Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
om mig
Jasmine
Nerdrum

29 år och kvinna
Göteborg,
Västra Götalands län
Hejsan !
senaste blogginlägget
Prata om Döden

Att våga prata om döden är en stor merit i livet. Men man är ingen sämre människa om man inte vågar prata om döden. För det är ett ämne som berör. Som sätter ens känslor i sprätt, både bra o mindre bra känslor. Döden är alldeles för okänd för oss eftersom vi inte vet hur det känns att dö eller vad som händer efteråt. Därför är det , för många, en stor skräck. Många lever hela sina liv med dödsångest. Och det är absolut inget konstigt med det !!
Jag han ibland känna att döden är hemsk, brutal, ångestladdat och väldigt otrevligt. Och det kan då ha och göra med när jag tänker på anhöriga som har dött, på unga personer som blivit utsatta för det värsta tänkbara, när barn dör , när jag tänker på att jag en dag ska gå på mina när o käras begravningar , eller att dom ska gå på min egna. Att jag själv en dag kommer ligga på dödsbädden o vänta in sista andetaget (förhoppningsvis så sker det i sömnen så man aldrig hinner reflektera men ..det är inte alltid så döden går till).

Samtidigt så kan jag känna att döden också är något fint! Och det har ju förmodligen att göra med mitt yrke . Äldreomsorgen. För där stöter man ju på döden av olika slag. Men eftersom man ger den omsorg när det är vård vid livets slutskede, så blir döden inte alls fullt så jobbigt. Nu har jag inte varit med om SÅ många dödsfall. Men ex: jag satt med en gubbe en gång när han dog och det var väldigt fint och rofyllt. Så jag kände glädje för hans skull efter det sista andetaget. Menar - han var gammal o sjuk. Och han hade ingen smärta (oftast så får dom ju massor med morfin - smärtstillande - just för att undvika all slags smärta).
Men så hörde jag en annan gubbe som hade ångest, och ropade efter sina föräldrar. Som bara ville dö NU. Att han ropade efter Mamma var väldigt obekvämt .

Men att prata om döden har jag inte några svårigheter med. Tvärtom, jag tror att det är viktigt att man vågar prata om döden, framförallt med äldre människor. Häromdagen tex så pratade jag med min kontaktperson om döden, hur denne ser på det, var denne planerar att begravas osv. Och det kändes som att personen tyckte att det var gott att få ventilera kring det (även om personen redan hade skrivit ner hur denne vill ha det). Men just att faktiskt få tala om det högt.

Inom vården stöter man på detta ämnet ofta. Av olika slag. Allt ifrån att man bara pratar om det generella : vad tror man händer efter döden... till att prata med en person som säger att denne bara vill dö, att det enda personen vill är att få ett piller o dö...
Det är ibland svårt för man har inga svar. Men det är det som är det fina i det hela. Man behöver inte alltid ha svar. För hur ska jag kunna svara på allt om döden, när jag inget vet? Det enda jag kan göra är att bekräfta att jag både se och hör vad personen säger, ställa eventuella frågor som "hur mår du " , och det enda jag kan garantera är att personen ALDRIG kommer behöva vara ensam eller känna någon smärta när det är frågan om att dö.

Jag hävdar inte att jag är expert på området. Jag säger bara att jag inte har några problem att prata om detta. Döden är läskig just för att den är så okänd..men måste man krydda på det läskiga? Nej.
31 Oktober 2015  | Länk | Allmänt | 0 kommentar

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Jasmine Nerdrum                                             Skaffa en gratis hemsida