SUCK !! SUCK !! SUCK !!
SÄGAR JAG BARA.
Kärleken är mysko del i livet tycker jag. Jag förstår inte att jämt så lyckas alltid bli stört förälskad i dom killar jag hittar.
Men konstigt nog så försöker jag ge så mycket kärlek som möjligt till dom killar jag haft och har.
Men vad får man för det tro??
Varför lämnar dom killar jag hittar ofta mig för?
Är det något fel med mig som vill kunna ge så mycket kärlek till den person jag värkligen
ÄLSKAR jätte jätte mycket !!
Jag vill ju värkligen hitta min livskamrat som kan älska mig för den jag är och jag vill att han ska kunna stanna hos mig resten av mitt liv efter som jag värkligen ger allt när jag har ett förhållande.
Och jag är värkligen sån person som värkligen vill ge hur mycket kärlek som helst men som även vill ha lika kärlek tillbaka. Och jag vill självklart inte bli bränd och dumpad och lämnad av den jag värkligen älskar.
För jag känner jag har värkligen en tro för kärleken och ett hopp i förhållandet.
Även jag har mina drömmar i det förhållande jag har med en kille om att kunna få flera barn förlåva mig och gifta mig och kunna leva resten av mitt liv tillsammans med personen tills vi skiljer oss åt som gammla.
Kärleken känns tung ibland tyvärr !!!