Jag känner mig så jävla hemsk... Emma är verkligen kanonsnäll som ringer o frågar om jag vill följa med o träna, men lyckas alltid tajma in de dagarna jag mår som värst... Hoppas att jag kan följa med henne nån dag, men tror att hon kommer klassa ut mig rejält konditionsmässigt...

Men Emma, försök att inte tröttna, jag vill!

Idag har jag pratat med den förbannade räpan i Sthlm... "man kan ju inte bara ta, man måste ge o ta", det är det enda den jävla kärringen kan säga... Känns bra att vissa man pratar med inte tror att Jurlestam kommer finnas kvar om ett o ett halvt år, spec när man skall bygga hus o så... Men förhoppningsvis kanske transportören tycker om mig(det vet jag ju att de gör) så de kanske kan få nåt nytt företag o anställa mig istället...

Sen, rent privat, vet jag fan inte vad jag skall göra, JAG VET FAN INTE VAD JAG SKALL GÖRA!!! Oavsätt vad jag skulle få för mig att göra är det fel, o jag e så jävla less på det nu... Varför kan man inte få va egoistisk o tänka på sitt eget bästa för?? De man vill  hjälpa vill ju inte ha hjälpen, eller skiter i det man säger, så varför i helvete skall man bry sig!?!

Frustrerad? Ja?

PMS? Kanske!

Förbannad? Defenitivt...