|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Oktober (2021) |
|
|
|
|
|
|
|
Inlägg: 24 |
Kommentarer: 21 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
WOW jag säger bara WOW
Jag har varit på Milankowici, Vares och Stupni Do genom att följa i princip Skoda Road precis som förr :-)
Men innan jag var sa långt så körde jag naturligtvis förbi Container fabriken (Camp Oden) vilket det faktiskt är idag igen.
Vägen som vi tog från Kladanj över Milankowici är dock nu så dålig så att den är i princip okörbar så jag tog vägen genom Olovo över den otroligt smala broen och sen sk. baklänges upp på OPet vilket minsann inte det heller var en dans på rosor, trodde aldrig jag skulle komma ner igen.
Att se denna OP plats igen nästan så som vi fann den då 1993 när vi stannade och sov i för kvällen byggt vindskydd på väg ner till Vares och dom hårt atsatta canadensare och svenskar som kommit ner redan var en fantastisk känsla, först tyckte jag det var tråkigt att inte huset vi byggde där stod kvar men sen efter lite tanke samlande så var det faktiskt skönt att denna plats nu var tillbaka som orörd så när som på vägen upp som jag tror pakistanierna fixade efter deras övertagande. Uppe vid uppfarten till OPet stod en Wolkswagen buss och två männ satte utanfor. Den ena kom fram direkt när jag taget bilden uppemot OPet och frågade pekande på min flagga där fram "UNPROFOR ??" ja 1993-1994 sa jag och då tog han min hand och sa att han var här då ocksa boende i byn och sa att det vi gjorde där var bra och väldigt uppskattat, något han alltid skulle minnas. Efter detta sa tog jag vagen som vi körde ibland (igenom Milankowici och höger efter bron) vilket bjöd på härlig grusvag i cirka 1,5 timme ner mot Vares och till slut sa står jag där utanför Camp Valhall igen efter 14 år, och då är hela huset rivet =-I jag kör in på området snopen och nästan undrande om jag kommit fel men så är inte fallet. Jag tar lite bilder och sen går jag och snackar med ett par jobbare på sågverket som det endast är idag, två av de äldre kommer ihag tiden jag var där och visar samma uppskattning som mannen på Milankowici och det är ju jätte skönt att den skillnad man tyckte man gjorde faktiskt också märktes.
Jag tog mig vidare in mot Vares genom den där tunneln, fan jag kom inte ihag att den var drygt 500 meter lång, helt mörk, dålig väg och allmänt obehaglig :-) Väl inne i Vares så stannade jag på den plats som ar mest närvarande i mitt minne överhuvudtaget efter mina missioner och det är där jag satt i tornet pa PBVn i 27 timmar för att vi skulle förhindra etniskt rensning och annat hemskt. Här stannade jag i en timme ungefär, bara promenerade runt, tog bilder och fokuserade pa minnena och platsen.
Jag satte till slut mig på bågen igen för att ta den där vägen upp till Stupni Do, visste inte riktigt hur jag skulle känna det att komma dit igen men det var faktiskt en positiv upplevelse helt och hållet och det känns som livet går vidare även på en sådan skådeplats.
Nu var det bara strax efter lunch och jag kände att jag gjort vad jag kom för i Bosnien och längtade efter att omgås med familjen sa jag beslutade att köra ner till Visoko för att ta en titt på pyramiderna och sen dra norrut igen mot Bihac istället för Sarajevo och Split som skulle ge mig minst en dag till på bågen, alltså ifrån familjen :-) Sagt och gjort så hamnade jag snart i Visoko och tog mig ann klättringen för att se det man idag kan se av Solens pyramid, Månens pyramid och Drakens pyramid. Jag vet inte vad jag ska säga om det hela men det ser ju helt klart ut till att vara "man made" och då är det STORA grejor det här, man får nog vänta ett par år och se vad det är dom får fram i sina grävningar som pågick även nu när jag var där.
Vägen sen upp mot Bihac var kantad av antingen fantastiska berg och dalar eller mot slutet ett enormt område av tomhet, alltsa inga hus ingeting så långt man kan se, mycket märkligt! Bihac blev riktigt illa åtgånget under kriget vilket syns emellanåt när man kör men inne i staden så håller ett stort restaurerande på att ske och en livfull stad håller på att växa fram.
Idag sa blev det 4 timmar körning tillbaka till Rovinj och nu ska jag tillbringa 4 dagar har med mina nära och kära for att sen dra upp genom Österrike och Tyskland mot våra nordliga breddgrader igen.
Bilderna och filmerna i stort som jag tagit kommer att läggas upp när jag kommit hem då det är väldigt dålig uppkoppling på det internetcafé som jag har tillgång till. Men naturligtvis så blir det en del smakprov upplagda här och nu på denna sida :-)
|
12 Augusti 2008
| Balkan Memories
| 2 kommentarer
|
|
|
|