Kallur äger
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Tårarna tog aldrig slut!!

Tårarna tog aldrig slut. Susanna Kallur drömde om OS-medalj, men kraschlandade på första häcken.
– Jag var bara helt tom och fattade inte att det var jag som hade ramlat.

Det är något med Susanna Kallur och hennes häckdjävul.

Det var i vintras, dagen innan hon satte världsrekord på 60 meter häck i Karlsruhe, som hon plötsligt under min intervju i hotellfoajén sprack upp i ett sådant där Sannaleende, ställde sig upp och sa att hon var i sådan grym form att det kändes som något flugit i henne, att någon slags häckdjävul tagit över hennes kropp.

Men den där häckdjävulen har inte varit snäll mot henne sedan dess
Inför inomhus-VM i Valencia i mars skadade Sanna baksidan i låret på uppvärmningen och fick se Lolo Jones ta guld.

I sommar har hon haft så ont i högra smalbenet att det bara blivit två tävlingar före OS.

Och nu – när hon äntligen hade hittat formen och inte kände av varken de tidigare problemen i baksidan av låret eller smärtan i smalbenet – slutade OS-semifinalen i ett enda krasch-boom-bang efter några sekunder.

Sannas vandring genom den mixade zonen, där de aktiva möter media, var känslosam. Hon stannade upp, förklarade ännu en gång att allt gick så himla fort, att hon kom för nära häcken och plötsligt låg på marken, sönderslagen med brännskador på axel och ben och med en bula i huvudet.

Tom blick och tårar igen och sedan ett försök till leende mitt i eländet.

– Jag har aldrig ramlat på tävling förut. Det är små marginaler. Någon centimeter till, så hade jag varit över häcken och då hade det kanske gått svinbra.

Sanna är en känslomänniska. Hon kan inte hålla igen med hur hon mår. Förställer sig aldrig utan är den hon är – i alla lägen. Hon bjuder på sig själv, är naturlig och okonstlad.

Och som hon gråtit sig igenom alla katakomber av mixade zoner genom åren…








• I inomhus-VM i Birmingham 2003 hade hon vunnit alla lopp under säsongen före finalen, där hon slutade sjua. Tårar av besvikelse.

• I VM i Helsingfors 2005 slogs hon ut i semifinalen, då motvinden var obarmhärtig och hon sprang med krossat revben, bruten tumme och punkterad trampdyna. Då kunde hon inte hålla tillbaka tårarna.

• I inomhus-EM 2005i Madrid tog hon och systern Jenny guld och silver. Och grät glädjetårar, så klart.

• I inomhus-VM i Moskva 2006 var hon favorit men blev så toknervös före start att hon nästan inte kunde springa. Hon knep ändå en bronsmedalj och grät – av lättnad och glädje.

• I EM i Göteborg 2006 höll hon för trycket och tog guld. En härlig känsla.

• I VM i Osaka i fjol blev hon knuffad av Michelle Perry över sista häcken, blev fyra och närmast otröstlig efteråt.Och så detta.

– Ja, vad ska man säga. Jag trillade, och helt plötsligt står jag på huvudet. Jag tryckte på lite för mycket med stegen. Tryckte ut dem i stället för att dra in dem. Det blev lite mer kraft än finess. Självklart kan det vara lite ovana eftersom det var längesen jag tävlade, men det gick ju bra i försöket. Och jag kan ju springa häck, säger hon och försöker tänka positivt fast tårarna rinner ner för kinden och skrubbsåren, bulan i huvudet och den sönderslitna tröjan är synbara bevis på den smärtsamma kraschlandningen.

Hur kommer du över en sådan här sak?

– Äh, det går bra. Det är tråkigt att det ska hända här på ett OS. Men jag klarar mig, det är bara på jobbet det har gått dåligt. Jag håller i fyra år till. Minst. Och jag vet att det kommer en ny tävling om bara några veckor. Det är ingen brist på motivation, svarar hon.

Runt halsen hänger smycket som hon alltid bär. ”Faith”, står ingraverat på tre ställen. Tillit och tro är hennes ledord, och trots alla bakslag tvivlar hon aldrig på det hon gör.

I stället för att gräma sig drar hon lärdom av sina motgångar – även framgångar – och ser framåt.

Efter fjärdeplatsen i VM i fjol bet hon ihop och tog tre raka segrar i Golden League av ren revanschlust.

Hon är bara 27 år. Och nästa år det VM i Berlin.

Då kanske rätt sorts häckdjävul bor i hennes kropp igen.

Den amerikanska häckstjärnan Lolo Jones som vann den första semifinalen beklagade Sannas öde.

– Jag lider verkligen med henne. Jag har känt henne i åtta år och hon är en fantastisk person. Jag vet hur mycket hon har fått kämpa i år, säger Lolo Jones.

Amerikanskorna Damu Cherry (etta på 12,62), Dawn Harper, Bridgitte Foster-Hylton, Jamaica, och Sarah Claxton, Storbritannien, gick vidare till final.

Lolo Jones vann det första semifinalheatet överlägset. Med 12,43 putsade hon sitt eget världsårsbästa med två hundradelar. Delloreen Ennis-London, Jamaica, Priscilla Lopes-Schliep, Kanada, och Sally McLellan, Australien, gick också till final.

Däremot missade Josephine Onyia, Spanien, oväntat finalen med en femteplats. Hon har besegrat Sanna Kallur vid svenskans enda två lopp på distansen i år före OS.

7 April 2009  | Länk | Susanna och Jenny Kallur | 0 kommentar
Stressfaktur

Jenny och Sanna Kallur berättade i dag på en presskonferens om sina operationer. Foto: Robban Andersson
Sanna Kallur: "Känns fantastiskt skönt"
För drygt en vecka sedan opererades Sanna och Jenny Kallur i New York.
I dag berättade de för första gången om hur det var att få en borr i benet, om satsningen mot VM i Berlin - och varför tog det så lång tid att bestämma sig för operation.
- Det handlar om att snitta upp mina arbetsredskap och hamra och borra i dem. Det gör man inte i en handvändning, säger Sanna Kallur.
Samtidigt som pappa Anders Kallur de senaste veckorna gång på gång upprepat att inget beslut om operation var taget och att det inte fanns något nytt att säga, befann sig Sanna och Jenny redan på andra sidan Atlanten.
Fredagen 7 november flög de till New York för att träffa expertläkaren David Helfet på Hospital of Special Surgery.

"Gått ganska segt"
Efter samtal med honom tog både Sanna och Jenny det definitiva beslutet att operera sina stressfrakturer.
- Först då kände vi båda till 100 procent att vi skulle göra det, säger Sanna på torsdagens presskonferens i Falun.
Jenny Kallur:
- Jag har försökt behandla min stressfraktur den konservativa vägen, det är alltid det första man provar. Men det har gått ganska segt och jag kände att jag inte ville vänta längre.

Går på kryckor
De två operationerna, som tog runt en timme var, skedde förra tisdagen på det högt rankade sjukhuset på Manhattan.
Sedan dess har Sanna och Jenny även hunnit med ett återbesök där innan de landade i Sverige i går.
- Det känns fantastiskt skönt. Nu har man verkligen en tidsram. Man vet att man kommer gå på kryckor si och så många dar, sedan efter två veckor kan vi börja cykla och träna i vatten.
- Det tar 6-10 veckor innan benet är helt läkt. Då kan man börja jogga och därifrån stegra träningen. Det är jätteskönt att veta att det förmodligen inte tar mycket längre än så, säger Sanna Kallur, som i OS försökte springa med hjälp av smärtstillande sprutor.
- Men den informationen vi hade i somras sa läkarna att benet inte skulle kunna gå av. Hade jag fått den informationen och läkarna trott det, då hade de aldrig rekommenderat mig att springa. Jag hade heller aldrig sprungit själv om det ens fanns misstanke om att benet skulle gå av. Visst är jag väldigt ivrig och älskar att tävla och träna, men så dum är jag inte så jag riskerar något sånt, säger Sanna.

"VM är mitt mål"
Planen är att både Sanna och Jenny ska vara tillbaka i full tävlingsform till sommaren.
Målet är VM i Berlin i augusti 2009.
- Just nu tänker jag inte så mycket på det utan det handlar mest om att bli frisk och bra i benet. Men självklart är det VM som är mitt mål. Det är det jag siktar på, säger Sanna.

9 December 2008  | Länk | Susanna och Jenny Kallur | 0 kommentar
Operation

Smärtsamma stressfrakturer har helt respektive delvis spolierat årets säsong för häcklöparsystrarna Jenny och Susanna Kallur.

Nu har de startat vägen tillbaka - och hoppas kunna tävla redan under inomhussäsongen.

I måndags körde systrarna Kallur igång grundträningen inför kommande säsong. Ingen av dem har börjat löpträna ännu, så trots att de inte känner av sina skador vet de inte hur smalbenen mår när de knyter på sig löparskorna.

Jenny siktar både på inomhussäsongen och utomhussäsongen medan Susanna har målet främst inställt på utomhussäsongen.

- Det har gått så bra inomhus de senaste åren att jag känner att jag nu vill satsa allt krut på en bra utomhussäsong och jag har VM i Berlin och Golden league som de stora målen, säger Susanna.
- Men om allt känns bra i benet kommer jag även att tävla inomhus. Jag får se längre fram i vinter.
Båda klurar också på, tillsammans med sina tränare Karin Torneklint och Torbjörn Eriksson, på vad som gjort att de i stort sett samtidigt fått stressfrakturer i smalbenen.

- Förmodligen handlar det om för stor mängd löpträning i kombination med en speciell övning som tagit hårt på just det området, säger Susanna Kallur.
Systrarna Kallur på väg tillbaka
Blogga om artikeln
Länka till artikeln från ditt blogginlägg - kopiera den här adressen:



För att komma med i listningen här behöver du också ha presenterat din blogg på Bloggportalen Läs mer här!

Aftonbladet.se ansvarar inte för det som står i bloggarna.


Hoppas kunna tävla redan under inomhussäsongen
Smärtsamma stressfrakturer har helt respektive delvis spolierat årets säsong för häcklöparsystrarna Jenny och Susanna Kallur.

Nu har de startat vägen tillbaka – och hoppas kunna tävla redan under inomhussäsongen.

I måndags körde systrarna Kallur igång grundträningen inför kommande säsong. Ingen av dem har börjat löpträna ännu, så trots att de inte känner av sina skador vet de inte hur smalbenen mår när de knyter på sig löparskorna.

Jenny siktar både på inomhussäsongen och utomhussäsongen medan Susanna har målet främst inställt på utomhussäsongen.

– Det har gått så bra inomhus de senaste åren att jag känner att jag nu vill satsa allt krut på en bra utomhussäsong och jag har VM i Berlin och Golden league som de stora målen, säger Susanna.

– Men om allt känns bra i benet kommer jag även att tävla inomhus. Jag får se längre fram i vinter.

Båda klurar också på, tillsammans med sina tränare Karin Torneklint och Torbjörn Eriksson, på vad som gjort att de i stort sett samtidigt fått stressfrakturer i smalbenen.

– Förmodligen handlar det om för stor mängd löpträning i kombination med en speciell övning som tagit hårt på just det området, säger Susanna Kallur.

Jenny Kallur hann knappt starta inomhussäsongen 2008 förrän den tog slut på grund av smärtorna i vänstra smalbenet. För Susanna blev 2008 året då hon kastades mellan ytterligheterna.

– Säsongen innehöll verkligen allt från toppen till botten, säger Susanna.

TT: Om jag säger 2008, vad är det första du tänker på då?

– Världsrekordet, 10 februari i Karlsruhe, svarar Susanna blixtsnabbt.

Det var vid inomhustävlingen i tyska Karlsruhe som Susanna Kallur satte inomhusvärldsrekord på 60 meter häck med tiden 7,68. Några veckor senare, under uppvärmningen till semifinalen i inomhus-VM, fick hon en bristning i högra lårets baksida. Efter rehabilitering under våren kunde hon starta utomhussäsongen – och det gjorde hon med två väldigt snabba lopp i Golden leaguetävlingarna i Berlin och Oslo i början av juni.

Därefter började smärtorna i högra skenbenet bli för stora och det var bara att lägga ner tävlandet för en tid. Susanna var inte tävlingsklar förrän till OS i Peking i augusti. Och där försvann medaljdrömmarna i semifinalen genom ett fall på den första häcken.

Strax efter OS lade hon ner säsongen för att vila och behandla stressfrakturen.

TT: Med tanke på hur säsongen blev, har det varit jobbigt mentalt?

– Det var inte så jobbigt, skador ingår i idrotten. Och jag gillar hela resan i friidrotten. Det var lite kul att ha kniven mot strupen, att bli lite pressad och det var roliga utmaningar inför OS. Men förhoppningsvis har jag flera skadefria år framför mig.

Läkaren: Skulle inte bedövat henne
Sportbladet avslöjande i måndags:
RÄDDAS AV OPERATION Kan vara enda lösningen: ”Måste ta ett beslut snart”
Hela säsongen kan vara i fara för Sanna Kallur Mats Wennerholm: Varför det ska vara så skämmigt att prata om skador inom friidrotten? Blogga om artikeln
Länka till artikeln från ditt blogginlägg - kopiera den här adressen:



För att komma med i listningen här behöver du också ha presenterat din blogg på Bloggportalen Läs mer här!

Aftonbladet.se ansvarar inte för det som står i bloggarna.


Sprutor förvärrade skadan – nu tvingas Kallur till operation
Susanna Kallurs stressfraktur är värre än befarat.

Sommarens bedövningssprutor och satsning mot OS har gjort att hon fått ytterligare tre sprickor i skenbenet.

– Jag skulle inte bedövat henne. Jag ifrågasätter starkt lämpligheten i att ge smärtstillande och bedöva en fraktur. Och med facit i hand skulle hon inte tävlat i somras, säger nye landslagsläkaren Thomas Eriksson.

Som Sportbladet avslöjade redan i måndags återstår förmodligen bara en utväg för Sanna.

Att lägga sig på operationsbordet.

– Som läget är just nu rekommenderar jag en operation, säger Thomas Eriksson.

– Hon har den värsta formen av stressfraktur.

Sommarens jakt på en OS-start gjorde förmodligen bara skadan värre.

”Fel att dämpa så”
Thomas Eriksson är starkt kritisk mot att Sanna fick flera smärtstillande sprutor under sommaren.

Bland annat inför DN-galan och senare inför både försök och semifinal i OS.

– Det där är en etisk debatt som pågår ständigt. Det är doping att ge morfin som smärtstillande, men det är tillåtet att lokalbedöva. Jag tycket det är fel att dämpa smärta på det viset. Smärtan är ju en signal att något är fel, säger han.

Det är en bredsida åt de som gav klartecken åt Sannas satsning mot OS, framförallt förre landslagsläkaren Sverker Nilsson, som pratade sig varm om lokalbedövningen och hävdade att det var helt ofarligt.

I dag står Sanna inför ett svårt beslut och om inte röntgenplåtarna visar en markant förbättring vid nästa undersäkning, har hon inget annat val än operation.

I annat fall riskerar hon att missa även nästa års utomhussäsong.

Missar ett år
Med facit i hand kommer hon ändå att missa drygt ett års häckträning.

– Väljer Sanna operation tar det tio veckor innan skadan är helt läkt. Men sedan tar det tid innan hon kan vara tillbaka på tävlingsbanan. Säg sex månader, säger Thomas Eriksson.

Inomhussäsongen är definitivt borta vid en operation.

– Naturligtvis villl man alltid undvika en operation. Det finns alltid risken att det går åt helvete. Det kan bli infektioner och det finns inga garantier. Men som jag bedömer skadan i dag skulle jag operera. Hon kan inte ens göra djupa knäböj eller jogga lätt utan att det gör ont. Men det är Sanna som måste ta det beslutet.

Thomas Eriksson har direkt fått det tuffa uppdraget att få Sveriges två största guldhopp i tävlingsskick till VM i Berlin nästa sommar.

Susanna Kallur och Christian Olsson.

– Men jag tror båda kan vara med där, säger han.

Hoppfull
Han är mycket hoppfull när det gäller Olsson.

– Min bedömning är att det är ärrvävnaden i baklåret som krånglar och att det var den som gav besvären vid comebacken i DN-galan i somras. Det blir en blödning i ärrvävnaden, men det är inte lika
Mats Wennerholm


allvarligt som att det blir en blödning i muskeln. Jag tror det finns stora chanser att han kan tävla igen. Men jag har ännu inte hunnit träffa honom personligen, men ska snart göra det.

Arvidsson opererad
Förbundskapten Stefan Olsson avslöjade också att spjutkastaren Magnus Arvidsson precis opererat sin skadade fot.

Det var ett mindre ingrepp med artoskopi, där man tog bort en liten irriterande benbit i hälen.


Sannas svåra val
Problemet: Sommarens jakt på en OS-start har skapat tre nya sprickbildningar i höger skenben – förutom den ursprungliga stressfrakturen som vägrar börja läka.
Så kan hon göra: Välja att vila sig fri från skadan, men då kan det ta över ett år innan hon kan tävla igen. Eller operera.
Så går en operation till: Läkarna går in i stressfrakturen och gräver ut död benmassa. Den ersätts med egen benvävnad från exempelvis låret. Hålrummet fylls ut och en metallplatta fästs på ut-sidan av benet för att dra ihop frakturen och få den att läka.
Så lång tid tar det att läka: Cirka tio veckor. Sedan krävs rehab och grundträning innan hon kan tävla igen. Det gör totalt sex månaders frånvaro från tävlingsbanorna, men garanterar en utesäsong 2009.
De tar beslutet: Det är bara Sanna själv som kan bestämma om hon ska opereras. Men det kommer att ske i samråd med nye landslagsläkaren Thomas Eriksson och ortopedexperten Leif Swärd i Göteborg.
När, var, hur? Så fort som möjligt. Varje dags väntan på en operation kostar en dag ju närmare utesäsongen kommer. En operation kommer i så fall troligen ske på Hospital och Special Surgery i New York – specialister på den här typen av skador.

Smärtstillande i samband med tävlig borde räknas som doping. Vad jag vet så är det så innom tex cykelsporten.

Glömde ju att påpeka att det var OS och det är var fjärde år. Hade jag varit i hennes skor hade jag nog gjort det samma, OS är OS.
Synd Sanna men hoppas allt går vägen. Vi älskar dig ändå! Lycka till.
Läkaren: Skulle inte bedövat henne (09:00)

RÄDDAS AV OPERATION (09:27)

Systrarna Kallur på väg tillbaka (17:54)
Kallur står över innesäsongen (00:00)
10 Läkaren: Skulle inte bedövat henne
4 Carro nära tårar på uppvärmningen
5 RÄDDAS AV OPERATION
5 Systrarna Kallur på väg tillbaka
12 Jenny skadad – missar OS

Stjärnor på is Skridskoåkning ska få systrarna Kallur i form (2008-10-18)
Systrarna Kallur på väg tillbaka – siktar mot inomhussäsongen. (2008-10-17)





Läkaren: Skulle inte bedövat henne Sprutor förvärrade skadan – nu tvingas Kallur till operation. 3
Operation allt närmare för Kallur

Susanna Kallur blir inte kvitt sin stressfraktur.
– Det lutar åt operation, ganska snabbt, säger nye landslagsläkaren Thomas Eriksson.


Efter ännu en röntgenundersökning nästa vecka måste häckstjärnan fatta beslut om hur hon ska gå vidare.

Historien om Susanna Kallurs efterhängsna skadeproblem tog sin början redan i maj 2007. Långt senare fick hon klart för sig att det rörde sig om en stressfraktur på skenbenet på upphoppsbenet. En likadan skada som tvillingsystern Jenny dragits med.

Men medan prognosen för Jenny Kallur börjar ljusna så har ännu inga behandlingar hjälpt för Susanna. Hennes stressfraktur är värre, med flera små sprickbildningar.

Susanna Kallur tog sig trots besvären till OS. Men där tog hon smärtstillande sprutor innan hon föll i semifinalen på 100 m häck. Och efter Peking har varken vila eller behandling hjälpt. Senast försökte hon med så kallad stötvågsbehandling, men problemen kvarstår.

– Hon har ju haft semester i tre veckor. Nu är hon bättre i benet, men vi har ju bara smugit i gång med träningen, säger Kallurs tränare Torbjörn Eriksson till TT från Falun.

Om inte röntgenundersökningen nästa vecka plötsligt ger en helt ny och positiv bild av skadan återstår snart bara operation.

– Sanna får ont bara hon gör en knäböj, säger landslagsläkaren Eriksson. Det finns två vägar att gå, att vänta och se vilket inte är roligt för en elitidrottare. Jag tycker hon har gjort rätt som undvikit att operera. Men man borde avlasta en sådan skadan under lång tid. Det är lätt att vara för aggressiv i sin träning, jag förstår att hon ville vara med i OS som bara är vart fjärde år.

– Sanna har flera frakturer i benet. Benet som ligger i anslutning till skadan blir dåligt blodförsörjt och då uppstår nya sprickor. Prognosistiskt ett dåligt tecken. Det är väldigt liten risk med en operation, det kan vara en lösning. Om hon opererar så kommer hon att kunna belasta benet fullt ut, det kommer att vara precis lika starkt som tidigare.

Thomas Eriksson, själv före detta elitidrottare och bland annat svensk rekordhållare i höjd (2,32) på 80-talet, deltog i en pressträff på onsdagen med nye förbundskaptenen Stefan Olsson.

Om det blir operation för Kallur, så kommer hon förmodligen att få en så kallad kompressionsplatta av stål eller titan fäst över skadestället. Och ingreppet kan komma att ske på Hospital of special surgery i New York.

– De är jätteduktiga på det här. Det finns andra också, även i Sverige, säger landslagsläkaren.

– Man gräver ut det döda benet, det är inte mer än en kvadratcentimeter stort, och ersätter det med nytt ben som man tar från något annat ben på patienten. Plattan kan man ta bort senare om den stör.

En operation innebär definitivt att Kallur missar innesäsongen.

TT har sökt Susanna Kallur utan att lyckas nå henne.





Kallur har inte gett upp OS
KARLSTAD. Hinna OS-kvala - eller inte?
På måndag får Jenny Kallur nya besked om hur stressfrakturen läker.
- Det finns fortfarande en chans även om den är väldigt liten, säger Jenny Kallur.


11 april 2008
Arvidssons OS-dröm var nära att spricka
11 april 2008
Musses OS-satsning är räddad
I mitten av mars fick Jenny Kallur beskedet att det är en stressfraktur som hållit henne borta från inomhussäsongen.
Då pratades det om två månaders rehabiliteringsträning - vilket gör att kval till OS blir svårt att hinna med.


Ny undersökning
På måndag genomförs en ny undersökning med magnetkamera för att se om läkningen går som planerat.
I så fall kan Jenny Kallur trappa upp träningen - och börja springa igen.
– Jag längtar verkligen efter det. Och det känns bättre nu, förut hade jag ont till och med när jag gick, säger Jenny Kallur.
Att hinna OS-kvala - är det helt kört tror du?
– Nej, det kan finnas en chans. Men då måste jag ju hinna träna på en viss nivå under en längre tid, och det vet jag ju inte jag kommer kunna göra.
– Så det är fortfarande alldeles för tidigt att säga.


23 Oktober 2008  | Länk | Susanna och Jenny Kallur | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Ida Kallur äger!                                             Skaffa en gratis hemsida