Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
om mig
Angelica
Börgesson

40 år och kvinna
Göteborg,
Västra Götalands län
översättning
dagens visdom
En dåre hittar alltid en värre dåre, som beundrar honom.
dagens onödiga vetande
Om man skulle lägga hela kroppens alla röda blodkroppar på en rad så skulle den raden bli cirka 187 500 kilometer lång.
antal besökare

Hej och välkommen till min blogg!

Detta är startsidan, och varje nytt inlägg jag skrivit ligger här på startsidan, nedanför denna introduktion, eller om ni går in på Blogg i menyn ovan.

Jag har en egen youtubekanal också , där jag skapar egna videos till olika favoritlåtar jag har. Har gjort en massa, och fler kommer till lite då och då. Besök den gärna och kolla. smiley 

https://www.youtube.com/user/TheSummerGlow

 


 

Introduktion:

Detta är ingen blogg om mode och skönhet, mat, träning och livsstil, eller nåt annat liknande. Min blogg handlar i första hand om mig själv och min "livskamp". Det är en form av terapi för mig att skriva. Jag får ut mycket som ligger inombords på det sättet, det är bra bearbetning, och bra terapi. Och det är för mig även en "plattform" för att sprida kunskap och medvetenhet om psykisk ohälsa. Det gör jag genom att skriva om mig själv, hur jag mår, om min historia, och om åsikter och fakta angående psykisk ohälsa.

Jag har varit sjukskriven i 13 år, och jag är numera sjukpensionär (förtidspensionerad) trots min låga ålder, på grund av att jag mår väldigt dåligt psykiskt och känslomässigt, och har kronisk migrän, vilket är ett resultat av upprepade svåra trauman genom hela livet, och det i sin tur har gjort att min arbetsförmåga under många år har varit obefintlig, och kommer vara det för resten av livet. Så jag lever nu ett stilla, lugnt liv, jag måste leva på det sättet för att kunna leva överhuvudtaget, och jag trivs väldigt bra med det. Att leva i lugn och ro, och i stillhet, det är mitt sätt att kunna leva på, det enda sättet för mig att leva på.

Jag lider av kronisk spänningshuvudvärk och migrän, som jag haft sedan barndomen, som jag kämpar med varje dag. 
Jag lider också av svåra depressioner, mycket på grund av att jag ju levt ett väldigt svårt liv och upplevt mycket trauman, vilket gjort att jag alltid har mått väldigt dåligt psykiskt och känslomässigt.

Har diagnosen C-PTSD -  Complex Post Traumatic Stress Disorder (på svenska: Komplex Posttraumatiskt stressyndrom). Lider av utbrändhet på grund av psykisk och känslomässig trauma jag upplevt genom hela livet, och detta har resulterat i att jag därför har C-PTSD, och svåra depressioner och svår ångest.

Här är en länk till information om Komplex PTSD (eller Komplex Traumatisering), för dom som är intresserade.

https://posttraumatiskstress.com/komplex-traumatisering/

Och så måste jag hantera den kroniska huvudvärken på detta, som jag har i stort sett dagligen, och som hör ihop med C-PTSD:n och är ett symptom på hur dåligt pyskiskt jag alltid mått, och det traumatiska livet jag levt, det gör att jag verkligen får kämpa. Kämpa för att tillfriskna, och för att hitta tillbaka till livet igen.

Det tar tid och är en långsam process, så man får ha tålamod med mig angående det. Jag gör något nu jag aldrig gjort tidigare, jag prioriterar mig själv, för att kunna ha en chans att må bättre. Det är enda sättet. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna fungera bättre, och läka ihop så att jag kan må bättre än jag gjort tidigare i livet.

I min blogg skriver jag om min kamp, om hur jag mår, vad som händer i mitt liv, hur jag har det nu och hur jag haft det tidigare, hur jag känner och tänker. Jag uttrycker det med att antingen bara skriva om mitt mående och min vardag, mina upplevelser och erfarenheter i livet, eller så lägger jag in en dikt eller citat, eller nån låttext. Lägger också in musik då och då från Youtube, antingen favoritlåtar, eller låtar efter humör, eller låtar med särskild mening eller betydelse, eller för att förmedla budskap och sinnesstämmning. Jag älskar musik, och tycker om att dela med mig av bra låtar. smiley

Skriver också om åsikter jag kan ha om olika saker. 
Ibland slänger jag in lite humor, jag kan ha ganska sjuk humor ibland..ha ha!

Ett av mina mål med bloggen, och med mitt liv överhuvudtaget, är att få ut budskap om medmänsklighet, förståelse, acceptans och kärlek för andra, och att kunna sprida kunskap och förståelse och öka medvetenheten när det gäller människor med psykisk ohälsa, eller som har andra typer av sjukdomar eller svårigheter i livet. Det måste till, för att vår värld ska kunna bli bättre, i min mening. Så jag använder mig av mina upplevelser, erfarenheter och svårigheter i mitt liv, och vad det har lärt mig, och vad jag känner och tycker om saker och ting, och om livet överhuvudtaget, och även en del av musiken jag lägger in i bloggen, för att förhoppningsvis kunna vara en inspiration och glädjekälla för andra. Det är det jag lever för, that is my purpose in life. heart

Jag skriver i bloggen ungefär en gång i veckan. Ibland blir det varannan vecka, beroende på hur jag mår. Det nyaste blogginlägget jag skrivit ligger alltid först på startsidan. Vill man läsa andra inlägg jag skrivit, kan man klicka på länken "Lite allt möjligt" som finns under varje inlägg och sen bara scrolla nedåt, eller kilcka på Blogg i menyraden ovan.

I Menyraden kan man bland annat kolla in mina Videoklipp - där finns mycket bra musik (många favoritlåtar) och en del roliga saker. Om man klickar på Om mig, så kan man läsa en massa information om mig. Titta gärna in i min Gästbok också och skriv en rad eller två. Kolla in mina Fotoalbum med, där har jag bilder på mig själv, roliga bilder, och lite annat smått och gott.

I övrigt är jag en vanlig tjej med vanliga intressen. 

Så välkommna in i mitt liv! 

** All text om mitt liv, och alla bilder på mig själv i den här bloggen tillhör mig, Angelica Börgesson.© **

 

senaste blogginlägget
Tired heart....

Nu har jag börjat halka nedåt igen, gå in i ännu en depression.

Det händer mycket omkring mig, saker jag inte orkar hantera. Jag blir mycket trött av allt, och börjar isolera mig. Jag har kommit fram till ännu en gräns. Folk envisas med att pusha mig till mina gränser hela tiden. Dom testar mig, ser hur långt dom kan pusha tills jag inte orkar mer. Har varit med om det så många gånger förr, och känner så väl igen det.

Vill folk roa sig med det, så får väl dom göra det då. Jag har kommit längre med mig själv nu, jag har hittat bra sätt att distansera mig när sånt händer. Jag vägrar att involvera mig i konflikter, drama och kaos. Vill andra hålla på med det...varsågod. Jag vill det inte, så jag hittar sätt att hålla mig ifrån det. Men jag blir ändå påverkad av det, och hamnar under ytan. Inte djupt ner, men tillräckligt långt nere för att känna det som att jag får svårt att andas. Men jag hittar sätt att hantera det. Det som är svårast att hantera är att det finns så många som är villiga att använda sig av mig, använda sig av min stora förmåga att hjälpa och stötta, utan att ge särskilt mycket tillbaka. Och detta trots att dom vet att det sliter på mig. Det är svårt för mig att förstå...

Varför är det så in i helvete svårt för mig att sätta gränser?! Dom finns där, men det tar mycket längre tid för mig att nå fram till dom, än andra människor verkar kunna göra. För dom flesta, är det så självklart att bara säga nej, att inte ställa upp, att inte svälja skit från andra...att sätta gränser för sig själva. Men jag...nej jag ska ända in i det sista försöka vara så förstående som möjligt, försöka ha så mycket tålamod som möjligt, försöka förlåta allting, försöka att alltid vara så jävla trevlig och snäll, försöka ge folk fler chanser än dom förtjänar, försöka visa så mycket medkänsla och sympati som möjligt - och i processen offra mig själv. Nästan...varenda...jävla...gång.

Jag arbetar på det, jag har blivit mycket bättre på att säga ifrån och sätta gränser än tidigare. Men mitt innersta, den jag är i min själ, är obotligt snäll, hjälpsam och förlåtande. Och det utnyttjas grovt, av så många, hela tiden. Så har det varit i hela mitt liv. Jag förstår inte folk, jag gör verkligen inte det.

Jag vet att jag måste börja bli bättre på att säga nej och säga ifrån, annars går jag själv under. Men jag har sedan jag var liten, blivit "hjärntvättad" att tro att det är min uppgift i detta livet, mitt ansvar, att alltid göra allt för alla och offra mig själv för det, för jag är inte lika viktig. I don´t matter that much. Så hur ändrar man på något man blivit intalad att tro under hela sitt liv? Det går inte över en natt, tro mig. Det är en mycket långsam, svår och smärtsam process. Men jag har kommit en bit på väg i alla fall. Det svåraste är att stå emot den första impulsen jag får, att alltid hjälpa och ställa upp, oavsett vad det är, och oavsett hur mycket det än tar av mig själv.

Det som är mycket intressant, i det mänskliga beteendet (om man nu är intresserad av det, vilken jag är) är hur folk reagerar som är vana vid att man alltid ställer upp, och man plötsligt inte gör det längre. Vissa blir helt ställda ("va, kan hon säga ifrån?"), vissa blir sura och börjar tjata, vissa blir faktiskt förbannade på en, vissa känner sig förolämpade och ledsna, och så finns det en liten, liten procent, som faktiskt accepterar det och respekterar det. Men det är inte vanligt. För folk är egoistiska. "Jag ska ha det jag vill ha, när jag vill ha det! Vem fan är du att säga nej till mig?!" Så resonerar fler än man tror, enligt min erfarenhet av det under hela mitt liv. 

Men nu säger jag nej, nu säger jag ifrån. Jag accepterar fan inte längre att man utnyttjar mig, och använder sig av mig för sina egna egoistiska syften, oavsett vad det gäller. Men särskilt när det gäller detta med sex. My God...så många killar som bara haft mig som en slags "reserv", att höra av sig till för att få sex lite då och då. När dom känner sig sugna för tillfället, uttråkade, eller när det strular med tjejen och dom inte vet vad dom vill med sitt förhållande dom är i, eller när det precis tagit slut med den tjejen dom var med och dom är sugna på "lite kul", medans dom letar efter nästa "stora kärlek" i deras liv. För det är inte jag, det har aldrig varit jag. Och när dom så fått ha sitt lilla roliga med mig, så kastas jag bort, som ett skräp i vinden, varje gång. Mer än så är jag inte värd, tydligen. Jag accepterade det förr, för jag hade så låg självkänsla då, så jag trodde att det var det enda jag var värd. Och detta har skadat mig, något enormt. Men vad säger det om dom, dom som gör så här, och har satt det i system? Vad är dom för människor? Det kan ju dom fundera över, tycker jag.

Denna korta videon här, är till alla dom som har utnyttjat mig, använt sig av mig för själviska behov, sårat mig, svikit mig, bedragit mig, lurat och vilselett mig bara för att kunna få vad dom velat ha, tryckt ner mig och förminskat mig, hånat mig, tagit mig för given och struntat i mig som människa, och överlag behandlat mig mycket, mycket sämre än jag någonsin har förtjänat. I am done with you! Bye bye now! cool

"Fuck It All" - Frozen Parody

Tror ni att jag någonsin kommer acceptera sånt bullshit igen?! Hell no! Jag lever hellre resten av mitt liv utan sex, än att någonsin vara någons jävla privata sexleksak igen. För jag är värd mer än så, jag är bättre än så. Till skillnad från dom flesta andra, så kan jag vara utan sex. Jag vet att detta är närmast otänkbart för dom flesta, men jag är inte dom flesta, jag är jag. Och för mig, finns det viktigare saker i livet än sex. Dom som tror att livet bara handlar om sex, dom har fattat fel angående detta med livet. Jag tycker synd om dom, genuint synd. Men det är deras problem, inte mitt. Jag kan leva utan det...lätt. För mig är det inte ens en uppoffring.

Så försök få mig isäng bara, med hjälp av fjäskande, manipulation, och tjatande. Det kommer inte hända. Jag har bara sex igen, om jag är med någon som verkligen vill ha mig, och inte bara vill använda sig av mig. Någon som ser mitt sanna värde, och ser mig och accepterar mig för den jag är. Annars får det vara. I can live with that....without a doubt. yes

Nu ska jag vara i denna depression ett tag, sedan kommer jag ta mig ur den. Jag har lärt mig vid detta laget, att bara låta mig känna det jag känner, inte kämpa emot det. Försöker man kämpa emot det, kan det bli ännu värre. Bättre att bara följa med i det, och låta det ha sin gång. Sen upp på fötter igen. And so it goes, up and down, up and down...

Ha det bra nu. Kram på er så länge! heart

 

"Sand" - Molly Sandén (Wasted Penguinz Remix)

 

 

 

 

 

 

18 Mars 2019  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida