Söt hund man har, speciellt när man åker bort. Jag har varit på Wången några dagar utan Rosa men har inte varit speciellt orolig då Rosa brukar uppföra sig som ett ljus. Inte den här gången, min stackars hunvakt verkade alldeles knäckt när jag kom och hämtade henne. Hon har dragit i kopplet så att hon knappt kunnat andas -varje promenad, och när hon fick vara lös så körde hon sitt paradnummer som heter "ta-mig-om-du-kan". Och det kan man ju inte, suck. Hon är verkligen vidrig när hon gör sådär, kan reta gallfeber på den mest sansade person. Stackars hundvakten hade försökt fånga henne i  över en timme innan han var tvungen att springa hela vägen hem och lura in henne i huset. Inte så stolt pudelägare är man då, lär väl knappast kunna lämna henne där igen och bra hundvakter växer inte på träd. Det värsta är att Rosa själv verkligen tycker att hon är så fantastiskt rolig. Jag lyckas numera (med nöd och näppe) övertyga henne om att det inte är en bra lek men med en novis hundvakt kan man ju alltid liva upp tillvaron lite. Kommer ihåg innan jag köpte Rosa att jag läste om pudeln att den ofta hade en "underfundig humor" och det kan jag verkligen skriva under på. Nästa gång blir det lång lina på så ska vi se hur underfundig hon är då...

Måste få vara en hysterisk pudelägare också och beklaga mig lite om en händelse som jag tror att bara andra med ett pälshav att sköta kan förstå. En av tofsarna på Rosas öra har gått rakt av, det ser ut som att någon har varit framme med en sax och bara kapat. Så nu är halva öronpälsen 3 cm kortare på ena örat och det känns inte alls kul faktiskt.

Nu ska vi ut och lägga spår med Sequoya! Sist vimsade Rosa runt och spårade så dåligt så jag valde för första gången att bryta och sätta in henne i bilen igen. Vi får se idag om det hjälpte...