Har nu kommit fram till det jobbiga beslutet att jag måste sälja mina två ögonstenar.... Som livet och arbetssituationen är just nu så har jag helt enkelt inte råd att ha dem kvar. Så jäkla surt att det kommer just nu också, när det äntligen efter 4 år av blod, svett och tårar har börjat fungera helt perfekt med Magic. Den som säger att det är lätt att leva, den vet fan inte vad han pratar om....

Fighters kommande matte/husse är viktigare än priset. Kommer han bara till en snäll och djurvänlig person/familj kan jag t o m tänka mig att skänka bort honom. Bara han får mycket ömhet, kärlek och daglig pyssel! Fighter är en trevlig promenadhäst. Jag har själv hoppat in honom. Älskar att löshoppas, gör galoppfattningar hellre än bra. Ej bättre kondition än "promenadkondition" just nu. Ett träns och täcke följer med på köpet. Mer utrustning finns att köpa till, så som full utrustad sadel, benskydd och martingal. Här har hans första uppgift vart pyssel och sällskapshäst. Hans föredetta travarliv var nog inte så kul, han reagerar väldigt lätt på stress och minsta tecken på irritation från mig som matte.

Magic, är däremot lite mer svårplacerad och kräver en konsekvent och ruttinerad tuff ryttare. Eftersom det inte jag som står som egentlig ägare på hästen. Och orginalmatte just nu är i Afrika, har vi inte diskuterat något pris. Men även här är hemmet mycket mycket viktigare än priset! Magic är en herre med många speciella mer eller mindre bra egenskaper. Det finns en anledning till att jag har honom hemma hos mig. Han sparkar sönder boxar i stallet om nätterna. Vilket är största problemt i en omplaceringssituation. Dock har jag sista året slutat ge honom havre, ökat på B-vitamin dosen och klätt in hela boxen i svart transportmatta. På nätterna stänger jag även så att de två inte ser varandra, trots att de står brevid varandra. Om något av detta är orsak till att han faktist inte har sparkat på ett helt år eller inte vet jag faktist inte. Han kanske bara helt enkelt ha mognat, vad vet jag? Sparkat ha han ialla fall inte gjort vilket jg är glad för! Han har många naturliga instinkter kvar, och mycket flyckt. Därför behöver han en lugn, stabil och självsäker ryttare som inte hettsar upp sig när hans egna mod sviker. Du måste vara pedagogisk! För något år sedan tränade vi  markarbete regelbundet för Marion Johansson, stall Linneberg. Nu senaste året har vi tränat derssyr en helg i månaden för Anna Osiika. Och allting har äntligen börjat falla på plats! Jag har inte haft några tävlingsamitioner, utan bara rida för att vi ska utvecklas tillsammans. Och framförallt för att vi ska kunna fungera tillsammans. Pappa är Magini, och på mammans sida finns det trakenare i honom. Vilket de som vet säger att det är där hans nerv kommer ifrån. Jag vet bara att är man medveten om hans "Kicking Kenneth" sida och när man väl har kommit på hur han fungerar och hitta knapparna i ridningen så är han helt underbar. I hanteringssituation litar jag på honom till 100 %, hans skulle aldrig någonsin komma på tanken att göra något mot mig. Han har varit lite trulig i lastningen, men sista gångerna har jag kunnat lasta själv. Däremot kan han testa nya ryttare och nya männsikor. Men när han väl kommit på vem du är så accepterar han dig. Kanske ingen häst för högre klasser, men men, vad vet jag?

Vet ni någon som är intresserad av dessa två herrar så tveka inte att höra av er! Kontaktinformation finns under fliken "om mig" ovan....