Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Vilka är ni?

603 besök....jag undrar hela tiden hur ni hittar hit, och VILKA ni är, inte förra men förra inlägget igen så skrev jag att det var 500 besök nu, men just nu är den här hemsidan uppe i 603 besök. hur har det gått till?

Så ALLA som klickar in här MÅSTE svara på dessa frågor.

1. Vad heter du?
2. Hur gammal är du?
3. Hur hittade du hit?
4. Hur ofta är du här inne?
5. Var bor du?

Och nu ska ni inte vara osociala och skita i dessa frågor och även fast det här är första gången du tittade in här så MÅSTE du lämna en kommentar med svaren på mina fem frågor, erkänn jag är snäll? om ni gör det så kanske jag lovar att skriva oftare här.

Eleonor.

2 Maj 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
The way you love him.

Jag älskar, du älskar, vi älskar, men inte varandra.

Det är så lätt att döma varandra, så lätt att peka ut stans största "hora" för hon leker ju med alla killar i stan, medans du står vid sidan och tittar avundsjukt på. För visst vill du också ha den där vackra killen som hon kysser för skojs skull, inte av känslor för honom. Inte lika starka känslor som du känner för honom.

Det är henne det är fel på, okej för att han vill ha skoj med någon, men det är aldrig hans fel, du älskar ju honom.
Du är avundsjuk för hennes äckliga fingrar får smeka hans underbara hår som är sexigt ruffsigt. Hennes fingrar får till och med pilla på hans läppringar! och hon får till och med ligga ner och kolla in i hans mörka ögon som kan få vad som helst.

Men hon älskar inte honom, hon är bara där för att ha skoj medans DU älskar honom. Det är inte rättvist. Du målar upp en bild i ditt huvud hur vacker han skulle vara när ni älskat, hur hans ögon skulle avgudat dig när du låg där bredvid honom i sängen. Hur han skulle tala om för dig varje dag hur mycket du finns i honom och att han saknar dig bara så fort du går där ifrån.

Han älskar dig, i din fantasi och han är den person som du har målat upp.
Tjejen som leker med honom nu säger till dig "Han är inget att ha" men du tror inte henne, bara för att hon vill ha alla killar.

Och när du står där med killen, lika snygg som alltid och lika vacker som en sensommarnatt och när inte han säger "Jag har väntat på dig" och när han inte kysser dig. Då förstår du att utseendet har gjort dig blind. Han är ett konstverk du har målat upp.
En rollfigur i din egna kärleksfilm.

Eleonor.
30 April 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Våga lev!

500 besök nu.
Är inte det lite konstigt? med tanke på att jag skriver bara här då och då. Och för det mesta är jag arg/ledsen...egentligen inget intressant ändå-

Men idag, idag är det annat.
Jag är varken arg eller ledsen. Jag är glad.
Livet går så bra nu.
Vännerna finns där. Solen är här och det påverkar en mer än vad man kan tro.
Stora saker är på gång.
Och jag är sysselsatt.

Jag tror inte på att ha tråkigt. Jag tror inte på livsstilen "går och vänta" man väntar på att livet ska börja att man glömmer av och leva i nuet. Jag tror inte på det. För risken finns att man får vänta förevigt.

Jag är inte rädd för att leva längre, det tycker jag inte heller att ni ska vara.

Det är snart sommar.

Eleonor.
2 April 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Frustrerad, arg och ledsen.

Jag blir så jävla ledsen över migrationsverket.
Jag förstår inte hur dom tänker, hur fan kan dom vilja skicka tillbaka folk till de landet dom flydde ifrån? det finns ju en anledning till varför dom flydde!? DOM KUNDE INTE BO KVAR.
Man flyr ju inte ifrån något man annars tycker om, eller?
Oftast handlar det om krig, hur fan kan människorna som sitter där vara så känslokalla?
Hur fan kan man sitta där och titta in i ögonen på människor som behöver stanna här och säga "Nej, ni får inte stanna här" det är ett brott mot mänskligheten.
För vet man om vad som händer om dom flyttar tillbaka och ändå skickar iväg dom. Ja då har man fan inget rent samvete längre.
Jag tycker att det finns många människor som kommer hit och dom visar respekt genom att lära sig språket, även fast det finns dom som inte ens kan engelska så lär dom sig några svenska ord på bara en vecka.

Det finns flyktingar i Sverige som håller sig gömda, det finns barn som är LIVRÄDDA, för dom inte vill åka tillbaka.
Det finns dom som går och oroar sig dag för dag i flera år innan dom får ett svar ifrån migrationsverket. Fy i helvete.

Efter att jag läste Anne Franks dagbok har jag svårare för varje dag att acceptera att det finns sådana människor som är så kalla. Jag rekommenderar den boken fruktansvärt mycket. Som jag skrev på ett sv/so arbete om andra världskriget.
"Det som är som en mardröm för oss är deras verklighet"

Därför tycker jag att vi som har det så jävla bra, kan lyfta på våra arslen och göra något.
Att bara skänka pengar till röda korset, eller samla pengar i dom små lådorna som kommer på posten som ger en hink vatten till svältande människor.
Eller bli fadder.

Är man mänsklig så känns det i själen att man gör något gott för en annan människa.

Eleonor.
22 Mars 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Uppskatta.

Det inträffar så mycket idag. Folk är med i bilolyckor, folk dör i cancer, älskade människor lämnar jorden för gott.
Jag vet hur det är att säga "hejdå" till någon utan att på senaste tiden ha visat att man bryr sig, att man liksom, uppskattade allting. Tro mig. Jag har haft ont av det så länge att känslan går än inte att beskriva.

Det finns människor i ditt liv som kallas för änglar, det är farligt att ta dom förgivet. Det är dom som älskar dig oavsett vad som har hänt i ditt förflutna, det är dom som alltid ställer upp.
Dina föräldrar räknas också in i den kategorin.

För hur mycket jag än bråkar med mina föräldrar så vet jag att jag har nästan allt att tacka dom för. Dom älskar mig även ifall jag skulle puckla på grannen, även fast jag skulle göra något som jag sedan skulle få ångra.

Så jag ber er, lyssna på pappas kloka ord och lyssna på vad din mamma har att säga. För i fall dom skulle förlora dig så skulle dom förlora en stor del av sig själva, för just du är en del av dom.

Uppskatta dom så länge som de lever. För som sagt. Det händer saker hela tiden.

Eleonor.

18 Mars 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Vår kreativitet

Ibland hjälper det inte att gå till någon och prata hela tiden.
Ibland är inte det tillräckligt för att hjärtat inte ska göra mindre ont.

Jag har älskat film i hela mitt liv, jag är ingen bra talare, jag har svårt för att beskriva mina känslor. Men jag gör det så förbannat bra när jag skriver, gör film eller när jag målar.
Då behöver du inte prata. När du gör film, då ger du de andra repliker att gå efter, händelserna i filmen förklarar hur det känns. Hela storyn bygger på något personligt som andra människor kan ta del av och göra till något riktigt bra.
Något i filmen berättar något för en människa, filmen kanske inte når ut till alla i publiken men till någon. Någon hittade det dom sökte och jag tror faktiskt att musiken och filmen kan få världen att bli lite bättre för bara några sekunder.

Film är mycket bättre än verkligheten och det är bara vår kreativitet som kan sätta gränser.

Eleonor.
16 Mars 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
..

Just nu skulle jag ha gjort vad som helst för att få dra till Åmål.
Just nu vill jag bort här ifrån den här skiten. Ja de flesta vet att jag har hatat det här länge.
Jag har stått ut så jävla länge, ibland vet jag inte ens varför jag försöker att vara glad.

Mina krafter tar också slut någon gång.

Eleonor.
5 Mars 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Not dead yet.

Jag är inte död. Bara att det är svårt att sköta två bloggar professionellt.

Eleonor.
22 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Jag vill inte ha den pressen.

Idag vaknade jag upp lite. Jag insåg om alla "kändisdrömmar" jag har haft under mitt liv. Vill jag verkligen ha det så? vill jag verkligen inte ha en normal uppväxt utan en massa skit? utan all denna press om att vara någonting innan man har blivit myndig? För så är det idag. Redan när man är 15 år ska man vara något.
Jag vet att jag inte blir lycklig av en massa pengar så strömmar in. Även fast man kan köpa allt man vill ha så tillfredsställer det inte ens behov.

Ibland har jag ganska mycket press. Även jag är en människa bakom min blogg eleonorfreak.blogg.se. Och jag begär inte att bli en jävla kändisbloggare som bloggar för att få upp en ekonomiskoberoende tid. Jag vill tycka att det är roligt och sen att jag kan tjäna pengar så att det räcker till ett par snygga jeans är bara kul..


Glöm inte att bakom alla pennor och papper är jag bara en människa.

Eleonor.
19 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Skrattar du också?

Jag skrattar ofta. En del skulle uttrycka sig "hon skrattar fan jämt" och det är nästan sant.
Jag kan skratta även fast jag är ledsen och hela jävla världen känns åt helvete. Jag kan vara flyförbannad att jag känner mig farlig, och sen ställer jag mig rakt uppochner och skrattar så att magen värker i kramper.

Jag framstår oftast som en stark kvinna. En människa som inte tar skit eller tar åt sig alls. Det är sant. Jag är ganska tuff men ibland brister jag också. Ibland rinner det tårar utan att jag vet varför, mamma brukar säga att det är för "att jag samlar på mig så mycket utan att tömma i tid, då kommer allt på samma gång" menar hon. Jag tror att hon har rätt. Jag samlar på mig ganska mycket och ibland blir det dags att tömma. Bästa sättet är att sitta inne på rummet med Eminem runt om mig i lurarna och bara tömma. Sen är allt bra igen och jag kan börja skratta igen.

Ett gott skratt förlänger ju livet. Och jag vill bli gammal.

Eleonor.

18 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Emelie om några år?

Ibland eller ganska ofta sitter jag och funderar på hur Emelie kommer att bli som tonåring. Kommer hon att bli klassad som en tönt i klassen? kommer hon ständigt söka upp mig för tröst när världen sviker henne? blir hon klassens modedrottning som är engagerad i allt som händer på catwalken i Paris? eller kommer hon vara en som hamnar fel och börjar med en cigg i ena handen och en flaska vodka i den andra? eller kommer hon helt enkelt fortsätta vara min lilla Emelie?

Jag känner så läskigt mycket igen mig i henne. Vi har våra likheter och olikheter. Även fast jag var grabbig och umgicks mest med killar och hon är ganska tjejig med sina barbies kan jag se en sida hos henne som representerar min pojkaktighet. En gång blåste hon mig av stolen. Hon gick fram till en kaxig unge i hennes klass och hotade henne med spö. Ska jag som storasyster då säga åt henne att hon inte ska göra så när jag kunde vara likadan själv i hennes ålder? när faktum är att hon gör helt rätt. Jag vet ju hur det är så jag kan försvara de saker hon kan göra.

Man ska ju älska sina syskon och Emelie är min enda halvsyster som hör ihop med mig på riktigt. Och jag vet att om hon inte skulle vara släkt med mig på någotvis så skulle jag ändå älska henne.

Skitsamma hur hon blir när hon blir stor. I mina ögon kommer hon alltid vara min lilla Emelie som jag kommer försvara i ur och skur.

Eleonor.
17 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Ny lägenhet.

Idag när jag, pappa och Katarina var och kollade på en ny lägenhet fick jag en härlig känsla så fort vi kom in där.
Jag började föreställa mig alla möjligheter med den gamla men ganska moderna lägenheten. Jag började också fantisera om hur mitt rum skulle se ut. Min kreativitet tar nog aldrig slut.
Jag kollade också på uteplatsen. Hur det kommer att bli på sommaren en sen kväll. Varm med grillat käk.

Jag vill flytta ja.

Eleonor.
16 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
12 åringar som har sex?

Jag läste på Kenzas blogg igår om en kille som var 12 år när han gjorde sin 2 år äldre flickvän gravid. Som Kenza blev jag äcklad.
Jag ser inte ner på tjejer som föder en unge när dom är 17-18 år för dom är tillräckligt stora för att fatta ett klokt beslut, däremot vet jag att jag själv inte skulle ha valt att ha ett barn om jag var 17 år, för jag hade inte haft tid och jag är alltid på resande fot.
Men faktum är att när man är 17-18 är man byxmyndig. Det är inget fel då om man vill ha barn. Men är man 12 och ej byxmyndig och dessutom har oskyddat sex, ja då är man en idiot.

Men jag ska inte skylla på killen som ser lika gammal ut som min lillebror som är nio år. Jag undrar vad fan flickvännen tänkte med. Man kan räkna ut med baken att det var hon som ville ha sex, vilken normal 12 årig pojke tänker på att ha sex med sin flickvän till att börja med? tänkte väl det. När jag var 12 år var jag då fan inte sexuellt aktiv. Jag älskade kärleken och jag kommer ihåg att jag gillade de där röda hjärtat min kille skickade då. Vi kramades och gav varandra kort med snälla saker nedskrivna. Det räckte för oss. Vi var bara kära.

Jag tänker inte försvara er 12 åringar som har sex. Ni ska inte ha sex rent ut sagt. Ni ska vara barn och ha kul och njuta av livet. Okej för att man är 14-15 och har sex. Det säger jag ingenting om för som tjej utvecklas så mycket ifrån 12 till 14-15.
Jag vet själv hur det är. När jag precis hade fyllt 13 träffade jag en kille som var tre år äldre. Jag fattade direkt att han var ute efter sex, men tror ni att jag släppte till då eller? HELL NO.

Man ska förtjäna mig.

Eleonor.
15 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Kärlek kan få mig vettskrämd.

Alla hjärtans dag börjar dra sig mot sitt slut. Ska jag vara ärlig så har jag känt mig både lycklig och lite halv depp.
Ibland tänker jag såhär "Jag vill ha någon nu, jag vill ha någon att älska och någon som älskar mig, jag behöver närhet" men efter att jag har tänkt på det och fått upp killen i mina tankar slår jag om till en tanke som säger "Jag klarar mig. Låt den rätte komma in. Du behöver inte det där" ibland avskyr jag båda delarna.

Jag kan uppfattas som en hård människa ibland. Men det är nog en felbedömning där. Jag tycker allt det där rosa är överdrivet ja. Men det betyder inte att jag inte älskar att älska någon. Jag älskar kärleken och tycker att det är bland det viktigaste på jorden. Men ibland blir det för mycket av det goda.
Jag har inte svårt att släppa in människor i mitt liv. Men jag har svårt för att ge bort mitt hjärta till en person. Det tar tid och under tiden blir man sårbar och minsta lilla kan ta knäcken på en.

Ja. Ibland blir jag till och med vettskrämd av kärleken.

Eleonor.
14 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Det går åt skogen?

Helvete vad jag blir irriterad på internet idag!
Mitt mobila är lite segt och nyss satt jag här och skrev ett inlägg här om alla hjärtans dag...men tror ni inte att anslutningen drar åt helvete efter att jag har skrivit klart? och precis efter att jag ska publicera...grr...
Jag brukar alltid göra för säkerhetens skull att jag kopierar allt jag har skrivit och sen trycker på "publicera" ifall som det skulle gå fel som idag.

Men tror ni att jag valde att kopiera nu? självklart inte... den enda gången jag inte gör det så går det åt skogen.
ÅH.

Men vet ni vad? nu lägger vi skiten åt sidan.

Alla hjärtans dag är det idag i alla fall och det känns som vilken dag som helst.

Eleonor.
14 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Jag kan inte hålla käft.

Igår gjorde jag något jag inte skulle göra. Jag undervärderade mig själv. Det är det en värsta en människa kan göra mot sig själv. Att tro att man inte räcker till för det man är.
Folk snackar så mycket skit. Människor hånar varandra. Människor försöker med vilje såra någon annan. Enbart för att få bekräftelse själv.
Det finns barn där ute som jämför sig med andra. Det finns dom barn som pluggar hårt som fan för att uppnå ett bra betyg för att föräldrarna räknar med att dom ska ligga på VG och MVG. Men får barnet någon beröm? nej. Just därför börjar de jämföra med de andra som fick sämre. Bekräftelsen hon vill ha kostar andras besvikelse. Vem gör rätt och vem gör fel?
Gör dom som fick bli hennes offer fel? utan på är de oskyldiga. Men desto mer tänker dom.
Hade du kunnat höra deras grova tankar hade du önskat att du var döv.

Jag vet inte vad som får mig så engagerad i samhället. Jag vet inte vad som får mig så insatt i saker med mina åsikter. Jag vet inte varför jag ens tycker så mycket.

Men jag kan inte bara sitta och hålla käft.

Eleonor.
13 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
En novell i samlingen.

Herregud.
Jag har nog aldrig varit så fokuserad i en timma som jag var ikväll.
Jag var arg och lite frustrerad. Så jag skrev en novell. på 4 sidor tror jag. Den blev bra och det är första gången jag blir stolt över mig själv över en novell!
Jag träffade mitt i prick. Jag är stolt över att jag inte tappade fokusen och att jag fortsatte att skriva klart på den även fast jag hade i tankarna att den skulle vara "dålig"

Ibland tvekar jag på mig själv angående mitt skriveri.

Eleonor
12 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Allt jag är är en människa.

Jag är inte snyggast i världen. Jag har ingen kropp som modellerna på reklamen har. Jag har inte världens bästa kvalité på håret. Jag är inte överfeminin. det vill säga att jag hellre går i en t-shirt än någon konstig skjorta.
Jag kan få finnar ibland och jag kan ha fett hår ibland. Mina naglar är körda för länge sedan.
Jag är ingen tjej som killar hugger av sin arm för. Jag kan bli väldigt sur på omgivningen när den beter sig fel.
Och andra dagar ska vi inte tala om.

Men i mina ögon är jag vacker som jag är. I mina ögon är jag en väldigt bra person. Jag är nöjd med mig själv. Jag kanske går ofta i halv pojkaktiga kläder ibland. Men jag vet att även jag blir vuxen någon gång och växer ifrån det.
Mitt hår duger som det är, det täcker skallen och det finns där och värmer mina öron på vintern.
Finnar får liksom jag som andra tonåringar. Mina naglar använder jag enbart för att dom är bra när man ska klia sig. Inte någon jävla mode reklam.

Men vet ni vad? även fast jag inte är allt det där "bra" så är jag åtminstone lycklig.
Jag vet vad jag vill. Och jag är ju trots allt bara en människa. Men en jävligt bra en.

Eleonor.
11 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Tiden.

Varje dag vaknar jag upp av ett gnägg ifrån Emelies väckarklocka som på senare tid har flyttat in hos mig. Jag skulle inte kunna kalla det för "gnägg" för det är snarare ett skrik som får en att hoppa 2 meter upp ur sängen.
Varje dag vaknar jag upp med att ha i tanken "FAN, ingen sovmorgon, Skolan suger" men den tanken brukar gå över under dagen när jag är för distraherad för att tänka på en massa annat.
Jag vet själv hur ni sitter där och får en bild av mig som en tuffing som skolkar och är lärarnas hatbarn. Och tro mig. Jag blev själv förvånad över att lärarna tycker att jag jobbar på jättebra, för själv känns det som om jag har trappat ner, eller som jag nämnde för ett tag sedan så kanske jag har insett att det inte går att jobba sönder sig.

Jag är upptagen varje dag. Min kalender är minst två veckor innan fullproppad. Jag är trött när jag kommer hem. Jag sitter vaken ofta för att skriva på mina saker. Men jag är fortfarande lycklig. Jag vill vara upptagen annars blir jag rastlös att jag börjar gå andra på nerverna.
Tiden är inte oändlig och varför inte ta vara på tiden när man är ung?
Varför inte göra de saker man kan?

Tiden kommer då du sitter hemma på 85 bast och tänker "När jag var ung då orkade min kropp minsann bära upp mig"

Eleonor.
10 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Alla hjärtans dag närmar sig..

Alla hjärtans dag börjar närma sig och alla pratar om vem dom ska vara med osv..
Det här året är den lyckligtvis på en lördag vilket betyder att man slipper gå runt i skolan och spy galla över de söta små paren och alla hjärtan som flyger omkring i luften.
Nu låter jag nog som en satkärring och så är det för att jag är singel.
Jag har ju en gång varit hon som gick runt med sin älskling på alla hjärtans dag.
Det här året är jag fri...

Men vad innebär egentligen alla hjärtans dag? är det verkligen en dag för partners? eller är det för alla man tycker om?
För mig betyder det att visa lite extra uppskattning emot sådana man tycker om.
Som familjen och vänner.
Men hade man resonerat som pappa så är det en perfekt dag för affärerna att tjäna pengar.

Och när det kommer till pappa...jag åker ju till honom nästa lördag, så pappa får bli min "Valentine" dejt, haha nej det lät dumt...men jag kommer ju att få umgås med pappa, yippie!
Och jag och pappa i Göteborg...det kan inte bli bättre vill jag lova..

Så är du singel, häng inte upp dig över alla flygande hjärtan runt omkring dig, umgås med dom du tycker om. Jag lovar att du en dag kommer att var den som umgås med din käresta på den här överskattade dag.

Eleonor.
9 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Styrka.

Jag är född i lejonets stjärntecken. Och allt som sägs om ett lejon stämmer så in i helvete bra in på mig.
Jag läste för ett tag sedan att när ett lejon vet vad som gäller så blir det att lejonet ger allt den har och ibland kanske det går lite överstyr.

Sådan är jag med. När det verkligen gäller så kan jag jobba hur mycket som helst för att få det bra. Jag vet vad jag vill och tar det. Men ibland blir det för mycket för mig och då trappar jag ner...och känner mig värdelös.
Och när jag tror att det har gått käpprätt åt skogen så visar det sig att det har gått ganska bra ändå.
Så egentligen behöver jag inte jobba ihjäl mig för att se mina drömmar växa till verklighet.

Ett lejon har också mycket temperament, men jag föredrar hellre en med temperament framför en som alltid är positiv och glad. Visst man ska vara positiv...men är man det hela tiden så blir det lätt att man knäcker sig totalt när det verkligen brister. Och det är ju inte meningen.

Bort ifrån det.
Jag satt och pratade med min yngre syster idag om alla drömmar och mål.
Hon är så lik mig när det gäller att drömma och hon frågade också vad "Gå din egna väg" betydde...och vad livet handlade om.
Jag svarade "Livet handlar om att gå sin egna väg och leva upp till det man tror på till 100%"
Min syster har en väldigt stark personlighet, hon är snäll men inuti henne finns också en liten djävul som glöder.
En gång frågade hon mig ifall hon skulle få spö när hon började högstadiet för hennes skitunge till kompis (ursäkta) hade sagt att personen skulle ge henne spö (nu vet jag att detta är en lögn) men vet ni vad mitt svar var?

"Då vet den här personen inte med vilken familj den har att göra med om den pucklar på dig."
Sen blev hon tyst.

Men det värsta som finns är ett barn som är för rädd att gå till skolan. Och tyvärr blir många utsatta i högstadiet. Jag tycker det ska bli så skönt att sluta högstadiet snart.
Jag vill bara sätta mig ner och förklara för alla sexor hur tufft dom kommer att ha det.
Att man inte är stark för att man är med det tuffaste gänget utan att man är stark om man vågar gå fram till den utstötta tjejen i klassen och fråga om hon vill äta med en.

Tänk på det.

Eleonor.
8 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Första gången på länge.

Idag var det första gången på länge som jag ställde mig på brädan igen.
Alla möjliga känslor kom upp i kroppen när jag stod där och tog fart.
Jag tänkte samtidigt att jag är fortfarande regular och kommer aldrig kunna vara goofy och regular som en av vår mest berömda är.

Jag kommer ihåg när jag gick sista terminen i sjuan då skateboarden var en så stor del av mitt liv. Ni som aldrig har testat, gör det!
Du vet aldrig om du tycker om det förrens du har testat.

Jag la av ett tag och sen fortsatte jag och sen tog jag en paus efter att jag skadade handleden igen. Men nu är jag back igen.
Och jag ska fortsätta.

Något av det bästa som finns är att vara ute på gatan i flera timmar och känna svetten rinna av ansträngning och få in trick efter trick, tyvärr slutade jag när jag höll på att sätta en massa trick så nu får jag jobba mig uppåt, men det är inga problem för mig.
För allt handlar om att våga och chansa i den här farliga "sporten"

Vågar du?

Eleonor.
7 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Ensam, jag?

Besvikelse är något alla lär sig att hantera, vare sig man vill eller inte.
Det jobbigaste är nog när det handlar om kärlek.
Man träffar en person och allt är fine...men sen visar det sig att personen i fråga suger lika mycket som de andra man gjorde sig av med på nolltid för att dom inte dög.

Vi människor är så olika och ibland när man träffar någon kan man känna att man inte är ifrån samma värld.
Han är ifrån en värld och jag ifrån en annan och vi hör inte hemma i varandras värld.
Många har frågat mig om jag är ensam eller har sällskap.
Jag ska vara ärlig. Just nu är jag singel (tyck inte synd om mig som ni gör för 90% av Sveriges singeltjejer) ibland kan jag bli desperat och vilja ha närhet och kärlek ifrån någon annan och andra dagar är jag ganska nöjd med det jag har.
Eftersom att jag är en surviver vet jag hur det är att klara sig på egen hand och jag tackar min mamma som har uppfostrat mig till en självständig flicka. Det var hennes mål.

Jag vill inte göra om samma misstag jag gjorde en gång.
Jag var ensam och det var vinter, och alla kan ju ärligt säga att man just då saknar någon att ha. Jag tog den första och bästa killen till hands, och han verkade tycka om mig.
Men nej det höll naturligtvis inte. Och jag skyller inte på någon av oss när det gäller "vår" gamla kärlek. Vi var ensamma och ville ha sällskap för stunden. Sen att han är en äcklig idiot idag som har försökt förstöra mycket men självklart misslyckats är en annan sak.

Därför vill jag inte ha ett tillfälligt sällskap. Jag vill inte ha någon som är tillsammans med mig för mina snygga ben. Inte när jag vet att det finns någon där ute som förtjänar mig mer.
Det finns någon som älskar varje del av mig.

Är du inte han, ja. Då är du inte värd det.

Eleonor.
6 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Live känslan.

Jag sitter och kollar på gamla videoklipp på Avril Lavigne live som jag har upplevt själv.
Jag är så glad att jag filmade allt, och om ni söker på "Avril Lavigne Live in Sweden" så kan ni se klipp ifrån andra personer sen den konserten jag var på.
Jag saknar verkligen det.

Konserter är det bästa som finns, känslan man har i kroppen. Det är få saker som slår det.
Ljudnivån är hög men man är lyckligast i världen och man sjunger inte med i texterna utan snarare skriker.
Jag kollade på ett av klippen som fick mig att le lite extra. I bakgrunden kan man faktiskt höra han som hade trosor på huvudet och pappa prata.
Att pappa följde med betyder väldigt mycket för mig eftersom att han inte ens hör hemma i hela "Avril" världen. Och att få uppleva Stockholm med honom är nog något av det bästa jag har gjort.

Fan vad jag saknar det. Ge mig Sommar och ge mig en Avril Lavigne konsert.

Eleonor.
5 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Vem ska tro på dig?

Självförtroende är inte alltid något som har räknats som en självklarhet.
Även fast det kanske inte märks nu har jag varit en av dom som satt tyst, som inte sa ifrån.
Det var inte under en lång period men ändå.
Det vanligaste är att man tappar fotfästet i tonåren och det kan ta flera år innan det repareras.

Jag har bra självförtroende idag, Jag tycker att jag är vacker som jag är, jag räcker till för den jag är och framförallt så tar jag inte åt mig av elaka kommentarer som dyker upp då och då.

Om du inte tro på dig själv, då kommer ingen att tro på dig.
Bara att välja något vardera.


Eleonor.
5 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Jag är ingen skribentdiva

Jag har aldrig i hela mitt liv suttit och beundrat mina egna verk. Och det är inte för att jag inte tycker dom är bra. Vissa texter blir jag extra stolt över att jag har gjort.
Jag tror det är svårt att se sina egna texter på samma sätt som man ser andras. Ni vet som man ser sin kompis som skriver jättebra eller en annan människa man tycker skriver fantastiskt.
Men dom är ju också en av dom som inte sitter och beundrar sina verk. För det är svårt.

Jag är ingen diva när det kommer till att skriva och jag skriver inte för någon annans skull.
Jag är också lite gammaldags när det kommer till att "tävla" i skriva, jag tycker att det inte är en sak man kan tävla i. Det är inget jag strävar efter att göra.
Men jag blir extremt glad när folk uppfattar mig som en profil inom skrivandet. Jag blir skitglad när folk kommer fram och talar om för mig att dom gillar det jag gör.
Och gladast blir jag när någon annan anförtror sin text till mig. Folk kommer till mig och ber mig läsa vad dom har skrivit. Och att dom just väljer mig av alla andra människor som finns är något jag berörs av.

Och just att dom vill veta vad jag tycker om texten.
Det säger väll nästan allt?

Eleonor.
4 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Våra fördomar.

Vad får dig att tro att du är så himla speciell? vad i helvete får dig att tro att du är bättre än alla andra i rummet?
vad vet du om du är tönt eller inte? om du är utpekad eller inte?
Är det din osäkerhet som gör att du tvunget ska kasta ut dig något förnedrande för att själv känna att du räcker till? eller du kanske vet hur det känns att få något förnedrande, kanske är det en hämnd?

Vad får dig att tro att du inte är som dom?
Egentligen lider jag med dig, för det måste vara jobbigt att hela tiden kämpa upp till deras nivå, det måste vara förjävligt att kunna somna om natten för att sedan vakna upp nästa dag och spela en roll du egentligen inte är.

För vi alla har varsin profil, den ena är tönt, den andra är pluggisen och den tredje ja den är den populäraste.
Men är det egentligen så? är det inte bara vi människor som dömer varandra efter vilka vi umgås med? för umgås vi med rökargänget ja då blir vi ju självklart en av dom. Och umgås vi med pluggisgänget, ja fy i helvete...då är vi ju pluggisarna.

Det är just nu bara våra fördomar som spelar oss ett spratt.

Eleonor.
3 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 2 kommentarer
I Musikens Värld.

"One thing we all adore
Something worth dying for
Nothing but pain
Stuck in this game
Searching for fortune and fame"
- Tupac.

När man hör en låt så är självklart melodin en viktig del, och under tiden så snappar man upp en fras i texten som man gillar och den blir ens favoritcitat.
Sen sitter man där, Och försöker att skriva en lika bra text som artisten gjorde, Men man misslyckas så in i skogen.
Hur kan dom få det att låta så bra? hur får dom fram orden som bildar en mening som kan betyda allt för en annan människa?
Dessa små jäkla ord som betyder så jäkla mycket för en. Dessa ord som kan förklara exakt hur man känner.
Men ibland räcker inte orden till. Ibland räcker det inte bara med orden.
Och då kommer vi till musiken.

Jag tror inte på "Vad betyder musiken för oss?" utan mer på "Vad betyder musiken för mig?"
Man kanske ska hitta sin egna mening i musikens värld.

Eleonor.
2 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Vi kanske ska sluta vänta.

Hur känns det nu att det bara är några månader tills man slutar grundskolan?
"Man bara väntar på att livet ska börja" var svaret ifrån min kompis en gång.
Och jag håller med henne. För väntar man inte på att skaffa en maffigt jobb eller det man nu vill göra? Och väntar man inte på att vandra på gatorna i New York och stöta på Mr. Right?
Och ändå så väntar man på att någon viktig människa ska dyka upp och se vad man har för dold talang som kan göra en känd över världen.

Alla har vi drömmar, både stora och små och det bästa av allt med drömmar är att dom är tillåtna oavsett vad.
Jag kan ibland sitta och prata med pappa om vad jag vill bli, ibland kan det låta såhär "Pappa, när jag blir stor, du vet, riktigt vuxen. Då ska jag spela in en platta med Eminem, och jag ska vara en riktigt bra författare osv" och jag vet att han tänker mycket om det jag säger, för erkänn...det låter ju "Omöjligt" även fast jag vill få er att inse att inget är omöjligt.
Men det bästa av allt är att min pappa är inte den pappan som säger "äh, det där kan du drömma om, istället ler han bara med mig för en stund" det är en av de orsakerna som gör min pappa till världens bästa.

Nu är ju inte att spela in en platta med Eminem den största drömmen jag har. Min dröm är ju att få träffa Eminem och intervjua honom. Eller vara VIP på en konsert. Min dröm är också att jag ska ta mitt ass och flytta till USA och att jag får resa och skriva en bok innan jag fastnar någonstans.
Min dröm är också att jag ska hitta en trevlig man som älskar mig mer än allt annat och att jag ska få vackra barn som jag kan se mig själv i och som jag kan ge en trygg uppväxt till.
Mina drömmar reflekterar en perfekt hemma film.

Men ibland är det bra att sluta och vänta. Att sluta och leva 5 år i förtid. Ibland kanske man bara ska stanna upp och ta vara på det man skapar och skapar som sedan blir något sort.

Eleonor.



1 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Fan av BB?

Kalla mig tönt när jag skriver det men många frågar mig ganska ofta om jag läser Blondinbellas blogg och jag skulle ljuga er rätt upp i ansiktet om jag säger att jag ALDRIG har läst hennes blogg, för det händer att jag klickar in på hennes blogg då och då.
Jag gjorde det ofta då hon var aktuell med Lets Dance, men nu blir det inte så ofta.
Anledningen är nog att jag gillar mer amatör-bloggar. Ta mig inte fel. Blondinbella har riktigt grymma åsikter och jag beundrar hennes sätt att kunna såga elaka människor.
Men hennes blogg har blivit FÖR professionell att jag inte kan med den. Hon har kommit så långt och jag är bara glad att någon kommer så långt via en blogg, och nej. Jag är faktiskt inte ett dugg avundsjuk.
Hennes blogg är bra för dom som ser upp till henne men för mig, nej jag gillar nog mer den relaxa stilen, då bloggaren inte känner någon press på att hela tiden ligga på topp.
Därför älskar jag Kenzas blogg, hon är så genom snäll och det finns nog inget ont i den tjejen, det beundrar jag och jag tycker fler tjejer borde ta efter av hennes godhet idag.


Eleonor.
1 Februari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Min pappa.

Beröm ger jag till min pappa som alltid får mig på humör.
Det kvittar om jag är nere och allting känns rätt åt helvete...han kan få vem som helst att skratta eller åtminstone dra på smilebanden.

Som idag, idag innan jag ringde just det där lilla samtalet till pappa så mådde jag mindre bra, men efteråt kändes det helt okej, eller till och med mer okej.
Det finns mycket som kan såra en person men det är starkt av dom som kan få en person att faktiskt må bra.
Och det är min pappa...han är en bra människa....alla borde ha en "Roger (som min pappa heter) i sitt liv"

Många säger att det måste vara svårt att min pappa bor 28 mil ifrån...visst är det men jag och han har faktiskt bra kontakt och vi har alltid kul när vi pratar i tele (då är jag helt plötsligt helt social i tele vilket jag är känd för att inte vara jämt)

Eleonor.
31 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Ge mig något äkta.

Bara för att jag älskar att skriva och får ganska bra betyg på mina noveller och sånt så betyder det inte att lärare ger mig MVG på alla uppgifter jag gör, anledningen är nog att jag inte följer deras "regler" men gör det mig till en dålig skribent? det finns människor i min klass som får bättre betyg än mig på de uppgifterna bara för att det följer "reglerna" på hur man ska skriva en bra text, men helt ärligt så är det inget bra.
Jag kan inte sitta och tänka "Jaha nu ska jag skriva så för att det ska låta bra, och nu måste jag anpassa mig som fan till den personen osv.." då blir det bara att man stirra sig blind på alla "fel" man gör och en bra skribent gör inte det.

En bra skribent i mina ögon är en som kan beröra människor och kan få människor att "lyssna" för ett tag. En bra skribent är också en sådan som hittar sin egna stil och inte skriver om det som man redan har läst om många andra gånger, och personen ska självklart våga bryta mönstret.
Jag behöver något äkta, jag behöver någon som har kraft och inget fjanteri. Det finns tillräckligt med människor idag som förlöjligar skrivandet.

Och jag är kräsen.

Eleonor.
30 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Uppskattar du skrivandet?

Vad var det som fick oss skribenter att börja skriva? taskig barndom? ett förhållande som gick åt helvete? eller rent utav en depression?
När vi fick skriva om författare på svenskan förra terminen så blev jag inte chockad över att de flesta någon gång på något sätt har varit i en jobbig fas i deras liv, något tragiskt har verkligen hänt och det ena ledde till att dom började skriva.

Konkurrensen i dagens läge är tuff, ni vet att det finns många i vårt avlånga land som kan offra sin högra hand för att bli författare, men det skrämmer inte mig. Snarare stärker det mig.
Men jag ska vara ärlig och säga att det är mycket skit idag som skrivs, och hälften av det är inte ens bra.

Tekniskt sätt så händer det något i ens människas liv som får personen att börja skriva. Tonåren är en fas då de flesta börjar skriva, jag gjorde det och jag hittade till sist min egna stil och vart jag än klickar på internet så ser jag tonåringar som säger "jag skriver för att avreagera mig" fan vad jag känner igen mig i dom, dom där på 13-14 år, men vad händer sen? fortsätter dom eller lägger dom ner? det mest troliga är att dom faktiskt lägger ner, skrivandet för dom var bara en sorts terapi för stunden och visst hjälpte det att skriva ner några rader?

Vad fick då mig att börja skriva? när blev jag en "skribent"? sanningen är att skrivandet ligger i mina gener, pappa och mamma skrev/skriver och jag vet att pappa fortfarande kan skriva en riktigt bra text om han vill.
Jag är så lik pappa att det inte är sant, men en sak har jag tyvärr inte ärvt....och det är här vi kommer till varför jag skriver. Pappa är en riktigt bra talare, han vet hur man ska tala för att få med sig människor, och han vet exakt vad han ska säga för att få det att låta så bra som möjligt. Men det kan inte jag. jag kan inte tala på det sättet.
Men jag kan skriva, ge mig ett ämne och jag kan skriva några rader om det, men att tala om det? Nej.

Det finns många som skriver, men väldigt få som verkligen uppskattar skrivandet.

Eleonor.
29 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Tretton suger?

Jag kommer ihåg när jag var 13 år.
Jag gick i sjuan och tyckte skolan var pest och pina och inte att tala om alla lärare jag bringade hat mot.
Mitt hår var korpsvart och ibland blandade jag i olika färger som rött t.ex och jag var fortfarande gift med Eminem vilket jag är idag också.
Jag kommer också ihåg att jag alltid kuggade på matten, men idag är det ett av de ämnena jag kan hantera ganska bra och jag var besatt av en kille.
Mina texter var mörka och allt var om kärlek, nu när jag tittar tillbaka så vill jag bara hålla om den där 13 åringen som föreställde mig. Jag vill berätta för henne att allting kommer att bli okej och att världen anpassar sig inte efter någon, hur mycket man än önskar att den gjorde det.
Men det är ju annat nu eftersom att det har gått så lång tid, på 2 1/2 utvecklas man mer än vad man tror. Ibland kan jag känna igen mig i de här vilsna trettonåringarna som också älskar någon och kan tänkas sig så fanns det människor som var äldre än mig och som också satt och skrev ett inlägg om hur det var att vara tretton år.
Om hur mycket man som tjej fick gå igenom.

Men jag ångrar inte ett skit av det jag gjorde. Jag fightades med pappa om små saker, jag skrek och gormade på mina syskon och jag kallade mamma för kärring men samtidigt var mamma och pappa mina bästa vänner, jag ville ju vara vuxen men ändå barn och ska sanningen fram så var jag ett barn. Men ack vad kul jag hade.
Jag hade nära och kära som jag litade på och jag kan inte skylla något på dålig uppväxt som 50% av alla som försöker lyckas i businessen gör.

Men tretton suger. Inte sant?

Eleonor.
28 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Älska glömma och förlåta?

Alla har ett samvete, några har ett gott och några ett dåligt, jag kan ha båda delarna.
Men som alla andra kan jag uttrycka mig med att jag "jobbar på det" ibland får man dåligt samvete för saker man skulle ha gjort, kanske visa mer uppskattning mot sin kompis eller för att man gjorde något som man inte borde ha gjort.
Då kommer vi till den där delen då man ska börja säga förlåt.
Ni vet ju själva hur svårt det kan vara att pressa fram dom orden genom läpparna och hur svår stämningen mellan dig och kompisen är, men man vet ju självklart att säger man inte förlåt så kommer man att få dåligt samvete för det och då spelar nog ingen förnedring i hela världen någon roll.
För att säga förlåt till något man har gjort som var mindre bra är en god egenskap, det visar respekt och att man faktiskt ångrar sig, och vågar man stå där och ge ett "förlåt" så är man fortfarande stark.

Men att förlåta kan vara minst lika svårt. Alla får vi våra hjärtan krossade någon gång i livet och av personer som vi verkligen älskar.
Vi vet också hur ont det gör och hur svårt det är att bara glömma en sak när bilden av det hela pressar på näthinnan 24/7 jag om någon vet hur det är eftersom att jag har lätt för att förlåta människor vilket leder till att jag har ganska bra relation med människor som jag har hamnat i fighter med förr, men det är inte bara en bra egenskap jag har utan också en dålig.
För kan man verkligen förlåta vad som helst? jag tror tyvärr inte det men ta mig inte fel för jag vill tro det men jag kan inte.

Men att förlåta är ju en del av livet, heter det inte "Älska, glömma och förlåta?"
Precis, bara där har vi en av livets meningar.

Eleonor.
27 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Skrivandets regel?

Alla dessa "regler" inom skrivandet gör mig illamående.
Om du ska skriva en krönika så ska du skriva "så och så". På de Nationella proven så ska man skriva en uppsats, inga konstigheter med det.
Och lärare håller på och gnäller om att det är så få som verkligen gillar att skriva, som brinner för det.
Men det är fan inte konstigt att elever tröttnar på att skriva, att det inte finns någon "skrivarglöd" är beroende på att det finns allt för många regler för hur en "perfekt" text ska se ut.
Och sitter man och tänker på alla regler så blir det bara att man skriver ett fåtal ord och sen suddar ut för att det inte låter bra, och ni vet väl regeln? "Har man suddat en gång så suddar man definitivt fler gånger"
Pappret vi fick ut idag på alla dessa "regler" ligger nu ihop skrynklat i mitt skåp för det här med att vi ska öva på att skriva är skit bra och det är jätte bra om man stavar rätt och kan dela av en text.

Men de här med "reglerna" nej, det förstör bara skrivandet.
För ärligt talat borde alla få känna känslan av att få ihop en riktigt bra text på egen hand. Med egna känslor och egna ord.

Alla har ju trots allt sina egna regler när det kommer till skrivandet, det ska vi inte förstöra.

Eleonor.
26 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Håll inte käften något mer.

Ibland måste det hända något riktigt dåligt för att man ska kunna ta sig upp igen.
Något som får en taggad till att göra saker som vi aldrig trodde att vi vågade.
Vi har egentligen ingen aning vad vi människor är kapabla till. Och det är synd.

Tänk dig att du sitter i ett rum full av idioter som kläcker ut sig saker till höger och vänster som i dina öron låter som ett jävla oljud. Och dina tankar är "Nej så är det inte, fan heller, det är inte alls så det går till. Eller, den människan vet inte ett skit" du har värsta bästa argumenten, men vad gör du? håller käft eftersom att du tror att det händer något om du öppnar munnen, som om bara några ord kan avgöra mycket.

Men sen en dag har du fått nog, du har fått nog på alla dessa meningslösa blickar som hugger dig i ryggen, du har fått nog på det där gänget som sitter i matsalen och viskar en massa smeknamn till dig som dom själva har hittat på. Du slutar att hålla käften.
Och faktum är att du gör det så jävla snyggt via ord. Du behöver inga knytnävar för att skada en annan människa. Det får oss bara att känna oss kraftfull av att veta att vi när som helst kan slå sönder ett ansikte på en annan människa.
Men ärren försvinner.

Ord är en annan sak, det sätter sig fast i ens huvud och biter sig in i själen, det sårar och du glömmer aldrig de ilskan orden som du har fått höra.
Men visst var det rätt att säga ifrån? visst var det rätt att sluta hålla käften.

Hämnden blev ljuv när vi slutade hålla käften.

Eleonor.
25 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
När vi människor tröttnar.

Hur många chanser har vi människor på oss innan någon kan peka med pekfingret och säga "Du fick dina chanser, nu fungerar det inte mer" eller något i den stilen?
För någonstans måste det ju finnas en gräns som kan avgöra vad som var rätt eller vad som var fel.

Vi vill ju ge människor så många chanser det går även fast det gör lika ont varje gång man blir sviken.
Man kan ju inte stå ut med att se deras ledsna min när man talar om för dom "Du är inte en del av mitt liv längre för du totalt fuckade upp hela skiten"
Men sen finns det personer som försöker skylla ifrån sig och då brukar det oftast låta såhär "Men du gav mig ju anledningen till att göra det där" och helt plötsligt är det ens egna fel att människan gjorde sitt misstag.
För visst kan man älska en person även fast hon/han hela tiden knäcker sönder ditt hjärta, visst vill man förlåta för man tänker ändå "Jag överlever inte utan personen"

Men någonstans måste det finnas en gräns. Någonstans finns det en punkt då ännu en människa tröttnar.

Eleonor.
22 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 1 kommentar
Vad Eminem betyder för mig.

Eminem har gjort det igen, snart släpper han förmodligen sitt album och jag är mer än stolt.
Ni där ute kan inte ana hur mycket jag har gråtit av rädsla för att han aldrig skulle återhämta sig efter Proofs död.
Jag har till och med drömt mardrömmar om att han tog livet av sig, det är lätt hänt eftersom att han en gång fejkade sin egna död...men det är en gammal historia och han får som alla andra skylla på att han var "ung och dum"
Processen har varit lång och det har varit underbart att få ta del av Eminems utveckling men även fast jag är kär i "8 Mile profilen" och jag tyckte om honom från början så tycker jag att han har utvecklats galet mycket och hans ord bara växer och växer.

För er låter det säkert insane att bli påverkad så mycket av en artist så som jag har blivit.
Jag tror inte att någon kan tänka sig in i situationen om man själv inte har upplevt äkta kärlek till musiken, för mig blev Eminem inte bara "musik" för mig blev han en livsstil.
Jag tror att musik kan rädda vilsna själar och jag tror på kraften för Eminem har visat mig det.
När livet gör för ont så kan musiken få oss att visa vad vi känner.
Hela musiken är en inspiration och skulle det inte vara för dessa kloka ord som Eminem spottar ut så vet jag inte vart jag skulle ha varit idag.
Kanske skulle jag ha varit en aggressiv Eleonor som aldrig lärde sig att chilla.
Säg inte att Eminem är elak, för vi alla är elaka eftersom att vi tänker alla de hemska tankarna som Eminem rappar om, enda skillnaden är att han vågar säga dom.

Känslan, det är var Eminems musik betyder för mig och alltid kommer att göra.
But what happens when the music stops?

Eleonor.

21 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Vad blir vi lyckliga av?

En plats jag skulle vilja bo på är i Brooklyn.
Vem skulle inte vilja ta en fika under Brooklyn Bridge?
Att få åka till USA är lycka för mig och jag vet vad som krävs för att göra mig lycklig.
Jag behöver inte de där stora sakerna för att kunna känna lycka.
Jag kan bli lycklig av att bara kolla på kort, av att läsa en text som får mig berörd eller upptäcka något vackert objekt att kolla på.

Vi blir inte lyckliga av samma saker och vi kan inte beskriva känslan likadant, men någonstans inuti oss vet vi att lycka är något som inte går att söka.

Lycklig blir jag av bilden i det här inlägget just nu.

Eleonor.
20 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 2 kommentarer
Nu skaffar hon ännu en sida.

"Slutar hon aldrig att skaffa nya bloggar, hemsidor och andra sidor?" ja det är en fras som många säkert tänker om och om igen.
Men visst kommer jag att ha kvar min blogg "http://www.eleonorfreak.blogg.se" det är ju där det skrivs och kommer kommentarer.
Men den här sidan är nästan som min blogg fast i större format det vill säga, mer bilder, mer kreativitet, mer musik och en massa mer resor.

Och på tal om resor så börjar de här återstående 183 dagarna närma sig, för det är ju så att om 183 dagar så åker jag till mitt älsklings land nämligen USA, helvete vad tiden går fort.
Det ska bli så kul att få dra med Sara på språkresa dit och bara leva livet och få upptäcka saker.
Det här året har börjar riktigt bra och jag har varit väldigt upptagen med att planera vissa saker..
och snart ska jag göra en resa till min pappa som bor 28 mil ifrån mig för att jobba hos honom, ja ni kan nog gissa att det kommer att bli dyrt för mig i USA.

Eleonor.
19 Januari 2009  | Länk | Allmänt | 3 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eleonor Larsson                                             Skaffa en gratis hemsida