 |
| om mig
|
|
|
| dagens roliga historia
|
| Uno blev tillfrågad varför han inte vågade flyga med Linjeflyg.
-Inte sedan jag läste att de tappat 25% av passagerarna.
|
|
 |
|
Hej och välkomna till tokisen, sidan där allting händer.
|
| senaste blogginlägget |
Lite om annat och blandat!
Hej! Jag heter Amanda. Och det är jag som håller till här på tokisen.
Du kanske undrar varför jag valde just namnet tokisen?
Jo det var för att jag var en riktigt tokistjej då, för jag är på vädigt
gott humör nu för jag har äntligen kommit in i sommalrovet.
som ligger i Berg i Tranemo. Hur du varit där? Mejla mig då :D
Jag är en 12-åring tjej med många sportintressen i huvudet.
Oändliga Drömmar - Sagan om den ensamma tjejen Sara!
Denna saga handlar om en tjej som heter Sara. Sara är 12 år, och
bor med sin mamma och sin katt inne i stan, där allt är trångt och
stökigt. Men det visar sig att Sara inte vill bo i en sådan miljö, utan
i en lugn och fin liten by ute på landet, där det finns massor av ängar
skogar, blommor och buskar. Saras pappa hade precis dött när vi flyttade in till stan, alltså det var för några månader sedan.
Sara visste väldigt mycket att hon skulle trivas på landet med sin mamma och katt som då hette Jane.
Men en sak visste hon inte… drömmar kan alltid slå in…
Kap 1. Drömvinsten.
Det finns inga i klassen som gillar djur. Men för Sara är det fullt upp att hjälpa till med dom. Sara vill hemskt gärna bli veterinär när hon blir stor.
Men hemma måste hon såklart hjälpa till att städa sitt rum, och det hon smutsat ner, tillexempel vid ytterdörren. Mamma tjatar hela tiden om att hon vill flytta och lämna kvar alla minnena från Saras pappas död. Men dom har inte så mycket pengar alls, så dom får nästan ta och sälja stackars Jane snart om dom inte skaffar mera pengar…!
- Sara, ropade mamma nerifrån. Du får faktiskt ta och komma ner innan jag åker till jobbet. Såklart att Sara ska gå i skolan, men inte nu när hon är sjuk. Hon har fått en jättestor influensa. Och hon har feber runt 40 grader.
- Ja mamma, jag kommer. Men jag har faktiskt ont i halsen, så om du tänker fråga, kan jag inte äta frukost just nu åtminstone, sa Sara.
Efter en stund var hon nere i köket. Hon satte sig på sin stol vid bordet och kollade undrande på mamma vad hon hade att säga.
- Jag har något tråkigt att säga, sa mamma.
- Vadå, vadå… tystskrek Sara.
- Vi ska flytta, sa mamma med en ledsam min. Jag har tyvärr inga pengar, så vi får väl bo på ett hotell eller något sådant.
Sara visste inte vad hon skulle säga. Här bodde hon med sin mamma och sin katt. Och hennes pappa var död. Men nu skulle hon få mer ledsamhet i sig.
- Men mamma. Jag kan gå ut på torget och leta efter pantburkar, sa Sara och kollade på sin mamma. Inte skulle det bli nåt sånt här mitt inne i ett kris.
- Nej, absolut inte. Då tror folk att vi är fattiga.
- Ja det är det som är det bästa… sa Sara. När folk ser på mig leta efter pantburkar tror dom säkert att jag är fattig, och ger mig lite pengar.
Mamma satt sig ner på den andra stolen, och tittade förundrat på mig med sina mörkbruna ögon.
- Okej då. Men inte i dag. Du är ju faktiskt sjuk, sa mamma och kollade argt på mig som om jag skulle rymma.
Jag förstod först inte henne. Hon hade sagt att hon skulle vara hemma och ta hand om mig när jag var ”jättesjuk”. För det är jag faktiskt inte. Jag bara sa så till mamma för att jag skulle slippa skolan eftersom att alla bara retar mig där på grund av att jag älskar djur, som inte dom gör.!
- Hejdå sa mamma och öppnade dörren och gick ut.
- Hejdå mamma. Vi ses sen, sa jag tyst när hon satt sig i bilen och stängt bildörren.
Direkt efter sprang jag upp på mitt rum och drog på mig mina kläder som jag hade igår. Sedan borstade jag tänderna slarvigt, och sprang sedan ut genom förrän och gick mot torget.
- Hoppas inte att jag möter några av mina klasskompisar eller vänner, tänkte Sara.
När Sara väl kommit ner till torget började hon leta efter pantburkar. Efter några minuter hade hon bara hittat en enda.
Men Sara fortsatte sitt letande efter dom förbaskade pantburkarna.
Ytterligare minuter hade gått, men Sara hade fortfarande bara hittat 1 enda.
Men när hon kom till en papperskorg såg hon något gult.
Det var en gul lapp som var mitt uppe på den smutsiga högen av skräp i papperskorgen. Sara tog upp lappen och kollade på den, och så lyste hon upp och ropade… ” Ojoj, jag är rik, ropade Sara. ”
Sara skyndade sig så fortast hon kunde. Hon skulle ringa sin mamma, och berätta vad hon hade hittat. Nu kanske Sara skulle få sin dröm uppfylld.
När hon väl var hemma ringde hon sin mamma.
- Hej, vet du vad jag har hittat? Jag har hittat en lott där någon vunnit 5 miljoner kronor, småropade Sara lyckligt i telefonen som hon höll mot örat.
- Nej, det kan inte vara sant, sa mamma. Du ljuger för mig, det vet jag sa hon sedan.
- Nej jag lovar sa Sara.
Mamma och Sara fortsatte att käfta emot varandra, men sedan förstod mamma att det var allvar det som Sara menat.
Dagen fortsatte som vanligt som den brukade göra. Sara gick in till sitt rum och satte på datorn och började chatta med hennes kompisar. Men just nu fanns det inga som var inloggade eftersom att alla andra barn gick i skolan.
För det loggade Sara ut och gick in på nätet i stället. Hon sökte på en hästsida, och då fick hon syn på 3 hästar som var till salu. Den hästen som var i färgen fux tyckte hon var lite speciell, så hon tryckte på den för mer fakta, och då såg hon att hästen var till salu för ett billigt pris, det var ju klart… hästen var ju misshandlad av sin förra ägare, och fick därför säljas till snällare personer istället.
Sara kände sig lite sömning av tröst efter hästens berättelse och gick genast till söms.
Några timmar senare hörs det fotsteg i trappen eftersom att vi bor i en lägenhet.
Dörren öppnades och in kom mamma med en tidning bärande. Hon gick in i mitt rum och satte sig på sängen och sade…
- Gumman. Är du fortfarande dålig? Jag har lånat en tidning där man kan hitta bra bostäder, sa hon. För du hade ju talat om att du hittat den där lotten.
- Jo, det är klart, sa jag och satte mig upp och såg klart med öppna ögon mot mamma.
- Denna får du kolla i. Kom till mig när du sett något hus som passar dig, sa hon och gick ut ur Saras rum.
Jag bläddrade i bladen i tidningen. Det fanns nästan bara lägenheter som var till salu, inte en enda villa ute på landet fanns det.
Men då, mitt på tidningssidan ser hon det… huset hon drömt om… det var träd omkring ett stall med 4 boxar, och skog och blommor överallt, och till och med en sjö bort 500 m. Och huset låg i Tranemo.
- MAMMA! Skrek Sara, jag har hittat ett perfekt hus.
Mamma kom in i rummet och tog tag i tidningen och kollade på bilden som föreställde huset Sara ville ha.
- Ja det var riktigt fint. Vill du ha det? Vi kan köpa det om du vill.?
- Jaaaa, tack mamma, sa Sara och gav sin mamma en bamsekram.
Jag var så överlycklig så att jag nästan svimmade. Nu hade jag äntligen uppfyllt min dröm. Nu gällde det bara att få en egen häst också…!
Kap 2… Packningen!
Medan jag var hemma och började med packningen så smått var mamma borta. Hon hade gått till ett hus där man beställde huset man ville köpa. Jag började med att lägga ner mina kläder. Jag hade faktiskt inte så mycket kläder. Bara 3 par byxor och 5 tröjor, och 2 linnen, och några par trosor och sockor.
Sedan lade jag ner mina bilder. Bland fotona fanns ett kort med Jane och jag på.
Och i bakgrunden såg man några hästar och kor.
Så där skulle man vilja bo, tänkte Sara för sig själv. Allting skulle bli perfekt ute på landet… blommor, hagar, träd, kompisar som gillar hästar, och en egen häst själv.
Fast såklart visste Sara att hon aldrig skulle få en egen häst. Men hon visste inte ifall hennes mamma visste om att hon älskade hästar.
Sara gick runt och fantiserade. Om hon hade haft en egen häst skulle hon vara den lyckligaste tjejen i Världen då? Och om hon fick en bästis, skulle hon då bli lycklig?
Alla tankar for runt i Saras huvud. Allt hon ville ha och göra. Men nu ska dom åtminstone flytta till landet, det som Sara alltid velat göra. Sara fortsatte glatt med packningen som skulle varit färdigt idag om hon inte hade fantiserat så mycket.
Men hon packade bara vidare.
Till slut kom mamma hem från stan.
Hon hade två papper i handen. Sara sprang fram till hennes mamma och började rycka i pappren som hennes mamma höll i.
- Vi har köpt huset nu, visst är det härligt gumman?
Saras mamma kollade ner på Sara med ett leende. Nu skulle dom få uppleva ett nytt liv ute på landet med Saras katt Jane, och hennes mamma. Fast nu var Sara besluten att säga vad hon ville köpa när hon flyttat dit.
- Mamma, jag har en sak som jag gärna vill ha när vi flyttat dit, sa Sara.
- Ja du… fråga på bara, sa mamma och satte sig vid köksbordet med en duns och lyssnade.
- Jag har alltid önskat mig ett eget djur, men jag har aldrig vågat säga det till dig eftersom att vi har varit fattiga. Men nu när vi åtminstone är lite rikare kan jag väl få en egen häst då?
- Åh, sa mamma med en blick bort mot Sara som stod vid skåpen. Det är väl klart att du ska få en egen häst. Men först tror jag nog att du ska lära dig att rida.
Sara blev överlycklig och sprang fram till hennes mamma och gav henne en bamse-
kram.
- Jo förresten gumman, sa hennes mamma. Jag har inte berättat att jag har en farbror uppe i Småland som äger en ridskola. Han kan säkert lära dig allt om hästar.
Det var så jag lärde mig att rida och sköta om hästar, sa hon.
- Tack min underbara mamma, sa Sara. Men kan du inte nå honom på telefonen och fråga honom om jag kan komma dit i veckan?
- Jag vet inte kära du, sa mamma. Vi måste flytta först och sedan kan du och jag åka dit tillsammans. Vi kan ju hyra varsinn häst om du vill, sa hon sedan.
- Ja, det låter underbart, sa Sara och gick och kramade om sin mamma ytterliggare en gång till. När dom ätit gick dom genast och lade sig i sin säng och sov.
Kap 3… Överraskningsfesten.
Dagen var lika varm som igår. Och det var härligt för Sara att vakna upp med solen skinande i hennes slutna ögon. Hon började med att resa sig upp ur hennes lilla säng och ta på sig några smutsiga kläder som hon hade igår. Sedan gick hon in i köket och bredde sig en ostsmörgås och ett glas mjölk.
När hon ätit upp halva mackan kom hennes mamma gående in genom dörren. Hon satte sig på en av dom andra stolarna vid bordet och kollade med hennes blåa ögon mot Sara. Sedan började hennes mun röra sig.
- Jag ringde min farbror Ludvig igår kväll, sa hon.
Och vi är välkomna när vi vill, sa hennes mamma.
Men först börjar vi med att flytta och sedan packar vi upp alla våra saker. Och sedan efter några dagar kan vi åka till Småland och hälsa på han, sa hon…
Han sa också att vi kunde få hyra varsinn häst i en vecka för 4 tusen kronor!
Är det okej gumman? Sa hon sedan.
- Jag det är jätte okej. Inte för att jag aldrig har ridigt innan och vet hur man gör, tycker jag ändå att det ska bli jätte skoj att vara där, sa Sara med en bestämd röst.
Tiden bara gick och gick, och till slut var det skolans allra sista dag. För såklart det var ju sommarlov nu. Sara började med att borsta tänderna. Dom hade ingen vanlig tandkräm, så dom fick ta smör istället. Men Sara borstade noggrant så nu har hon faktiskt ett par fina tänder. Sedan kammade hon håret och satte fast ett rosa hårspänne i högra luggen.
När hon var färdig gick hon och kollade på klockan. Klockan var halv 8 på morgonen. Och nu gällde det att Sara tog på sig hennes ytterkläder och gick mot den lilla vita Forden som stod på parkeringen utanför alla lägenheterna.
Sara spände fast säkerhetsbältet och satt stilla i bilen och väntade på Marie, hennes mamma. Efter några minuter var dom på väg till skolan. Redan nu upptäckte Sara att hennes kläder var tvättade. Det var nog den första gången på en vecka sedan någon av hennes kläder blivigt tvättade.
- Eftersom vi har löst in pengarna ska jag åka och handla grejor direkt efter när jag skjutsat av dig vid skolan.
- Okej mamma. Förresten, kan du inte köpa någon klänning till mig som jag kan ha på sommarlovsavslutningen?, Frågade Sara.
- Jo visst kan jag det, sa Marie. Jag kommer och hämtar dig klockan halv 3 idag.
Sara sa hejdå till hennes mamma och gick ut ur bilen när dom kommit fram.
Det var mycket underligt, inga barn var ute när Sara kom till skolan. Nu fick hon verkligen skynda sig till klassrummet. Medan hon sprang tog hon fram hennes gamla klocka som satt runt armen och kollade på tiden. Men klockan var bara kvart i 8.
Var hade alla barnen tagit vägen? Men Sara sprang in till korridoren och hängde av sig henne jacka, skor och väska. När hon öppnade dörren in till klassrummet var det helt mörkt där. Kanske var det sommarlov redan, tänkte Sara för dig själv.
Precis då tändes en lampa. Sara flög up och när han landat på fötterna igen fick hon se att hela klassen satt där. Och vissa hade till och med en partyhatt på deras huvuden. Just då kom läraren och Karolin fram till henne.
- Vi har fått reda på att du ska flytta ifrån oss och byta skola. Så vi vill gärna fira lite med dig innan skolan är slut. Eller ska du flytta? Utbrast Karolin.
- Oh tack så hemskt mycket ska ni ha. Jo jag ska flytta ifrån er, och det vill jag inte, för ni är mina vänner.
Alla satte sig vid ett litet bord som dom hade ställt fram, och runt där fanns det stolar. Många stolar…! Alla fick sitta ner och ta varsinn bit av en tårta.
När alla ätit upp bar det år till den tråkiga och vanliga skolan igen.
Kap 4…Sommarlovsavslutningen.!
Dagen var långtråkig i skolan. Bara räkna tråkig matte och vara ute på rasterna utan en enda kompis. Sara längtade till det naturliga livet. Att få rida hennes egna häst, och vara omtyckt i hennes klass. Men här var det bara det vanliga livet. Ingen att vara med… fulast i klassen… älskar djur… och framför allt att Sara älskar hästar…!
- Hej, sa en röst bakom Sara. Sara vände sig snabbt om och då fick hon syn på Felicia som kallades för fellen. Felicia var sötast och snällast i klassen, och Sara förstod inte alls mycket varför hon… den populäraste tjejen i klassen, hade kommit fram till Sara och sagt hej till henne.
- Hej, sa Sara tillbaks.
- Jag förstår dig mycket väl att ingen vill vara med dig för att du älskar hästar. Jag kanske har varit lite taskig mot dig förut, men när jag var hemma i går tänkte jag på att du älskade hästar, och att jag gärna vill prova på att rida och lära känna hästar.
Så jag tänkte om jag kunde få vara din hästbästis, sa Felicia och log mot Sara.
- Jo jag tackar ja, sa Sara och sträckte ut armarna för att krama Felicia… och Felicia tog emot hennes kram och kramade tillbaka.
Nu visade det sig att Sara var lycklig.
Ett nytt hus på landet…rik…kanske en egen häst… och en bästis.
När det ringde in gick vi in i klassrummet för den sista lektionen innan vi slutade dagen inför sommarlovsavslutningen.
När skolan var slut bestämde Sara och Fellen att dom skulle gå hem tillsammans.
Och när dom väl skulle gå två skilda vägar kramade dom varandra och gick vidare hemåt. Sara gick in i deras lägenhet och sedan upp genom trapporna in till deras ytterdörr. Hennes mamma kom och mötte henne i köket. Man såg på henne att hon hade goda nyheter inom sig.
- Ska det bli roligt på sommarlovet gumman? Frågade hennes mamma Marie.
- Ja men speciellt när vi ska flytta och när vi ska åka till din farbror, sa Sara och log mot hennes mamma. Efter det hamnade hennes blick på en tidning som mamma höll i. På tidnigen stod det… söker du något?… Sedan frågade Sara…
- Vad håller du i mamma? Frågade hon.
Hennes mamma reste sig från stolen och gick mot en annan stol som stod jämte Sara. Sedan satte hon sig på den och höll fram tidningen framför Saras huvud.
- Här ska du se, sa hon och bläddrade till näst sista sidan.
Där fanns det massor av annonser om hästar som var till salu.
- Leta efter en häst här som du kan tänka dig att ha, sa hennes mamma och gick till hennes sovrum för att lägga sig i sin säng och vila.
Sara började otåligt leta efter en häst. Men det fanns inte en enda som hon ville ha.
Hon letade och letade, men hon fann ändå ingen häst.
Men då fick hon syn på en mycket fin häst.
Namnet var Milkshake och var ett svenskt halvblod i färgen skimmel.
Det stod också att Milkshake var född 1999 och var en duktig hopp och dressyrhäst.
- Mamma, tror du denna hästen kan passa mig? Frågade Sara och gav tidningen till hennes mamma.
- Jo den var väldigt fin, och välskött, sa hennes mamma.
Och däremot så är hästens stamtavla mycket fin, sa hon. Men jag ska ringa till min farbror en gång till innan vi åker dit, sa hon sedan.
- Okej bra, sa Sara… Jag går och tar på mig klänningen som du köpte.
- Ja gumman, gör du det. Sedan ska vi äta. Jag köpte McDonald’s.
Sara gick upp på hennes dröm, och på förvåning såg hon en vit-svart klänning ligga på hennes säng, och där fanns också ett par silvriga örhängen och ett par jättefina balettskor som man kan ha utomhus i färgen svart.
Sedan tog Sara på sig allt som hennes mamma hade köpt och gick ner till köket, där hennes mamma hade ställt i ordning coca-cola och varsinn cheeseburger.
Sedan satte hon sig vid bordet och började mumsa på en hamburgare.
- När vi ätit upp ska vi åka till skolan igen, sa Marie.
Dom skulle sjunga inne i skolans aula och efter det skulle dom säga hejdå till fröken i klassrummet.
Nu hade Sara redan ätit upp det hon skalle äta. Och även hennes mamma.
Både Marie och Sara gick mot korridoren och tog på sig jackorna och deras skor.
Eftersom att Sara redan hade tagit av sig hennes skor precis innan dom skulle börja äta. Och till sist när dom gjort det gick dom mot bilen.
Redan när dom satt inuti den upptäckte Marie att Sara hade sminkat sig. Hon hade tagit mascara och pudel.
Sedan startade dom bilen och körde iväg till skolan.
När dom kom fram var alla barnen ute på gårdsplanen och väntade på att deras lärare skulle komma och ge dom information.
Efter några minuter kom Saras fröken. Hon hade en blå klänning med vita blommor på. Hon såg riktigt ut som en dam som varit ute på stan och shoppat till sig vad hon ville. Men så var det inte. Hon hade tagit en klänning från hennes egna garderob.
- Hejsan allihop, sa Saras fröken.
Ska det bli spännande med sommarlov nu?
Då var det många som nickade.
- Vi ska börja med att gå in i aulan och sätta oss ner på bänkarna. Sedan ska vi vänta på att alla i aulan ska sjunga ”Den Blomster Tid Nu Kommer”. Och sedan efter det ska vi alla gå ut och säga hejdå till varandra, sedan är det sommarlov.
Efter tio långa minuter var det dags att gå in. Jag fick gå jämte Fellen.
Vi tog varandra i handen och gick in i aulan.
Det var blommor som hängde på väggen utanför. Det var säkert meningen att det skulle vara det, trodde Sara.
Efter vi hade kommit fram till bänkarna satte vi oss ner.
Håller på att skriva
|
|
7 Juni 2007
| Länk
| Hej svejs
| 0 kommentar
|
| nya debattinlägg |
|
|
 |
|
|
