Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
om mig
Angelica
Börgesson

40 år och kvinna
Göteborg,
Västra Götalands län
översättning
dagens visdom
Ju fler kockar desto mer soppa.
dagens onödiga vetande
Visste du att Eskimåerna har 70 ord för snö?
antal besökare

Hej och välkommen till min blogg!

Detta är startsidan, och varje nytt inlägg jag skrivit ligger här på startsidan, nedanför denna introduktion, eller om ni går in på Blogg i menyn ovan.

Jag har en egen youtubekanal också , där jag skapar egna videos till olika favoritlåtar jag har. Har gjort en massa, och fler kommer till lite då och då. Besök den gärna och kolla. smiley 

https://www.youtube.com/user/TheSummerGlow

 


 

Introduktion:

Detta är ingen blogg om mode och skönhet, mat, träning och livsstil, eller nåt annat liknande. Min blogg handlar i första hand om mig själv och min "livskamp". Det är en form av terapi för mig att skriva. Jag får ut mycket som ligger inombords på det sättet, det är bra bearbetning, och bra terapi. Och det är för mig även en "plattform" för att sprida kunskap och medvetenhet om psykisk ohälsa. Det gör jag genom att skriva om mig själv, hur jag mår, om min historia, och om åsikter och fakta angående psykisk ohälsa.

Jag har varit sjukskriven i 15 år, och jag är numera sjukpensionär (förtidspensionerad) trots min låga ålder, på grund av att jag mår väldigt dåligt psykiskt och känslomässigt, och har kronisk migrän, vilket är ett resultat av upprepade svåra trauman genom hela livet, och det i sin tur har gjort att min arbetsförmåga under många år har varit obefintlig, och kommer vara det för resten av livet. Så jag lever nu ett stilla, lugnt liv, jag måste leva på det sättet för att kunna leva överhuvudtaget, och jag trivs väldigt bra med det. Att leva i lugn och ro, och i stillhet, det är mitt sätt att kunna leva på, det enda sättet för mig att leva på.

Jag lider av kronisk spänningshuvudvärk och migrän, som jag haft sedan barndomen, som jag kämpar med varje dag. 
Jag lider också av svåra depressioner, mycket på grund av att jag ju levt ett väldigt svårt liv och upplevt mycket trauman, vilket gjort att jag alltid har mått väldigt dåligt psykiskt och känslomässigt.

Har diagnosen C-PTSD -  Complex Post Traumatic Stress Disorder (på svenska: Komplex Posttraumatiskt stressyndrom). Lider av utbrändhet på grund av psykisk och känslomässig trauma jag upplevt genom hela livet, och detta har resulterat i att jag därför har C-PTSD, och svåra depressioner och svår ångest.

Här är en länk till information om Komplex PTSD (eller Komplex Traumatisering), för dom som är intresserade.

https://posttraumatiskstress.com/komplex-traumatisering/

Och så måste jag hantera den kroniska huvudvärken på detta, som jag har i stort sett dagligen, och som hör ihop med C-PTSD:n och är ett symptom på hur dåligt pyskiskt jag alltid mått, och det traumatiska livet jag levt, det gör att jag verkligen får kämpa. Kämpa för att tillfriskna, och för att hitta tillbaka till livet igen.

Det tar tid och är en långsam process, så man får ha tålamod med mig angående det. Jag gör något nu jag aldrig gjort tidigare, jag prioriterar mig själv, för att kunna ha en chans att må bättre. Det är enda sättet. Någon gång i framtiden hoppas jag kunna fungera bättre, och läka ihop så att jag kan må bättre än jag gjort tidigare i livet.

I min blogg skriver jag om min kamp, om hur jag mår, vad som händer i mitt liv, hur jag har det nu och hur jag haft det tidigare, hur jag känner och tänker. Jag uttrycker det med att antingen bara skriva om mitt mående och min vardag, mina upplevelser och erfarenheter i livet, eller så lägger jag in en dikt eller citat, eller nån låttext. Lägger också in musik då och då från Youtube, antingen favoritlåtar, eller låtar efter humör, eller låtar med särskild mening eller betydelse, eller för att förmedla budskap och sinnesstämmning. Jag älskar musik, och tycker om att dela med mig av bra låtar. smiley

Skriver också om åsikter jag kan ha om olika saker. 
Ibland slänger jag in lite humor, jag kan ha ganska sjuk humor ibland..ha ha!

Ett av mina mål med bloggen, och med mitt liv överhuvudtaget, är att få ut budskap om medmänsklighet, förståelse, acceptans och kärlek för andra, och att kunna sprida kunskap och förståelse och öka medvetenheten när det gäller människor med psykisk ohälsa, eller som har andra typer av sjukdomar eller svårigheter i livet. Det måste till, för att vår värld ska kunna bli bättre, i min mening. Så jag använder mig av mina upplevelser, erfarenheter och svårigheter i mitt liv, och vad det har lärt mig, och vad jag känner och tycker om saker och ting, och om livet överhuvudtaget, och även en del av musiken jag lägger in i bloggen, för att förhoppningsvis kunna vara en inspiration och glädjekälla för andra. Det är det jag lever för, that is my purpose in life. heart

Jag skriver i bloggen ungefär en gång i veckan. Ibland blir det varannan vecka, beroende på hur jag mår. Det nyaste blogginlägget jag skrivit ligger alltid först på startsidan. Vill man läsa andra inlägg jag skrivit, kan man klicka på länken "Lite allt möjligt" som finns under varje inlägg och sen bara scrolla nedåt, eller kilcka på Blogg i menyraden ovan.

I Menyraden kan man bland annat kolla in mina Videoklipp - där finns mycket bra musik (många favoritlåtar) och en del roliga saker. Om man klickar på Om mig, så kan man läsa en massa information om mig. Titta gärna in i min Gästbok också och skriv en rad eller två. Kolla in mina Fotoalbum med, där har jag bilder på mig själv, roliga bilder, och lite annat smått och gott.

I övrigt är jag en vanlig tjej med vanliga intressen. 

Så välkommna in i mitt liv! 

** All text om mitt liv, och alla bilder på mig själv i den här bloggen tillhör mig, Angelica Börgesson.© **

 

senaste blogginlägget
Too hot, too much....

Jaha, nu var det ett tag sen jag skrev igen. Har svårt att hitta inspiration och ork i denna värmen. Har kommit fram till att jag inte gillar sommaren så mycket längre. I hela mitt liv har jag har alltid älskat sommaren och avskytt vintern. Nu är det nästan tvärtom. Nu är jag väldigt känslig för värme, får nästan panikångest, och behöver kyla istället. Mycket märkligt...

Jag har som jag skrivit innan lite problem med för högt blodtryck, håller på att jobba med att få ner det. Det är inte helt lätt. Måste börja äta bättre bland annat. Däremot har jag gått ner en massa i vikt, som jag ska göra, men utan att jag vet varför. Har inte legat i någon hårdträning direkt, rör väldigt lite på mig och vräker i mig godis, bullar, kakor, läsk, pizzor och annat onyttigt. Där vet jag att jag måste bättra mig. Jag har ett sockerberoende, och ett matmissbruk. Jag dämpar ångest, depression och oro med mat och socker...jag tröstäter helt enkelt. Har gjort i många år, på grund av att jag mått så dåligt psykiskt och känslomässigt så länge. Kämpar med att bryta det beroendet, men det är väldigt, väldigt svårt.

Ändå har jag på ca ett halvår gått ner ungefär 12 kilo, utan att ha vetat om att jag gått ner, för jag har inte ens en våg hemma så jag väger mig aldrig. Har vägt mig ibland på vårdcentralen när jag varit där, och blivit chockat när jag sett min vikt bara rasa...det är helt sjukt. Jag blev övertygad om att det måste vara något fel på mig, för att jag gått ner så mycket utan någon synbar anledning, så jag begärde av min läkare att få ta en massa prover för att se om jag hade fått någon sjukdom som jag inte vet om, men proverna visade inget annorlunda eller nytt. 

Så den enda rimliga förklaringen jag kan komma på, är att jag har slutat med en av mina mediciner som jag ätit i ca 15 år. Den medicinen går man lätt upp i vikt av som en bieffekt, och det måste vara det min viktnedgång beror på, att jag slutat med den. Men har inte alls kopplat ihop det förrän nu. Jag har ju en smal kroppsform i mig själv, har alltid varit smal annars, min normalvikt för min längd ska väl ligga på någonstans mellan 60-65 kilo. Men när jag började äta en massa mediciner när jag var yngre, och tröstäta, så började jag gå upp en massa i vikt. Som mest har jag vägt 93 kilo, som jag vägde för ca 7 månader sen. Just nu ligger jag på 81 kilo, och fortsätter gå nedåt.

Det är ju meningen att jag ska gå ner i vikt, för min hälsas skull, men har inte haft orken eller viljan att prioritera det, på grund av att jag mått så dåligt och haft så jäkla mycket annat att hantera. Men nu har jag alltså börjat rasa i vikt, vilket naturligtvis är bra, men det känns som att det går för snabbt, och att det inte är rimligt med tanke på att jag fortfarande rör på mig för lite och äter för onyttigt. Bara på en månad hade jag gått ner 4 kilo. Det är verkligen inte rimligt. Så ja, det måste ha att göra med att jag slutat med den ena av mina mediciner. Så vi får se, hur detta utvecklar sig. Har en nytt läkarbesök i mitten på augusti, då jag ska väga mig och kolla blodtrycket igen. Då får vi se hur det gått. Spännande detta! 

Och jag har även fått ivägskickat min ansökan nu om skuldsanering till Kronofogden. Så nu är det bara att vänta och se. Men kötiden är lång, mellan ca 6-9 månaders väntetid är det på att få sin ansökan behandlad, så det gäller att ha tålamod. Men den är inskickad nu i alla fall, så jag kan jag släppa det för tillfället. Känns jättebra!

I övrigt händer inte mycket. Känner mig mycket låg hela tiden, och har ofta migrän...som vanligt. Så jag ligger mest och vilar, kollar på tv och film en hel del. Kollar mycket på Netflix. Där finns så jäkla mycket, där har man att kolla igenom. Har lagt till hur många filmer och serier som helst till min lista, det är nästan för mycket att välja mellan. (Vilket i-landsproblem, inte sant?)

Ni som har tillgång till Netflix, ni måste kolla på den nya mini-serien ”When They See Us”, om ni inte redan sett den. Den är i 4 delar, och är baserad på en verklig händelse som utspelade sig på 80-talet, ett brott som fem tonårspojkar blev anklagade för. Den har blivit mycket omtalad och populär. Så jäkla bra, men också så jäkla hemsk. Blev väldigt berörd, och ledsen och arg, och sedan kände jag stolthet och glädje. Väldigt jobbig att se, men ger lärdomar, och är mycket sevärd!

Har inte så mycket mer att skriva om just nu, my mind has gone blank. Det är alldeles för varmt för mig för att min hjärna ska fungera, plus att jag har en dålig period nu överlag. Håll tummarna för mig att det släpper snart.

Kram på er så länge! heart

 

 

 

"I Stand Alone" - Van Canto

 

 

 

 

 

12 Juli 2019  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida