Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2019)
>>


stöd bröstcancerföreningen


Under flera år hade jag kåserier publicerade i lokala tidningar och SvD. En del av dessa har jag sammanställt till en liten bok.
Är du intresserad av att köpa ett ex så gör du det genom att höra av dej till mej 75 kr eller via bokhandel på nätet. Tror att cdon.com har den billigaste, 79 kr

Det överskott som boken genererar kommer skänkas till förmån för bröstcancerfonden. Det känns viktigt för mej då jag som många andra har vänner som drabbats.
____________________
Bröstcancerfonden
De gåvor som kommer till fonden går till viktig klinisk forskning, information och stöd till bröstcancerdrabbade och deras familjer:
75 % av nettobehållningen går till klinisk patientnära bröstcancerforskning
25 % till verksamhetsfonden (information t.ex. hemsidor och broschyrer samt utbildning av kontaktpersoner), stipendier till vårdpersonal och medlemmar för vidareutbildning samt bidrag till rehabilitering och rekreation till medlemmar
Bankgiro: 900 5919
3 Juli 2014  | Länk | Juni 2014 | 0 kommentar
Jag är fri

Jag är fri

Jag är fri, jag är fri, ropade hon där hon sprang i hagen bland korna. De stirrade lite fånigt på henne och fortsatte sedan lugnt att beta. Det gör inget att ingen lyssnar tänkte hon, bara jag få vara fri och obunden bland de andra korna. Med ett ryck satte jag mej upp. Det var bara en dröm, jag hade inte blivit tokig. En snabb titt på klockan, kvart över sex, nu är det bråttom. Jag rusar ner i köket med morgonrocken fladdrande runt benen. Sätter på kaffet innan projekt väckning börjar. Jag startar lite försiktigt med ett trevlig god morgon i var och ens öra. Ingen reaktion. Övergår till mer brutala metoder, det vill säga kraftig skakning av familjemedlemmar. Den enda reaktion jag får är att tonårsdottern fnyser lite för att sedan dra täcket över huvudet. Nu är det krig. Jag ställer mej i hallen och vrålar. Aktiviteten tilltar. Främst hos maken som är ilsken som ett bi. – Måste man bli väckt på det här sättet varenda morgon, fräser han och slår igen badrumsdörren. Tack och lov för två badrum, tänker jag när jag föser in barnen för tvagning och borstning. Två av barnen slår sig ned vid frukostbordet. Jag tror inte de är vakna. De ser konstigt frånvarande ut. Kan man äta och sova samtidigt? Tonårsdottern kommer inglidande i köket. –Har du sett min röda tröja? Frågar hon. Jag tänker febrilt, låg den inte i smutskorgen. Frågar vänligt om hon inte kan ta den gröna istället. Tonårsdottern blänger ilsket. – Grön tröja. Kan väl inte ha grön tröja til de här byxorna. Jag försöker igen. – men den blå kan du väl ta. – Jag vil ha den röda, skriker hon. Nu brister det snart tänker jag och slår dövörat till när dottern mumlande försvinner in i sitt rum. Maken kommer nedfarande för trappan med skjortan hängande som et segel. – hinner inte äta är redan sen. Med en rivstart far han i väg i bilen. Tyckte jag såg slipsen sitta fastklämd i bildörren. Skolbussen anländer och total katastrof utbryter i hallen. Et moln av stövlar och jackor far ut genom dörren. Även tonårsdottern. Undrar vad hon tog på sig tänker jag och förstår att hon tagit något ur min garderob. Bara det inte r en tröja som måste handtvättas. Jag hatar handtvätt. Äntligen lugnt i köket. De två minst kommer ner för att äta. Själv tar jag en stor kopp kaffe och tidningen och är därmed okontaktbar för en stund. Längtansfullt tänker jag på min dröm. Jag är fri.
19 Juni 2014  | Länk | Juni 2014 | 0 kommentar
Maktlystna barn

Maktlystna barn

Alltid står jag med huvudet i grytorna och barnen springer som vildar genom hemmet. Inte sjutton bryr de sig om vad mamman kokar ihop på spisen. Deras huvuduppgift är att se till att hon inte får göra det ifred.
- Spring inte så förfärligt, ni kan ramla och slå er, ropar jag för att få stopp på eländet. Ta i alla fall av er strumporna så ni inte halkar.
Barnen springer vidare men tar faktiskt av sig strumporna. Jag rör vidare i mina grytor medan tio barn står för underhållningen. Jag kan inte komma ihåg att vi har så många men jag antar att en del är kamrater. Några av dem verkar ha flyttat in för en längre period. Det gör ingenting, bara de trivs. Ibland fylls köket även av vuxna. Då är det pappan och hans kamrater som håller låda. Ingen lägger märke till den förkrympta människan vid spisen. De talar om en massa viktiga saker, som världsmarknaden och räntor. Själv pratar jag aldrig om viktiga saker. Jag bara krymper.
Det händer att man ibland träffar människor som faktiskt lyssnar på vad man säger. Då blir jag alldeles förvirrad och hackar fram något otydligt och krymper lite till. Snart når jag väl inte upp till spisen. Då får jag nog lov att skaffa en stegpall. Man krymper lätt när man har barn. De pratar om så små saker. Som varför man måste ha syskon när det enda de gör är att ställa till förtret. En dag frågade den äldsta
– Jag vet att jag ska ha min bror hela livet men måste jag älska honom?
Man vill ju gärna att hemmet ska andas harmoni och fyllas av kärlek. Mest av allt vill man att barnen ska växa upp till trevliga människor som känner empati för sina medmänniskor. Just nu ser läget lite hopplöst ut, de verkar inte bry sig ett enda dugg om andra känslor, minst av allt mammans. Trots att man rör och rör i grytorna är det aldrig så att samtliga barn är nöjda med resultatet. Då krymper jag lite till. Alltid önskas det makaroner och korv och ingen vill ha mammans kolijox. Man får hoppas att de får i sig ett och annat näringsämne i skolan. De får sig ju så mycket annat till livs i skolan i alla fall. Som mattekunskaper med vidhörande läxor. Väldigt spännande stunder blir det när mamman ska förklara och barnet inser att mamman är en fullständig idiot. Fröken, hon kan minsann förklara medan mamman visserligen kommer fram till samma resultat men på ett ack så sorgligt sätt.
Man har sagt att barn föds som små och oskyldiga. Det är bara delvis sant. Små är de visserligen med de har en tendens att kräva ofantligt stort utrymme. Vad det gäller det oskyldiga skulle jag vilja påstå motsatsen. Barn är själviska och maktlystna. De vill alltid ha mer, gärna lillebrors kaktilldelning också om det är möjligt. Då slåss de. Ibland försöker jag mig på att växa. Kräva mitt utrymme. Då vaknar barnens samvete till liv och de inser at det är dags att smöra lite. Det brukar resultera i teckningar där mamman lovprisas. De ramar jag in och ställer bredvid kaffebryggaren så att jag ser dem ofta. Ibland hänger jag krampaktigt i kaffebryggaren och maken tror att jag drabbats av koffeinförgiftning. Jag älskar mitt kaffe och mina maktlystna barn.
15 Juni 2014  | Länk | Juni 2014 | 0 kommentar
och bilden på Bertil

Något för överdimensionerad stövare
15 Juni 2014  | Länk | Juni 2014 | 0 kommentar
Kojan till Jonsson

Idag blev den klar ;) Kojan till Jonsson. Han var rätt nöjd med den. I alla fall om det ligger lite godisbitar i. Kompisen Bertil var dock lite för stor
15 Juni 2014  | Länk | Juni 2014 | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & helen jerrebrant                                             Skaffa en gratis hemsida