Igår var det uppstigning i ottan, eftersom jag hade tid på sjukhuset på förmiddagen. Vädret lämnade en del i övrigt att önska. Jag använde luvan på jackan istället för paraply, vilket innebar att jag hade en extremt dålig hårdag. På kirurgmottagningen träffade jag bland annat en gammal kollega från golvfabriken. Det finns några stycken där som har utbildat sig och numera jobbar inom vården istället. Jag satte mig vid tv:n i väntrummet, men väntan blev kort eftersom jag blev inropad nästan direkt. Jag trodde att jag skulle få vänta i mottagningsrummet på läkaren istället, men han var ute i lika god tid han. Tillbaka nere i foajén såg jag inte min ledsagare. Jag ringde och fick veta att jag hade hittat honom om jag hade tagit hissen upp till åttonde våningen där jag var. Han stod och plåtade utsikten mot Öland och jag anslöt till honom. I hissen ner igen träffade vi en liten tjej som bara var en vecka gammal.

 En dam på polisens ledningscentral förklarade i tidningen att dom normalt sett inte griper personer för rattfylleri, men det här var en utländsk medborgare och då fanns det risk för att han avvek. För svenska bilförare låter det i min värld som om det vore helt okej att dom körde på fyllan gång på gång. Jag skulle definitivt känna mig lugnare om dom grep dom också. Samma sak med dom som stoppas när dom kör utan körkort. Det kan tydligen ske om och om igen utan att dom blir bortplockade från vägarna. Fast rättsväsendet hinner väl inte med att lagföra alla i det här rättslösa landet. Jag läste om en domare som jobbade fast han var 85, eftersom det var sån brist på såna yrkesmän.
Bilden nedan tyckte jag var spännande, även om det kanske hade varit mera intressant att se mannens ansikte. Ibland händer det att bilder på morgontidningens webbsida går att klicka upp, så man ser hela bilden, men med den här var det inte så. Vill man veta hur Henrik Nilsson Ederam ser ut får man googla.