Startsidan Om mig Logga in
om mig
N
N

52 år och man
Umeå,
Västerbottens län
översättning

RÄTTSMEDVETEN POLIS NU

 

Detta är inte en sida för att skapa förakt och avsky för polisen.

Det här är en sida som skapats för att väcka tankar för reflektion - om vad en lag är, vad "praxis" kan komma att innebära, vad för slags samhälle vi vill ha.

 

Öppet brev till medborgare i Sverige samt till polisen i Västerbottens län

Känner du till att du kan frihetsberövas av polisen utan möjlighet till rättslig prövning? Att du kan föras till en cell och förvaras där i 8 timmar utan beviskrav och utan möjlighet att en åklagare prövar om det är rätt att omhänderta dig? Att konsekvenserna av att du omhändertas kan leda till att du förlorar körkort, rätten att inneha jaktvapen, att umgås med dina barn?

Jag skriver naturligtvis om Lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m, som i vardagligt tal kallas ”LOB”. Lagen kom till i samband med att fylleri avkriminaliserades i slutet på 1970-talet, och innebar ett skifte i synen på fylleriet: istället för att straffa skulle människor i mycket svårt missbruk omhändertas för vård. Observera: LOB är en vårdlag. I förarbetena till lagen så understryks vikten av att lagen används restriktivt; den ska användas i mycket speciella situationer där den som är aktuell för ett omhändertagande ska vara påtagligt berusad, så berusad att hen är oförmögen att ta hand om sig själv. Den omhändertagne ska föras till en tillnyktringsenhet för vård och endast i extrema fall vistas i arresten. Ett omhändertagande enligt LOB kan också ske om hen är farlig för andra så till vida att hen inte kan styra sina kroppsrörelser och kan vara farlig i trafiksammanhang. Fylleristraffutredningens förslag till LOB framhöll vikten av att bestämmelserna utformades på ett sådant sätt att polisen gavs klara anvisningar för när ett omhändertagande kunde ske. De ville på så sätt undvika godtycke i tillämpningen och att lagen inte skulle utsträckas längre än vad lagstiftaren avsett.

Rikspolisstyrelsen har inte preciserat omhändertaganderekvisiten (villkoren för ett omhändertagande), något som öppnat upp för en varierande lagtolkning. Statens offentliga utredning, SOU 2011:35, visar på just detta. Omhändertagandestatistiken (läs tillämpningen) enligt LOB varierar stort mellan olika distrikt.

Lagstiftaren utgår från att maktutövningen sker i enlighet med gällande rätt, och om så inte skulle vara fallet räknar man med att övervakningssystemet slår larm. Övervakningssystemet utgörs i första (och i regel också sista) hand av en förman som precis som den ingripande patrullen också är polis. Person som upplever sig förfördelad kan anföra besvär hos Justitieombudsmannen (JO) som i efterhand har att granska omhändertagandet. Vid upprepade tillfällen har JO skrivit att det finns anledning att framhålla att det är utomordentligt vanskligt att vid en granskning i efterhand avgöra om ett omhändertagande enligt LOB var korrekt eller inte. Det finns således goda skäl att tro att avsaknaden av anvisningar i kombination med ett kollegialt övervakningssystem har bidragit till att LOB blivit en ”gumminorm”, möjlig att använda bortom lagstiftarens ursprungliga intentioner.

Fil. dr. Rolf Granér som har disputerat med avhandlingen ”Patrullerande polisers yrkeskultur” har bland annat sagt att:

"Förutom de omhändertaganden som verkligen sker i skyddssyfte har vi vad som kan kallas bestraffningslobar där man plockar in någon som till exempel visar fingret eller på annat sätt uppträder provocerande mot polisen."

”Det är en välkänd metod bland poliser att utnyttja denna eller andra gummilagar för att straffa de som anses kaxiga. De behöver inte vara särskilt berusade för att bli lobbade, det kan räcka med att de är uppkäftiga."

Vid sidan av detta kommer en extensiv lagtolkning och tillämpning till uttryck i en dom rörande ett felaktigt omhändertagande(Svea Hovrätt B4112-12). Den för tjänstefel åtalade polismannen anförde till sitt försvar att det på polisens intranät framgick att LOB var en operativ och brottsförebyggande metod som syftade till tidiga och förebyggande ingripanden mot potentiella gärningsmän och brottsoffer. Värt att hålla i minnet är att lagstiftaren genom förarbetena ger uttryck för att detta inte är ett verktyg för polisen att använda i det brottsförebyggande arbetet och att tillämpningen ska ske restriktivt. Vidare åberopar den åtalade polismannen ett mail från en insatsledare där denne uppmanar patruller under s.k. CityHelg att använda sig ”VÄLDIGT offensivt av instituten PL 13§ och LoB”.

 

Nu, mer specifikt till er som arbetar som poliser i Västerbotten:

Det är inte förbjudet att dricka alkohol i Sverige - den är, i motsats till narkotika, en laglig drog. Inte heller fylleri är längre straffbart i Sverige - se ovan. Ert användande av LOB som verktyg för att punktmarkera människor får allvarliga konsekvenser. En anhörig till undertecknad förlorar sitt arbete p g a indraget körkortstillstånd. Ni har lobbat honom när han druckit alkohol och när han varit nykter. Ni har pekat ut honom på avstånd och lobbat honom trots att en del av er protesterat och menat att det inte kunde vara aktuellt med en LOB. Allt inför vittnen. Ni har lobbat honom sammanlagt vid fem (5) tillfällen - vid inget av de tillfällena var han så berusad att han inte kunde ta hand om sig själv. Vid inget av tillfällena tilläts han lämna utandningsprov/drogtest. Fyra lobbar fick ni till, innan jag fick vetskap om vad som hänt och förklarade vad det kunde innebära. Och mycket riktigt - körkorten drogs in. Vare sig Transportstyrelsen eller Förvaltningsrätten såg till annat än era protokoll.

Han höll sig hemma, isolerad, tills han 10 månader(!) senare dristade sig att dricka alkohol, tillsammans med vänner. Ni tog honom när han var passagerare i en bil, hävdade att han gjort sig skyldig till misshandel och därför skulle omhändertas. När han begärde advokat inför förhöret lobbade ni honom. Ni lyckades inte provocera honom att göra motstånd. När han argumenterade för att han inte var så berusad att han inte kunde ta hand om sig själv skrev ni helt enkelt att han var farlig för andra. Anklagelserna om misshandel försvann någonstans på vägen. 

Transportstyrelsen utgår ifrån att ni arbetar enligt lagstiftarens intentioner och gör i sin handläggning ingen utredning utöver att ta del av era protokoll. Detta är skrämmande i sig, men ett faktum. Därmed brister också Transportstyrelsen i sitt uppdrag - Regeringsrätten har varit tydlig med att Transportstyrelsen måste göra gedigna utredningar vid beslut om indragning av körkortstillstånd som vilar på LOB, just för att polisväsendet tenderar att använda LOB felaktigt. Förvaltningsrätten utgår i sin tur från att ni gör ert jobb, och ger er tolkningsföreträde. Rikspolisstyrelsen uttrycker sig: ”VA? Förlorar han körkorten på grund av att han lobbats? Förstår de inte att han behöver körkorten i jobbet?” Uttalandet får tala för sig självt - som yrkesförare är det extremt viktigt att inte ha någon missbruksproblematik! Men Rikspolisstyrelsen tycks heller inte känna till lagstiftarens intention med LOB, än mindre vilka konsekvenser det får för den enskilde som utsätts för polisens tillämpning av den.

Rikspolisstyrelsen väljer att inte utreda polisens agerande och utreder inte om brott begåtts - olaga frighetsberövande. Min anhörige är alltså rättslös.  Inga bevis för berusning alternativt grad av berusning finns; inga vittnen - såväl civila som poliser - hörs.

Vi, för vi är flera, anhöriga är oerhört oroliga för hans säkerhet. Detta baserar sig på hur ni poliser agerar gentemot vår anhörige. Ni kan skriva vad som helst i era protokoll - ingen prövning av det som skrivits är möjlig. Ni har klassificerat honom som farlig, vilket tydligen legitimerar att ni kan bete er tämligen fritt. Utifrån ert beteende utgår jag ifrån att han klassats som skubb och därmed är ingenting omöjligt. Utifrån erfarenheten av ert arbete, kombinerat med min och andras kunskap om hur praktiskt polisarbete går till i sina avarter, har åtgärder vidtagits. Om han varit kriminell hade det varit självklart att han skulle flytta från regionen för att komma ifrån sitt kriminella umgänge - han är inte kriminell. En intressant aspekt, intressant och skrämmande, är att ni använder LOB på ett sådant sätt att det också bland jurister förväntas att han är kriminell alternativt umgås med kriminella - det är känt att den här typen av användning av LOB förekommer för att ”störa”. På så sätt bidrar ert agerande till att fullständigt underminera lagstiftarens intention med lagen; jag skriver det igen: LOB är en vårdlag, inget som ska användas repressivt för att kontrollera ”buset”

Ni har inte rätt att fortsätta förstöra min anhöriges liv. Hans arbetsgivare, som vet vem han är och vilken skicklig och plikttrogen yrkesman han är, har kämpat för att behålla honom i företaget och dubbelbemannat på hans tjänst i väntan på att han skulle återfå sina körkort men kan i längden inte ha honom anställd då han inte kan utföra de arbetsuppgifter han anställts för. 

Polisen i Västerbotten har lyckats få laglydiga medborgare att fullständigt tappa tron på polisväsendet och möjligheten till rättvisa på 2000-talet. Polisen i Västerbotten har lyckats implementera en stark oro för att medborgare kan sättas i arrest utan anledning i en tid när våra demokratiska värden utsätts för hot från väldigt mörka håll. Och sist men inte minst: ni har lyckats få människor som arbetar med missbruksproblematik att lära sig negligera rapporter om LOB; i och med den godtyckliga användning som ni ger uttryck för så betyder LOB ingenting och därmed kommer människor som verkligen behöver hjälp att falla mellan stolarna.

Jag inser att ni har varit duktiga på att skapa ett statistiskt underlag som legitimerar er verksamhet och som, i någon grad, kommer att ligga till grund för de ekonomiska anslag ni får för kommande period. Hur kan ni med att frihetsberöva människor utan laglig grund? Hur lever ni med att ni ställer en ung man utan arbete och beroende av bidrag? Er vinst kan på inget sätt kompensera samhällets totala förlust - och då pratar jag inte enbart krass ekonomi.

Undertecknad läste delvis med er under sin utbildning och vet att ni är duktiga på att rabbla lagtext - i det här fallet uppmuntras till fördjupning i lagtexten och i förarbetena. Ni är de som ytterst agerar den etik som lagen försöker omfatta. Hur är det ställt med den moraliska kompassen inom poliskåren?

Sist; ponera att han ljuger.  Att alla vittnen ljuger. Att vi anhöriga inte känner honom, och att hans chef ljuger och att ni verkligen använder lagen som den är avsedd. Hur kommer det sig att ni, när ni i er stora omsorg om honom omhändertog honom för att han var så berusad att han omöjligt kunde ta hand om sig själv, inte tog honom till Tillnyktringsenheten på NUS? Alla omhändertaganden är gjorda nattetid när enheten är öppen. En eventuell alkoholförgiftning är ett livshotande tillstånd!

Detta har ni tagit er runt genom att vid flera av tillfällena omhänderta honom för att han var ”farlig för andra”. Det är briljant. På så sätt kan ni försvara att ni inte tog honom till Tillnyktringsenheten. Ingen extern aktör får någon insyn. Ni har t o m satt på honom handfängsel. På vilket sätt var han farlig i enlighet med LOB eller annan lagstiftning? (Som tidigare nämnts, det finns vittnen). Var det hans förmåga att ifrågasätta ert agerande som blev för mycket? Hans verbala förmåga? Hans rättspatos? Varför är det så angeläget att kväsa honom? 

Ni behöver förstå att ni har med intelligenta människor att göra, människor som kan göra konsekvensanalyser. Om ni omhändertar människor som har förmågan att stå upp när ni, med ert våldsmonopol, gör ingripanden, för att ni inte förmår bemöta människor som ifrågasätter er - då har vi ett demokratiskt problem. När er praxis invaderar de rättigheter som det här samhället vilar på är det dags att reagera.

En av mina deviser är: ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” (Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren). Också i detta, att skriva den här texten, är den ett stöd. För jag är absolut livrädd för vad ni är kapabla att hitta på.

 


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & N N                                             Skaffa en gratis hemsida