och brutala sätt.
Önskat att det mest absurda skulle hända mig.

Jag vill ha ett slut.
Får jag ta slut?


5 Januari 2010  | Länk | livet | 0 kommentar
- its whatever makes you see, that makes you belive

- carve your name in my arm.

Jag känner mig ensam.
Ensamhet, jo. Den känner jag väl.
Jag dricker te, lyssnar på musik.

Det är december, jag sitter i ett kök
med en laptop.
Varma solstrålar letar sig fram över köksgolvet.
Snön är borta, solen skiner och himlen lyser ljusblått.
Frosten ligger i gräset.

"Dont walk away, dont walk away, when the world is burning."

Jag ska snart gå in i duschen, låta det heta vattnet
skölja bort gårdagens synder.
jag känner mig hemsk och fel. Så jävla fel.
Jag dras från verkligheten och hamnar i ett mörkt hål.
Med tjocka väggar, som jag aldrig kan slå sönder.
För jag är svag.

Solens strålar från fönstret kastar sig i mitt ansikte.
Tänk att det kan var så i december.
Det är skönt.
Utanför fönstret finns slingrande grenar.
Trasliga, krångliga och vackra.

Vad som pågår inom mig vågar jag inte berätta. För någon.
En kamp utan dess like.
Ett slag där ingen vinner, ännu mindre jag själv.
Dom strider för att plåga, för att döda.
Det känns som om mitt hjärta har ruttnat.
Eller dött.
Mitt hjärta är starkt av kärlek, men svagt av kraft!

Väck mig till liv.
Blås försiktigt tills jag känner att jag lever.

Jag har blivit beskriven som vilse.
Men jag vet exakt var jag är.
Jag har bara inte förmåga att ta mig härifrån.
29 December 2009  | Länk | livet | 1 kommentar
-

- sometimes hate is not enough to turn this all to ashes.

Jag blickar tillbaka.
Sökte jag skydd hos min mamma när ag var ledsen som barn?
Vem vände jag mig till?
Jag tror det oftast blev mamma, men jag tror jag kände
av falskheten redan då.

Jag minns tydligen känslan när jag satt i fönsterkarmen i trappan.
Tittade ut mot vår tomt, gungor tror jag där var, och vägen.
Jag väntade på pappa.
Jag minns känslan när han åkte därifrån.
Jag spring till träden och buskarna i slutet av vår tomt.
Där bland buskarna fans en liten stubbe som jag stod
på och skrek och vinkade.
Jag var alltid så rädd att du skulle lämna mig.
Jag minns den känslan.

Jag minns när pappa var otroligt besviken på en gång på dagis.
Jag och en kompis hade "rymt" några timmar.
Jag kommer ihåg att han hämtade mig, han såg riktigt arg ut.
Men han såg ledsen ut i ögonena.
Vi gick hem, det var inte långt.
Han gick någon meter före mig.
Bestämt och snabbt.
Jag sprang rädd och ledsen efter.
Jag var inte rädd för honom.
Jag skrämdes av vad jag hade gjort honom.

Jag minns när alla hade antagligen gett upp hoppet om mig.
För något år sen.
Jag hade ett rätt bra tag slutat gå till skolan.
Och jag stod på morgonen, min syster kom ut i hallen från sitt rum.
Nyvaken.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var vi sa, men hon skrek på mig.
Och grät, smällde igen dörren till sitt rum.
Hon var trött.
Jag kommer ihåg det.

Jag minns en natt, när jag skulle till min pappa med bussen.
Och jag var störtsäker på att jag var påväg till döden.
Jag kommer ihåg att jag skar mig på låren, djupt.
Dom ärren syns och känns fortfarande.

Jag minns lyckliga och fina stunder.
Men jag kan inte komma ihåg att jag var lycklig.
29 December 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- ångestfylld till botten.

- guldiga stora örhängen, rakt hår, stor mysiga pojktröja.. te!

Ångest.
Jag har riktigt mycket ångest, jag blir så jävla svag i sådana tillfällen.
Sådana stunder, dom hatar jag.
Jag hatar, föraktar allt runt omkring. Och mig själv.
För jag är svag, jag har nåt någon punkt som jag aldrig kan komma ur.
För någon timme sen, kände jag att jag faktiskt ville bli utnyttjad.
Nu sitter jag och skräms av att jag har tänkt den tanken.
Jag känner starkt att jag måste skada mig, verkligen. Nu!
Jag skyller på allt som skulle kunna vara ett bra argument.
Jag vill inte ha ärren, jag vill ha smärtan.
Jag vill känna mig slagen.
Av något större än mig själv.
Eller känna mig slagen av mig själv?
Det är konstigt det där.
Jag kommer ihåg att jag glömmer oftast efteråt varför jag från första början ville
skada mig själv.
Som om jag hade manipulerat mig själv.
Om och om igen.

Så varför gör man så?
Varför gör jag så?
Är det för att jag bara vill åt smärtan utan att få svar?
Eller för att jag vågar inte tänka på vad som egentligen gör så jävla ont?

Jag tror jag har börjat sluta mig själv från omvärlden.
Igen.
Jag vill inte åt någon.
Jag vill inte träffa någon.
Jag vill gömma mig under ett täcke.
Och aldrig behöva gå utanför dörren.
Jag vill bort.
28 December 2009  | Länk | livet | 1 kommentar
-

- Jul.

Glittriga kulor i granen. Det är fint.
Något lugn övertar. I luften, förstår ni?

Detta året, precis som förra året, spenderades gråtande.
Underbart!
Nej, inte alls.
Paniken låg nära.
26 December 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- renaste kärlek.

känn ruset

pulserande ådror
lätta kyssar på magen
en hand som håller hårt i min
när två själar blir en
känn ruset

samtal utan ord
känslor som ingen ordbok i
världen kan beskriva
varma händer som håller om
mig efter en isande decemberdag

känn ruset

nån som rör mig på ett sätt
jag knappt vågat drömma om

känn ruset
21 December 2009  | Länk | livet | 1 kommentar
-

- abstinens.

abstinens!
4 December 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- I wanna know what Im thinking, what Im feeling.

Som ett slag i magen.
Jag var bara tvungen att ta mig därifrån. Bort.
Snabbt!

En dag som bara blev värre och värre, och det tog bara ett litet snesteg
för att gråten skulle kvävas i halsen.

Sätt mig på repeat, vardagligen.
Så snälla, kan jag få genomlida denna tortyr om och om igen.
Det känns precis så.
Som att jag vaknar för att bara kvävas långsamt genom min dag.

2 December 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- Självdestruktivitet

- that I ever find a glimse of summerheat in your eyes.

"oh, jag vet var du jobbar o handlar, var du tar bussen o var du gömmer dig
Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig
Hjärtat brinner, jag springer, stannar när du märker att jag förföljer dig
För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig"

Det är mycket mysmusik nu.
Akustiskt.

Känner att jag behöver lugnet nu.

Finns det något mysigare än att ha nåns tröja man tycker om, älskar, känna lukten från den?
Dra in den djupt.
Trygghet.
Eller natten efter när man ligger själv, och det fortfarande luktar lite dig?
Från din parfym.
Det är så fint, så tryggt.

Jag var alltid den som oftast var ensam, inte för att folk alltid valde att lämnade.
Utan för att det var något jag ville själv, mitt val.
Ända sen jag var liten, jag var ofta ute i timtal i skogen, satt i något träd, någon koja. Eller bara gick och gick.
Jag hade mina gränser, rent fyskiskt och psykiskt.
Jag gick aldrig längre än till bäcken.
Där den var bredast.
Där var rätt strömmt, det visste jag om.
Därför gick jag inte längre.
Skulle man över, var man tvungen att hoppa från sten till sten, hala stenar.

Varför skulle jag gå längre?
Jag hade hela världen framför mig, och jag tänkte inte längre än att om jag en dag skulle se den.
Skulle det vara när jag blev större.

Alltid själv, alltid väldigt tankspridd.
Jag kommer inte ihåg hur mitt tänkesätt gick just då.
Det är som att det skulle vara raderat.

Numer, är jag själv,
bara ute och går.
Eller hemma i sängen.
Tankarna slingras till något mörkt.
Det destruktiva, paranoida.

Det är inte något jag väljer.
Det känns som om det redan är förbestämt.

My ponit is, att när jag nu alltid varit så mycket själv.
Jag tror nog ändå att jag har hittat mig själv på vägen. Fast än att jag fortfarande ses som "vilse".

Det här med mina gränser, nu när jag kom och tänka på det.
Jag kanske inte hade några.
Inte med så starka linjer som jag först tänkte.
Jag testade alltid mina gränser, var blev det för mycket? Ni vet så barn alltid gör..

Smärtgränsen, tankegränsen, vad kunde jag göra innan jag själv såg hur fel det var?

För några år sen testade jag hur hög min smärttolerans var. Eller var jag själv slutade och bara sa stopp!
Jag gjorde aldrig det.

Jag tror jag var elva år första gången jag skar mig själv, ( fast än att jag mycket tidigare hade bankat mitt huvud mot badkarskanten, bränt min hud mot eld eller brända pinnar, tagit hammaren och slagit sönder själen, klippt upp min hud..)
det är en unik känsla. Men inget jag kan rekommendera till någon.
Jag tror jag blev rädd.
Fast ändå farcinerad.
Hur ett litetlitet rakblad kunde göra en sån stor skada.

Det var på överarmen då.
Handlederna kom mycket senare, månader senare.

Jag kommer ihåg att jag blev arg på mig själv.
För att jag aldrig tog i, jag vågade sällan i början dra hårt.
Frustrerad.

Ett tillfälle jag minns väl.
Var när jag en kväll, verkligen dog inombords av all jävla ångest.
Jag var störtsäker på att jag var påväg mot döden.
Jag åkte till min pappa.
På kvällen.

Jag tror inte jag sa så mycket.

Men senare inpå natten.
Då tog mina destruktiva tankar över.

Jag tror jag drog det hårdaste jag kunde fem gången över låret.
Blodet forsade ner på lakanet.
Andas.

Det är några av de synligaste och helt klart största ärren jag har.

Senast jag skar mig, var tidigare i år.
Jag kommer inte ihåg varför, jag tror det var paniken.
Innan det var det två år sen.

Fast sen har jag ju dock ristat in saker på min hud.
Ett "J" sen några år tillbaka. Som jag ofta fyllde på.
Och "MM" på min arm, och "MANSON" på benet.
MM och MANSON fyllde jag på senaste i sommras.
Sen dess har jag inte vågat.
Jag är rädd att minsta förtroende, tillit.

Och det är starkare tankar jag håller fast vid än det destruktiva.

Men jo.
Jag har abstinens för att skada mig själv.
Varje dag.






29 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- strangeld by their on roap

- abstinens. Har ni aldrig känt den jävla brinnande törsten av abstinens för det destruktiva? "Som att kunna vidröra lycka, som en filt, virar jag den runt mig.." tom.
29 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- en hjälpande hand?

 - Ni säger: "När ni var små, vilka droger tog ni då?
När ni var små.."

Medicin.
Jag har funderat på det i flera år.
Tänkt på nackdelar och fördelar.
Men jag tror inte riktigt att jag vågar.
Där har vi det igen. Svag.

Sen funderar jag på naturliga mediciner, typ johannesört?
Eller något liknade.

Någon som vet något bra?

27 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- i rather dance then talk with you.

Som på ett skissblock, det är först tomt.
Sen kommer ideér, tankar.
Och något vackert utspelar sig framför ens ögon på
det vita pappret.

"In my mind Im crawling on your floor
vomiting and defeated
Total absence of grace
your reluctant voice saying; you decide your own fate

But I wear rubber bands round my soul
they keep me from crawling
And these rubber bands round my sould
They keep me from falling

In my repeated dreams
you stare at me with and empty gaze
you turn your back on me
and you search for more intriguing days

loathing this
controlling this
let me get a hold of this"

26 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

Du är så vacker då du sover tyst i natten,
jag beudrar din bröstkorgs rörelse upp och ned då du andas.
Jag smeker dig försiktigt över kinden,
drar in doften av din lena hud genom näsan.
Jag har stundtals svårt att förstå vad du ser hos mig,
men tänk att jag sover här i din säng.

Sänglampan har lyst i timmar nu,
jag vågra knappt släcka, jag är rädd att du ska försvinna från mig då.

Det finns ju alltid en chans till förloran och ensamhet då man vinner någons hjärta.
Kärlek kan krossas och sakta dö ut,
Men du har själv en gång sagt att tillsammans är vi starkare och kan klara allt.
Jag vill aldrig någonsin vara utan dig.

Du är vackrast i utseende,
finast i personlighet.
Om du varit en nalle skulle jag önskat mig dig i present som barn.

Tro på mig, när jag säger som jag alltid gör
"Jag älskar verkligen dig!"

Jag kysser dina läppar godnatt, trots att du redan somnat,
släcker lampan och somnar jag också.

Vaknar till dina varma andetag i min nacke.
21 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- naglar mot hud.

- there is something,
I see in you.

Helvete.
Nu tog ångesten över igen.
Bara så.

Gråten sitter inte i halsen,
den sitter i hela mig och bara väntar
på rätt tillfälle att explodera.
Svag!

Jag hatar det.

"and the longer that I lay here,
I know that the harder will it be to get up without you."

Ångest = äckligt mycket tvångstankar = självdestruktivitet = ångestångestångest.

fan

16 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- am I good enough?

Igår.
061109, vaknade med en tomhet.
Den som jag har så många gånger känt förut.
Brianbrianbrian.

Och med hårt och fasande smygande steg närmar
sig 17:de december. Två år sen.
Två jävla år sen jag sist kände mig helthelt fri.
I somras var underbart, magiskt, vackert.
Jag var hel då.
Men första gången. Den känslan.

Den går inte att hitta någon annan jävla stans.
Bara då, den kvällen.

Ibland får jag för mig att jag kan känna lukten av svavel.
Någonstans, inte i luften.
Bara där, långt borta.
Fast ändå så nära så att jag nästan skulle kunna ta på det.

Ibland vaknar jag av att jag inte kan andas, jag får ingen luft.
Jag sätter mig upp och kippar efter luft.
Det känns som om jag blivit strypt.
Av stora, starka händer.

Runt min nakna hals.

Du frågade hur det var med mig.
Och jag var så jävla nära på att bryta ihop.
Jag vet, att om jag gråter. Så kommer jag inte kunna sluta.

Det är nog ingen, som kan förstå det här till fullo.
Förstå det helt ut.

Ta min hand, visa mig vägen till lycka.
Kankse utan Brian.

Är det möjligt?
Kankse.
7 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- oranga löv drunknar i vinden.

- ..and I say that your full of shit.

Höst.
Värmeljus, te.
Täcke.
Manson på i bakrunden.

<3
3 November 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- i felt the needle so close to my skin.

- rädsla.
29 Oktober 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- och du lärde mig att fullständigt försvinna. In i dina tankar in i din hud.

- som att man sjunker. drunknar.

Jag kände att jag inte ville leva längre, kände att ångesten tog över mig.
Att jag sakta dunstade bort.
Jag vill aldrig känna mig ensam, jag vill aldrig känna tvivel.
Jag vill aldrig känna svek. jag vill aldrig känna den haten från dig
som jag inte klarar av.
Jag vill aldrig känna mig fel.
För det är just så jag känner mig, fel.

Dricker te, insvept i ett stort täcke. Barfota.
Genom fönstret ser jag regn, det blåser.
Gulröda löv flyger stillsamt runt i luften, tas upp av piskande vinden,
för att sedan sväva ner till marken igen.
Vackert.

Det är höst.

28 Oktober 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- you cant look me in the eyes. and its sad.

Jag har börjat rita mycket igen, skissa.
Det är avslappnande, skingrar tankarna lite.
Samtal imorrn, jag känner mig lugn.
Jag behöver det.
Därför kan jag också acceptera det.

Alla tjatar om medicin, psyk, bup.
tystnad tack?
20 Oktober 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- Det värsta som kan hända mig.

- så jävlajävla tom på ord!

Det blir inget manson.
Vad fan ska jag göra?
Vart ska jag ta vägen?
Hur ska jag kunna leva utan det här?
Utan Brian.

Jag har inte en fucking jävla aning.
12 Oktober 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- bara lukten gör mig svag.

Snart är det dags för manson, igen!
Jag ser fram emot det.
Kan knappt bärga mig, underbart!

En bra dag.
2 Oktober 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- another perfect day.

Har tappat lust, till allt egentligen.
Orkar inte mig ut, orkar inte.

Vill inte se mig i spegeln.

Släng mig i väggen eller nått..
typ så jag känner nu.
19 September 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- Borde man skriva av sig eller?

Jag vet inte riktigt vad jag känner,
jag vet inte riktigt vad som händer.

Jag vill sitta i fönsterkarmen,
med en kopp te i handen.
NIN ska vara svagt i bakrunden..
Kolla ut i det pissiga höstvädret som börjat komma.

Jag hatar hösten.
Iaf när det duggar och blåser så.

Det ändå som är bra är att mörkret börjar komma igen,
på kvällen alltså.
Jag gillar det.

Egentligen mår jag inte så jävla bra just nu.
Och NEJ, jag slänger inte på mig en mask.

Jag befinner mig bara inte i nuet.

Ni säger,
"Glöm det gamla, blicka framåt."

Fucking stupidity!

Jag borde sova.
Samla kraft för morgondagen.

Samla kraft för att ens ta mig upp.
13 September 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- En kväll av lugn.
Ge mig det.

Jag behöver lugn, sömn.
Jag behöver aptit, leénden.

Ge mig det.
12 September 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- Och där kom ångesten.

Fan. Jag har blivit så igen, att jag inte ens kan gå ut genom dörren.
Kan inte se mig i speglen.
Allt jag vill är att bara att vara själv, sitta ensam.
Med musik.

jag vill inte leva
10 September 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- <3

Hål efter hål rivs upp inom mig.
Jag kan inte laga det här, jag kan inte fixa.
Inte längre.

Jag är så jävla rädd.
Tänk om jag aldrig får se dig igen?
Tänk om något händer?
Och jag är maktlös och kan inte göra ett skit.
Och det skrämmer mig.

Jag kommer verkligen sakna dig,
nej men ett år är inte så länge.
Det går inte att lura mig.
Jag vet exakt hur mycket jag kommer ligga och gråta,
och sakna. Och främst, behöva dig!
För jag har märkt hur mycket jag behöver dig.

"and just fly away into my hideaway sometimes I lie awake
and cry the night away why you had to fly away?
Now youre miles away. You took my smile away.
why couldnt you have stayed?"

Jag kommer att sakna dig Alex Fernebro.
4 September 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- home is where your hearts is

Osäkerhet. Tvivel. Ångest.

Jag vet inte vad jag känner, jag vet knappt vart jag står just nu.
Tänker och tänker och tänker.

Jag är så jävla svag nu.
Jag bygger på mig en fasad och låsas vara stark.
Inte för att jag inte vågar visa mig svag, utan
för att jag är rädd för att mina murar ska falla en gång för alla.

Vaknar, har ångest.
På natten.. jag vaknar av att jag fryser något så sjukt.
Jag orkar inte.

Jag har fan glömt vad som håller mig kvar.
1 September 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- jag ska inte hoppa.. inte idag

vinden smeker kinden
sitter med fötterna utanför fönstret
oroa er inte, jag ska inte hoppa..
inte idag

ser folkets park långt
där borta, de stora parisehjulet
en sorts frihet träffar mig lätt

sitter här, nästan vakande,
tittande över staden.

blikar uppåt, himlen har en mörk
nästan askfärgad nyans.
stjärnorna blinkar vackert

blåser bubblor, ser hur de
svävar, färdas genom
festivallukten.

färdas uppåt, utåt.
ta med mig..

sitter här i fönsterkarmen
femte våningen.
jag skulle lätt dö om jag hoppade

ser ner, jodå det är en lång väg ner

men inte idag.

jag säger inte att jag skulle må bra,
just idag..
men på något sätt,
så känner jag (även fast ett nytt
helvete bara har börjat, att jag
börjar känna mig mer jagag än
någonsin, fast än vännerna lämnar,
fast än att jag känner eldens
sköra flammor dansa upp på handen..)
så kan jag känna någon sorts frihet.

sitter hos syster, och syster min
är ute och har kul. det är hon mer
än värd. hon är verkligen en storasyster

hon är den som alltid ser efter mig,
skyddar och räddar mig.
försöker ständigt förstå mitt mörka
även fast hon lever i en värld av ljus,
även fast hon kankse inte alltid själv
har det så lätt, även fast hon inget
hellre vill är att flytta härifrån så
stannar hon för min skull och även fast
hon inte har kraft, mod eller tid..
så ger hon sin sista kraft för att försöka
rädda mig. och jag har aldrig varit
så glad att hon gör det.

blåser bubblor igen, plötsligt spricker en,
det är väl då jag inser att att hur man
än fejkar sin vardag, sin värld, sitt liv..
så spricker väl även den lögnen till slut.
30 Augusti 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

you know you shouldnt be playing with fire.
30 Augusti 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

Och jag bara gråter.
22 Augusti 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- the mirrors truth

- Något som kalls tillit har smygit sig på mig på senaste.

Det känns tryggt, väldigt annorlunda.
Jag säger inte att jag mår bra, men jo.
Avsevärt bättre.

Det känns som om någon annan driver min kropp.
Och det är inte på ett bra sätt.
Det känns som om någon tar mig och slänger mig in i väggen,
släppar mig längs golvet.
I en korridor utan slut.

Jag känner mig instäng i ett litet rum.
Och väggarna närmar sig med hånande skratt.

Jag vill bara skydda dig från mitt mörker.
Men jag dras allt djupare ner.

Jag vill sitta ensam i min säng, i mitt rum.
Det ska vara mörkt.
Ljuset ska inte uppta, det ska bara inte tränga igenom.
Jag ska ligga där, med dörren låst.
(Låst från omvärlden.. från mig själv.)
Låt mig va.
14 Augusti 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- borde du inte vara glad?

- Here we go again.

Jag skulle inte varit någonting utan mina
vänner. Det är helt klart.
Men utan Brian?
Jag skulle inte levt då.
På rikitgt.

Jag skulle tagit mitt liv för länge sen då.

Jag har varit svårt deprimerad i fyra år nu.
Jag har lyssnat på Manson i snart nio år.

Musiken, texerna, låtarna..
orden, styrkan i hans röst.

Det lugnande.

Låter det dumt?

Det så jävla uppenbart för mig.

Sättet han få mig må.
Sådär hel?
Fri.. på något sätt.

Jag skriver ofta om honom, kankse ibland diskret.
Men oftast mer öppensinnat.
Han är ju hela jag.
Vad jag består av.

Hans visdom gör så att jag får gåshud.

Han är inte "min största idol."
Tron på något högre försvann för så många år sen.

Han är Brian, min luft.

Och jaa.. det är sant.
Finns det ingen luft, kan man heller inte leva.

Skulle det sen finnas någon som försod det hr till fullo?
Det tvivlar jag verkligen strakt på.

December 07.
- Jag kunde knappt tro det.
Skulle jag 4 månader senare se Manson?
Jag kollade i tidningen igen.

Jag var påväg hem från syster den dagen.

Jo.. Marilyn Manson live i köpenhamn.

Jag kunde knappt tro det.
Jag var i sådan chock.
Paralyserad.

Månaderna gick och gick, jag var glad.
Jag skötte min skola.
Jag mådde bra!

sen.. pang.
Och där kom lyckan.

Metaltown 09.

- En flod av engagemang och otrolig lust spred sig i kroppen.
Jag var glad där också..
Men som vid första gången grät jag inte.
Även om jag ville.

Tårarna kom ett par dagar senare.

Då var jag lycklig. December 07.
Då var jag lycklig. Metaltown 09.


Kommer jag orka tills nästa gång?

Fan.
6 Augusti 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- come on partypeople

det är sommar.

det är freakin hot ute.
stranden?
no thanks.

inget för mig. ångestframkallande

Istället, musik.

Jag orkar inte skriva hur jag känner, (öppna upp)
då kommer ångesten.

Jag är glad.
2 Augusti 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

fy fan..

det var väl ungefär så jag kände idag.
31 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- are you calling me?

ljuv musik strömmar in
den stannar. berör.

den rör min själ,
nuddar vid mitt hjärta.
gör de lite lättare att
andas.

lite lite att glömma.
iaf för stunden.
komma iväg,
förflyttas från
verkligheten.
till en värld bara jag själv
finns.

jag är aldrig hel där,
inte ens lycklig.
fri?
långt ifrån

men det är lättare där,
mindre tungt.

jag kan vara glad

men även helt förstörd

men det är alltis lugnande.

tack.
31 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- hon är ju ändå din mamma?

- En stark längtan efter lust och glädje.
Jag vill hoppa, dansa.. bara ha kul.

Har knappt ork, bara om ni ber mig..
Förstår ni?

Ni håller ,ig vid liv, det vet ni.
Även fast jag inte riktigt lever.
Även fast jag inte vill vara kvar.
Även fast jag älskar er så mycket.

Ni håller mig vid liv.


Jag vill inte vara kvar hos dig, du drar ner mig.
Och jag behöver komma upp. Fan ta dig.

Jag kan inte fakea vår relation lika bra som du.
Jag har varken vilja eller ork till det.
Jag vill bort från dig, jag orkar inte med dig.

Jag vill så långt bort från dig som möjligt.
Men jag vill vara kvar i samma stad.

Den kan du iaf inte ta ifrån mig.

Du vet dom ärren jag har på armarna?
(Dom du inte "kan" se)

Det är ditt fel att dom finns där.

Jag vill inte vara kvar hos dig.
26 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- i love magic

Ive got addictied to your light.

Ett tomt halvtglatt skal.

25 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- Heart shapped glasses

She reminds me of the one in school,
when I was gutted she was dressed in white.
And I couldn’t take my eyes off her,
but that’s not what I took off that night,.
She’ll never cover up what we did with her dress.
No.
She said “kiss me it’ll heal,
but it won’t forget”.
“Kiss me it’ll heal,
but it won’t forget”.

I don’t mind you keeping me on pins and needles.
If I could stick to you,
and you could stick me too.

Don’t break,
Don’t break my heart,
and I won’t break your heart shaped glasses.

22 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- if I die for the cost

- lately Ive been hard to reach..

bup, sjukaste onödigaste samtalet på länge!

Jag vill ha imorrn, mina sötisar kommer in till mig.
Det är ni jag mår bra av.

Jag känner mig riktigt trött, slut i kroppen.
Jag vill sova. Men orkar inte.
Äcklig känsla, nästan lite tom.
21 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- I aint saying that you aint beautiful

- mina tankar kretsar kring en solnedgång vid havet
varsin kall öl, vi är insvepta i en filt. Nära.

En nästan suddig bild av lycka, av något jag kankse kan
kalla "freedom".

För fri, det är just det jag vill vara bli?

Bup läkare imorrn, hon ska väl som vanligt försöka proppa mig med piller.
20 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- kiviks marknad

Känslan,
man känner rytmen i hela kroppen.
Allt jag vill är att dansa, hoppa, skrika!

Och nej, denna gången är det inte ångesten som jag vill skrika ut,
det är lyckan.

Jag är glad, jag mår bra.
Jag har mina vänner hos mig.

Idag är en bra dag. Inte som de andra.

14 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- gömd, inunder. gömd under spruckna drömmar.

 - I want you to lead me,
take me somewhere.
I dont wanna leave in a dream one more day.

Sakta rullar salta tårar ner för kinderna.
Det länge sedan jag grät, jag har hållit igen.

Allt för länge, alldeles för hårt.
försökte se mig själv som stark.
Någon som kunde stå själv.

Så fel man har,
så man lurar sig själv,
så många gånger allt rasar.

Det fanns platser jag kunde åka till.
Där allt försvann, jag var kvar.
Och mörkret en jävla bra bit bort.

"Vi kan vakna upp till verklighetens monster."

Bortglömd, tappad, trampad på. Otillräcklig.

"Vi kan göra vad du vill, bara jag får va brevid."

Som så många gånger förr, sitter jag här och
tvekar på livet. Tvekar på mig själv.

Kan jag hålla det jag har lovat?

I så fall, hur länge?

Jag mår inte bra idag.

9 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- tron jag kankse aldrig kommer få tillbaka.

En allra sista sista chans.

Fan. Jag känner tviveln kastandes emot mig. fanfanfan!
Tänk om jag inte klarar det här?

Jag har en sista chans.
Visst jag har en genväg om det skiter sig.
Men den är inte säker.
Fan.

En allra sista chans.

Ge mig tro
8 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- METALTOWN

- Det var underbart, frihet spreds i kroppen.
Jag var glad varm och kär i stunden.
Det var bra.
Det var bäst.
Frihet spred sig på ett sätt de aldig gjort
under min hud.
Ett bubblande léende.

Alla glada människa, alla nya sätt att leva.
Även om det också var enbart för stunden.
Det var det värt.

Jag var glad.

Manson.
Samma sak denna gången.
Ett skynke som täckte scencen.

Känslan när skynket föll och introt började
med allt mer tryck "Four Rusted Horses"..
basen från musiken slog en rakt i hela kroppen.

Knäsvag.
Den känslan.
Den går inte att förklara.

Magiskt.
3 Juli 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- engagera dig i mig nu.

Imorgon, då åker jag till göteborg.
Till metaltown.

Det ska bli så underbart.

Fredag:
Trivium
Children of bodom
Volbeat
Disturbed
Slipknot

Lördag:
The Haunted
All that remains
Mustach
Marilyn Manson (kärlek)

Så ser det ut än så länge.
Det är banden jag vill se.
Kommer antagligen bli något mer och så.

Hjärtat slår förfullt, tomt ansikte.

Men jag vet att det kommer ändras imorgon.

Kärlek

25 Juni 2009  | Länk | livet | 2 kommentarer
- random

Längesen jag skrev av mig. På riktigt liksom. 
Det är två dagar till manson. Två dagar.
Självklart får jag ett leénde på läpparna när jag tänker på det. Jag har dock tappat tron. Eller.. haha tron tappade jag för längesen.

Men ni vet gnistan? Även om jag varit tom, så jävla tom, inombordas.

Så har man ändå haft något ljus som har hållit fast en kvar i (livet). 

Usch..

Jag går skola nu, sommarskola.
En sista, sista chans för mig. Mig.
Det var bra att jag tog den. Och det är bra att jag än sålänge skött det bra.

Jag känner inte så mycket längre, känner mig tom.
Som vanligt. Men det är liksom ett stop.
A brick wall.. typ.

Just nu lever jag på musik, cola och tanken på dig. Du är annorlunda.
Du är underbar.

ti amo

Rastlöst och hoppigt. Men ändå något.

24 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
midsommar.

Ikväll ska jag supa mig redlöst full och ha svinigt kul. Och glömma alla problem. Låter som en bra lösning va?
19 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- släng dig över räcket

Jag verkligen älskar människor som har kraften och viljan nog att dra upp mig från min mörka grop. Även om det bara är för någon minut.. det är underbart. Sitta i timtal och prata gammal till ny rock. Lep zepplin till trivium. Underbart. Nio dagar kvar till metal town. Det är pure underbert!
17 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- ni vet det som kallas lycka!

älskling. jag tappade tron på lycka för så länge sedan. Tolv dagar till manson. Jag kan knappt andas när jag tänker på det. Men ändå är jag inte riktigt glad. Inte för att jag inte vill dit.. För det är klart jag vill. Jag längtar, riktigt mycket. Det är det här som får mig gå upp på morgonen. Det vet jag. Det känns bara inte samma. De månaderna innan manson förra gången. Jag levde då. Levde. Jag var glad! Nu mår jag sämre och sämre. Och ibland tvivlar jag på om jag verkligen kommer klara mig tills dess. Tolv dagar. Det är lite, jag vet. Men varje dag är verkligen en kamp för mig. Fan.. handleden ömar. Fan.. mamma bara skriker. Och sen kastas det en massa på mig som jag ska göra, fixa, ordna. Och jag känner att jag inte klarar av det nu. Jag tappade tron på lycka för så länge sedan.
14 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
det är ärlighet.

21 dagar kvar till fucking metaltown. Helt, helt. Underbart! <3
5 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
I cant wait for you to shut me up

Kan börja gråta till vad som helst nu.

Förstår ni?
Förstår ni mig?
Förstår ni att jag är helt rutten inuti?

Ni ser bortom allt det här.

 

Mansons nya album, en orgasm utan dess like.

4 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- and the only thing thats missing is a bitch like you.

Tre nätter. Utan ordentlig sömn. Skit. Vill bara skrika ut allt hemskt. Det ångestfyllda, trötta, kvävande, strypande. Första natten låg jag i en trygg famn. Du höll om mig, du tyckte om mig. Den famnen kommer jag nog aldrig ligga i igen. Andra natten låg jag ensam och väntade på en bror som aldrig kom. Tredje natten somnade jag frysande, och vaknade kort därefter av att alarmet gick. En gång i veckan, det är allt som behövs. Min skola. Inatt, ska jag sova. Och vet du? Jag ska drömma om dig.
1 Juni 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
analröv

Panik, tårar. Ångest.

Bara mer och mer.

28 Maj 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

tillbaka. svagare, igen. Gör jag det fel? Vad gör jag för fel? Jag ler för dig. Bara dig.
12 Maj 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

Det blev inget bup förra gången, men imorrn. bajs.
7 Maj 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

milo är superfin <3
7 Maj 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

falska fittor.
29 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
yes

malmö barn psykiatri. Snart.
24 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
en mix av vardagen.

- Min finaste bror fyller år idag.

Grattis Kristoffer!


Det känns som om det ligger väldigt mycket tyngd på mig nu.
Skolan, som alla tjatar om.

- Du kommer inte klara det om du inte pluggar nu,
du kommer inte komma in på gymnasiet då!

Jag vet, jag VET.

Jag pluggar inte för att jag inte har någon ork kvar till det.
Jag orkar inte helt enkelt.

Och ni frågar vad jag ska göra om jag inte kommer in.

Förstår ni inte?

Ser ni inte?

Det är slut då.
Jag är slut då.

Då finns det inget kvar, inget inget inget.

Och då kommer inte jag heller finnas kvar.

Men det vill jag inte säga, jag har sagt det.
Fast inte ordagrant.

Förstår ni inte?

22 April 2009  | Länk | livet | 1 kommentar
- ni vet.. äkta?

Endast de gånger jag ler och det är äkta är det Brian Warners förtjänst.

- The crack inside my fucking heart is you.

- 21/04 - 09 - 23.43
22 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
- tunes

Tuss och baba idag. <3

Känns som om det var längesen vi umgicks.
Även fast vi nästan ses varje dag.

Jag saknar dig.

Tror att du också känner av det.
Och jag tror vi båda vet varför.

Det ska iaf bli skönt att träffa dig syster.

puss
20 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
fairy dust

- mat.

I just wanna be skinny..

Tror det har börjat igen.
Med maten, det är synd
egentligen. Men det
känns som ett måste.

En besatthet om man vill
se det så.

- Som jag sa till dig igår hjärtat,
att det är en väldigt tunn linje
mellan tankar kring själv-
destruktivitet, ångest och oro
till verklighet!

Förstår du nu vad jag menar?
17 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- Jag har hållit igen nu några dagar

Inga tårar, inget på utsiden.
Men det känns som om det är något
inom mig som vill ut.
Skriker, slår.

Jag kanske bara är paranoid.

Men det känns så.
16 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
alla har sina hemligheter..

Jag visste inte vad tappad tillit var, eller ångest, eller
depriesion, ätstörningar, bränande tårar, svidande
sår eller panik var för några år sedan.

Var jag glad då?

Var jag lycklig?

Var jag hel då?


14 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
baba

Baba is totally back in track. Baba vill ha sommar, vill vara kär och lycklig! Baba vill ha choklad, och en burn! Baba drömmer som aldrig för
12 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

Det är just då.
Det är då jag förstår,
att jag missat det här, dig!
Du betyder något så oerhört
för mig, det har jag npg alltid
vetat. Men jag ser det inte
förrens nu, att det som varit
rakt framför mig kan få mig
må så bra. Vara glad, leé.

Du kanske borde veta att du är en
av få som får mig att leé, på
riktigt, äkta.

Egentligen gick det nog uppp för
mig den kvällen.
Kvällen då jag tror du förstod.

Då du såg mig som värst, när
jag skakade av smärta, rädsla,
ångest. När mina händer var helt
upprivna för jag rev så hårt för
att sluta skaka. Förgäves.

- Men titta på henne, ser du inte
att hon mår dåligt?

- .. jo.

Den blicken Kristoffer.
Du var rädd tror jag.

Inte för mig.


Utan för vad världen gjort mig.


Jag älskar dig Kristoffer.
Jag önskar vi hade bättre kontakt
men den vi har nu värderar jag högre än himlen!
Du är det finaste som finns.

Jag älskar dig bror, glöm aldrig det.

11 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

En ny början?

Jag tror jag vill, jag tror jag kan.
Jag tror jag önskar, och jag tror jag längtar.

Jag vet att jag hoppas, jag vet att
jag känner oro.

 

Ben n jerreys!
Seriöst, mmm!
Caramel chew chew!
Jag smakade den härom dagen,
seriolsy mumsigt!

9 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
flytt

officialy moved!

Typ party, eller nått.

2 April 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
väggarna som skriker av smärta

bup imorrn.

Har saknat den unkna lukten av sjukhus.
Sarkasm.

Men det ska faktiskt bli intressant.
För jag ska ge det en chans.

29 Mars 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

- Kristian Anttila på torsdga med Ida,
på babel i malmö.

- Flytt på måndag..

 

Kristian på torsdag alltså, det ska bli skoj.
Han är inget jag vanligvis lyssnar på, men Ida
bad så snällt om hon fick bjuda med mig.
Hur kan man säga nej till dom ögonen?
Jag ser fram emot det, men min kropp känns så
sliten och trött.
Jag är väl sliten, sliten av ingentinget.
-Någon ligger i gräset, med frostiga kläder
så stilla och vit. Och blåljusen blinkar.
Tänk vad man kan göra med en liten kniv.

Det känns som om jag förlorat någon, någon nära.
Jag skulle kunna beskriva smärtan med tusen ord.
Men väljer att göra det med ett. Ont.

För ont, det gör det verkligen.
Smärtan har begravt sig djupt inombords, och
vägrar lämna mig.
- I scream for silence.

Förresten. Jag saknar dig.
Du är och var en kär vän.
Jag var så glad i din närhet,
jag andades rent, trygg.

Kommer du ihåg älskling?
Att det var vi två mot världen.
Vi som skulle kämpa, och inte
ge upp. Inte ge upp.

Tack för att du fanns där för mig.

23 Mars 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
va falls?

den som spar han har!

Jag vill ha cash. Jag är nästan.. nästan desperat!

15 Mars 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
amor

dejá vu.

Samma känsla, samma beröring. nästan
Samma sorts skratt, samma sorts leénde. nästan

Det är bara det att denna gången kankse det är äkta.


(och min tillit får komma med tiden.
för med tiden läker sår, säger de
)

 

Jag måste ta tag i min skola nu. Jag vill in.
Eller hur var det nu?
Det är svårt att förklara hur mina tankar går nu.
Jag vill så mycket, men känner att jag inte kan nu.
Det gnager sig fast vid mig, och biter. Hårt.

Jag vill ha min ork tillbaka. Men jag vill inte ha mitt liv tillbaka.
För när hade jag ett liv senast?

Det jag har inom mig, det är mitt.
Och om omvärlden fick veta. Skulle de dra sig undan.
Och då blir jag bara ännu mer ensam.
Ensam.

Jag försöker, en gång till.
Jag bygger upp mina murar igen.
(Även fast dom rasat så många gånger förut.)

Jag kämpar, jag krigar och jag slåss.
Och det är med ingenting. Mot ingettinget.
För inget. Det är mot mig.

10 Mars 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
dagsrytm

back on track?

det är frågan, right?
Men samtidigt är det bara jag som kan svara på den..
28 Februari 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

Kan någon berätta för mig vad som hände?
Jag var inte riktigt där
19 Februari 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
-

tvivel
17 Februari 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
party

fredagen den 13:de

damn.
galen kväll alltså.
Den innehöll öl, vodka, vin och
en hemfärd bärande på en lykta!

Behöver jag säg mer?
14 Februari 2009  | Länk | livet | 0 kommentar
*fniss*

så javla bäst!


"Dom är ägg. Höbollarna är ägg!
Som kommer från yt-t-t-re rymden, kommer dom ifrån.
Och om 3853 år så kommer dom att.. kläckas!
Och då kommer dom ta över jorden och då kommer dom döda
hela mänskligheten,
Döda dom! Bara döda dom!
Och dom som inte dör, dom kommer bli förslavade av utomjordingarna
och dom kommer bli tvingade att bygga massförstörelse vapen, biologiska
massförstörelse vapen som ska hjälpa till att döda ännu fler människor!
Alla kommer döö, alla döööööör! Alla dör förr eller senare.
Utom jag..

OCH SEN KOMMER DOM OCH CUTTAR DIN MAMMA!" - Kungen av ost




10 Februari 2009  | Länk | livet | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Alina Ohlsson                                             Skaffa en gratis hemsida