Är så mycket nu att jag inte riktigt hinner med... Så mycket som vill upplevas och utvinnas ur lediga sommardagar att sömn och annat bortprioriteras. Har blivit skåneutflykter med hemvändande Maria till mysiga små fik, stranden i solljus och stranden i solnedgång, konsert med bästa musiken och människorna, häng i Båstad utan att vaska dyraste champagne och fikat med trevligaste gaybönderna. Hundarna har inte fått mesta tiden men ett par agilitypass har det blivit. Promenader och bad har de också fått. Och idag vallades det får igen. Tre berger, två bc, en kelpie, en briard och en cattledog samlades för en heldag på fårfarm. Blev en lyckad dag med endast några få minuters regnande annars alldeles lagom varmt och molnigt. Alla hundarna skötte sig fint, mest utmärkte sig nog ändå kelpien som vallade för första gången men visade sig ha helt fantastisk fallenhet. Underbart att se! Ilas syster Ixxxi och bergern Valle vallade också de för första gången idag och oj va de tände på fåren, häftigt! De visade vallegenskaper båda två och var taggade till tusen. Ila och jag hamnade i en tråkig svacka idag med bakslag och utan att hitta någon riktigt bra känsla. Kändes som vi gick tillbaka mååånga steg i utveckligen med alltför taggad Ila som gick på fåren och jag som mest var arg och förvirrad. Kändes väl något bättre sista passet men vi saknade det där samarbetet vi haft tidigare. Peters teori om att jag var spänd nu när det var fler åskådare stämmer kanske och så tror jag att jag måste valla oftare för att lillan inte ska bli så otroligt uppjagad. Efteråt sa Peter att Ila och Ixxxi är otroligt lika varann i vallningen men att Ila är bra mycket hårdare i huvudet. Jo tack, jag vet mycket väl om att Ila är tuff som en bandyboll... Peter sa också att han skulle vilja testa att köra Ila på en stor fårflock på större yta, kanske att vi gör det nästa gång. Spännande. Bra dag i varje fall med trevliga männsikor, hundar och instruktör och godaste maten.

Ixxxi med lååång tunga efter tröttande vallning 

Valle

Demi

Yla

Lakrits Vilja

Wimsa

Några rader om Bergslagsveckan måste ju också plitas ner. Åkte upp och bodde ihop med Mia, briarden Vilja och labben Nitro. Fungerade alldeles ypperligt trots att Vilja är måttligt förtjust i andra hundar och Ila kan vara väl kaxig för sitt eget bästa. De två ignorerade varann totalt till våran stora förtjusning. Eftersom jag beslutade mig för att åka söderöver efter de första tre dagarna fick Teo bara tävla agilityklass2, alltså en klass om dagen för honom. Första dagen gjorde han ett fint lopp men jag gjorde ett korkat byte med disk som resultat. Dag två och tre slog han till med två tredjeplaceringar och pinnar. Så uppflytt till trean minsann. Han gjorde fina lopp och hade bra fart, sista dagen kampade han till och med innan start, vilket verkligen visar på hur taggad han var. Roligt! I Ilas första agilitylopp hoppade hon kf på balansen, jag tog om och diskade oss. Fortsatte till Aet som var två hinder efter balansen och när hon hoppade även det kf lyfter jag upp henne och gick av banan. Sa ingenting till henne utan gick bara av. Mycket snopen liten Ila vill jag lova. Därefter har hon inte hoppat ett enda kf, varken på tävling eller träning. Tummen upp för det. Dag två gjorde hon ett kanonbra lopp ända till tredje sista hindret som var vippen. Hon kom upp på den för fort och för snett så efter ett språng på den for hon av åt sidan. Hade inte en chans att hålla sig kvar. Jag borde naturligtvis rätat upp henne bättre... Loppet finns på film så lägger ut det när jag fått det. Sista dagen blev det så en pinne för Ila när vi vann hopp2. Inget tjusigt lopp direkt med någon liten snurr här och där men skoj att tiden trots det räckte till vinst. Nöjd, så nöjd med mina hundar. Lite mindre nöjd med mig själv som gjorde några otroligt klantiga handlingsmissar...men men bara att ta nya tag och skärpa till mig. =) Trevligt var det iaf att se så många bergéer! Det var en hel drös skulle jag vilja säga och alldeles underbart! En dag fick vi till och med finbesök av Ann-Sofie, Pascal och Kaos. Roligt att få träffa det lilla Kaoset som var en mysig och orädd liten kille. Tror nog han kan bli en riktig agilitystjärna en vacker dag! Roligt var det också att träffa allt trevligt tävlande bergerfolk och extra roligt när Ila fick så fina lovord av den ena efter den andra. Hennes fart och attityd suktades det tydligen kraftigt efter från åskådarplats. Och jag fick mer än en gång höra vilken fantastisk hund jag lyckats få tag på. Och jaa, det är så sant, hon är allt en häftig agilityhund min lilla loppa! =)