- Ett liv med hund
Startsidan Blogg Fotoalbum Prinsessor! Gästbok
Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
om mig
Hanna
Carlsson

35 år och kvinna
Göteborg,
Västra Götalands län
dagens visdom
Alla vill leva länge men ingen vill kallas gammal.
antal besökare

Welcome!
Denna sida fylls mest med text om mitt liv med hund. Sedan januari 2007 är jag en lycklig matte till diamanten Janis. Hon är av rasen border collie och föddes på Månfares kennel 24/11-2006.

Hundar har alltid funnits i mitt liv. Först westien Dolly och därefter dvärgschnauzern Pepsi som gick bort april 2007. Sedan juni 2010 bor dvärgschnauzern Iza hemma hos mamma och pappa, en pigg och envis individ som förhoppningsvis också kommer tycka agility är skitskoj!

Hemma hos min extra familj bor Zessi, en border collie som jag tränar och tävlar aktivit i agility, både individuellt och i laget Kulingvarning. Zessi är Svensk agilitychampion och Svensk hoppchampion och har tävlat SM 2007 individuellt (9:a) och SM 2008 både i lag och individuellt. 2009 tog vårat lag SM-brons, vilket var en fantastisk upplevelse! Nytillskottet är även Meg som precis (utan att kunna särskilt mycket) börjat göra entré på tävlingsbanorna.

Janis debuterade på agilityplanen hösten 2008 och tävlar i hoppklass III och agilityklass III. Vi tävlar även i agilitylaget The Challengers. Janis har vilja och driv och bara älskar agility. Förutom agility försöker vi träffa får så ofta vi kan för att lära oss lite mer om vallning.

Inom hunderiet arbetar jag ideellt inom Sveriges Hundungdom och Svenska Brukshundklubben. Jag är utbildad agilityinstruktör och tävlingsledare i både agility och freestyle. Mina hemmaklubbar är således Göteborgs Hundungdom samt Göteborg-Mölndals Brukshundklubb.

Utöver hundarna och mitt heltidsjobb på Göteborgs Tekniska College har jag en ponny som heter Polly (har haft henne i 18 år), spelar jag fotboll (numera Korpen) och umgås med mina nära och kära. Så mycket mer hinns inte med...

CARPE DIEM!

senaste blogginlägget
Största segern är mot den jävla fästing som smittat min bästa vän!

Det har varit en tuff vinter för Janis (och mig). I november var vi hos veterinären för första gången då Janis haltade efter vila på ett framben. Röntgades från topp till tå utan att något visades och vi ordinerades vila.

Jul och nyår var konstig. Janis sov mycket och var stel i kroppen. Hon var otroligt känslig mot ljud på ett sätt som hon tidigare inte alls varit i närheten av. Hon som alltid är glad mot alla hundar ville helst var i fred. Något var fel.

I början av januari var jag åter hos veterinären och denna gång reagerade Janis kraftigt i flera tåleder, armbågar och även i ländryggen. Jag visade film på hur hon var efter vila (eftersom hon alltid gick ur det) och tillsammans med veterinären bestämde vi oss för att ta blodprov för fästingprov innan vi gick vidare.

Dagarna i väntan på besked var jobbiga och när min telefon hade flera samtal missade när jag kom ut från ett möte på jobbet hade jag en stor klump i magen. Veterinären hade dock ett "glädjande" besked, Janis hade en kraftig borreliainfektion (1280 i titervärde) och visade negativt på anaplasma.

Antibiotika sattes in och redan efter ett par dagar märkte jag skillnad. Ögonen tindrade trots att kroppen fortfarande var stelare än normalt. I takt med att jag upplevde Janis piggare och gladare fick jag börja gå promenader i den takt hon ville och orkade. Så skönt!

Vid återbesöket i månadskiftet reagerade hon inget i lederna och trots att hon fortfarande kan vara lite stel ibland (kan vara både efter en vilodag likväl som efter ett träningspass) fick jag okej att börja sätta igång.

Så idag. Idag sprang vi in tillsammans på ett fullsatt Scandinavium. Glad matte och glad hund. Vi njöt av varje sekund vi fick visa upp det vi älskar allra mest - agility!

Och... bäst av allt är att Janis inte ser stel eller konstig ut efter att ha varit ensam hemma några timmar. Vi är back on track. Vi har besegrat den där jävla fästingen! Nog den största segern för oss detta år.

Imorgon kör jag dock Iza på Scandinavium. Janis får åka med mormor och morfar till paradiset på jorden och ha det gott. Jag längtar också dit... 

Och... idag fick vi motta vandringspridet Lydnadsraketen på GMBK. Kul att förra årets sjukdomsprojekt (Janis hade en stukad tå) kunde bidra till mer än ett dyrt LP1-diplom från SKK. ;o)

Nedanstående foton från dagens uppvisning har tagits av Johanna Kempe.


Hopp!


Klockren gunga!


Full fokus!


Largelaget i gröna snygga tajts!


Slalom, slalom, slalom!

Det finns bara en av mig och det är jag
Det finns bara en av dig och det är du
Det finns bara två av oss och det är vi.

25 Februari 2012  | Länk | Diary! | 15 kommentarer

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Hanna Carlsson                                             Skaffa en gratis hemsida