DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
om mig
Helene
Persson

61 år och kvinna
Halmstad,
Hallands län
dagens visdom
En fördom är ett misstag som slagit rot.
klockan
dagens roliga historia
Måste jag verkligen betala, du ska ju ändå åka den vägen...
dagens onödiga vetande
100 personer dör årligen till följd av att ha satt en kulspetspenna i halsen
nya foton

Tilda, född 2012-04-28 här 2 dagar gammal
Google sökning
nogg.se   Web  
antal besökare

Välkommen till min sida! Här försöker jag berätta lite om mitt liv - både med allvar och med glimten i ögat. Visst ska man kunna skoja och prata om allt!? 

          

och hör ni! GLÖM INTE SKRIVA I GÄSTBOKEN!!! Det så roligt å se vem som varit här!!

senaste blogginlägget
En käftsmäll...

Måste bara få skriva av mig.

Var på banken idag. Som vanligt var jag jättenervös innan över allt som eventuellt kunde väntas av mig. 

Ja, jag vet.  Jättelöjligt och helt omotiverat, men jag kan inte få bukt med tankarna i huvudet.

Kvinnan vi skulle träffa på banken är jättetrevlig, hjälpsam, serviceminded och bra på alla sätt. 

Tyvärr - för där kom käftsmällen.

Förr var det jag som satt vid ett skrivbord och jobbade.

Förr var det jag, som kunde svara på alla frågor.

Förr var det jag, som kunde fixa allt, så kunden blev nöjd - åtminstone för det mesta.

Förr var det jag, som med glädje hjälpte till med allt.

Förr var det jag, som lätt hittade bland alla program på datorn, lätt hittade det som efterfrågades.

Men det var förr. Nu känner jag mig helt värdelös. Jag kan ingenting längre. Huvudet vill inte längre. Jag blir alldeles svett av att uppge mitt mobilnummer, ibland kan jag det, ibland har jag ingen aning.

Jag skulle aldrig kunna lösa ett problem för någon längre, för jag fattar inte hur jag ska göra. Kan inte göra något längre tillsammans med någon annan, av rädsla att göra fel. Tål inte ens, att någon tittar på mig när jag gör något, vad det än är. Jag blir skitnervös.

Så fort jag ska göra något kommer paniken. Varför vet jag inte. Och hur ska jag då kunna förklara för någon.

Och dessa grubblerier över allt, som jag inte behöver bry mig om egentligen. 

Och sorgen över att inte kunna ha barnbarnen hos mig så ofta som jag egentligen skulle vilja. Jag orkar inte. Det finns inte på kartan. Och ändå är de, de finaste barnbarnen som finns. Jag önskar jag kunde göra massor av saker tillsammans med dom.

Önskar, att jag någon dag kunde vakna på morgonen utan denna jävla ångest.

11 Juli 2018  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar

12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida