 |
| om mig
|
|
|
 |
|
 |
Välkommen.
Här kommer jag att dela med dig mig av djupa texter från livet, tankar, reflektioner, kärlek, sorg, relationer och olika sinnesstämningar. Jag jobbar mycket med människor och med deras inre och yttre beteende och känslor. Jag kommer att använda mig av den erfarenheten jag har själv har fått uppleva men även om andras erfarenheter * jag har fått medgivande att Publiser dom och inga namn och platser kommer att nämnas ".
Jag kommer att lyfta kärleken och hur viktig den är för oss människor, hur ljust kärleken kan få oss till orka med sånt som vi kanske inte hade orkat annars. Men jag kommer även också att lyfta hur viktigt det är satsa på rätt saker och hur oerhört viktigt det är stanna upp och se den/dom som vi har framför oss och den/dom står vid våran sida.
Var rädd om varandra och var rädd om dig själv.❤️
|
| senaste blogginlägget |
Jag vet hur det känns
Jag har suttit med uppdragna ben under mig och gråtit så att det har gjort i ögonen, jag har torkat bort så många tårar på kinderna så att dom har blivit såriga, jag har haft svullna och röda ögon av alla tårar som jag har fällt. Jag har legat i foster ställning i sängen, soffan och på golvet och skrikit och gråtit av smärta efter slagen och sparkarna. Jag vet hur det känns när slagen träffar hela kroppen och hur sparkarna känns. Jag vet hur det känns att bli inslängd i dörrar, skåp, väggar, hur det känns att bli uppslängd på bänkar och bord. Jag vet hur det känns att få huvudet inslaget i bordskanter, stolar, väggar, dörrar, golv, dörrkarmar, bänkar. Jag vet hur det känns att få en hamburgare som är ny stekt i olja inkletat i ansiktet, hur det känns att stå i en kall dusch och få nästan kokande vatten slängd på kroppen. Jag vet hur det känns när någon greppar tag i håret och biter en läppen, hur det känns att lyftas upp ur sängen och sedan ner slängd igen så att huvudet slår i den hårda sänggaveln Jag vet det allt för väl. Jag vet hur det känns att krypa på golvet med blodet rinnande ner över ansiktet och försöka ta sig där ifrån, hur det känns att försöka skydda sig ifrån sparkarna och slagen som haglar. Jag vet det allt för väl. Jag vet hur det känns när båda ögonen är svullna av knytnävarna och hur svårt det är att kunna se. Jag vet hur det känns när varje andetag man tar gör så ont så att det känns som att bröstet och revbenen ska explodera. Jag vet hur det låter när det man tar ett andetag och det bubblar i bröstet. Jag vet hur mitt egna blodsmakar och hur mitt inre skrik dånar i öronen. Jag vet det allt för väl. Jag vet hur det känns när livet rinner ur en, när livslusten inte längre finns kvar och det enda man vill är att få somna in och inte känna mer. Jag vet hur det känns att inte kunna skrika så att inte barnen ska vakna. Jag vet hur det känns när man är gravid och slagen och sparkarna kommer. Jag vet det allt för väl. Jag vet hur det känns att bli fast bunden vid ett element, naken på golvet och fönstret öppet när det är vinter, hur slagen, sparkarna kommer om vartannat, hur det känns att få isbitar uppstoppat vaginalt och analt, hur det känns att få det kalla vattnet över sig för att inte däcka av. Jag vet allt för väl hur det känns. Jag vet hur det känns att få höra:
Din jävla fitta, slyna, hora, idiot, missfoster, monster, djävul, misstag, vilken jävla dålig mamma, flickvän, blivande fru jag är, hur misslyckad jag är, att jag inte fattar något och hur trög i huvudet jag är, hur jävla ful, motbjudande, äcklig, vanskapt jag är, att jag aldrig kommer att hitta någon som vill ha mig för det finns ingen som vill ha en sådan äcklig, motbjudande, vanskapt, sjuk jävla missfoster som mig. Att det enda man känner när man ser mig det är att vilja slå ihjäl mig och spy. Att det enda jag duger till i livet det är att vara ett substitut, tidsfördriv eller ett töm och glöm, att det inte går att älska mig, att jag inte är värd att älskas. Att min kropp är missbildad, och det enda man ser och tänker när man ser mig naken är illamående och motbjudande. Att man kan stoppa kuken i mig om det är mörkt i rummet så att man slipper se mig. Att när man hör min röst så blir man magsjuk och full med hat. Att inte ens den blinda och döva skulle vilja ta i mig eller ha mig nära. Jag vet hur det känns att få höra ” Det enda rätta du kan göra det är dö, du hade gjort dina anhöriga, barn nära och kära en tjänst om du hade dött att deras liv hade blivit lättare. Du kommer aldrig att bli älskad, du kommer aldrig att bli lycklig, du kommer aldrig att få må bra, du kommer aldrig att få känna glädje för det finns ingen som hade velat ge dig det. Du är bara ett misstag som råkade födas, men du skulle aldrig ha blivit född, och hade dom vetat vilket jävla missfoster du var så hade dom valt att ta bort dig. Fattar du, du är inte värd livet, du är inte värd att få andas denna luften, du är inte värd ett jävla skit”
Kanske hade han rätt alla dom gångerna när han sa allt det där. Att jag är inte värd att få chansen att få älska någon, att få bli älskad av någon som jag älskar, att det inte går att älska mig. Han hade nog rätt alla dom gångerna. Han försökte att lära mig hur man skulle vara den perfekta flickvännen, mamman och frun, han försökte verkligen lära mig det, men jag kunde aldrig bli det och kommer nog aldrig att bli det heller. Det är nog så att han hade rätt ändå men jag var dum nog att inte förstå det. Men jag förstår det nu, nu vet jag bättre. Kärlek, omtanke, värme, glädje, lycka, är inte något som är menat för mig, jag förstår det nu.
Jag träffade en man som jag till slut började älska som älskade mig, som ville ha mig, som fick mig att må bra, som fick mig att vara lycklig. Men han rycktes i från mig, döden kom och tog han ifrån mig, döden tog både honom och barnet i min mage. Det var mitt fel att han dog. Hade jag inte funnits så hade han levt nu och varit lycklig med någon som var värd allt det underbara och fina. Om jag ändå hade dött så hade han levt nu. Och så hade jag sluppit att få höra ifrån hanns familj att det var mitt fel att han var död, att jag inte var värd någon som han. Och dom hade rätt, det var mitt fel och jag var inte värd någon som honom. Han var för bra och underbar för mig.
Jag borde ha lyssnat bättre och gjort som han sa när han försökte lära mig att bli en bra flickvän, mamma och fru. Jag hade inte förmågan att bli det. Jag vet att det var jag som gjorde fel hela tiden och inte han. Det var jag som serverade han maten så att han brände sig munnen, det var jag som serverade han ölen fast att den inte var iskall, det var jag som inte strök kläderna tillräckligt bra, det var jag som inte bäddade tillräckligt fint, det var jag som inte lyckades att ha kaffet klart prick klockan 06:00 så att det skulle hinna svalna lite innan han stod upp, det var mitt fel att maten inte smakade tillräckligt gott, det var mitt fel att det inte var helt dammfritt och att golven var spegel blanka. Det var mitt fel att jag råkade somna på soffan dom gångerna mitt på dagen när jag var gravid, det var mitt fel att jag inte han med allt innan han kom hem när jag var gravid, jag vet att det var mitt fel, jag borde ha stått upp tidigare på morgonen och inte legat och sovit till 05:45. Allt han gjorde var bara att försöka lära mig att bli en bra flickvän, mamma och fru. Men jag var för lat, dum och korkat för att fatta och bli den perfekta flickvännen, mamman och frun.
Älska, älskas, lycka, glädje är till för dom som är värde det och jag tillhör inte den kategorin. Jag vet det nu.
|
|
18 April 2023
| Länk
| Livet
| 0 kommentar
|
 |
|
|
