Till att börja med så vill jag uffa 1 stooort TACK för alla omtänksamma krya-på-dig-uff som jag har fått. Det värmer mitt mopsehjärta ska ni veta!
Tillvaron i min kompostkoja är annars inte så speciellt kul. Huffa! Men eftersom att jag måste ta det lugnt 1 längre tid så får jag bo i den 1 tag. För skulle jag fnatta runt som jag både skulle kunna å vilja så finns risken att det måste göras om eller att såret blir fult. Eller liknande.
Jag verkar liksom inte märka att jag är nyopererad. Redan dagen efter operationen så kunde jag alltså både stödja och gå på min spira – och när jag p*nkar så lyfter jag så klart nästan alltid på den friska spiran. Matte håller andan varje gång, men vaddå – som MAN så måste jag ju utföra mina behov! Och att sprätta efter behoven är absolut förbjudet fast jag försöker ändå, men blir stoppad varje gång. Uhum. Att hoppa och leka är också totalförbjudet och när jag ska ut å koppel-rastas så får jag åka mamma-hiss i trappan för att fnatta i trappor får jag inte heller göra på länge.
Så även om jag kan mycket så får jag inget – så gissa om livet är konstigt?!
Men, men...hellre att jag är FÖR pigg än att jag ligger och har ont, uffar jag bara!
Ni som har känt mig sedan jag var 1 liten pupp vet att jag hela tiden har haft ett aktivt mopsliv där jag har provat på många olika aktiviteter under mina 3.5 år. Alltifrån att fnatta/spåra i skogen till att sniffa på burkar under lugnare förhållanden alltså. Och det här låter säkert uppnosigt – men för att vara 1 mops så har jag varit oförskämt frisk under dessa år. Fram tills nu då´rå.
Jag har med andra uff aldrig visat några symptom på att jag skulle ha varit halt tidigare. Jag har heller aldrig haft ont i mina spiror.
Det hela visade sig alltså för bara 1 liten tid sedan då jag halkade till på 1 agilityhinder. Jag stod först på 3 ben innan jag linkade vidare för att straxt därefter sluta halta helt. Matte trodde först att det var 1 liten lätt sträckning, men eftersom att samma symptom visade sig senare också så började matte ana oråd. Eller rättare uffat – så förstod hon var det var...
Så hon bokade tid för mig hos veterinären som bekräftade hennes farhågor och tid för operation bokades. Och i måndags blev jag alltså opererad.
Att börja uffa om avsaknaden av hälsoprogram inom rasen (mops) tänker jag inte göra just nu får då kan jag uffa hur länge som helst *fnrr* Men ÅJ vad jag önskar att hälsoprogram fanns inom rasen! För även om det kanske låter underligt för vissa så kan ärftliga åkommor ändå finnas, men där symptomen inte alltid syns. Precis som det har gjort hos mig fram tills nu, med andra uff. Så hur många mopsar det finns som har ärftliga åkommor utan att visa några symptom vete 1000-an, men jag gissar på att det är 1 gäng...
Men nu är det som det är, dvs det finns inga krav på avelsmopsarna. Men snälla snälla nån...tänk om 2-beningarna som använder sina mopsar i avel ändå skulle vilja kolla upp sina mopsar i större utsträckning än vad som görs på sina håll. Det skulle säkert kunna bespara 1 flertal mopsars lidande och det skulle även kunna bespara många slantar för våra 2-beningar när vi blir sjuka. Slantar som vi 4-beningar kan få något roligare för, menar jag naturligtvis *fnrr* För min del kommer det - förutom att jag får ha tråkigt ända fram till vårkanten - att kosta ca 30.000 kr. (Ja, jag måste operera båda mina knän, nästa blir i januari) Och då är inte kostnaden för medicin, eftervård och ev komplikationer inräknade i denna summa. Tack och lov att matte har 1 försäkring på mig uffar jag bara!!! Vad jag har blivit opererad för? – Patellaluxation
*UffUff* från Sture
