Idag är det exakt 50 år sen jag klev upp på en scen för första gången. Såhär såg man ut den kvällen. Drömmarna fanns nog hos den där tonåringen, men han hade ingen aning om hur det skulle bli. Små och stora scener, folkparker, krogar, restauranger, festivaler, TV, radio med mera. Låtskriverier till egna och andras band och soloartister, både hemmavid och utomlands. Allt detta var långt bortom mina drömmar och fantasier kan jag säga. Det har varit upp och ner, gott och ont, bra och dumt, men jag ångrar inte en sekund på mina musikaliska val och beslut.
Genom åren har det varit artister som varit intresserade av mina låtar som har pratat med mig som om vi varit kompisar i 100 år, och dom där andra då, som är så stora att de nästan vill ha betalt för att växla några ord med dig överhuvudtaget. Det är som i samhället i övrigt; det finns arslen. Nåväl, ett drygt 40-tal skivor har det blivit där jag finns med som låtskrivare, sångare och/eller musiker, så det får man va nöjd med. 
Det har allt om allt varit 50 roliga och givande år, och jag fortsätter ett lite tag till. Det enda minuset måste vara att jag aldrig fastnat för ett instrument, det har varit trummor, gitarr och bas om vartannat, så man blir liksom inte riktigt bra på något av dom 
(tycker man själv åtminstone), men sjungit har jag gjort hela vägen, så... 
En diktbok, ”Tankar och funderingar” (2003), radiosnack i närradio och i P4 Skaraborg har det också blivit mitt upp i allt. 
Tack till dom som förtjänar det, och tack för att just du orkade läsa hela inlägget. 
