...då vilade Gud, så nog fan kan jag slappa järnet på en söndag också. Onyttig mat, sol, fick smisk i kubb och delade ut smisk i bowling. Idag blir det gymmande, men igår gjorde jag mitt bästa för att vara denna man gånger 10.
Intet nytt på västfronten, om man säger så. Träningen går framåt och varje dag fightas jag mot lika delar stolthet och självhat, pådriven av antingen rastlöshet (innan träning) eller eufori (efter träning). När det gäller konditionen dock så citerar jag Timbuktu: the botten is nådd. Jag sprang två kilometer igår och svetten stänkte utav bara fan. Jag sprang knappt; jag vadade. Den sista biten var det iskalla nerver och precision som krävdes för att inte rasa omkull av ren depression. Men men, det tar väl sig, särskilt som man la av med ciggarna för x antal månader sen.
Fredag kväll + nada riksdala = Tarantino-maraton och en jävla massa käk.
Om cirka sex timmar ska jag bege mig till gymet. Dags att skaka liv i den underbara rutinen "morgonträning". Ha allt för sig själv, bara gå runt bland vikter och maskiner och bara må. Jag skulle fan kunna träna järnet i bar överkropp och välta runt viktskivor som Hulken på roppar om jag hade såna böjelser. Sen blir det nog en bastusittning och sen en "frulle for champions" (se bild) på det.
Visst, jag hånar och hatar, men nu är det dags att hylla. Jag har hittat en gymråtta som inte bara har självdistans och den goda smaken att synda då och då, utan som till och med inspirerar en hel del. Samir, en 26-årig (?) kille i Göteborg, tar träningen seriöst och har byggt upp en grymt imponerande fysik samtidigt som han inte bangar att svulla glass eller gå all-in på en flottig buffé. Humor och helt okej musiksmak har han också. Han ska tydligen tävla i fitness-five rätt snart, så det passar väl bra att avsluta det här inlägget med ett ordentligt jävla lycka till.
Ge ungdomen en flaska brännvin innan idrotten tar dem.
Det sa Per Inge Torkelsen. Vem är då Per Inge Torkelsen? Inte en jävla aning. Jag övervägde att köra en googling på gubben men då jag var rädd för att citatet skulle visa sig vara skämtsamt menat så lät jag bli. Det känns mycket bättre att föreställa sig denna Per Inge i ett debattprogram i tv. Han är 60 + men har ändå en t-shirt med tryck och en fet halskedja. Han sitter tyst större delen av programmet och läppjar på en irish coffe i pappmugg. När programledaren sedan vänder sig till honom med frågan: Vad har då Per Inge Torkelsen att säga om tonåringars kraftigt ökande alkoholvanor? Då slår Per Inge ut med armarna och säger just "ge ungdomen en flaska brännvin innan idrotten tar dem" och sen slaktas han av en uppretad tv-publiks-pödel. En fallen kämpe i striden mot gymråttorna.
Här kommer jag, eller snarare Ben Stiller, med ett litet tips för alla gymråttor där ute som absolut inte vill falla för frestelser men som har jävligt lätt att göra det. Metoden kan skådas i början av klippet. Nu behöver ni inte frukta alla ögonkast ni slänger mot den där syndfulla kanelsnäckan varje gång ni beställer in en kopp vattnigt grönt te på Schmäck. Väl bekomme.
Eller har varit laddad snarare. Idag har jag städat och diskat, putsat och fejat, skrubbat och gråtit som ett litet as. Sen knatade jag iväg till gymet och körde ett onödigt jobbigt bröst-triceps pass som gick så inihelvitti bra att det fan var nära att jag drog en posedown av bara farten när jag passerade en spegel för att hämta vatten. Sen gick jag tillbaka till gymråttan numero unos lägenhet och städade lite till. Sen hastade jag hem till mig och hämtade ett kg köttfärs som jag snart ska steka för att sedan strössla pulver över och spä med vatten. Resultatet: budget-bolognese, en maträtt så usel att den borde ge varje gourmet kväljningar och tårfyllda ögon. Sen blir det ännu mer disk och efter det kan jag äntligen däcka i soffan och vårda mina nariga och rödflammiga händer.
För övrigt: Hemma i hallen låg det en lapp med följande text "Hej! Ring mig omedelbart! Hyresvärden". Det bådar inte gott; jag tackar min bohemiska vagabond-själ för att jag bestämt mig för att flytta vid månadsskiftet.
Ingen träning idag. Ska lalla runt på stan och kirra några ärenden istället; måste betala in hyran som är mer än något sen. Det blir nog gött mos att slippa smyga ut ur lägenheten som en höghus-ninja för att dodga hyresvärden som bor right next door. Ja hujeva mig. Sen ska jag mentalplanera en riktig vice night om några veckor. Hövdingar, tacopaj, marängsviss, öl och kanske några citronmuffins framför ett komedi-maraton. Fiint!
För övrigt: Ett tips till alla som likt mig vill kompensera för träning och inte tvärtom: spetsa en hyfsat stor bit smör på en gaffel och badda den i en mix av strösocker och kakao. Toppa med vipsgrädde och dra i dig den till morgonkaffet. En jävla massa energi dessutom, du kommer hoppa mellan väggarna som en satans studsboll.
Var extremt hurtig igår. Efter ryggpasset så körde jag Cardio i 40 min, och variation-torsk som jag är så började jag med roddmaskinen för att sen hoppa upp på cykeln, crosstrainern och löpbandet. Max 30 sekunders vila mellan maskinerna för att fylla på vatten. Men någon högre makt la tydligen märke till min överdrivna fitness-frenzy och satte stopp för skiten. Först slocknade lyset inne i gymet och jag satt och trampade i mörker. Voffö bläv dä på dätta vise? Lamporna styrs av rörelse-sensorer och då jag var den enda i gymet och utom räckhåll för sensorn så blev det natta efter en stund. Jag ville inte avbryta min cykling men stördes rätt hårt av bristen på ljus, så jag satt och flaxade med armarna som en liten dåre för att "röra" igång lyset igen. Sen dog mp3:n just som jag gett mig på löpbandet. "Man skall respektera tecken" tänkte jag och hauled ass därifrån på sladdriga ben med en mjälte som tokkrampade och en andning som påminde om en lungsjuk valross.
Kvällsträning med en tvättäkta gymråtta idag. Själva träningen gick fint, men min vän envisades med att dra poseringar framför spegeln i tid och tid. Hade det varit en främling så hade jag inte varit långt ifrån att greppa en skivstång och dragit en rallarsving i bakhuvudet på honom, Gymet var dessutom tomt bortsett från oss två, så antalet vittnen hade varit noll. Bara att knyckla ihop liket i papperskorgen och täcka över med pappershanddukar.
Efter träningen blev det en kaffe, en syltkaka och en delicato-boll. Det följdes senare upp med marmeladmackor och en snus. Det sägs ju trots allt att kosten är A och O och jag äter därför som en mästare.
Dagens träningspass började harmoniskt och fint, jag hade zen så in i helvete. Men i takt med att fler och fler gymråttor droppade in började det rycka i ADHD-nerven och till sist kravlade jag mig upp från bänken och hastade ut ur gymet. Måste återuppta mina morgonpass snart då jag får knackelibankelfnatt av alla jävla Ronnie Coleman-wannabes med för korta shorts. Fy Helvede.
För övrigt: Kan inte McDonalds kassera sitt satans hälsokäk? Donken brukade ju vara en av de få oaser där alla svullon och soffliggare kunde lunka in och bara...må! Nu får säkert varenda jävel Ågren när han/hon beställer in en Big & Co, plusmeny, två Garlic dippar och en äppelpaj + Mcflurry att avrunda middagen med. Nästa idiot som beställer mini-morötter och en mineralvatten: skaffa ögon i nacken.
Nänä, skit i det då. Här hyste jag en stilla förhoppning om att någon skulle visa lite uppskattning för den goda gärning jag utför genom att uppdatera den här bloggjäveln, och så...nada! Fucking rude.
För övrigt: Fitness Atlethic (eller något i den stilen) gick av stapeln i stan under dagen. Ett gäng gymråttor samlas för att se vem som sparkar stjärt när det gäller styrka, snabbhet och uthållighet och ännu ett gäng gymråttor samlas för att betrakta hela schabraket. Det må väl vara hänt; men sen fick jag höra att några bekanta hade dragit vidare för att köra lite Q&A med en viss Anders, som tydligen ska vara Sveriges mest framgångsrike bodybuilder genom tiderna. Herreje. Varför sitta och kulsprutepeppra en före detta gymråtta på 50+ med frågor när man lika gärna kan bläddra genom senaste numret av Body eller något annat magasin för fitness-freaks och få råd som är lite mer...up to date?
En kompis drog dock en posedown för Herr Anders och fick beröm like a motherfucker. Det lär han nog sova gott på, denna gymråtta av rang.
Om det finns någon, förutom de gamla vanliga misstänkta, som läser den här bloggen så hör av er i gästboken eller lämna en kommentarjävel så jag känner uppskattning. Jag står faktiskt längst fram i kampen om mot överhurtiga gymråttesvin. Give credit where credits due för faen.
"Sisyfos har trotsat den mäktige överguden Zeus. Som straff för sin hybris döms han till att rulla en tung sten uppför ett högt berg. För att klara uppgiften tvingas han använda alla sina krafter. När stenen knuffats upp på toppen av berget rullar den ner på andra sidan och Sisyfos får börja om från början. Detta arbete får han fortsätta med i eviga tider. Man brukar säga att ett arbete som man inte ser något slut på är ett "Sisyfosarbete" Men Sisyfos kommer på ett sätt att undgå sitt straff. Genom att bestämma sig för att detta kroppsarbete är det roligaste som finns misslyckas Zeus med att straffa honom."
Det är oerhört jävla lätt att dra paralleller till gymråttor och fitnessfreaks. Man kämpar på med tunga vikter, vidrig dietmat och vinkar hej då till i princip alla laster. Sen händer något som gör att man måste börja om på nytt; allra oftast beror det på att man FORTFARANDE inte är nöjd med hur man ser ut eller hur många kilon man pallar att bänkpressa. Och när det inträffar så fortsätter man arbeta. Och precis som Sisyfos, denne listige djävul, så vill man underlätta denna satans plåga genom att hävda att "jag mår bra av träning". Det kan vara hur sant som helst, men ofta är det gymråttor som vill förneka varje hint om att de bara är jävligt fåfänga som kör sisyfos-metoden. Och även fitness-färskingar använder sig av den för att undanröja varje misstanke om att gymråtte-veteraner lyckats spä på det kassa självförtroendet tillräckligt mycket för att de ska hasta iväg till gymet. Sisyfos: en pionjär inom gymråtte-mentaliteten
Om hon har ungar, hur många gånger tror ni de har käftat emot när hon gett order? Hade jag varit hennes ättelägg hade jag fan fruktat ett järnhårt grepp i kalufsen och en stenhård backhand i fejan, PANG, om jag vägrade äta mina grönsaker. En riktig hurring, sen hade jag fladdrat ihop på golvet och legat där i en salig röra av armar och ben. När jag äntligen skulle våga öppna ögonen hade hon stått över mig, frustandes och med flexande biceps, med stendöd rovdjursblick. " Upp på rummet!" hade hon väst fram och jag hade knatat iväg mot trappan. Hade jag känt mig dödsföraktande modig hade jag kanske dragit iväg ett "kärring!" och sen hört de tunga fotstegen dundra efter mig upp för trappan och jag hade sprungit, sprungit, sprungit och in på rummet och stäng dörrjäveln och regla skiten och kollapsa på golvet med dallrande nerver till ljudet av trä som spricker mot pannben när hon ger dörren en dansk skalle och grymtar likt ett rabiat träskdjur.
De senaste dagarna har jag ätit havregrynsgröt, en värre än värdelös veggie-pizza och några ägg. Ändå ökade jag på varenda jävla övning när det var dags för benträning imorse. Power of the mind? Fan vet. Nöjd är jag i alla fall, och som alltid när jag känner mig tillfredsställd på grund av träning så måste jag uppväga det på något vänster; allt för att inte börja sprouta morrhår, prata kalorier och spontan-dra en posedown framför das spiegel i tid och otid. Kort sagt: för att inte bli en gymråtta. Så håll till godo:
Löpning. Bara du, vägen, ett par formriktiga dojor och kanske en ipod med upptempo-låtar? Tränings-romantik så det stänker om det. Eller har du ledsnat på svinkalla nordanvindar i fejan, cyklande mähän och på att placera din högra Air Jordan i en fet hundskit eller pöl med snösörja vid vart tredje nedslag? Lösningen heter treadmill, löpband, den maskin som ligger i topp när det gäller förslavning av massorna och en upphottning av kondisen. Men akta dig...
Fan i helvete! Hörlurarna till mp3:n pajade idag. Detta är en katastrof av samma magnitud som världssvälten eller växthuseffekten. Hur fan ska jag kunna träna till de överkäcka radiopratare, saggiga ballader och eviga reklamavbrott som skvalar ut ur högtalarna på Stadion???
Köpa nya? You fucking bet. Men just nu utfärdar jag en fatwa mot de jävla teknik-nissarna det risiga bolag som tillverkar Sandisk-tillbehör i någon jävla bananrepublik.
Precis. Den här konstnären har rätt tänk. Varför hackade grekerna och romarna bara fram tok-rippade nissar ur stenblock? Gemene man hade väl ändå mer gemensamt med slappar-Patroklos än de hade med olympiska spelen-Orfeus? Till och med i tidevarvet före McDonalds, fjärrkontrollen och hissen? Och om tanken var att skapa gudsbilder så vill inte en enda jävel dyrka en gudabild som överöser en med ångest över alla vinare och feta ostar man drar i sig medans hurtbullarna tränar för något kommande fältslag mot ett fjärran rike?
Man vet att man underskattar sig själv när man betraktar det faktum att man pallar 20 min på en crosstrainer som ett mirakel. Okej, jag svettades som en gris när bonden nyper den i fläsket och ser hungrig ut, men jag klarade det utan problem. All heil me!
För övrigt: jag känner ett oerhört starkt självhat nu. En brinnande avsky. Jag nämnde ordet protein över fem gånger igår och vaknade därför till ljudet av mitt eget skrik på en svettvåt kudde, som om någon Freddie Kruger stått och vevat med knivhanden in the land of sleeeeep.
Jag balanserar på en jävla knivsegg, och nu börjar jag vingla. Kom ihåg: du hatar gymråttor.
...är omöjligt att ta på badmintonstadion av den enkla anledningen att de inte har någon. Det är jävligt synd; simning är en nästintill lika bra metod för att nå eufori som styrketräning, och det ger en rätt allsidig träning. Men ska man ha tillgång till en pooljävel får man röra sig från slummen till gräddhyllan; överge stadion till förmån för IKSU. Men att sitta på bussen en 20 minuter dit och en 20 minuter hem för att hundsimma sig förbi håriga öl-kaggar som ligger och slöguppar i vattnet känns inte särskilt sexigt. Stadion har dessutom den goda smaken att ta 200 kr mindre per månad.
Men simma vill jag göra, och simma SKA jag göra. Skitsamma om jag får tomstirra ut genom ett fönster 40 minuter varje gång jag känner för att bli Michael Phelps up in this motherfucker.
Balansen. Den är viktig. Är jag överhurtig och svettas lite för mycket i gymet så vill jag kompensera det. I förrgår så drog i mig en kebabpizza framför tv:n och det vägde upp dagens gympass rätt bra. Det var ingen lyllig variant heller, det ska gudarna veta, utan en frun-e-dö-och-katta-e-dö-å-silverfiskar-i-hallen-fuck-matlagning-å-anna-skipper-kan-äta-bajs riktigt överjävligt flottig micro-pizza. Ågren dunsade ner bredvid mig i soffan efteråt och stannade till sena kvällen, muttrandes om tomma kalorier och ungkarls-mat. Precis som det ska vara.
Idag tränade jag bröst och triceps. Hårt. Dessutom ska jag knata iväg till Coop snart, så vete fan vad man ska styra upp för att kunna kompensera denna överdos av sunt leverne. Får kanske ta en dag i slutet av månaden då man väger upp för exakt alla satans nyttigheter. Man svullar i soffan med godis, läsk, kaffe, gifflar och glass som man frossar i sig utan hejd efter att ha puffat på en enorm hövding framför Entourage-maraton?
Hade tänkt ramla in i Rocky-mode idag och piska musklerna ordentligt, men det blev förslappat så in i helvete. Inget fel med det, men det kändes lite ledsamt att känna energin tyna bort som mofasa-molnet i lejonkungen så fort jag greppade en hantel. Men jag var ändå rätt distraherad, då jag fått syn på en grymt söt tjej som kutade på löpbandet. Badmintonstadion är annars frekventerad av friskis och svettis-tanter, så det var en jävla pick-me-up att få syn på den där älvan. En får också tacke ödet eller Gud för att sötsaken började reppa knäböj och stående rodd mitt framför mig när jag låg i ryggresnings-mackapären. Det måste fan vara den allra bästa moroten som alla fitness-fascister kan vifta framför De Otrogna för att locka dem till gymet. Med risk för att låta rätt sunkig: Snygga, svettiga tjejer som går ner i spagat och stretchar hit, stretchar dit i tights är en syn som utgör en rätt skön kontrast mot alla göbbar som bajsar på sig i marklyften. Tack du vackra.
Fantastiska fysiska bedrifter finns. Absolut. Hur mycket gymråtte-jägare jag än är så finns det vissa prestationer, konststycken tammefan, som närapå lämnar mig mållös.
och
Men ärligt, jag rycker bara på axlarna åt den här videon. Herregud, att sträva efter att kunna utföra detta är ett sånt jävla...slöseri.
Knatade iväg till gymet 07.30 imorse. Inte en enda bil på parkeringen. Hmm, det bådar gott. Innanför dörrarna var allt nedsläckt och knäpptyst; ungefär som en scen ur 24 dagar senare minus alla galningar. Jag pinnade ner till omklädningsrummet där jag trevade runt på måfå för att hitta lysknappen. Det var rätt svårt då den tydligen inte existerade. Så upp för trappan och dumpa grejerna i själva gymet. Sen på med musiken, mycket vit och arg hiphop idag. och sätta igång med passhelvetet. Jag drog dock i handbromsen jävligt tidigt då jag insåg att jag skulle ha hela satans bastun för mig själv i över en timme om jag kastade in handduken direkt. Sagt och gjort, in i duschen och sen fläka ut sig på den översta bänken utan att konfronteras med de rosslande stönen från några överåriga gymråttor som vältrar sig spastiskt runt omkring. Låg dock bara kvar en stund då jag drabbades av en damp-attack rätt tidigt och gick istället iväg till en go vän som hade kaffe redo. Nu är man harmonisk och balanserad så det räcker. Amen!
Dagens kostintag: Pizzabuffé och ett paket Ballerina. Det går bra nu.
Dessutom spenderade jag det mesta av tiden på gymet med att dricka vatten och blänga på en gymråtta som väste som en Kaa-orm och dundrade ner skivstången i golvet efter varenda satans rep. Hans fru, en donna utstyrd i det allra latest and greatest inom sportswear, ockuperade dessutom den enda maskin jag var intresserad av: ryggresnings-mackapären. Herr och fru satan, I tell you.
Summa summarum: Oerhört slapp dag. Kvällen ska avrundas med arrested development, Lost och kaffe. Med påtår. Med tretår, tammefan!
Fladdrade runt som ett bokstavsbarn på en liter kaffe idag. Hade tänkt slöträna men när jag kom till gymet rände jag runt i 130, peppad av DMX som undrade where the hood was at och arga rise against som vrålade "I give it all". Det gjorde jag också till en början, men mitt emellan två övningar bländades jag av en vårsol som närapå blazade sönder hornhinnorna genom fönstret. Jag vek av på väg mot träningscykeln och rusade istället ner i omklödningsrummet. Öppna skåp, hämta grejer, dricka vatten men FORT, sicksacka mellan ett gäng med skolungar, tackla ner en av misstag, ingen tid till ursäkt, upp för trappen SKYNDA SKYNDA, nicka åt en städare, fippla fram U2s "Beautiful day" på mp3:n samtidigt som jag knuffar upp dörrarna och ramlar ut i solen och smältande snö och spring has fucking sprung och nu jävlar är det löpsteg i vattenpölar för i helvete.
Nyss: kaffe och diskning. Snart: promenad med Waessman tillbaka till stadion. Måste springa och trampa och ro för att släppa ut överskottsenergin, få lite sol på köpet, och sen hantera mitt självförakt för all den satans friskvård jag ägnat mig åt idag.
Nämen titta. Kan man hitta en bättre definition på "fitness-freak"? Totalt matchande outfit, utsträckta armar och spretande fingrar. Ögonen strålar fanatiskt, munnen är uppspärrad och utstöter förmodligen något gutturalt strupljud när kvinnan på bilden kämpar för att nå hurtbulle-nirvana.
Hon heter Susanne Lanefeldt och under 80-talet var hon Sveriges kvinnliga fitness-furher. Denna fd gymnastiklärare fick soff-Sverige att tjacka pannband och gympa järnet, och mantrat "kniiiip" ekade nog konstant i många kvinnors huvuden när de låg och stretchade framför tv:n.
Susanne, det du gjorde på 80-talet hjälpte till att sätta den här bollen i rullning. Du hjälpte till att skapa fitness-frenzy, och hjälpte därmed till att skapa hatet mot samma fenomen. Och nu bloggar jag. Det är till viss del din förtjänst.
What we do in this life echoes in eternity, ska du veta.
Traskade in på gymet kring elva idag. Vanligtvis tränar jag på morgonen kring sju. De flesta gym brukar vara helt öde vid den tiden, men badmintonstadion verkar vara överrepresenterade när det gäller hurtbullar i för korta shorts och pannband. Jag vet inte hur det är med er, men jag tappar fokus när man är omringad av gubbar till höger och vänster som frustar och stönar som lungskadade valrossar både före, under och efter den faktiska träningen. Har som tur är införskaffat en mp3, så nu hoppas jag att de allra värsta lätena drunknar i symphonic metal.
Ja just det. Jag tränar. Fem-sex dagar i veckan. Jag har problem med höften och ryggen och vill gärna inte ha samma rörlighet som Mr. Burns och knata runt med paniksmärtor i kroppen. Dessutom mår jag bra av det; ett av de bästa, legala, sätten att nå eufori på. Men jag är inte och kommer aldrig att ta skiten på lika dödligt allvar som gymråttorna jag jävlas med i den här bloggen. Jag kommer inte leva enbart på keso, sallad och kycklingfileér. Jag kommer inte att spotta i glaset och se ner på alla andra som inte gör det.
Då var det avklarat. Nu lämnar jag er med ett citat, mina kära gymråttor.
"Jag lever inte för att träna, jag tränar för att leva"
Mannen på bilderna, som du kanske känner igen som Fadde Darwich, har gjort min dag genom att bevisa att det utan tvekan finns gymråttor på 40+. Poseringen, den indragna magen, blicken som på samma gång ska försöka förmedla mystik, känsokyla och nonchalans. Men det som gör att Fadde knäcker de allra flesta fitnessdårar och posörer, och dessutom förvandlar honom till en oerhört okunnig tönt, är följande:
1. Han, som jobbar som livvakt och gymmat i ett flertal år, berättade i sin blogg om delmålet att gå upp 10-15 kg. I rena muskler. På två månader.
2. Han är tydligen så hooked på styrketräning att han efter avslutat träningspass har rusat tillbaka in i gymet, grabbat åt sig ett par hantlar och avverkat några raska set shrugs. I omklädningsrummet.
Okej, att håna gymråttor känns oerhört svårt när man betraktar snubben på bilden. Jag menar, det ser ju inte alls ut som att han tagit ett bajsbad men inte riktigt vågat doppat huvudet ordentligt. Och inte fan har han ett ansiktsuttryck och leende som för tankarna till en seriemördare som bombat tjack och kollat på OERHÖRT skrämmande skräckfilmer en vecka i sträck. En tvättäkta gymråtta, no question.
Ni vet vilka jag menar. De finns överallt. Deras största dröm är inte att få lyfta sitt förstfödda barn i famnen, utan 200 kg i bänkpress. Den oro de möjligtvis känner inför lågkonjukturen, den globala uppvärmningen och ökat gatuvåld överskuggas kraftigt av den ängslan de känner inför beach 2000-whenever. Kommer tricepsmusklerna vara tillräckligt svarvade? Kommer ryggmusklerna spela tillräckligt imponerande när de svassar fram på stranden i billabong-shorts och Calvin Klein-solglas? De kan prata fria radikaler, proteinsyntes och aminosyror i timmar. Den största ambitionen är att ÄNTLIGEN lyckas dra upp den där hägrande drömvikten i marklyft. De beundrar inte Ghandi eller Martin Luther King, utan Ronnie Coleman och Flex Levis. De leker inte med tanken på att vinna 100 millar på lotto, utan att komma över nyckeln till gymvaruhusets lagerlokaler. De fruktar inte bilolyckor, cancer eller ett tredje världskrig, utan låg biceps-peak, kass teknik i knäböjen och alltför dåligt flås i stairmastern. De ser ofta, väldigt ofta, ner på människor som prioriterar andra saker i livet än att kunna lyfta tunga saker och kuta milen på rekordtid.
De är inte dåliga människor. Absolut inte. Men de drar hela tränings-konceptet till sin yttersta spets. De fäster en enorm vikt vid bedrifter och förmågor som kort sagt är rätt betydelselösa. "Jaha, men det är din jävla åsikt, ditt satans as" tänker du nu. Och det är självklart att det är min åsikt, men det är dessutom min blogg. Jag ventilerar mina egna hang-ups och irritationer, och om DU stör dig på det så innebär det att jag lyckats redan vid första inlägget: att jävlas med gymråttorna, fitnessfreaken och hälsodårarna. Det ska vara roligt, men visst fan vore det skönt om någon av alla dessa gymråttor faktiskt tog till sig något jag skrev.
