Så var då äntligen skolveckan slut, och ett efterlängtande break i vardagen väntade - helg! Och helgen börjar ju som bekant med fredagskvällen, och då är det passande nog alltid Idol, en perfekt start på en skön helg.

Och faktum är att denna fredag var alldeles speciell, det började faktiskt redan timmarna innan klockan skulle slå 20:00 (digital klocka), då man kände att nu jävlar va det Idol. Jag menar, sitta och nörda igenom alla tidigare idol-klipp från sina favoriter på YouTube bör betyda att det närmar sig..

..och när klockan väl slog 20:00 och Idol med Jihde i spetsen sparkade igång satt jag parkerad i soffan - like always. Är det någon mer än jag som börjar att sluta med att tycka illa om Jihde? Jag menar, hans småtorra skämt och minst sagt pinsamma kommentarer då och då, finns fortfarande kvar - men ibland, och då menar jag ibland, drar Jihde in nåt skönt skämt - och visst märks det att Idol-gänget är mer sammansvetsat och skönare än tidigare versioner?
___

Denna fredagsfinal var nästintill fantastisk. Skratt och gåshud samtidigt som man svägnde med och sjöng med i låtarna gjorde att fredagsfinalen med 90-talstema blev en succé. Och Yazmina, en läckerbit - minst sagt. Men hallå, ingen orginalitets-röst, för att snacka "jury-språk". Ute, helt befogat.

Under 90-talet gjordes många av de bästa låtarna enligt mig, och en del av dem framfördes av Idolerna. Kan man annat än fullkomligt älska Anna i hennes nuvarande tillstånd? Jag menar, flera kilo sexigare och flera ton bättre när det gäller låtval och sång. "Nothing compares to you" är en av mina absoluta favoritlåtar nånsin, och kanske den allra bästa balladen jag känner till - och visst fan gjorde Anna den fantastiskt, kanske inte som orginalet, men orginellt och bra på sitt sätt.

Man kan heller inte klaga på Lars Erikssons låtval, med den skönsköna låten One, med välkända U2. Att Lars sedan gör låten så fruktansvärt fräckt och magnifikt gör ju inte saken sämre - och jag står för min åsikt, du är kung Lars.

En annan giftig låt var den som Rock Robin valde att jämföra. Angels med Robbie Williams ligger också tätt i topp på min favorit-låtar-lista, och krigar hårt med Annas bidrag om förstaplatsen - iallafall bland balladerna. Kritiken haglade över Robins framträdande, då han ska vara mer "rockig" för att citera juryn. Själv blev jag häpen över Robins framträdande, som vittnar om en grym bredd!
___

Det var dock inte bara skönsång under kvällen, en del skratt lockades också fram - något som gör Idol värt att se, det är äkta underhållning.

Vem kan låta bli att skratta åt Robin Bengtsson och hans patetiska dans-försök, medan Laila desperat vädjar efter mer "ägande" av scenen, skrattar jag så att jag får ont i magen.

Något annat som lockade till skratt under kvällen var Sepideh och hennes klädväl. När ska kvinnan inse att hon inte är 20år, sexig och small? Du är nästan en gamling, jag menar, klänningen som bars idag passade inte alls de mycket markerande kurvor som Sepideh besitter - och framför allt den buk hon har, usch usch usch!

Alice får positiva ord och beröm överösta över sig, men jag tycker att det snart får vara stopp. Vad ser man egentligen hos den lille kinesen? Visst, en helt okej röst, härlig scennärvaro och så - men hon har defentivit inte "the X-factor". Dessutom är hon så fasanfullt omogen, då hon jämnt och ständigt beter sig som en fjortis - schas schas!
___

Summan av kardemumman är en enkel slutsats. Denna fredag uppfyllde alla kriterier som en Idol-final ska ha. Gåshuden fanns där, skratten fans där och viljan att sjunga med fanns där. Det är så här det ska va. Tänk dig 9 sådana här fredagar till, vår värld är himmelriket!

/ Simon Pålsson