Jag är trött på att bli bort viftad som en irriterande jävla fluga.

Trött på att glömmas bort.

Trött på att vara den, den som kämpar och kämpar men aldrig blir mer än bara en irriterande jävla fluga.

Finns inga mål eller planer för mig, finns ingenting förutom tid.

Oändligt mycket tid, tid som inte räknas tid som flyter ut i sanden.

Dagar som flyter ihop, år som glöms bort.

Tid som inte räknas.

Trött på att alltid leva ett liv fullt med bagateller,inget viktigt bara bagateller.

Trött på att vara den som ingen lyssnar på, trött på att vara den vars kriser och bekymmer alltid normaliserar.

Trött på att normaliserar och förklaras som en bagatell.

Trött på att bara vara, en bagatell.

En bagatell för världen.

En styrka så stor nu obefintlig igen.

Att inte veta att fantisera, det är det som får en att ge upp

Förr eller senare så ger man upp

Slutar hoppas slutar tro men vägrar att inse.

Inse det som behövs , det som är ett måste för ens egna excistens

Vi är alla lika, smärtan dödar oss lika mycket och förr eller senare så ger man upp.

I just can´t figure it out

Spending all my life just to do

Spending hole my life and still i just can´t,

figure anything out, figure anything out about you

About you and me

Det som är roligt med mig

Jag tror jag vet, men alltid lika förvirrad

Ett steg fram och två bak

Köp mig en gitarr och jag blir trubadur

Vänd mig ryggen och jag är övertygad om att jag inte finns

Det är det som är roligt med mig

Jag lever ändast på dina andetag

Det är det som är roligt med mig,

det är det som är tragiskt med mig!

Ett steg i taget

Ett steg och vi kommer allt närmre sanningen

Bara gå, vänd inte om!

Sanningen är inget mer än just det: sanningen

I fake it so real

I am beyond fake

Some day

you will ache like I ache

                                   Courtney Love

Et steg till och du tror att du kommit över gränsen till odödlighetens rike. Men nej, du är lika dödlig som alltid och du kan fortsätta att gå hur långt som helst. Ingenting kommer att förändras för det.

För du står på samma platform som alla andra, du är lika dödlig som oss alla andra. Lika liten och hjälplös, lika som oss alla andra. Men du ser inte det faktum som hela tiden ropar på din uppmärksamhet och gör sig påmind i varje hörn. Du är blind och förtvivlad och tror dig kunna trottsa. Du tror dig kunna trottsa allt, som är förutbestämt. Förutbestämt långt innan det att du ens fanns. Ett steg till, och ett steg till. Du vandrar kilometrar och mil men står alltid stilla på samma ställe. Det är som att springa för gäves på ett löpband, ta ut alla sina krafter på ingenting. Du är blind och slösar bort ditt liv. Du slänger ditt liv åt döden, innan det att din avsedda tid är slut. Du är tragisk att se på, och det gör ont i mitt hjärta att se dig och dina alldeles för seriösa försök. Men denna kamp kommer du aldrig vinna, du har förlorat redan innan start.

Det är inte det att jag inte vill för det vill jag verkligen,  men något stoppar mig och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig förbi det.

Jag har liksom fastnat jag har blivit hindrar, jag har fastnat.

Är lite trött och fast i ett sätt, en tanke som bara gnager sig fast.

Längre och längre ner i mitt sinne, mitt mentala tillstånd.

Komiskt och skrattretande så jag vill spy.

Jag borde vara stark, så jävla mycket starkare än såhär.

Borde jag verkligen, för det som inte dödar en ska ju göra en starkare.

Konstigt nog, så synes jag bara bli svagare, för varje sekund som den gnagande känslan äter sig inåt.

Jag är odödlig för stunden

Då jag lever nu, nu varje sekund

Lever, men lever i time out

Förösker stoppa tiden, jag låtsas att det går

Lever i mellanrummet mellan varje andetag

I varje blinkning i varje sovande ögonblik

Lever där i det oändliga och gömda

Lever odödlig nu, men imorgon kan fallet vara ett annat

Jag är odödlig idag, men imorgondagen är det ödet som styr

Ingen smekning kan vara så mjuk, öm och underbar som en varm sommarvind då den drar förbi genom dina fingrar och under din blus. En smekning så försiktig men ändå så overkligt påtaglig. Den är alltid så välkommen och får alla dina sinnen att vakna till liv. Ett litet leende träffar dig och du kan inte annat än att må bra. Sommaren är påväg och du fylls av spring i benen och pirr i magen.  Du blir som ett barn igen likt varje vår.

Du blir ett barn, oberoende på din verkliga ålder och dina blåa ögon blir allt blåare. Kanske är det nu det händer, kanske så är det nu som du ska vinna allt. Smekningen fortsätter att strömma på och känns i varje liten del av din kropp, inget annat är så påtagligt inget annat så verkligt. Inget annat, så underbart! 

Tiden, den kommer vi aldrig vinna över men vi kan alltid försonas med den. Erkänna och lära oss leva med den, nöja oss med det vi faktiskt fått och det vi faktiskt har. Men inte är det så lätt som vi alla hoppats på och tiden går medans vi är kvar i något förflutet som har fastnat i våra minnen, kanske för gott.

Men det finns ingenting som vi kan göra åt tiden som föralltid går, det finns ingenting. Så på ett eller annat sätt måste vi försonas med den och bli ett med den för att kunna leva. Inte överleva men leva. Leva för en stund, en sekund i taget. Aldrig mer ! !

En gammal man sa till mig : Tid finns egentligen inte, tid finns bara för att människan har börjat räkna den!

Men jag tror att vi finns för att tiden har börjat räkna oss !!

Kommer aldrig sluta älska dig oberoenda av tid och rum, det bara är så!

Snart Valborg och sen sommar!

Det är vår tid nu, vår tid!

Det är nu vi brukar vakna ur våra iden, nu vi får liv i våra sovande själar.

Nu, nu, nu!

Nu vi äger världen, äger hela världen!

Vill ha dig hos mig på valborg i år också, vill alltid ha dig på valborg.

Vill allid ha dig, varje sommar!

Vad ska jag göra, vad ska jag säga.

Du är lite som en drog, du är mitt begär.

Mitt hjärtas hopp, och lopporna på min kropp.

Du får lite kärlek, du får hela mitt hjärta.

Jag ger dig hela mig.

Jag lovar, hela mig !

Jag kräver ingenting men jag hoppas, jag hoppas på att få bli din.

Men jag kräver absolut ingenting!

En liten fjäril i min mage och ett litet frö av hopp i mitt rödaste organ.

Så snälla kom och ta mig, låt det kännas som en orkan.

Jag vill bli fånga, det ska kännas.

Kom och ta mig, för jag vill ju så gärna ha dig.

Jag vill bara ha dig!

Det är vår och en liten blomma tittar fram ur den ännu inte helt upptinade marken. En bitande vind fångar ditt hår och lukten av tidig tidig vår biter sig fast i ditt minne.

Nu kommer allting tillbaks och man blir som ett litet barn på nytt, alltid samma varje år. Samma brutala upphettsning och glädje. Inte ens den mest påkostade karusellen på Lisseberg eller alla världens droger kan någonsin ge dig ett rus som är i närheten av detta. Man föds på nytt och öppnar ögonen på nytt. Man hoppas på nytt utan några somhelst misstankar. Man föds om på samma sätt varje vår. Man blir som ett litet oskyldig blåögt barn och det enda man ser är saker som inger hopp. Man tror och lär sig aldrig, blir skjuten i hjärtat på nytt.

Aldrig aldrig aldrig är hjärtesorg en underbar grejj.

Men en underbar grejj är kakor i gräset med dig, just nu känns det som att det är blott ett av ungdommens bästa minnen som försvinner längre och längre bort från verkligheten.

De minnen som sedan slutar som en dröm svävande över mitt huvud på små rosa moln.

Jag är galen galen galen men för mig är kärlek inte så lätt att ge upp.

Jag kan inte ge up i första taget.

Jag är ingen kämpe, men nu vill jag kämpa!

Jag kämpar för kakor i gräset.

Alltid samma hjärtesorg, samma död.

 Alltid samma hårfina gräns, samma lövtunna hinna mellan liv och död.

Vad vill du uppnå, vem är det du försöker vara?

Att döda allt somm betyder är inte vägen till styrka och liv.

Vad är det som får dina fötter att gå och dina ögon att blunda.

Vem är det som lurar min älskling, vem är det som får dig att kväva din egen röst.

Ja!

Jag kommer alltid vara sånhär.

Såhär naken, såhär blottad.

För jag vill aldrig någonting dölja, aldrig någonting förneka.

Jag är född naken och naken kommer jag förbli.

Jag är en vanlig människa och det kommer jag aldrig förneka, jag är inte gjord av stål.

Jag är kött och jag är blod.

Jag är inte odödlig och jag kan blöda.

Jag är männsklig, jag är sårbar.

Jag borde lärt mig nu.

Lärt mig hur det är, hur allting är.

Borde veta, borde förstå.

Se att det inte är jag, det är bara det jag säger.

Aldrig jag, bara de ord som alla alltid vill höra och som jag alltid säger.

Jag förmedlar en dröm och en saga, men det är aldrig verklighet.

Jag är deras ryggrad för en minut, aldrig någon som de minns.

Natten tar mig levande.

Då jag fortfarande lever, lever mellan andetagen i torummen.

I det döda intet  som ingen ännu upptäkt.

Natten tar mig levande, hjärtat börjar slå igen.

Mitt lugn har den nu stulit och jag är ensam i verkligheten igen.

Natten tar mig levande och lämnar mig åt ödet.

Natten kommer närmre, hjärtat  slår fortare.

Jag försöker agera godhjärtat och ha förståelse och hänsyn i åtanke inför varje litet drag jag gör. Ty min vilja är att vara en god medmänniska och att inte vara dömande. Jag vill vara godhjärtad och ge folk chanser. Inte vill jag vara någon cynisk jävel som bara letar efter världens brister. Jag vill bara se det goda och stärka det goda.Vill ispirerar till kärlek.

Men vad vill ni, vill ni verkligen skada mig ? Vill ni sänka mig till botten ? Ärdet erat uppdrag i livet?

Snälla ! säg att det inte är sant, jag älskar ju er så !

Because I don’t remember the other life

I now live an other life

That’s  in between

This is the life in between !

Pretending to be but i´ve forgot what it was

I’ve forgot who I’ve been

Were I lived

So I’m no more me

I’m  just a girl pretending to be something she already has forgot

Just living a lie

Just living a dream

Hjälp mig  att rädda min obesökta själ snälla hjälp mig

Ensamheten bara växer och tomheten tar över

Alltid bara mer och mer

Kanske så låter det konstigt men dock verkar det inte finnas någon bot

Snälla du med ett hjärta, hjälp mig som är i nöd

Feels like I am standig here all alone

All by myself

Thinking that no one never will notis the real me

The real me that is  captured inside, like a lost and confused soul

It feels like i will stay like this forever

Please save me , I do not like forever

Tung,tung som den tyngsta sten i mitt bröst. Bördan och smärtan är obeskrivlig och allting känns bara grått. Jag förstår inte varför vi tillåter detta hat att växa, varför vi ständigt bara ger upp och låter oss ryckas med i den mörka vågen. Kan vi alla bara inte inse att det är inte det vi behöver. Det är inte det som hjälper oss.

En idiot, en stor jävla idiot.

Det är precis det du är inget mer och inget mindre.

Bara en helt vanligt jävla idiot och vet du vad.

Jag tycker synd om dig, så jävla synd om dig.

För vem, vem kan vara mer hatad än en idiot.

Steg för steg, lite i taget och all min kraft går åt.

Jag kämpar för att hålla modet uppe och inte tappa fotfästet.

För att inte falla ner i en mörk avgrund.

Kämpar för att slippa inse att allt faktiskt är meningslöst för dem som inte älskar, för dem som inte brinner. För vad vore livet om vi alla var programmerade robotar?

Ja vad vore då en varm sommardag med solens varma strålar mot ens nakna axlar. Vad vore då vintern och den vita simplan snön.

Vad vore livet om vi alla bara var meningslösa robotar.