Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
om mig
Evelyn
Katt

30 år och kvinna
Linköping,
Östergötlands län
dagens visdom
Män får lära sig be om ursäkt för sina svagheter, kvinnor för sin styrka.
klockan
dagens roliga historia
- Varför bär skottar kiltar? - Hur många sidor har ett hus? - Två, insidan och utsidan.
dagens kortfilm

se filmen >>
senaste blogginlägget
Sammanfattning och egna tankar.

Det var en evighet sedan jag ens tittade åt den här bloggen. Jag hade nästan förträngt att den någonsin funnits. Jag var fortfarande med TinTin. Det har gått över. Det är snart ett år sedan och jag bor inte längre kvar i Linköping. Jag har fått en riktig diagnos, jag har slutat med överdoseringar av dödlig magnitud, jag har fått en relativt välfungerande medicinering. Jag har avlivat en katt, omplacerat två, sålt tre, köpt en. Zaza, min svarta prinsessa är den enda som fått stanna kvar genom allt.

Jag kan låtsas som att allting är bra nu, men det blir aldrig bra, inte på riktigt. Jag kommer kunna leva ett normalt liv, ett jämt liv, något utslätat. Blir jag gammal nog kommer jag kanske inte ens behöva äta mina mediciner, men jag vet inte om det skulle vara det bästa. Mediciner är ganska bra, om de fungerar.

Det är skönt, fruktansvärt skönt, att inte vara självdestruktiv, allt för impusliv, galen. Jag klarar mig. Jag klarar mig till och med ganska bra, trots nostalgisk vemodigheten.

Jag kan rabbla mina diagnoser, mina mediciner, men det finns inte längre någon egentlig anledning. Inget behov att identifiera mig med diagnoserna, sjukdomen, sjukskrivningen. Jag går i skolan igen och jag har klarat mig ganska bra. Jag bara hoppas på att mina vänner kommer göra det samma... snart.
6 November 2008  | Länk | Livet självt | 0 kommentar

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Evelyn Katt                                             Skaffa en gratis hemsida