Maria ****

Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Logga in

Må

Lö

Sö

Juli (2026)

Den 2/6-26, tisdag, klockan 14:33

*Ler*) Jag ber om ursäkt om / att jag är tjatig, :p, men: Nu är det mindre än en vecka tills min semester börjar!! Som jag skrivit tidigare, så ser jag ju alltid fram emot den (!), men, om möjligt är, kanske ändå ännu mer i år, för, det här året har verkligen varit otroligt händelselöst hittills..! (Nej, det har inte hänt något sedan jag konstaterade det senast, eller). Förutom de där två och en halv dagarna i mars (som jag ju absolut är tacksam för [!!], men...) har det inte hänt NÅGONTING som är värt att, i framtiden när man ska summera det gångna året, minnas och tänka tillbaka på; varken jobbiga händelser (vilket ju i och för sig är bra..!), eller roliga saker, utan de här första cirka fem månaderna har varit rätt intetsägande... Fem månader... Cirka 150 dagar... Och av dem är det alltså två och en halv som är värda att minnas... Vilket innebär att så där 148 INTE är det... Ja, ni fattar...

Nå, snart, snart semester nu (!), och, *skrattar*, snacka om att jag ska MAXA de dagarna..!? :D
_________________________________

Har det hänt NÅGOT sedan jag skrev senast, eller har allt bara varit en enda lång väntan på semestern..? Eller iallafall att det ska hända något oväntat, roligt..? Hmm... Nä... Jag har ju inte ens fått ett vykort / brev / sms / mail från NÅGON ( = oklart vem Någon, är) oväntad; någon jag inte haft kontakt med på länge, men som jag nu blir påmind om, och kan tänka att "Vad roligt att höra från henne!". Inte ens ett sms..! Jag tycker inte att jag har sååå stora krav / "krav" (önskemål. Varken där, eller när det gäller annat), men... Kanske är det ändå för mycket att hoppas på..? Det känns så... :/ ;)

På tal om "vykort", så blir det förresten första gången på kanske tjugo ÅR som jag inte kan ("kan") skicka något vykort till L från resan jag ska göra under semestern... Ja, under tjugo ÅRs tid har jag skickat hälsningar till henne från platser jag besökt (ja, för mig, nya platser, alltså! Det är ju inte att jag har skickat kort från, till exempel L [!] :p), men, inte i år... DET blir nog lite konstigt / ovant (!), men, ja... Med tanke på att det blev som det blev, fungerar det ju inte längre...

2 Juni 2026 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 16/5-26, lördag, klockan 17:15

Att svara på Å:s mail brukar ju inte vara prio ett utan det brukar gå kanske fyra - fem månader från att jag fått ett mail från henne till dess att jag svarar, (och detsamma gäller även henne; att det går ungefär lika lång tid från att hon får ett mail från mig till dess hon svarar, så - det är alltså åt båda hållen, och inte något konstigt med det, och - det tar alltid emot lite (eller, "mycket" är nog ett bättre ord..!) att alls sätta mig ner och skriva när det är min tur, och "tidsgränsen" börjar närma sig, så jag känner mer och mer att jag måste... Nå, nu fick jag ett mail från henne i mars (som svar på mailet jag skickade till henne i december), och, eftersom jag har en liten lista på saker jag vill få undan innan semestern med måste måsten och lite mindre saker, men sådant som det blir att jag skjuter på (vilket är den period jag är bortrest längst, varje år) för att verkligen kunna släppa vardagen och inte behöva ha det i huvudet när jag är bortrest - "När jag kommer hem MÅSTE jag ....!!" - satte jag mig, i söndags, ner för att skriva till henne; trots att det bara gått cirka två månader sedan jag fick det, alltså. Det tog absolut emot (!), och inte för att jag skulle berätta något jobbigt eller så, för, det skulle jag ju inte (!), men... Vi har ju egentligen aldrig haft någon relation så, så... Jag har inte något att säga..! (Och, även om det var hon som hörde av sig där för x antal år sedan, tror jag detsamma gäller henne: Hon har inte direkt något att säga mig...) Nå, det tog ovanligt lång tid att skriva med tanke på hur lite jag ändå skrev, men det var skönt att klicka på "Skicka" sedan! Bara / "bara" vetskapen om att det skulle dröja kanske till december innan jag måste / "måste" skriva igen = såååå skönt!

Så - när jag kollade mailen nu i eftermiddags, såg jag att jag hade fått ett mail från henne..! Redan!? Mindre än en vecka sedan jag kämpade ( = nåja...) för att få ihop mitt senaste mail till henne, alltså..! SUCK! Men..! Det verkligen enda hon skrev (och då menar jag det bokstavligt talat!) var vad W:s barn ska heta / heter..! Trots att jag berättade om mina semesterplaner, så fick jag inte ens ett "Hoppas du får en trevlig resa!" eller något i den stilen, utan... Ja, hon (Å) hade ju berättat i sitt mars-mail att W skulle bli mamma och könet på barnet, men, alltså: Jag har träffat W EN gång, och det var när hon inte ens var ett år, så, DET är xx antal år sedan, och vi har ALDRIG haft någon relation!! Visst kommenterade jag i mitt mail till Å det hon skrivit om att W skulle bli mamma (och därmed M mormor..! Vilket jag tycker känns som en betydligt mycket konstigare tanke / insikt än att W blir mamma!), men... Det var ju inte att jag kände något kring det, eller kommer att höra av mig till W och gratulera..! (DET skulle ju bli jättemärkligt med tanke på vår icke-relation! Inte ens efter en sådan händelse som att hon blev mamma, känns det minsta naturligt att höra av sig..! Jag vet ju inte ens vad hennes sambo [ = pappan till barnet!] heter..!).

Nå, Å berättade ju vad barnet heter, och, när jag läste det (speciellt vad ett av barnets andranamn blir / är), så... Ja, till och med jag förstår ju vad det kommer ifrån, och... Tja... Det är väl / ju jättebra och fint att / om W hade den relationen till A att hon ger sitt barn A:s namn som andranamn (!), men samtidigt tänker jag att... Ja... Det var ju lite synd att inte jag såg / lärde känna den A som hon visst kände... Jag förstår det ju eftersom det är olika relationer (!), men... Jag såg verkligen ingenting i A som W måste ha gjort..!! Och då menar jag INGENTING!!!! Det finns inte en enda liten chans att jag, om det varit jag som blivit mamma, gett mitt barn ett andranamn (eller tilltalsnamn, för den delen!) efter A..!! Jag skulle, på riktigt, aldrig ens ha tänkt tanken! Jag skulle nog inte ens ha gett mitt barn Y eller H som andranamn (eller, ja, tilltalsnamn) för den delen, för att namnet skulle leva vidare..! Nå, nu blir / är tilltalsnamnet för barnet iallafall W...

Jag undrar om Å verkligen tror att jag ska skriva tillbaka inom en vecka, eller om hon förstår att ... tja... jag väntar på ett längre mail från henne innan jag hör av mig..? Det finns ju gränser på hur ofta vi hörs / skrivs, :p, och att plötsligt höras av så ofta som med mindre än en veckas mellanrum..!? Näää! Sååå ofta har vi ju ALDRIG haft kontakt; vi har absolut inte den relationen (!), och att börja nu..!? Jag "kämpar" för att få ihop ett mail till henne kanske två gånger PER ÅR, så... Vad skulle jag "prata om" (skriva om) om vi började höras / skrivas oftare..? Ingen aning! Och, som sagt var, så är jag ganska säker på att hon inte har så mycket att dela med sig av till mig eller...

16 Maj 2026 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 8/5-26, fredag, klockan 9:39

Igår fick jag ett nästan två A4-sidor dataskrivet långt brev från xx och efter att ha inlett med ett "Hej!" och kort "Tack för brevet!" frågade hon hur långt våren kommit där jag bor, och - helt ärligt - så var det också den enda frågan / det enda intresse hon visade för mig och mitt liv (om frågan ens räknas som det!? Jag menar: Vädret är ju / väl verkligen inte något direkt personligt [!], så...), för sedan "pratade" (skrev) hon verkligen bara på om sig och sitt..! Och med tanke på hur långt brevet var, så... Ja... Det känns ju ... så där... Lägg till att vi ändå känt ("känt" är väl kanske att ta i också..? "Haft kontakt" är kanske mer rätt att säga..?) varandra i cirka två ÅR (!) också..! Det KÄNNS ju som hon borde kunna ställa någon mer personlig fråga / att ALLS ställa någon personlig fråga istället för att intressera sig mer för vädret (som dessutom är så där 90 MIL [!] från där hon bor..!), men... Ja...

Tidigare idag såg jag att M gjort ett inlägg i en grupp jag också är med i... Som vanligt (?) skrev hon inte för sin egen del, men... Hon och jag hade kontakt för två - två och ett halvt år sedan, och jag har väl inte direkt tänkt på henne sedan det "tog slut", men... Jag svarade ju inte på hennes inlägg (= som sagt var, så skrev hon inte ens för sin egen del, så det var inte något som gällde henne, eller något jag kunde identifiera mig i hos den personen hon skrev om / för). Nå, jag ska inte ta upp kontakten nu när jag ändå blev påmind om henne...

Nu har nedräkningen till årets sommarresa börjat på riktigt, och, så klart ser jag fram emot det (! VÄLDIGT mycket också!), men kanske, om möjligt är, ändå lite mer än vanligt, eftersom året hittills har varit ovanligt händelselöst... (Okey, just [hela] förra året var ju ett roligt undantag [!], men...) Jag tycker verkligen inte att jag har (jätte-)stora krav (!!), men, alltså: Hittills i år har det hänt EN sak utöver det vanliga / som är värt att minnas, och EN sak på fem och en halv månad..!? SUCK!! Och, vad jag vet nu, kommer det inte att hända något speciellt/ utöver det vanliga / minnesvärt innan semestern börjar eller - utan det blir den andra händelsen på lite över sex månader - så... Visst, jag ser fram emot semestern (!), men det hade bara varit roligt att ha NÅGOT att se fram emot lite mer så där till vardags OCKSÅ..! Eller att det händer något roligt, spontant, så klart..! Men, nä... Det är ju inte att jag önskar att jag vinner miljoner, så det skulle vara det som skulle vara det som blev det utöver det vanliga..! Just det vet jag inte hur det skulle gå till eller eftersom jag inte spelar om pengar så jag kan vinna de där miljonerna, :p, men... NÅGOT utöver det vanliga, måste ju kunna hända..!? Eller..?

8 Maj 2026 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 2/4-26, torsdag, klockan 7:59

För några dagar sedan fick jag - MYCKET oväntat eftersom det är MÅNGA år sedan vi träffades SÅ ofta / "ofta" ( = senast vi sågs var i slutet av november / början på december förra året, så, ja, att träffas igen efter bara tre månader, är ofta!) - ett sms från E som frågade om jag ville träffa henne och G för att äta lunch några timmar senare ( = bara att det var så spontant också..! DET är inte eller vanligt!), och, absolut! Jag hade inte något annat, så...

När jag kom dit var G redan där, och medan vi satt där och pratade i väntan på E, kom en kvinna fram för att prata med G. Att jag också satt där, ignorerade hon... Okey att jag inte vet vem det var (!), men, ett "Hej!" hade hon väl kunnat slösa på mig nu när hon kom och störde..?

Ja, så kom ju E - som hade H med sig, och efter en liten stund kommer kvinnan som pratade med G tillbaka - nu för att prata med H... Och en stund efter att hon lämnat, kommer en annan kvinna ( = vet inte vem hon är eller) fram till vårt bord - för att prata med E.

Ja... Det var ju inte första gången jag undrade "Vad gör JAG här!?" när jag är inställd på att umgås med E och G, men sedan... Ja... Det hade ju liksom inte märks någon skillnad om jag inte blivit medbjuden (!), för de (E, och G) är ju liksom upptagna på annat håll... Kanske det känts annorlunda om vi (E, G och jag) träffats oftare (?), men när det nu är så sällan som det är..!
_________________________________________

I början på veckan såg jag att jag fått ett mail från Å som bland annat berättade att W ska bli mamma nu i början på april... Tanken på att W ska bli det, känns inte - i brist på bättre ord - konstigt (!), men - att M, som bara / "bara" är elva år äldre än mig, ska bli mormor!? DEN tanken känns konstig..!! Men, samtidigt är det ju / väl inte JÄTTEtidigt att bli det..! (Ja, och tanken på / vetskapen om att jag - OM jag fått barn när jag var runt tjugo, och det barnet i sin tur också fått barn när h*n var runt tjugo... JAG hade kunnat vara mormor eller farmor och varit ännu yngre än vad M är nu..! Alltså, bara den tanken..!!!! Den är sååååååå långt från mitt liv, så det är rätt ... oändligt... att alls tänka!!!!).

2 April 2026 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 4/3-26, onsdag, klockan 15:44

Ja, som jag skrev i mitt förra inlägg här, så infriades till slut nyårslöftet om att göra MINST en rolig sak / något utöver det vanliga iallafall en gång i månaden, under förra året (eller, ja, egentligen började det ju redan i december 2024), och... Så klart det hade varit roligt om det kunnat fortsätta i den stilen (!), ;), men... Som jag skrev, blev årets januari såååå händelselös och drt hände absolut INGENTING som är värt att minnas; varken bra eller tråkigt, och, ja, det sistnämnda var ju så klart skönt att slippa (!), men... Nå, nu har även årets andra månad passerat - och även den blev ju totalt händelselös..! Som sagt; ledsamma saker är ju skönt att slippa (!), men NÅGOT som man kunde se tillbaka på "I februari 2026 .........!" hade ju inte varit fel... Och, nej! Jag tycker inte jag har jättestora krav / "krav" och / eller önskemål (!), men... NÅGOT!? Snälla..!?

Nå, om två veckor åker jag till U / G och - OM det, mot förmodan inte hinner hända något roligt / minnesvärt innan det - blir det, det första i år, och jag längtar sååååå mycket!! Efter två och en halv dag... :p Nå, det är ju två och en halv dag mer än hittills i år, så... ;) Just med bristen på NÅGOT, känns drt som jag skulle bli glad för nästan vad som helst nu, men... ;)

Sedan dröjer det väl till juni innan det händer något utöver det vanliga igen... (OM det inte händer något jag, i skrivande stund inte känner till, alltså) Nå, det närmar sig, och bara att VETA att det finns något att se fram emot, gör ju att det känns lättare..!
________________________________
Det har gått några veckor sedan S och S flyttade nu, och... Ja, första dagarna var ju tomheten tydligast, men nu... Nu har det väl återgått till det mer normala... Och jag vet ju att de kommer att få det bra i P, så...
________________________________
A har haft namnsdag, och sedan var det ju alla hjärtans dag, och det var första gången på elva respektive så där 25 år (!) jag inte skickade något kort till varken honom eller L... Jag trodde det skulle kännas konstigare att inte göra det eftersom det ändå är under bra många år jag hört av mig, men, näää... Det kändes faktiskt inte minsta konstigt att glömma / "glömma"...

Och att I fyller år om cirka en månad..? Ju äldre hon blivit, dessto svårare har det ju blivit att hitta någon present, så, på så sätt är det skönt att inte behöva "komma ihåg".

4 Mars 2026 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 5/2-26, torsdag, klockan 18:26

I mitten av förra månaden fick jag ett sms från L som frågade om det passade att ses (”eftersom det var ett tag sedan” Hmm… Ja, DET var väl en ”liten” underdrift, för… Nog är det väl sex – sju ÅR sedan, iallafall..? Kanske mer..? Nå… Ett tag sedan, som sagt… *skrattar*) Iallafall fungerade det inte jättebra för mig då eftersom den mest hektiska tiden på året på jobbet så smått börjat för min del, så, jag föreslog att vi skulle höras när det lugnat ner sig, och, det var ju okey för henne. Nu har det ju gått några veckor sedan dess, men… Helt ärligt har jag inte hört av mig till henne och frågat om det passar nu… Och hon har inte hört av sig eller… Jag har ju inte glömt (!), men, det är inte något jag direkt tänker på eller, utan det… Ja… Det har bara inte blivit av… Inte för att jag är ”rädd” för henne eller samtalet så (!), så, jag har inte något emot att träffa henne när det blir, men… Som sagt, det är ju inte något akut eller, så…

I söndagskväll var jag in på W för att handla lite småsaker på väg hem, och när jag kommer fram till kassan står ? ( = helt ärligt vet jag ju inte ens vad han heter!) där (!), och, jag inser ju att han känner igen mig direkt… Jag känner ju igen honom också (!), men vet inte om det syns på mig eller inte. Hur som helst så försöker jag ju hitta på anledningar till att dra ut på att betala, men, samtidigt fattar jag ju att det inte hjälper; han kommer ju att stanna kvar tills jag ska betala, så… Lika bra att få det gjort… Jag kan ju liksom inte ”smyga omkring” där bland hyllorna HUR länge som helst… Nå, så fort jag ställer mig där för att betala, ställer sig ju ? direkt efter för att betala för sina varor. Och – det blir nog min ”räddning” för då tvingas han ju bli kvar längre för att bli klar, och jag får ett ”försprång”. Jag går ändå lite omvägar på min väg hem, för… Jag orkar inte att han – åter igen – får reda på vart jag bor och börjar uppehålla sig däromkring för att hålla koll på mig..! :/ Tack och lov att jag iallafall inte bor på första våningen längre som jag gjorde när han var efter mig förra gången, och därmed hade fri insyn i min lägenhet..! Men, ja… Det är väl egentligen en rätt liten tröst kanske… Som sagt, jag orkar inte med att han rör sig i ”mitt” område igen..! Jag tror iallafall inte att han vet vart jag jobbar nu mer, så han börjar dyka upp där också, som han gjorde när han var igång förra gången…

Som jag skrev i förra inlägget så lyckades jag, efter några års ”nyårslöften” förra året ÄNTLIGEN få till att jag fick / kunde göra iallafall EN rolig sak / något utöver det vanliga varje månad (med undantag från en månad), och… Det känns som jag får vara riktigt tacksam för att det äntligen fungerade, för, i år… Ja, det HADE ju varit roligt om det fortsatt så, och jag, även i år, fått möjlighet att göra MINST en rolig sak varje månad (!!), men… Näää… Okey, så klart: Det är bara början av februari (!!), och, som sagt, jag ”misslyckades” en månad förra året (!), men, just nu känns det ändå… Det hände verkligen INGENTING roligt / utöver det vanliga i januari..! Och det jag har att se fram emot i skrivande stund, är en sak som sker först i slutet av mars, så… Ja… (Jag ÄR tacksam att jag får möjlighet att göra det jag ska i mars – det är något jag tänkt på i flera år! – men… Mars känns långt borta… Och när det är det enda också, så… Ja...)

5 Februari 2026 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 23/12-25, tisdag, klockan 10:17

Jag har precis renskrivit fem stycken dikter som jag skrev sent igårkväll när tankarna snurrade i huvudet och jag inte kunde stänga av. Det var bra länge sedan jag skrev just dikter nu, men… Ja, efter en händelse med xx i söndags och som gjorde att jag – igår – fick hämta tillbaka en sak jag skickat till henne, så… Ja, överlag har det varit rätt mycket tankar och funderingar kring relationen senaste tiden, men… Jag tror att det, i och med händelsen i söndags, också löste sig och det blev ett avslut. Ett kanske inte helt oväntat sådant, om jag ska vara ärlig, men, att det slutade som det gjorde..? Just DET var jag väl inte beredd på ändå (!), men, ja, samtidigt kunde det inte ha blivit tydligare eller så…

I söndags fick jag också ett ”märkligt” sms med en hälsning om en god jul och ett gott nytt år. ”Märkligt” är fel ord, men – det var EXTREMT oväntat! Vi brukar verkligen inte önska varandra god jul och gott nytt år! Eller höras av till andra högtider, för den delen. Eller till vardags, så, ja… Bara det att de skickade sms:et till mitt gamla mobilnummer ( = ett nummer som jag egentligen inte använt på åtta – nio ÅR!), säger väl en del..? :p

Ja, året går mot sitt slut, och… Redan för kanske två år sedan, gav jag mig i nyårslöfte om att jag, det kommande året, skulle göra något roligt / något utöver det vanliga MINST en gång i månaden! Helt ärligt så har det gått så där, :/, men – inför i år hade jag samma nyårslöfte, och: I år lyckades jag!!!! Med undantag från en månad, men, annars…! Vilket år! Jag har verkligen gjort MINST en sak utöver det vanliga VARJE månad!!!! :D
Och jag hoppas att det blir en tradition, ;), så jag har möjlighet att göra MINST något nytt en gång varje månad ÄVEN nästa år! Isåfall ser jag såååååååå mycket fram emot MINST tolv nya upplevelser! :D

23 December 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 19/11-25, onsdag, klockan 17:14

Ja…. Vad fel man (jag) kan ha (ibland)… JAG tyckte att det kändes bättre än på många år (läs: innan H föddes) när vi (jag, E, och G) träffades där i början på juli, och, även när vi (jag, och G) träffades hemma hos E (A, och H) och H var hemma någon vecka efter det, men… Ja… Nu har vi inte träffats sedan dess, så… Eller ens haft kontakt..! Jag HADE någon liten tanke om att det skulle bli bättre nu i höst, när H flyttat, och att vi (E, G och jag) skulle kunna börja träffas igen; även om det inte blir VARJE vecka som vi gjorde innan H:s födelse (!), men i alla fall en gång i månaden, men, näää… Som sagt var, så har vi inte ens haft kontakt sedan där i mitten av juli, så… Att vi skulle börja träffas en gång i månaden (igen)!? Som sagt: Jag tänkte tanken, men, samtidigt förstår jag ju att det inte kommer att hända…. Nåja…

________________________________________

Jag blev såååååååå glad när ”mitt” träningsställe började med lunch-träningspass på onsdagar igen, för cirka två månader sedan efter att det varit uppehåll på det, men efter att ha gått varje onsdag sedan dess, kände jag – inför idag – bara att näää…. Eller, ja, redan förra onsdagen kände jag det väl, men, då under passets gång, så det var ju lite för sent då, ;), men till idag bokade jag inte ens…. Passet är ju EXAKT likadant varenda gång, och även om det bara / ”bara” är en gång i veckan, så har jag ju kört det sex – sju veckor i rad, EXAKT samma upplägg, som sagt, så, nä… Jag är ”lite” less, och idag orkade jag alltså inte ens ”tvinga” mig att gå… Vi får se hur det blir nästa onsdag… Dels vet jag inte än om jag kan, men OM jag kan så… Äsch, vi får se… Passet är ju EXAKT likadant även nästa onsdag. Och onsdagen därpå. Och onsdagen därpå. Så det är ju inte direkt att man missar något så, om man inte går på någon vecka… :/

På tal om träning, så ska de (= ”mitt” träningsställe) ha någon prova-på-dag nästa onsdag, och – det HADE ju kunnat vara roligt (!), men alla typer av pass som ska köras, är sådana pass som jag redan går på (och har så gjort i flera år), så… Jag är INTE imponerad! Vad ska jag testa när det inte är något nytt, liksom!? :p

________________________________________

Nästa månad har det gått ett år sedan jag hörde från xx senast, och… Jag vet inte… Med tanke på hur kontakten blivit mer och mer senaste åren, är jag kanske inte direkt förvånad, men, ja… Att kontakten HELT skulle ta slut..? Jag har ju ändå haft tid att vänja mig då det inte tog tvärslut, men…
Nå, vi får se hur jag gör nästa år… Det börjar ju kännas ... ”otacksamt” är väl fel ord (!), men, i brist på annat, att aldrig ens få ett ”Tack!” när jag skickat en hälsning från en resa eller så… Nå, nu fyller hon år om några veckor, och, det känns ju riktigt taskigt att sluta höra av sig till just en sådan händelse (!), och kanske speciellt som hon fyller jämnt (även om hon nu inte brydde sig om min jämna födelsedag tidigare i år… Samtidigt, HADE hon hört av sig, hade jag blivit mer förvånad, än att hon nu valde att inte göra det. Nå, JAG kan / ”kan” inte sluta höra av mig till en sådan händelse med gott samvete!! Jag har ju dessutom planerat hennes födelsedag i flera månader!! :p), så… Ja… Vi får se hur det blir nästa år…

________________________________________

För två veckor sedan hade jag lite sms-kontakt med zz, och vi bestämde att vi ska ses imorgon. Idag fick jag sms från henne där hon frågade om vi skulle / kunde ses en timme tidigare än vi bestämt, och äta lunch samtidigt. Visst. Och där försvann också chansen till djupare samtal som jag kanske var inställd på (speciellt som det var så pass länge sedan vi sågs), för det är ju inte direkt något man har på offentliga platser så där (!!), men, men… Just eftersom det är så pass lång tid sedan vi sågs / hördes av, så kanske det är lika bra att det blir … tja… mer allmänt och ytligt… Att prata djupare efter såååå många år efter att inte ha gjort det, fungerar nog egentligen inte… Visst, NÄR vi hade mer kontakt och pratade djupare, var det ju bra (!!), men… Det är också MÅNGA år sedan nu, och bara / ”bara” tiden som gått sedan vi alls sågs senast, är också MÅNGA, så… Ja, ja… Det blir bra… Och jag kan bocka av punkten ”Träffa zz” för, oavsett djupare samtal eller ej, så känns det ju inte ”Wow! Vad roligt det ska bli!!” att träffa henne… Hon betydde MYCKET en gång i tiden (!), men, som sagt, det var också MÅNGA år sedan nu…

19 November 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Skrivet den 1/10-25, onsdag, klockan 10:21

(*Ler*) Suck! Så har det hänt igen..! Och andra gången på mindre än en månad, dessutom..! Förra månaden var jag såååå inställd på att det var den 12:e och 13:e jag skulle vara ledig; såg fram emot det och räknade ner dagarna. Tills jag slogs av insikten om att det ju inte alls var då jag skulle vara ledig, utan först en vecka senare , så, ja, plötsligt blev antalet dagar kvar till dess, några fler… ;) Jag HADE ju liksom köpt biljett och bokat boende till rätt datum, så, allt sådant var ju klart (! Tack och lov :p), men, ändå hade jag alltså verkligen fått för mig att det var en vecka tidigare än vad det var… Nu var det så klart värt att vänta på (!), men… Ja… *ler*

Och nu idag, insåg jag att det hänt IGEN..! Men åt ”fel” håll… Jag var såååå säker på att det var på tisdag (nästa vecka) jag ska till H (!!) och senast i lördags tänkte jag att ”Jag åker till L på tisdag” (igår) ”eftersom jag ska till H nästa tisdag”, men – IDAG började jag inse att det var något som var fel / ”fel” och det gick upp för mig att det är ju på måndag jag ska till H!! Jag förstår inte hur jag kunde vara såååååååå säker på att det var på tisdag..!? Vilket det alltså inte är...! Jag fick ju lite lätt stresspåslag där för att kolla att boendet var bokat till rätt dag – vilket det var, så… Ja…

Så, ja… Förra månaden var jag ändå en vecka fel åt rätt håll, för, även om det innebar mer väntan, så måste jag nog erkänna att det var ”lite” stressigare att inse att jag hade fel åt andra hållet och att evenemanget är en dag tidigare än vad jag var inställd på (*skrattar*)

_______________________________________________

Trots att vi inte har haft någon kontakt alls på åtta – tio år, och det var ännu längre sedan jag gratulerade honom, tänker jag ändå alltid på T just det här datumet eftersom han fyller åt idag… Jag vet inte varför jag fortfarande minns datumet med tanke på alla år som har gått, för, jag menar: Helt ärligt så minns jag ju inte alltid vilket datum personer som jag har kontakt med idag och gratulerar varje år, fyller år, :p, men… Nå… Att ta upp kontakten med T är INTE aktuellt..! Inte ens om en födelsedag ändå är / kan vara en ”godkänd” anledning till att höra av sig…
_______________________________________________

Precis som alltid vid varje månadsskifte, brukar jag ju räkna ihop antalet träningspass jag har kört, och idag räknade jag ihop hur många jag körde i september – vilket visade sig vara sex fler än i augusti :)

1 Oktober 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 2/8-25, tisdag, klockan 10:58

Igår räknade jag ihop antalet träningspass jag körde under förra månaden, och… Det var klart färre än vad som är normalt för min del, men, eftersom jag vet orsaken, så känns det väl ändå okey… Och! Hur som, så var det tio fler pass än vad jag körde i juli..! :p Även om jag vet orsaken till att det var så pass få som det var även då (!), så var det lääääääääääääääänge sedan jag körde så få pass per månad..! Nå, från och med nu, vet jag ju att det kommer att öka, och bli en mer normal mängd :) Och… Om det INTE blir, så är det ju oftast av en orsak som jag inte har kunnat påverka, så…

Med posten igår fick jag en kallelse till xx… DET var ju första gången jag fick en kallelse dit (!), men… Vi får se hur jag gör… Det känns ju… nja… :/ Och det är inte ett MÅSTE med stora bokstäver eller, så… Nå, vi får se… Det är någon vecka kvar att bestämma på om jag ska avboka eller inte, så… (Det hade varit skönt att ha haft någon att fråga hur de har gjort / gör, men, någon sådan har jag inte, så…)

I början av juli hörde zz av sig och berättade att hon skulle börja jobba på min bostadsort, ”i september”. Vi har inte hörts något mer om det, så, jag vet inte om hon har börjat än ( = bara för att det var första september i måndags, betyder det ju inte att hon började jobba just exakt då), men… Jag avvaktar… Oavsett, behöver hon väl få en chans att komma in i jobbet INNAN hon och jag (eventuellt) träffas :) Och… Det är ju inte BARA den här månaden hon ska jobba här (!), så, om det dröjer till oktober innan vi (kanske) träffas, så… Jag avvaktar, som sagt… :)

Fram till för några dagar sedan var jag HELT säker på att det var den trettonde jag åker till U, men… Sedan skulle jag skriva till C och berätta att ”Nu har jag bara …….. dagar kvar tills jag blir ledig” och när jag skulle räkna efter, insåg jag att det ju inte alls är den trettonde, utan den nittonde..! Ja, inte för att det egentligen spelar någon roll så (!), men… *skrattar* Jag brukar ju ofta ha just resor som deadline för att få undan lite extra här hemma; sådant som ofta bli liggande, och, ja… Nu var jag sååååååå nöjd med att ha fått undan allt i så god tid till den trettonde (som jag då, som sagt var, var HELT säker på att det var det datum som gällde!), men så insåg jag att … Ja… Jag var ute i ännu mer god tid med att få undan, eftersom det var först den nittonde!! *skrattar* Ja, ja… Även om jag var ute i god tid, är jag ändå glad att jag hade fel åt rätt håll eller vad jag ska säga *skrattar*
Hur som: Det ska bli skönt med ledighet och komma härifrån i alla fall lite längre än bara / ”bara” över dagen (även om jag ju är tacksam även över de tillfällena när de inträffar!!), och dessutom ska jag ju göra något som jag aldrig någonsin har gjort, så… :D

2 September 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 29/7-25, tisdag, klockan 10:53

Idag är det på dagen sex veckor sedan min första arbetsdag efter min sommarsemester, och det… Ja… Vad ska man säga..? *ler* Även om årets semester var den längsta jag någonsin haft, så… Den tog också slut VÄLDIGT fort, :p, och det blev också vanlig vardag ALLDELES för fort – och det har det också varit sedan dess… (Jag ÄR glad att jag har ett jobb som jag alls kan ha semester från [!], men… Det var det här med vanlig vardag, då… :p Övergången där mellan är ju inte alltid HELT lätt… Och skillnaderna mot att göra något givande och att … tja… väl inte direkt göra det, :p, blir ännu tydligare…

Det som är lite ’roligt’ (<-- i brist på bättre ord), är väl at jag, alldeles i början av min semester, lärde känna A. Och A har FORTFARANDE semester… :p Och har det hela den här veckan OCKSÅ… Medan jag… Ja… Som sagt, JAG är inne på min SJÄTTE jobbvecka..! Plus att hon ju också precis börjat sin semester när vi (hon och jag) fick kontakt… ÅTTA VECKORS semester..!? Jodå… Livet är orättvist… *skrattar* Nä då, men jag fattar ju att det blir så när vi jobbar inom sååå olika branscher som vi gör! Och jag visst är den som jobbar inom ”fel” *skrattar*
________________________________________

Under de här veckorna har jag i alla fall träffat E och G två gånger, och, *ler*, med tanke på att vi även träffades i mars / april, så har vi alltså träffats tre gånger bara i år – vilket är en gång mer än det blivit senaste … *tänker*… fem – sex åren, så… (Och då är året inte slut än, så..!) Nå, just eftersom det blivit så sällan senaste åren – och de träffarna har blivit om de har blivit – kändes det ju inte ”Wow! Vad roligt!”, men… Ja, ja… Lika bra att få det gjort, liksom… Tänkte jag… Men! Efteråt måste jag säga att det helt klart var den mest avslappnade träffen vi haft på … ja, jag ljuger nog inte om jag säger tio – elva ÅR..!! Jag menar: Senaste åren har ju E (som ändå varit den som kommit med förslaget om att ses) ledsnat efter, kanske, 30 – 45 minuter och istället börjat sms:a med någon annan, och G har också försvunnit iväg in i mobiltelefonens värld efter en stund – vilket leder till att jag bara suttit där och känt att ”Jaha… Och vad gör JAG här!?” (Sååå sällan som vi ändå ses, liksom!?), men – faktiskt att båda var även psykiskt närvarande! Och det var väl lite tack vare det, det inte kändes ”ÅH NEJ!” när de föreslog att vi skulle träffas IGEN – och det redan veckan därpå..! (Så ofta som två gånger på två veckor har vi verkligen inte setts på …. säkert femton ÅR!) Det som kändes lite jobbigt, var väl snarare att det innebar att H också skulle vara med, men… Det blev – naturligt – G som ’underhöll’ henne, så…
________________________________________

På torsdag och fredag är jag ledig, och… *Ler* Jag är verkligen INTE den som funderar kring vädret så – det är vad det är liksom, och det går inte att påverka. Jag måste ju ändå ut varje dag, så då är det ju bara att klä sig efter regn, sol, eller vad det nu är – men… På torsdagskvällen… Jag hoppas, hoppas, hoppas SÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket att det är bra väder = uppehåll, och inte för varmt!!!!

29 Juli 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 7/5-25, onsdag, klockan 9:20

I förrförra veckan fick jag ett sms från E som frågade om jag ville / kunde ses några timmar senare för att äta lunch eller fika tillsammans med henne och G. Det var oväntat både att alls höra från henne och oväntat spontant för att vara dem (! :p), men, visst, även om jag, ärligt talat, inte kände ”Wow! Vad roligt!”, så… Visst… Jag kunde ju, så… :) Jag kom dit samtidigt som E så vi möttes redan ute på parkeringen; gick in och tog ett bord, och några minuter senare kom även G. Och, sedan… Ja… Första tjugo minuterna satt vi faktiskt och pratade med varandra ( = vi har inte träffats – eller ens knappt haft kontakt – sedan mitten av december), men sedan… Ja… E ledsnade först och började ”diskret” sms:a med någon annan, och efter ytterligare femton – tjugo minuter ledsnade även G och ville gå hem. Jag är absolut inte förvånad över att det blev så här (!), utan det är så här det brukar bli, men… Ja… Jag kan ändå inte låta bli att … störa mig lite på att… De är SÅ på om att träffas när det väl blir av ( = en – två gånger per år), men sedan ’försvinner’ hon som bjöd in till träffen i sin mobiltelefon för att prata (eller ja, skriva. Hon PRATAR ju, bokstavligt talat, inte med någon annan i alla fall… Vilket G gör…), så, SÅ intresserad kan de ju inte vara av att faktiskt träffas och UMGÅS..!? Inte med varandra i alla fall, eftersom samtalen sker med människor som inte är på plats…
-- Hade vi träffats oftare, hade jag nog (kanske!) varit mer okey med det (!), men – när vi, som sagt var, bara träffas en – två gånger PER ÅR nu för tiden eftersom båda annars är SÅ upptagna med sitt..!?
-- Innan vi skiljdes åt, sa E att jag ska höra av mig när jag kommer tillbaka efter min sommarresa, så vi kan ses, men… Näää… Inte för att jag inte vill träffa dem (!), men, ja, ska jag träffa dem, vill jag ju umgås med dem och inte sitta och lyssna på deras telefonsamtal med andra / se deras sms:ande med någon som inte är där, och… Det där fungerar ju inte riktigt, så… Och, just därför… Nej, JAG kommer (nog) INTE att höra av mig till dem och fråga om de vill / kan ses, när jag kommer tillbaka! Helt ärligt, tror jag nog att E kommer att höra av sig ändå, så… Jag ’behöver’ liksom inte göra det (höra av mig) eller…

Sommarsemestern, ja… Ja, den närmar sig, :), och, som alltid (speciellt innan längre resor. Och, det är ju sommarresan som är årets längsta) innan jag ska iväg en längre tid, så ser jag det – tiden innan resan – lite som en ’chans’ att få undan saker som annars lätt blir liggande, just för att kunna / ”kunna” släppa det när jag åker bort (längre) och veta att det är gjort, så jag kan släppa det. Ibland känns det som det behövs en sådan deadline, ;), och faktiskt ligger jag ganska bra till med det, och, i skrivande stund har jag förberett en hel del som bara ska avslutas närmaste två veckorna… :) Det enda jag har kvar, är några texter som ska skrivas… Jag har dem i huvudet, men det gäller ju att få ner dem på papper också ;) Och sedan har jag några möten som blir de sista med de människorna innan sommaren. Jag har läget under kontroll :)
-- Jo! Jag fick ju ett mail från Å i slutet av mars också… Eftersom vi inte skrivs så ofta, utan det brukar gå så där tre – fyra månader mellan gångerna vi hörs (skrivs), hade jag först tänkt vänta tills jag kommer hem med att svara på det (då har det gått tre månader sedan jag fick hennes), men… Nu tänker jag att jag kanske ska ta och svara INNAN jag åker så även det är gjort..? Hmm… Jag har inte bestämt än (!), men, det skulle ju vara lite skönt att ha det gjort så jag kan släppa (även) det när jag är bortrest och inte bara (nåja) tänker på att jag har det kvar tills jag kommer hem… Nå, bara jag väl kommer mig för att sätta mig ner att skriva, så… :) Det är ju just att komma igång som tar emot, men… Med den där deadlinen om resan, kanske kan hjälpa även kring det? :)

7 Maj 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 15/4-25, tisdag, klockan 8:31

I torsdags, när jag var på väg på ett möte, sprang jag ihop med E (= bara det..! Vi brukar inte springa ihop så där [!], utan ses vi, så är det, nu mer, planerat sedan i alla fall någon vecka tillbaka…), och hon passade på att nämna att G fyller år ”på tisdag”. Jo, det hade jag ju koll på, och hade även skickat ett grattiskort. Nu pratade E om att vi skulle träffas alla tre och fira, men, helt ärligt så tänkte jag väl inte något mer på det sedan… Först och främst har jag väl lärt mig efter alla gånger (när vi träffades oftare än vad vi gjort senaste åren) att det ofta är mycket prat om att träffas och hitta på saker, men att det sedan aldrig blir av (i början, innan jag kom på att det är så det visst fungerar, blev jag besviken att det inte blev av eftersom jag sett fram emot det, men… Ja, ganska snart insåg jag ju, som sagt var, att det vi pratar om aldrig blir av, så, jag slutade bli besviken över att det inte blev av, också), och, dels; att vi nu skulle träffas för att fira G:s födelsedag..!? Visst, födelsedagsfirande kan ju verkligen vara en anledning till att träffen faktiskt blir av (eftersom man har en ’orsak’ och inte bara / ”bara” träffas lite trevligt, spontant, så där), men – har vi NÅGONSIN träffats för att fira hennes födelsedag genom alla år vi haft kontakt..!? Näää… Så, varför skulle det bli av just i år, liksom?

Nä, som sagt, så glömde jag bort det där om att träffas direkt E och jag skilts åt, så… Jag blev ”aningen” överraskad igårkväll när jag fick ett sms från E som handlade om just firandet..! Okey, nu skrev hon att det inte skulle bli något, men, det var jag ju inställd på, så, det i sig förvånade mig väl / ju inte (! Jag hade blivit mer förvånad OM det blivit!), men, att HON (E) visst tagit det på så stort allvar att hon kände att hon måste / ville höra av sig och berätta att det inte blev något av firandet...! Som sagt: Jag hade ju inte ens lagt någon vikt vid det där pratet om firande..!

_______________________________________________________

I år ser jag fram emot påskhelgen för första gången sedan jag var så pass liten att ”påsk” (bland annat) innebar att klä ut sig till påskkärring och gå runt och dela ut påskkort jag ritat, och, *skrattar*, DET var ju bra många år sedan nu!

15 April 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 29/3-25, lördag, klockan 16:04

När jag var på väg hem från ett möte i onsdags, såg jag ju en man komma från motsatt håll, mot mig, men reagerade inte mer på det – förrän han sa ”Hej!” innan han svängde in på en sidoväg, och DÅ insåg jag ju vem det var (både till utseende när jag kommit närmare, och röst) – J..! :/ Det var nog några år sedan vi sprang ihop ( = ja, planerat träffas / ses vi ju ALDRIG!) senast, men, han… Ja... Jag minns ju utan problem hur han var när vi … hmm… ”umgicks” är verkligen att ta i för det var ju inte frivilligt vi hamnade i varandras närhet (!!), och… Jag kan ju bara, helt ärligt, säga att jag INTE saknar (i brist på bättre ord just nu) ”umgänget” (!!), och jag har verkligen inte några problem med att vi inte springer ihop oftare än vad vi nu ändå gör, så… Nää… Nu hoppas jag att det dröjer några år till nästa gång vi springer ihop. Men, om vi aldrig någonsin gör det igen av någon anledning, så har jag inte något emot det eller..!

För några dagar sedan slogs jag av insikten om att det här året (ja, redan nu! Och då är det ändå bara slutet av mars!!) nog kommer att bli något utöver det vanliga, med tanke på allt det som redan har hunnit hända… På bara de här, hittills, tre månaderna, har det ju hänt mer än vad det har gjort senaste tio åren (!), och… I skrivande stund, vet jag redan nu att i alla fall tre saker till väntar. Okey, det kanske inte låter jättemycket (och, det kanske det inte eller är), men , det kommer att bli tre händelser som blir värda att minnas och se tillbaka på; sådana där saker där även kan säga vilket år det var, när / om man, om, säg tio år, ska kunna säga när det inträffade: ”Det var 2025 jag ……!”, och inte bara / ”bara” att ”Jag har varit där!”.

Tidigare idag när jag kollade mailen, såg jag att jag hade fått ett mail från Å, skickat i fredags. Suck! Det kom väl inte helt oväntat ( = jag skrev till henne i december, och eftersom vi hörs av med några månaders mellanrum, var det väl dags), men… Även om jag inte har någon press på mig att svara direkt (!), utan det ändå ligger några månader bort, så… Bara / ”bara” det att det nu ligger på mig att skriva… Suck!

Det är ju mååååååånga år sedan det här med påsk var något speciellt för min del, men, i år tror (nästan vet!) jag att det kommer att bli en speciell sådan helg för första gången på myyyyyycket länge (!), och för första gången ser jag – på riktigt – fram emot det!

29 Mars 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 1/3-25, lördag, klockan 8:47

Jag fick två sms igår: Ett från S, och ett om att en beställning jag gjort, hade kommit till utlämningsstället. S trodde / hoppades jag visserligen höra från (dels eftersom hon hörde av sig förra året), men, igår gällde det istället jobbet, så... Nå… E är ”en sådan” som VERKLIGEN brukar höra av sig när det är något, så, henne trodde jag nog ändå mest på att hon skulle höra av sig, men, näää… Tydligen inte… L brukar höra av sig ibland, ibland inte… Och i år blev visst ’inte’…
Jag tänker… För min del… Jag brukar höra av mig till S, L, och E, (och, ja, många fler, men…); med ett kort, eller sms… Nu brukar de tre höra av sig, men… Om vi tar B som exempel… Honom brukar jag också höra av mig till: ALDRIG han till mig, och, jag tänker… Inte bara när det gäller honom (S, L, och E) då, och… OM / när jag nu hör av mig till dem när det är något som gäller dem… Varför / hur kommer det sig då inte att de också tänker tanken att ”Inte för att jag tycker det här är (jätte-)viktigt, men, eftersom det verkar vara viktigt för henne, så kan jag ju höra av mig”. G hörde jag av mig till så sent som i slutet av januari ( = mindre än en månad sedan!), men att HON skulle tänka att ”Nu hörde hon av sig, så jag ska höra av mig till henne också”. Nää… Tydligen inte…
Det känns så där att fortsätta höra av sig när jag inte får något tillbaka, men samtidigt vet jag att jag kommer att fortsätta höra av mig (B är närmast på tur), för, helt ärligt skulle jag, till skillnad från dem, få dåligt samvete om jag INTE gjorde det, så… :)
___________________________________
Det känns skönt att det är mars, för NU börjar det kännas okey att boka boende inför semestern :D Egentligen hade jag kunnat göra det redan i januari / februari, men eftersom det kändes lite för konstigt att börja höra av sig om boende för juni redan då har jag skjutit på det, men, ja, NU borde det väl ändå vara lite mindre konstigt..? *ler*
Eller… Förresten… Nu när jag skrev det här, insåg jag att jag ju, redan (och egentligen för några veckor sedan) bokat boende för resan i september – och det UTAN att det kändes konstigt! – så… Ja, jag kan inte riktigt förklara vad skillnaden är (*ler*), men, det ska i alla fall bli RIKTIGT skönt att få / ”få” boka för sommarsemestern!! Äntligen!!! :D

Och, på tal om ”ledighet” så pågår ju sportlovet för småbarnen runt om i landet nu… Om man bara vetat vad som väntat när man blev vuxen, så man tagit tillvara på de där loven (inte bara sportlovet, utan … tja… alla andra också) (ännu) mer… (*ler*) Eller, så var det tur att man inte visste vad som väntade… Jag menar: Sammanlagt två veckors ledighet PER ÅR som vuxen, mot … ja… jag ska inte ens börja tänka på hur många veckor (sammanhängande, eller enskilda veckor) som småbarnen har per år (!), men – det är klart mer än två..! :p
*Skrattar* Jag vet! Ett tecken på att man blivit gammal..! När jag var liten var det mina föräldrar (och säkert även andra vuxna) som var så där att ”Är de lediga IGEN!?”, och, ja, nu när det är jag som blivit äldre och tycker småbarnen ”alltid” är lediga *skrattar* Nå, som sagt: Jag hoppas de tar tillvara på förmånen med ledighet, för, när de (också) blir vuxna, försvinner den ;)

1 Mars 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 10/2-25, måndag, klockan 9:27

Natten till idag drömde jag om xx… Suck! Jag tycker det räcker alltför väl med tillfällena jag måste vara i samma rum som henne, i vaket tillstånd (vilket är några gånger i veckan), så att hon nu skulle dyka upp i mina drömmar också..!? Nää… Jag hoppas att jag inte behöver få ’besök’ av henne igen..! Hade hon visat upp en annan, en ny, sida av sig själv i drömmen hade det kanske varit en annan sak (!), men, nu var hon ju i drömmen som hon faktiskt ÄR också, så… Nä, som sagt, kan jag få slippa henne i alla fall när jag sover, så är jag glad.
_____________________________________________________

Tiden gick bara sååååå otroligt långsamt under förra månaden, och, jag hoppades ju att det skulle komma att hända i alla fall liiiite mer ”nästa månad” = den här månaden, alltså, men… Okey, nu är det bara den tionde februari idag och inte ens halva februari har gått än, men, de här tio dagarna har varit såååååååå sega! Också… Januaritristessen kvarstår… Jag förstår (till exempel) björnar som går i ide… (*ler*) Jag skulle nog lätt ha kunnat gå och lägga mig i början på januari och sedan inte vaknat upp förrän … tja… När det nu börjar bli lite mer vardag igen… Och det utan att känna att jag missat någonting! Jag hoppas, hoppas verkligen det blir mer normalt SNART..!

Jag har i alla fall börjat se fram emot – och, ärligt, nästan även planera inför (*ler*) – årets semester :) Och, *ler*, NEJ, är absolut INTE lugn jag längtar efter (!! *Skrattar*), utan, speciellt med tanke på senaste en och en halv månaden – så ser jag fram emot att det ska hända något!! Vilket det gör när jag har semester :p
_____________________________________________________

Senaste dagarna har jag funderat lite på att dra i gång någon blogg eller likande… Jag har ju redan i text, men jag tänker mer i form av bilder… Men… Jag vet inte än… Det känns som risken är rätt stor att det blir samma (eller i alla fall liknande) bilder varje dag: Från jobbet, från träningen… När jag skriver, skriver jag ju kanske om någon dröm jag haft under natten, men, det är ju inte något jag kan visa i bilder, så… Nå, vi får se… Det vore roligt att ha något mer än det jag redan har…

_____________________________________________________

Vid lunch-tid i fredags skickade jag ett sms till U, och fick svar först vid 18:30 på kvällen, och då kändes det inte som någon idé att svara tillbaka eftersom hon ändå inte skulle komma att se det förrän på måndag (idag). Senast igår tänkte jag att bland det första jag skulle göra ’imorgon’ (idag) var att höra av mig till henne så hon fick svar på frågan. Jag bestämde mig verkligen för att höra av mig vid 08 – men sedan försvann det ändå ur huvudet fram tills jag skulle kolla ett annat sms jag fått, och såg hennes sms vid samma tillfälle. Då var klockan 9:10… En timme efter att jag bestämt mig för att jag skulle höra av mig..! Visst, kanske inte någon katastrof (!!), men – sååååå olikt mig..! :/

10 Februari 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 29/1-25, onsdag, klockan 14:43

Så har snart årets första månad gått, och, nej, någon direkt skillnad mot för när det var 2024 kan jag väl inte säga att jag har märkt (än! *skrattar*), men precis som alltid efter en intensivare arbetsperiod (som det var där i december, men överlag. Det spelar ju inte någon större roll), så känns det som det blev ovanligt lugnt, så, ska jag sammanfatta den här första månaden så är det väl det – lugnt. Så klart det är mer normalt nu (!), men speciellt första två veckorna efter decemberhysterin, kändes, konstiga… Det var (och är!) klart lättare att ställa om till en intensivare period än vad det är att ställa om när det sedan blir mer normalt igen, men samtidigt är det ju skönt att man, redan från början, VET att det handlar om en ändå begränsad, intensiv period så man vet att – och när – det lugnar ner sig igen, än att det bara fortsätter och fortsätter utan att man ser något slut på det. Jag VET ju att januari brukar vara lugnt (!), men SÅ HÄR lugnt som det har varit i år..? DET kommer jag inte ihåg, men… Nå, nu börjar det väl snart öka i alla fall lite igen, så… Jag är redo. Tror jag *ler* Nej då, men det ska bli roligt med i alla fall LITE mer igen.

Tidigare idag såg jag att G har namnsdag imorgon, och då kom jag att tänka på att xx; att hon INTE dök upp där strax före jul, som hon gjorde inför julen 2023. DÅ var det oväntat (!), så, LITE mer förberedd hade jag väl varit om detsamma hade hänt till förra årets jul, men, nu blev det inte så, och, ärligt: Inte mig emot! Det blev faktiskt rätt konstigt där -23, och… Kanske (antagligen!) tyckte hon det också eftersom hon inte gjorde det till någon tradition, så…
Nå, jag ska skicka ett sms till G och gratulera imorgon i alla fall :)

Det har varit en lite konstig dag idag, men… Det positiva med det, är väl att jag har fått undan en hel del smågrejer som jag haft i huvudet bra länge, men inte kommit mig för att göra – skönt :)

På fredag ska jag träffa en S som… Okey, helt ärligt har jag inte några minnen av att vi träffats (eller knappt haft kontakt!) tidigare, men, hon påstod att vi har träffats (även om det var länge sedan), så, *ler*, jag får väl tro på det... Dock måste det väl vara … hmm… tio år sedan, kanske..? Och om vi inte träffades jätteofta (vilket jag har svårt att tro), så kanske det inte är SÅ konstigt att jag inte minns henne? Även om det ändå är lite jobbigt att jag inte minns, så fick jag ”bevis” på att vi träffats när hon nämnde att hon träffat M (*ler*), så, okey – jag HAR säkert träffat S eftersom hon kände M *skrattar*

29 Januari 2025 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 26/12-24, torsdag, klockan 14:37

Nu kollar jag ju inte mailen varje dag, men, igår fick jag i alla fall ett infall att göra det – och såg att jag hade fått ett mail från Å… Ett till… Ett nytt… Jag fick ett i augusti som jag inte har svarat på än, men har – ärligt talat – inte dåligt samvete över det eftersom vi inte har den relationen att man måste / ”måste” svara inom en viss tid, utan… Tja… För min del… Hade hon – MYCKET oväntat!! – inte börjat skriva där en gång i tiden, så hade INTE jag hört av mig till henne eller (!!). Vi har ju egentligen aldrig haft någon relation, så… Nå, nu började hon ju höra av sig, och… Ja, jag skrev tillbaka efter en tid, men vi (eller, tja… Kanske jag ska skriva ”jag”?) har ju aldrig haft det där att det är bråttom att svara, utan man skriver när man skriver… Och väntar på svar innan man skriver igen… Vi skriver ju egentligen inte ens om något (djupare) utan det handlar om … tja… vädret, ungefär… Ja, som sagt var, så har jag inte svarat på mailet jag fick av henne i augusti; jag HAR tänkt svara (och, jag SKA!), men, det handlar om att jag ska göra det NÅGON GÅNG… Augusti är ändå inte jättelångt tillbaka i tiden..! Men, nu hann hon ju skriva ett till, ett nytt mail då… Suck! Jag SKA svara..!! Någon gång… Största delen av mailet handlade om … just det – vädret…. Jag är inte jätteintresserad… Speciellt inte av vad det är för väder 60 mil bort…

Men! Nästan i förbifarten ( = det gäller att läsa noga), nämnde hon en L.. Jag har ingen aning om vem det är (!!), men eftersom hon nämnde honom i samband med J och A, antar jag att det är J:s, eller A:s (!?) pojkvän… Jag har, som sagt var, ingen aning (!), men… Det känns ju så där också att hon (Å) bara utgår från att jag vet hur det hänger ihop och vem denna L är… Man (jag) känner mig … rätt utanför … när folk (den här gången Å) bara nämner någon som jag liksom bara ska veta vem det är, precis som det är helt självklart… Medan jag snarare är ett frågetecken, och bara kan utgå från att det är J:s, eller A:s pojkvän… A… Pojkvän!? Ja, jag vet ju inte ens det (om A gillar killar eller ej)..!

Å avslutade mailet med:
”Önskar
[hur vi är släkt] [hennes namn]”
och det stör mig såååå mycket att hon måste poängtera att vi (på pappret, så att säga) är släkt..! JAG VET liksom VEM HON ÄR om hon så bara skrivit under med sitt namn!! Visst, vi har inte kontakt jätteofta (som sagt, under allra flesta år – inte alls), och, visst, jag vet minst två med samma namn ( = varav den ena jag inte har någon relation med, den andra pratar jag ju lite med när vi ses [!], men, det är där och då; i det sammanhanget, och mellan de gångerna har vi inte någon kontakt alls!), men…. Det blir så… Jag kommer inte ens på något bra ord för det nu, men det känns som… Varför måste hon påtala hur vi är släkt när vi ändå känt till varandras existens i så där 40 ÅR..!? Det är ju inte att vi inte alls vetat om varandra i så där 40 ÅR och jag får ett brev med ”Hej! Jag heter [hennes namn] och det har visat sig att jag är din [hur vi är släkt]”, utan även om vi knappt haft någon kontakt, har jag ju känt till henne. Och hon mig.

26 December 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 8/12-24, söndag, klockan 18:02

Det är så … konstigt ( = kanske är fel ord, men, i brist på bättre just nu…). I princip enda sedan jag lärde känna E och hennes familj, har jag blivit inbjuden till henne / dem den första eller andra advent för kombinerat (advents-)fika och födelsedagsfirande eftersom E fyller år i början på december. Till för några år sedan kunde jag ju GÅ hem till henne / dem eftersom de bodde kanske tre kilometer från där jag bodde, men, för några år sedan flyttade hon och hennes familj till en liten by en och en halv – två mil bort; inte jättelångt, alltså (!), men… Ja, FÖR långt för mig att GÅ (eller, ja, kan, KAN jag ju / väl, :p, men… ), så… Nå, hon så sent som till förra året hörde hon av sig för att bjuda in mig, och föreslog att jag skulle höra av mig till J eller P (som bor närmare mig) som också var inbjudna, för att jag skulle kunna åka med dem, men… Eftersom jag även skulle jobba, MÅSTE jag ju tillbaka till en viss tid, och, ja… Att be J eller P lämna tidigare än de kanske tänkt / ville för att JAG måste tillbaka..? Nä, det kändes ju inte HELT okey (!!), så, förklarade läget och tackade nej. (Plus att det kändes så där att höra av mig till några som jag egentligen inte alls har någon relation med… VI [varken jag och J, eller jag och P] har någon som helst kontakt mellan gångerna vi setts hos E med familj. Bara / ”bara” det … skulle ha tagit emot…)

I år fick jag inte ens någon inbjudan till (advents-)fikat / födelsedagsfirandet… Alltså: Även om jag nu tackat nej (åter igen: Jag tar mig ju inte dit! Om jag inte går då, och, ja… Att GÅ två – tre MIL [bara / ”bara” för det!?] ), så… Det kändes ändå tomt att inte ens bli inbjuden och säga nej… Den där vetskapen om att fikandet / firandet ÄR, men att jag då inte får / ”får” vara en del av det… Om jag inte vetat om att det brukar vara, så hade det väl varit, men, ja, nu när jag VET att det är..!

Samtidigt tänker jag att… Som sagt: J och P var säkert inbjudna, men dem har jag ju inte någon relation med (och nu har vi nog inte träffats på fyra ÅR!), och E… Med tanke på att hon – TROTS att det var hon som föreslog fikastuden – var mer intresserad av att umgås med sin mobiltelefon än med mig (och G) då när vi sågs i augusti (vilket var senast vi sågs), så… Som sagt: HON föreslog fikastuden, men sedan… Näää… Trots att vi inte träffas oftare än vi ändå gör, så… Hon var ju inte direkt närvarande… Så… Vi hade nog / kanske inte haft så mycket att prata om eller…

8 December 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 14/11-24, torsdag, klockan 21:02

Alltså: Ibland förstår jag mig verkligen, verkligen inte på människor..! (*Skrattar*)
--- I tisdags skulle jag på ett träningspass, och eftersom det var ett tag kvar till passet skulle börja, gick jag in i salen där det skulle vara, för att sitta där och vänta. Efter en stund kommer en kvinna som ska vara med på samma pass, och verkar, på riktigt (eller så låtsades hon bra? *ler*), bli glad att se mig: ”Hej Maria!” och efter att ha ställt sin vattenflaska på ”sin” plats längst fram, kom hon fram till mig och pratade en stund. Trots att vi träffas (nå… ”Träffas” var väl att ta i [!], men vi SES på den typen av pass [hon går bara på den träningsformen] i alla fall två – fyra gånger per vecka, och har gjort så i flera år), så KÄNNER vi väl inte direkt varandra, men, hon är i alla fall en av dem som man kan prata lite mer med, än bara / ”bara” säga ”Hej”. Nå, hur som: Hon vet vart jag jobbar, och… Tja… Det – jobbet – är ett tacksamt samtalsämne, så, det var det hon pratade om. Nå, när hon lämnade salen för att hänga av sig ytterkläderna sa hon något i stil med att ”Ska du inte komma ut och sitta här” (i soffgruppen som står utanför salen). Men, redan när jag kom dit, satt en av de nästan värsta energitjuvar redan där (i en av sofforna), så, ja, helt ärligt: Hade hon inte varit där, hade jag väl kunnat sitta där ett tag, men, att bli av med all energi (på grund av henne) redan INNAN passet börjat!? Nä… Men, så klart sa jag inte det till K (som frågade) – ”Nej! J är ju där!” (!), så, jag satt kvar när K gick iväg.
--- Nu ikväll skulle jag på samma typ av träningspass igen, och eftersom INTE energitjuven var där när jag kom och soffan var ledig, så gick jag och satte mig där när jag ”reserverat” ”min” plats i salen där passet skulle vara. Efter en liten stund kommer även K, och, ja, hon säger, visserligen lite mindre glatt än i tisdags, utan mer i förbifarten, men ändå, ”Hej Maria”; gick in i salen för att ”reservera” ”sin” plats och kom sedan ut till där soffgrupperna är. OCH där nu även jag var, PRECIS som hon tyckte att jag skulle vara i tisdags (!), men… Istället för något givande samtal (eller ens samtal!), så tog hon genast upp sin mobil och började pyssla med den. Så, ja, där satt jag ju ändå… Vad spelar det för roll om jag sitter inne i salen och väntar, eller i soffan, om jag ändå bara ska … tja… sitta där och vänta..? Det ledde ju liksom inte till något att jag nu faktiskt satt i soffan som K tyckte att det var en bra idé att jag gjorde… Efter en stund ledsnade (?) visst även K och gick iväg, och då passade jag även på att ”smita” in i salen för att vänta där istället. Jag förstår inte varför hon var ”på” om att jag skulle vänta i soffan, och, när jag gjorde det… Jag ska inte säga att jag blev ignorerad (! Hon hälsade ju faktiskt!), men, sedan var ju hennes mobiltelefon intressantare, så… Suck! Jag menar: Jag trodde hon var intresserad av att prata eller något när jag nu satt där i soffan, men, tydligen inte… (*skrattar*)

14 November 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 6/11-24, onsdag, klockan 13:09

Nog för att det brukar vara mer än vanligt på jobbet under den gångna veckan, men, i år var det ännu mer ’mer än vanligt’, så, från förra lördagen fram till i söndags, skulle jag nog säga att det var… Ja… Okey, inte HYSTERISK mycket (!), men, ja, i alla fall mer än den veckan brukar innebära, och, *ler*, jag erkänner: I lördags när jag var dit slogs jag av insikten om att ”Nu vore det rätt skönt med tre dagars ledighet”, men… *Skrattar* Oavsett hur mycket det varit under en period, så – när var jag ledig tre dagar i rad senast, liksom!? (Ja, med undantag från senaste årens sommarsemester, då, men, förutom det) Jag minns inte ens, så, att det skulle hända nu!? Det känns inte jättetroligt ändå… Men! Det lugnar ju ner sig lite jämfört med de där åtta dagarna, så, *ler*, jag får vara – och är :p – tacksam för det. Det är / ska bli skönt att … ja… dels få undan lite av allt det som jag kommit efter med i livet utanför jobbet då (= INNAN de där åtta dagarna, hade det ju varit xx antal dagar i rad också!), och kanske få undan lite extra; alltså sådant som jag ska göra ’någon gång’ (inom närmaste tiden), men som kan vänta utan att det gör så mycket.
_______________________________________________________

Jag har ju alltid (ja, sedan jag lärde mig) haft lätt att uttrycka mig i skrift, och, *ler*, jag är fullt medveten om att jag har lätt att dra iväg och tjattra på, på ett sätt som är ganska (läs: väldigt *ler*) otänkbart när / om jag pratar (ja, om det nu inte är med någon jag känner väl!), men, i skrift, så… Ja, inte några som helst problem att tjattra på! Sedan några månader har jag dock börjat skriva i ett forum som visserligen funnits längre, men som jag inte känt till så länge, och – de har en förinställd gräns på max 1400 tacken per inlägg som inte går (? Eller, JAG kan inte ändra det i alla fall) att ändra, och, *skrattar*, jag menar. 1400 tecken!? Det är ju… jättelite! :p Har jag blivit medveten om… ;) Hur ska jag hinna säga (skriva) allt jag vill säga (skriva) på bara 1400 tecken!? I andra forum jag skrivit, finns det inte någon begränsning, och, när jag skriver ’privat’ eller vad jag ska kalla det (?), så har jag ju inte några begränsningar eller, utan tjattrar på tills jag känner mig klar, men… Nu..!? Jösses, 1400 tecken!? Det är INTE lätt!! :p Så, *skrattar*, i mitt senaste inlägg började jag byta ut ”och” mot ”&”, ”någon” mot ”nå’n”, ”något” mot ”nå’t”. Ja, ni fattar… Problemet / ”problemet”, ;), är att det går sååååååå emot hur jag brukar göra (!), så, av den anledningen tar det verkligen emot (!), men, vad gör man inte för att spara på några tecken!? *skrattar* Visst, man HADE kunnat förkorta till exempel ”något” till ”nåt” utan ’ ( = jag vet inte vad den heter? Hmm) mellan å och t – då sparar man på ännu ett tecken – men, där går ändå min gräns för att … tja… fuska..!!! *skrattar* Just den texten slutade på 1399 tecken… *skrattar*

Nå, i samma forum har jag , till och från sedan oktober, haft kontakt med en person som… Ja, jösses… *skrattar* Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga, men… Trots all total oförståelse oss emellan (OBS! Jag ska väl säga att det INTE är att vi är osams och bråkar – det gör vi inte!!), är det något (oklart vad) som gör att vi – om vi varit ifrån varandra ett tag – ändå tar upp kontakten / diskussionen igen – och oförståelsen finns kvar exakt varje gång! Det är som vi hela tiden återkommer till … ja… att vi inte förstår oss på varandra; vad vi menar och hur vi tänker. Och ändå – eller kanske just därför? – är det dessutom lååååånga meddelanden när vi väl skrivs. Men, som sagt, ingen av oss tycks riktigt kunna / vilja lämna… Nä, jag har nog aldrig haft den typen av kontakt med någon tidigare (!), men, än så länge… Jag är inte så envis att jag känner att jag MÅSTE hålla mig kvar bara för att (!), men, nä, jag vill ju inte (eller) riktigt lämna… ;) Så länge tonen ändå är schyst (ja, att vi inte, på riktigt, blir osams, bråkar och säger en massa elakheter, så…), så… Sedan är det inte där jag lägger all min energi: I skrivande stund har jag inte skrivit något sedan i söndagskväll (vilket ju egentligen inte är jättelänge sedan eftersom det då bara är onsdag idag, men…), och, jag har sett att hon svarade (också i söndagskväll), men, jag har inte svarat. (Än. Och, i skivande stund, vet jag inte om, eller när, jag kommer att göra det eller… Jag känner att jag, utan problem, ändå KAN lämna, utan dåligt samvete). Om det var igår eller idag såg jag att hon skickat ett till, ett nytt meddelande, så… Ja, trots allt hon skrev i sitt senaste meddelande ( = inte några elakheter [!], utan mer samma upprepande oförståelse som det varit i princip hela tiden), och som jag då inte svarade på, hörde hon av sig efter max två dagar igen, så… Nä, som sagt: Hon kan inte riktigt lämna (eller)… Jösses! Ja, vi får väl se hur det här slutar… ;) Samtalet / ”samtalet” leder ju liksom inte någonstans egentligen… Men, ja, OM hon nu, på riktigt, blir otrevlig, så – jag blockerar henne = fördelen med att ”träffa” personer i sådana forum – man KAN blockera dem när / om de blir otrevliga *skrattar*

6 November 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 6/9-24, fredag, klockan 16:32

Till idag hade E frågat om jag kunde / ville ses och äta lunch / fika, och, det även om det ju inte var ”Wow! Vad roligt!”, så… Visst… E skrev att G skulle komma också = jag hade varit mer överraskad om G INTE skulle ha kommit… E och jag har väl aldrig någonsin träffats bara hon och jag… (Ja, inte något emot G [!!], men…) E skrev att vi skulle träffas 12:45, och, okey, jag kom två minuter sent (!), men det märktes ju att både E och G redan varit där ett tag eftersom de hunnit beställa och fick sin mat / sitt fika bara några minuter efter att jag kommit = sååå fort går det inte. Nå, så klart de får umgås på egen hand (!!), så, de ville väl att jag kom när de pratat om sådant jag inte har med att göra, men… Det som jag blev … hmm… lite irriterad över är väl att… TROTS att det var E som föreslog dag, tid och plats – OCH bjöd in mig! – så var hon mer intresserad av att umgås med sin mobiltelefon, och så fort H hörde sig efter kanske en halvtimme, var hon (E) på väg därifrån inom max en minut och lämnade mig och G. Okey, jag fattar om det varit AKUT (!!), men, nu var det ju mest / bara sååå tydligt att hon (E) mest / bara suttit och väntat just på att H skulle höra av sig; att hon föreslagit fikaträff BARA i väntan på att H skulle höra av sig så E kunde lämna.

Senaste gångerna vi träffats har träffarna avslutat med prat om en ny / nästa träff. Nu sa vi bara ”Hej då!”, och… Det blir nog inte någon mer träff i år ( = främst E har en idé om att bara ses på sommaren, vilket det också har varit senaste fem åren), och… Inte mig emot… Intresset för att faktiskt träffas, är ju, milt sagt, obefintligt… Sååå sällan som vi träffas ( = knappt alls har kontakt), och ändå umgås hon hellre med sin mobiltelefon…

6 September 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 22/8-24, torsdag, klockan 9:43

I fredagskväll ringde B (!), och, ja, trots – eller kanske just därför? – att det var ovanligt länge sedan vi hade kontakt (senast vi hördes av, var i slutet av mars. Jag har försökt några gånger, men utan att få svar, och han i sin tur har försökt ringa vid några tillfällen, men då har inte jag kunnat svara, så, vi har ringt om varandra. Jag skickade några vykort från min sommars semesterresa till honom, men, då var det ju mer envägskommunikation. PRATAT hade vi inte gjort sedan då i mars), blev jag faktiskt överraskad. Mot slutet började han fundera kring hur länge vi känt varandra, och efter att ha konstaterat hur länge det är, nämnde jag också att han – med undantag från L – är den jag känt längst, men, samtidigt kunde jag inte låta bli att, för mig själv, tänka ”känt?”. Eller, ja, också är det just exakt så det är, slår det mig nu: Det handlar mer om att vi (kanske främst han) KÄNT mig, men, nu..? Eller, ja, egentligen sedan tio år tillbaka, skulle jag väl säga… Fram till för tio år sedan, skulle jag nog säga att han kände mig, men, sedan / nu..? Näää… Nu menar jag verkligen inte att jag döljer några jättemörka hemligheter för honom – det gör jag INTE! – men, näää… Senaste tio åren har det hänt … kanske inte ’mycket’, men i alla fall en hel del som jag, av olika anledningar, inte känt att jag kunnat (eller kan) prata med honom om; saker som påverkar mig, mitt liv och min vardag, men som han då inte känner till, och… Näää… Det är en hel del han inte vet / känner till om mig. Och, tio år är ändå … ganska lång tid… Visst, innan dess hade vi haft kontakt i så där femton år (!), men, det är senaste tio som… Ja… Jag tror ju inte att han skulle bli arg eller så om han visste / om jag berättade (!), men, samtidigt VET jag att han inte skulle förstå mycket av det, och då… Eller… ’Förstå’ känns som fel ord också på något sätt, men, i brist på annat… Och, på sätt och vis, hänger ju allt ihop, så, OM jag skulle berätta en sak, måste jag nästan berätta om det andra, det tredje, och det fjärde också, och… Det blir nog rätt mycket: Från att inte ha vetat NÅGOT till att veta … tja… ALLT… Och, som sagt, efter tio ÅR..!? Näää…

Förrförra veckan träffade jag E och G, och vi (eller, kanske främst E) pratade om att vi skulle träffas ”nästnästa vecka” = den här veckan, alltså, men, i skrivande stund har jag inte hört något mer om det, och, det är då torsdag idag, så… Jag tror faktiskt inte det kommer att bli något… Men, jag kan inte vara besviken eller, för… Det är så här det brukar vara… De (främst E, men även G) brukar prata om att ses då och då, men sedan blir det sällan eller aldrig av… Så sent som för någon månad sedan var det lite samma sak: ”Vi kan väl ses nästa vecka!”, men, nä, det blev ju inte av (och, det trodde jag väl inte eller), och, det var ju långt ifrån första gången, utan det är mer regel än undantag – vilket väl också gjort att relationen blivit som den blivit med åren ( = nästintill obefintlig). Men, ja, trots ’lögnen’ om att ses ”nästa vecka” för bara någon månad sedan, gjorde de alltså om det igen (”Vi ses nästnästa vecka”).

22 Augusti 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 2/8-24, fredag, klockan 12:02

Jösses! Jag har precis sammanställt antalet träningspass jag genomförde förra månaden: Tolv! TOLV! Etta, tvåa. 12. Visst, det är väl / ju bättre än inget (!), men, samtidigt – SÅÅÅÅÅÅÅ värdelöst för att vara jag!! Har jag någonsin (ja, med undantag från när jag började för xx antal år sedan då, då jag körde ett pass i veckan, men, med åren har det ju ökat…) kört SÅ få!? Nu har jag ju (tyvärr?) inte fört statistik lika länge som jag tränat, utan fick en idé först för några år sedan om att jag skulle börja, men, på de åren jag HAR gjort månadssammanställningen, har jag svårt att tro att jag någon månad kört SÅ få pass..! Jag vet inte… Det känns som en dålig ursäkt egentligen, men… En förklaring kan ju vara / är att det är sommarschema på stället där jag tränar, vilket innebär betydligt färre pass att gå på… Nej, tyvärr har jag inte disciplin att träna på egen hand… :( Men! Nu – augusti (!), och det borde väl innebära att det blir mer normalt antal träningspass på stället där jag tränar också – vilket leder till mer normalt antal träningspass även för mig (!), så… Det blir klart mer än tolv pass per månad!! :p

I förrgår var det på dagen tre veckor sedan jag träffade E och G – och det var också på dagen tre veckor sedan E avslutade träffen med att ”Vi kanske kan ses redan nästa vecka!” när vi skiljdes åt. Hmm… Jovisst… Det är alltså två veckor sedan det där ”nästa vecka” var… Suck! Jag är varken förvånad eller besviken, och jag förstår ju varför vi träffas så sällan som vi gör, och knappt har någon kontakt mellan gångerna vi ses… Det var så här bekantskapen började ta slut en gång i tiden – med … ’lögner’ kanske är väl hårt (?), men det slutar med prat om att ses, men sedan, när det inte blir av, så… I början blev jag besviken, men, efter ett visst antal gånger, så… Jag vande mig, och slutade tro på det… Hur som: Det ligger ändå på henne (och G) att träffas, eftersom de är betydligt mer upptagna än mig… (Hade det legat på mig, hade jag kunnat föreslå träffar i alla fall några gånger i månaden! :p) Visst har jag mitt (!), men är ändå mest flexibel av oss tre, så…

2 Augusti 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 11/7-24, onsdag, klockan 9:23

Igår hörde E av sig och frågade om jag ville / kunde träffas, och… Jag kände ju inte ”Wow! Vad roligt!”, men… Eftersom jag var hemma och inte hade något speciellt att göra, och eftersom jag varit bortrest när hon frågade i slutet av förra månaden och verkligen inte kunde, så… Okey, då… Lika bra att få det (träffen) gjort, liksom… Ja… Till att börja med, så var det E som föreslog tiden; JAG var där, men HON kom inte förrän tjugo minuter senare, och det… stör mig… Det var ändå HON som föreslog tiden, liksom, men det var också HON som kom sent..! Medan JAG var där i tid, och fick sitta och vänta. Inte för att jag hade någon tid att passa (!), men… Om hon nu skulle säga en tid, kunde hon ju / väl ha sagt tjugo minuter senare också..? Nå… Hon hade med sig H också, och henne har jag inte träffat på säkert fem år, så… Jag kände verkligen inte ”Vad roligt!”, men… Sedan hade E bjudit med G också, och, henne har jag inte eller träffat sedan slutet av augusti förra året ( = det var också då jag träffade E senast), men trots att de inte åkte tillsammans, kom G samtidigt som E (och H) = för sent, alltså. Ja, som sagt har vi inte träffats (eller knappt haft någon kontakt, alls!) på nästan ett år, så… Kanske man skulle kunna tro att vi då skulle ha JÄTTEmycket att säga varandra / ta igen..? Eller, så är det INTE så, och efter 45 minuter satt alla tre (E, H, och G) och lekte med sina mobiltelefoner. G svarade till och med när någon ringde… Jag vet inte om det är jag som är gammeldags (?), men – jag tycker verkligen det är … opassande… Som sagt. Vi har inte träffats på nästan ett ÅR, E hör av sig och vill träffas, G ’hänger på’, men sedan… Det tar 45 minuter innan de ledsnar och umgås med sin respektive mobiltelefon istället. VARFÖR var E så på om att träffas med tanke på att det tydligen inte var så viktigt / intressant / roligt ändå..? Det hade ju varken gjort till eller från om jag varit där, när de inte var så intresserade ändå... Om man träffas oftare – visst, då hade jag nog varit mer okey med det, men, som sagt: När vi inte träffas oftare än en – två gånger per år..!? Under de där första 45 minuterna hann i alla fall E kritisera mitt jobb = inte något nytt i det, för det har hon gjort i princip sedan jag började för xx antal år sedan, och, även om G inte sa något, så höll hon med E. Hmm… Vad jag vet så jobbar G inte alls, och E har inte varit så mycket på sitt jobb senaste två åren eller, så… Men, jag sa inte något… Det känns onödigt att dra upp det (och eventuellt skiljas som ovänner).

Nå, efter en och en halv timme var umgänget / ”umgänget” över, och E pratade om att vi ska ses igen redan nästa vecka… Hmm… Jag blir INTE ledsen om det inte blir så (!), utan för min del, är det HELT okey om det inte blir förrän om ett år igen..! Men, samtidigt… Hör hon av sig och jag kan, så kommer jag nog inte att kunna dra en vit lögn för att slippa… Nå, jag får väl påminna mig om att… Även om det blir en gång till i år, så blir det nog också sista eftersom det bara är just på somrarna hon vill träffas, så…

11 Juli 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 5/7-24, fredag, klockan 8:52

Förra torsdagen fick jag ett sms från E som frågade om jag ville / kunde ses. Hon brukar höra av sig vid den här tiden varje år (eller, ja, i alla fall sedan fyra – fem år tillbaka), så, det – att hon hörde av sig – kom ju inte som någon överraskning, utan det var ganska väntat, men… Hon nämnde ju ett klockslag då vi skulle ses, och – det var 45 minuter senare. Jag vet..! Jag ÄR den av oss tre (E, G som hon bjudit med, och mig) som är mest flexibel ( = det är ju / väl därför vi, speciellt senaste åtta – nio åren bara / ”bara” träffas en – två gånger per år också… E och G är SÅÅ upptagna! Så klart har jag mitt också [!], men, som sagt, jag är nog den som är mest flexibel av oss), men… Det finns ju gränser (även för mig)..! Och, när vi inte träffas oftare än vi gör, kanske det behövs LITE mer framförhållning än 45 minuter..! Hur som: Nu var dessa 45 minuter verkligen en omöjlighet att ens ta mig till stället där hon föreslog att vi skulle ses, så… Hon frågade då när jag kunde, och jag sa att ”efter onsdag” ( = i onsdags) – varpå jag fick till svar att hon och hennes familj skulle åka bort då, så, ja, lagom tills jag kunde, skulle hon och hennes familj åka bort… Upptagna, som sagt…

Nå, det blir ju säker fler tillfällen (jag avvaktar dock, så får hon höra av sig när det passar henne. Henne, och G som hon väl / ju kommer att bjuda med också. Att umgås enbart med E, har jag inte gjort på ... hmm… När jag tänker på det: Har hon och jag NÅGONSIN umgåtts bara hon och jag!? Ärligt: Jag tror inte det..! Antingen har det varit tillsammans med G då, eller att E:s H varit med… G har jag, vid några tillfällen, umgåtts ensam med – och skulle gärna ha gjort oftare, men, hon har ju sitt, så… Ja, NÅGON GÅNG kommer vi väl att ses alla tre… Och… Jag känner väl inte direkt ”wow!!” (som sagt: Vi träffas en – två gånger per år, och har gjort så senaste åren. Där mellan har vi knappt någon kontakt), men… Det blir väl max två – två och en halv timme, så… Det är skönt att ha det gjort, för, då vet jag ju att det dröjer ett år till nästa gång… :)

__________________________________________

I onsdags fick jag ett MYCKET oväntat sms från B..! Oväntat, för att vi verkligen inte brukar ha sms-kontakt, oväntat för att vi inte har hörts av alls sedan slutet av mars ( = ovanligt länge), och, oväntat eftersom han, trots alla år ( = cirka 25!! Vilket också gör honom till en av dem jag känt längst), bara har hört av sig och grattat en enda gång under alla dessa år (vilket var för kanske sex – sju år sedan)..!

5 Juli 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 7/6-24, fredag, klockan 12:04

Kort barkund först:
Senast jag och B hade kontakt var då i slutet av mars, och, vi hörs inte av jätteofta längre, så… I början på maj kände jag väl ändå att det började bli dags att höra av mig, och jag försökte vid två – tre tillfällen under en och en halv veckas tid, men utan att få något svar, och, han ringde inte upp eller. Någon vecka senare gjorde jag ett nytt försök, och – nu svarade han faktiskt, men, det blev det konstigaste samtalet jag någonsin haft med honom, och, jag kände att efter det, får det ligga på honom att höra av sig. Om han vill. När han vill.

Nu har det gått så där två och en halv – tre veckor sedan dess, och… Nej, jag har inte försökt på tag på honom. Men han har inte eller försökt få tag på mig – inte ens så jag haft missat samtal – och det känns … konstigt på något sätt… Jag menar: Han såg ju att jag försökte få tag på honom där i början av förra månaden – men gjorde inte ett enda försök att ringa upp, och, inte ens efter det där samtalet där han faktiskt svarade, har han försökt få tag på mig. Jag vet inte riktigt vad, eller hur, jag ska tänka, men… Som sagt: Efter senast, känner jag verkligen inte att det är på mig att höra av mig (!), men… Att han bara … Att han inte ens försöker..! Nu har vi ju liksom verkligen inte haft någon kontakt sedan där i mars; det börjar ha gått ovanligt långt mellan gångerna vi har kontakt. Men, om han nu… Ja… Vi blev ju verkligen inte osams där i mars eller som skulle kunna vara en orsak till att han nu väljer att inte svara / inte ringa upp (!!), så… Nä, jag förstår inte riktigt vad som hände där… Det enda jag kan komma på (OM man nu bortser från ledsammare omständigheter!), är att han skulle ha tappat sin mobil / att den blivit stulen, och därmed att han inte har kvar numret till mig (att han bara haft det i mobilens kontaktlista och därför inte kan kontakta mig med sin nya telefon), men… Isåfall finns det ju sätt att höra av sig och berätta det på, tänker jag…

Nå, vi får se hur det blir… Men… Trots att jag tänker kring detta, så… Ärligt… Med tanke på att kontakten blivit mer och mer ytlig och sällan med åren, så… OM jag inte hör ifrån honom igen av någon anledning, så… Skulle jag sakna kontakten? Nää… Inte med tanke på hur den kommit att bli senaste åren… Kanske det – OM det tar ännu längre tid innan vi hörs av (OM vi gör det) – bara känns konstigt att ta upp kontakten igen (även om den, som sagt var, inte är så ofta)? Det är ju inte att jag kommer att gråta om vi aldrig hörs igen… Det är väl mer att avslutet blev … konstigt… som kommer att finnas kvar som ett minne. Ungefär som med T… Mot slutet av vår relation hördes vi bara av en gång per år – och, det som skulle bli, sista gången råkade jag ringa mitt under ”Bingolotto”. Jag visste att han brukar kolla på det (!), så, det var ju inte medvetet jag ringde och störde / ”störde”, men, just den helgen hade programmet, av någon anledning som jag inte längre minns, bytt dag, så, det sändes inte när det brukade sändas – vilket jag inte hade koll på, så, ja, jag ringde under ”Bingolotto”, och, även om han inte var otrevlig (!), så märktes det ju att det inte var populärt att jag ringde och störde. Där och så skämtade jag och sa något i stil med att jag ville ha en del av hans eventuella vinst, men, när jag lagt på, slog det mig: Han prioriterade ett TV-program som sänds en gång i veckan (ja, med vissa undantag, vet jag ju, men… Oftast. Och – man KAN rätta lotten i efterhand!!) framför att prata med mig en gång PER ÅR..! Efter det ringde jag aldrig igen, och efter något år upphörde kontakten helt. Han kan ju inte direkt ha uppskattat de där telefonsamtalen (en gång PER ÅR)…

______________________________________________________

Jag fick ju ett mail från Å i januari, och ytterligare ett för så där tre veckor sedan (utan att jag svarat på det första, men, eftersom vi inte har kontakt så ofta, så, inte något konstigt i det). Jag har inte svarat på det än (eller), och funderade på om jag ska göra det innan jag åker bort i sommar, eller efter, men… Som sagt: Jag har inte svarat än (!), men har bestämt mig för att göra det innan jag åker, så jag kan åka med vetskapen om att det är gjort och inte behöva ha det i bakhuvudet om att det finns kvar att göra när jag kommer hem.

______________________________________________________

Under någon månads tid reagerade jag ju på att jag började träffa på K på ”mitt” träningsställe ovanligt ofta, och visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till det med tanke på att vår kontakt slutade som den gjorde (OBS! EJ osams [!], men, ja… Den slutade lite konstigt, och sedan sprang vi inte ens ihop under flera års tid – förrän hon började gå på ”mina” träningspass då). För någon dag sedan slogs jag dock av tanken på att det snarare var ovanligt länge sedan jag såg henne på något träningspass… Inte för att jag saknar henne och / eller blev orolig (!), men, ja, det var bara en tanke som slog mig…

______________________________________________________

Ja, så var det juni, och… Om så där tre veckor kommer jag väl / nog att få ett sms från E som frågar om jag vill / kan träffas och fika, och lägger till att hon ska fråga / har frågat G också. Det är så har sett ut senaste fyra åren, så, ja, därför vet jag redan nu att det kommer att hända. Nå, med tanke på hur lite kontakt vi har haft senaste … tio åren (!), så har det där blivit årets enda gång vi träffas / nästan ens har kontakt, så… Även om jag inte skulle sakna om det inte blev, så får jag väl ”offra” mig. Det är inte ”Vad roligt det ska bli!”, men… Max två och en halv timme, en gång per år, kan jag ju ”avvara”. Sedan vet jag ju att det dröjer ett år till nästa gång, så…

7 Juni 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 14/5-24, tisdag, klockan 12:41

B och jag har inte hörts av sedan slutet av mars, och, inte något konstigt i det - vi har inte kontakt så ofta längre – utan vi brukar höras av så där varannan månad, och, inte som måste eller så (!), men, ja, i början av den här månaden ringde jag vid något tillfälle. Dock utan att få svar, och han ringde inte upp eller. Nå, det är inte något jag blir direkt orolig över, så, jag tänkte bara att ”jag testar vid något senare tillfälle (OM han inte hinner ringa före, då)” I söndagskväll gjorde jag ett nytt försök: Inte något svar, och han ringde inte upp eller. Nå, jag var fortfarande inte orolig, och redan igår passade det att göra ett nytt försök. Visserligen svarade han efter några signaler (!), men – det var nog det konstigaste telefonsamtal jag någonsin haft (både med honom, och över huvud taget):
B: ”Hallå?”
(Han brukar ALLTID presentera sig med sitt förnamn. Ibland till och med efternamn av bara farten)
Jag: Presenterar mig som jag brukar göra.
B: ”Ja, då är vi husbilsägare igen”
(Va!? DET var verkligen att gå rakt på sak! Efter att inte ha haft någon kontakt alls sedan då i mars, blev det …hmm… en rätt märklig inledning. Visst, att / om han var jätteglad för det [!], men, som sagt; det var ett märkligt sätt att inleda på…)
Jag (efter att ha ’hämtat mig’ eftersom jag var totalt oförberedd på hans plötsliga hälsningsfras): ”Jaha. Vad roligt!”
B: ”Är du hemma?”
(Va!? Först beskedet om husbilsköpet och nu frågar han om jag är hemma, precis som han spontant nu skulle komma förbi och hälsa på. Vilket jag inte tror ett ögonblick på; dels med tanke på att det skiljer xx antal mil, dels att vi inte träffats på xx antal år, dels att vi inte hade den där ska-vi-träffas-spontaniteten även när vi bodde närmare varandra och / eller hade mer kontakt).
Jag: ”Ja…?”
B: ”Hur gick det då?”
Jag: ………………………
(Med vad då!?) Men, tack vare dålig täckning, så kunde jag låtsas att samtalet bröts, och därmed få en anledning att avsluta.

Det var verkligen som han trodde (eller, ja, i sin värld GJORDE han det väl) pratade med någon annan… Okey, att vi inte har kontakt så ofta längre, men… Det är ju inte så långt mellan gångerna att han inte skulle känna igen min röst..! Tycker jag… Men, ja, nu trodde han uppenbarligen att jag var någon annan… Och jag är, som sagt, glad att täckningen var så dålig som den var, så samtalet kunde avslutas lite snyggt… Det hade nog kunnat bli ”lite” jobbigt både för honom (kanske främst för honom?) och mig om samtalet fortsatt i samma stil: Jag pratade med honom, men han i sin tur pratade på som han pratade med någon annan. Och, då menar jag ju inte ”annan” som att någon var i närheten av honom när han pratade i telefon med mig, som han pratade med (exempel: Att hans sambo varit i närheten när B pratade, och B bett sambon att ta ut soporna när hon ändå gick, så jag hörde det, men att han, sedan han bett sin sambo om det, återgått till samtalet med mig).
Nej, jag kommer inte att göra något mer försök att få tag på honom, utan nu blir det han som får ta initiativet när vi hörs. Han har väl / ju sett att jag sökt honom de gånger jag ringt utan att han svarat. Och, när / om han får ringa själv, är han – förhoppningsvis – även medveten om VEM han ringer till…
_________________________________________________________
När jag kollade mailen för någon dag sedan, såg jag att jag fått ett mail från Å. Oväntat, eftersom det är min tur att skriva (ja, det är den typen av relation / ”relation” vi har: Man hör inte av sig innan den andra hört av sig, och nu har jag inte svarat på hennes senaste mail – som jag fick i januari – så… Ja, det är min tur att skriva, men eftersom vi inte har mer kontakt än så, är det inte konstigt att jag inte svarat på hennes mail än…), men… Det som irriterade mig mest, var väl ändå när hon skrev att ”Det blir dåligt med kontakten när vi bor så långt ifrån varandra. Fast vi kanske inte skulle ses så ofta ändå. Var ju mest när du var liten och växte upp som vi träffades” Va!? Det känns verkligen som vi har … olika uppfattning om det där, för, JAG HAR INTE ETT ENDA MINNE AV ATT VI TRÄFFADES FÖRRÄN JAG VAR RUNT 15 ÅR!! Och då var det inte ens VÅR relation, utan enda anledningen var att hon skulle träffa A och B, och, ja, jag råkade bara vara där… Jag har INGA minnen av att vi, innan dess, träffades för att kanske fira födelsedagar (när fyller hon ens år!? Eller, okey… Nu ljög jag kanske lite… Jag vet att det ska finnas något fotografi från min ett-årsdag när hon är på besök, men, fasiken… Ett år!? Inte en chans att jag minns det!!!), midsommar, examen, jul, nyår… Umgås till vardags!! Jag har aldrig ens någonsin pratat i telefon med henne!! Och då kommer jag ihåg telefonsamtal jag hade med min farmor från när jag var sju år (!), så, det är knappast mitt minne det är fel på! Och då bodde vi ändå max en mil från varandra under alla dessa år, så, att jag nu bor längre bort än så, tror jag inte ett ögonblick på! Umgicks vi inte då – när vi ändå bodde nära varandra – så, varför skulle sedan / nu!?

Något annat som stör mig – och har gjort länge – är att hon alltid avslutar med ”Kram från din (släktbandet) Å”. Jag ser två fel här: ”Kram”!? Den relationen har vi absolut inte att det ens i text är aktuellt med ”kram”!!!! Och, att hon alltid måste påpeka att – och hur – vi är släkt! Som det betyder något (med tanke på att relationen / ”relationen” är som den är)!?

På tal om A och B, så drömde jag om dem för någon natt sedan… Igen… Ja, hade de varit så trevliga i verkligheten som de nu var i drömmen hade det väl varit, men… Oftast är de ju som de var när jag drömde om dem förra gången = oberäkneliga.

14 Maj 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 12/5-24, söndag, klockan 13:12

Idag är första dagen jag är HELT ledig sedan den 23:e april, och, eftersom jag inte visste förrän igår att jag skulle få ledigt idag, gick det ju inte riktigt att planera in (och se fram emot) något, så, men… Det har varit / är rätt skönt att bara gå och pyssla på lite hemma, och, kanske främst, kunna / få undan lite i förskott eftersom jag ju inte vet när jag får nästa helt lediga dag, så, då är det ju skönt att ha fått undan det där lilla extra så det är klart, om jag nu inte får ledigt innan det behöver vara klart.

Eller… Nu ljög jag nog lite när jag skrev att jag inte vet när jag är ledig nästa gång… I mitten av juni VET jag ju att jag är ledig nästa gång, men, fram till dess, har jag ingen aning om / när jag är ledig… Och, i skrivande stund, är det ju över en månad kvar tills jag VET, så, ja, det är ett tag… Men! Tillräckligt nära i tiden för att det ska vara okey att ha börjat räkna ner. Tycker jag (*skrattar*) Då har jag ju ändå sett fram emot det i nästan ett år – men väntade ändå enda till början av april med att boka (*ler*) Sedan är det ju en del som står på att-göra-listan innan det datumet, men… Faktiskt har även den listan börjat kortas ner redan nu, så det blir inte några sista minuten-grejer.
________________________________
Under den gångna veckan, fick jag ett brev från S. Att hon alls hörde av sig och inte bara ”försvann” kom väl som en överraskning (det är inte många som gör det, utan de flesta [senast F]), men annars..? Nä, jag är inte förvånad över det hon skrev, och jag kommer inte att sakna kontakten med henne.
________________________________
Jag har ett telefonsamtal som jag verkligen borde ringa, men som jag också skjuter upp, skjuter upp, och skjuter upp… SÅÅÅÅ svårt det ska / kan vara att ta itu med sådana saker..! Suck! Jag har ju hela tiden med mig att ”Jag borde …”, så, för att slippa den … oron … vore det lättaste väl / ju bara att få undan det, men…

På tal om ”telefonsamtal” så försökte jag få tag på B för någon vecka sedan, men han svarade inte, och har inte eller försökt ringa upp… Vi har inte pratat sedan slutet av mars, men, eftersom vi inte hörs av så ofta (längre), så är det inte något konstigt i sig…

Förresten: På tal om att ”skjuta upp” saker, så… Jag fick ju ett mail från Å i januari, och, eftersom vi inte har kontakt så ofta ( = hennes mail var ett svar på mailet jag skrev till henne i februari förra året [!], så, ja, det tog nästan ett år innan hon svarade…), så var det väl inte något konstigt i sig, men… Ja, även om jag inte känner någon brådska att svara, så funderar jag ändå på om jag ska göra det innan min semester, eller om jag ska vänta till efter...? På sätt och vis vore det ju skönt att ha det gjort (alltså göra det INNAN jag åker), men, samtidigt… Skriver jag efter, kan jag ju också passa på att nämna hur det var på semestern; inte bara att jag SKA utan att jag HAR. Samtidigt… Med tanke på att senast jag skrev, då var i februari förra året, så har jag ju inte ens berättat om FÖRRA årets semester (!), så… Kanske det är lika bra och vänta och skriva till hennes NÄR jag varit iväg, för, med tanke på hur sällan vi hörs, så lär det ju / väl dröja till nästa år innan jag berättar om årets, så…
________________________________
På lördag är det 25 år sedan xxx dog. 25 år..! Alltså; jag har ju koll på vilket datum det är (!), men exakt hur många år sedan det var, hade jag inte riktigt tänkt på, förrän precis exakt nu när jag skulle skriva det här… Ja, vissa stunder minns man fortfarande hur tydligt som helt; oavsett hur många år som gått…

På tal om människor som avlider, så är det ju över ett år sedan A dog nu, och igår träffade jag hans pappa för första gången på säkert lika lång tid. Det var nog tur att han sa ”Hej” och jag kände igen rösten, för annars..!? Han var SÅÅÅÅÅ olik sig!

12 Maj 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 14/4-24, söndag, klockan 15:40

Tidigare i veckan fyllde en barndomskompis dotter år, och, eftersom vi bor så långt ifrån varandra, hade jag, som vanligt, skickat födelsedagspresent och grattiskort med posten i god tid för att det skulle hinna fram till rätt dag. På eftermiddagen / kvällen på dotterns födelsedag, får jag ett sms från min barndomskompis (ja, alltså hennes mamma) – som tackar för presenterna… Nu kanske jag lägger mig i lite för mycket (?), men, jag kan ändå inte låta bli att fundera… Hur länge ska en förälder vara den som tackar för sitt barns presenter, och när kan / ”ska” man börja ’kräva’ (= kanske fel ord, men, i brist på annat just nu) att BARNET tar det ansvaret? Nu kommer jag inte ihåg när jag började tacka för presenter (!), men, jag tänker… När jag var runt sju, kanske, och lärde mig skriva… Min barndomskompis dotter fyllde tretton år..! Tretton år, men det är mamman som tackar!? För mig känns det… Ja… Hmm… Men, kanske det är jag som är … omodern? Hade jag haft en tretton-åring, hade jag nog… Visst, jag kanske hade påmint honom eller henne (!) att höra av sig och tacka (!), men – jag skulle ju inte SKRIVA tack:et ÅT honom / henne (!), utan det hade han / hon nog fått börja göra själv när han eller hon var runt sju – åtta. Men! Nu har jag inte någon tretton-åring, så… Jag är nog fel person att säga något… :p Kanske det är så dagens föräldrar gör!?

På tal om ”födelsedag” så fyller en bekant (G) år kommande vecka, och, ja, jag har skickat ett grattiskort även till henne. Men, *skrattar*, jag är rätt inställd på att jag inte kommer att få något tack från henne (eller). Inte för att hon har någon annan som sköter det åt henne (tänk sms från hennes man: ”G tackar för grattiskortet till hennes xx:e födelsedag”), utan för att… Kanske just för att hon måste göra det själv, så gör hon det inte. Det är i alla fall sällan det har hänt genom åren, så… Och, ja, ändå fortsätter jag höra av mig! Jag vet! Det är ändå många genom åren som jag slutat gratulera av den anledningen – de uppskattar ju tydligen inte att jag hör av mig, så… - men… Ja, hon är en av dem jag ändå fortsätter skriva till…
Nå, sedan dröjer det nog ändå tills min födelsedag innan vi träffas. Av någon anledning, har det bara blivit till min födelsedag vi (G, E, och jag) ses nu för tiden, och då är det de (eller, ja, ärligt, främst E) som drar ihop det. Med tanke på hur lite kontakt vi haft senaste åren, känns det inte jätteviktigt för mig, men… Gör det, det för E och G, så…

På tal om G, så nämnde hon i början av februari att vi skulle ses och grilla… Det har inte blivit av än, men, jag är inte besviken eller förvånad. Det är så det brukar vara; hon kommer med idéer och jag är på = de blir inte av. Jag kommer med idéer som hon är på = det blir inte av. Och, ja, det är väl delvis därför vi knappt träffas längre nu för tiden…

________________________________________________

Senaste tiden har jag fått kontakt med några nya brevvänner, och, även om det är lite svårt att skriva första brevet till någon ny så där, så har jag ändå ”tagit på mig” att skriva första brevet till dem, och, inte mig emot..! Under den gångna veckan fick jag svar från båda, och, ja, jag kan nog bara konstatera att även de tycker det är svårt att skriva första brevet till någon ny så där… Kanske till och med svårare än vad jag tycker, för, *skrattar*, båda tog till väder-tricket och berättade utförligt vilket väder de hade… Okey, nog för att jag tycker det är svårt att skriva första brevet (!), men – vädret är en sådan sak man verkligen bara pratar om för att man känner sig tvungen att säga NÅGOT, och inte ens jag är SÅ desperat! Hellre kortare brev (UTAN väderprat!) än brev som blir längre BARA för att man pratar om vädret! Suck! Jag hoppas att det blir bättre framöver, så de känner att de kan skriva om djupare saker… Och då menar jag inte att det måste bli JÄTTEdjupt (!) – även om det kanske vore roligt med någon sådan relation också – utan bara… Ja… Finns det något ytligare att prata om än vädret, liksom? (Eller, ja, det finns säkert [!], men, vädret är absolut en sådan sak som räknas som ytligt). Jag menar: Det blir ju lite löjligt också… Om någon av dem skriver sitt brev en tisdag i februari och berättar att det snöar; jag får brevet på fredagen veckan därpå och svarar under kommande vecka så de får det ännu en vecka senare. Då har det gått så där tre veckor sedan de skrev ”Det regnar idag” (eller vad det nu må ha varit), och ska jag då kommentera det – två och en halv – tre veckor senare – att ”Vad tråkigt att det regnade hos dig för två och en halv vecka sedan” Suck! Antagligen har de ju redan glömt det där, och, på två och en halv vecka har ju vädret hunnit ändras xx antal gånger..! *skrattar*

14 April 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 23/3-24, lördag, klockan 11:39

Det är som jag träffar på K oftare och oftare (tre gånger hittills den här veckan! Senast igår – då också på xx, och en dag tidigare, men då på yy), men… Jag vet fortfarande inte hur jag ska bete mig..! Vi skiljdes ju absolut inte som ovänner (!!), men vi har ju inte eller haft kontakt (inte ens oplanerat sprungit ihop!! Och verkligen inte haft kontakt via sms, telefon, mail eller liknande) på så där tio år innan vi nu börjar springa ihop på samma platser senaste tiden, och, ja, som sagt var, oftare och oftare och oftare. Nu tror jag ju verkligen inte att hon ”stalkar” mig (!!); tar redan på vart jag är och när – det tror jag verkligen inte! – för att sedan ”råka” var där också, men… ”Lite” konstigt är det ändå att vi är på samma plats, samma tid, SÅÅÅ ofta som senaste tiden… Sedan är det inte obehagligt eller så (!), men… Vart har hon varit under de här tio åren liksom? För att sedan bara dyka upp igen som ingenting har hänt…
___________________________________________________________
I onsdags såg jag en nyhetsnotis om en att en villa brunnit ner till grunden i S, och mina tankar gick direkt till zz. Absolut, S är en liten ort, så, det bor ju… om inte ”många”, så i alla fall ganska många fler där, men, eftersom det är zz jag känner som bor där, så var det ju henne jag tänkte på. Dock har vi inte haft så mycket kontakt senaste åren (SETTS har vi inte gjort sedan 2021, och vi hörs inte av via mail, sms, telefon eller liknande, utan det har varit julhälsning), så… Det kändes lite ”Ska jag skicka ett sms; berätta vad jag läste och fråga om hon är okey”?, men… Näää… Dagen efter nåddes jag – även det via regionala nyheterna – av informationen att … två personer hittats döda i huset, efter branden… zz och hennes sambo!? Efter lite egna efterforskningar visade det sig att villan låg centralt i samhället (okey, jag har aldrig varit och hälsat på [!], men zz nämnde någon gång att villan låg centralt, och det stod också något om att teorin är att det är ägaren (= zz:s sambo isåfall) och ”en vän” (zz?) som omkom. Någon ålder angavs inte (ibland går ju medierna ut med ungefärlig ålder), och, jag kan förstå varför (= liten ort, vilket leder till att det är lättare att ”hängas ut”), men… Eftersom zz har ett offentligt jobb, gick jag in på arbetsplatsens hemsida för att kolla om hon är inbokad för något framöver, men – det var hon inte… Sedan vet jag sedan tidigare att hon brukar vara sjukskriven ganska långa perioder, så, om det är därför hon inte är inbokad på något, eller… Jag vet inte! Sedan har de väl inte kunnat ändra sådant så fort eller OM hon var med i branden, så…

Jag vet inte hur jag ska få veta mer! Att ringa till hennes arbetsplats och fråga efter henne, vill jag ju inte riktigt eller… Det KAN ju innebära att någon kollega får ”äran” att berätta (att zz är död), och, DET vill jag ju inte utsätta kollegan för..! Jag KAN ju skicka ett sms till zz, men… OM jag inte får svar..? Visst, hon KAN ha bytt telefonnummer så hon därför inte får sms:et (!), men, eventuell avsaknad av svar KAN ju också bero på att … ja… På sätt och vis… Med tanke på att vi inte har haft mer kontakt än vi haft senaste åren, så… Hon är mer en som tillhör mitt ”då” – och, ja, som betydde VÄLDIGT mycket under flera år (!), men… Det enda jag ser nu, är att… Som sagt har vi brukat höras av med julhälsning… Så, kanske det dröjer till december innan jag får veta..?
___________________________________________________________
Nästa vecka är det då påskhelg, och… Jag funderar lite på om G har några tankar på att överraskande (eller, ja, mindre överraskande än vad det var när hon plötsligt hörde av sig inför förra årets julhelg, men…) höra av sig (och dyka upp)… Eller om hon insåg hur märkligt det blev där när hon mer eller mindre bjöd in sig själv till jul, och därför låter bli att upprepa det… För min del räcker det om hon skickar ett påskkort, och nöjer sig med det… (Ja, jag har skickat ett till henne).
___________________________________________________________
G nämnde ju att ses och grilla när hon hörde av sig i början av förra månaden… Nu har jag ju sedan länge förstått att sådant hon pratar om, sällan eller aldrig blir av, så, det är inte något jag tänkte ”Vad roligt!” och började längta efter (= såååå många gånger, tidigare, jag bara blivit besviken), och, ja, jag gjorde väl rätt i det, för… Trots ett flertal dagar sedan dess som varit perfekta för en sådan aktivitet, så har det fortfarande inte blivit av, och nu… Nä, att det blir av nu, tror jag verkligen inte! Trots den kommande påskhelgen när man verkligen ska / ”ska” göra sådant; umgås med vänner, vara utomhus och grilla…

23 Mars 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 27/2-24, tisdag, klockan 8:39

Jag har börjat träffa på K oftare och oftare på stället där jag tränar, och… Inte något emot henne så (!), men, ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta henne eller… Vi umgicks ofta under en period för flera år sedan, och, sedan… Vi blev inte osams (!), men det blev längre och längre mellan träffarna för att sedan upphöra helt. Under flera år träffade jag henne inte alls (= vi sprang inte ens ihop på till exempel ICA), men, ja, nu har vi då börjat träffas oftare och oftare på ”mitt” träningsställe; hon hälsar alltid med inte bara / ”bara” ”Hej”, utan även mitt namn, och… Jag vet inte… Visst, jag hejar ju tillbaka (!), men, mer glädje än så kan jag liksom inte ens låtsas visa över att träffa henne… Efter alla år utan kontakt alls, känner jag liksom inte något för henne och / eller har inte något att säga för att fortsätta något samtal efter ”Hej”…

För några dagar sedan såg jag en annons som M lagt upp, och, det kändes lite konstigt att se hennes namn så där… Vi hade ju MYCKET kontakt under några månader i slutet av förra året, men, sedan gjorde hon en sak jag inte riktigt bara kunde låta vara, så, kontakten upphörde… Och jag har ju inte några tankar på att ta upp den igen, utan är kanske snarare – i brist på bättre ord – ”glad” att det tog slut när det gjorde, så det inte hann gå ännu längre…

Jag förstår mer och mer varför jag inte kan känna att jag har något gemensamt med dem som har barn… I förra veckan berättade jag för S att jag funderade på att gå på årets bokrea, och, igår hörde jag ifrån henne igen, men, istället för att fråga något i stil med ”Hittade du något roligt på bokrean?” så började hon prata om vad hennes lilla dotter gillar för böcker..! Suck! Jag känner igen det här sedan tidigare relationer: Oavsett vad man försöker prata om, så får den andra (som är förälder) det att handla om hans eller hennes barn..! Jag Ogillar inte barn (!), men, eftersom jag inte har barn själv (jag är inte intresserad!), så… Nää… Det blir ”lite” tröttsamt… :p

27 Februari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 17/2-24, lördag, klockan 12:25

Tidigare i veckan fick jag – äntligen (eller, ja, jag trodde faktiskt inte att jag alls skulle höra från henne, så, bara det – att hon faktiskt hörde av sig – var väl nästan en överraskning!) – ett sms från G, och… Nu var det inte någon fråga, utan mer ett påstående, men, i alla fall, att det ”… snart är dags att börja grilla korv ute” ( = nå, för min del tycker jag väl att det är en sådan sak man kan göra nästan lite oavsett tid på året, ;), men… Jag vet ju att hon är… *hmm*… mer bekväm av sig, så… För att slippa eventuellt gnäll (över att det är ”fel” väder) så är det väl bäst att låta henne bestämma *skrattar* Nå, hon skrev att hon skulle höra av sig när det är dags (läs: ”rätt” väder *ler*), och, visst – det skulle absolut vara trevligt (!), men..! Jag är också 99,99 procent säker på att det inte kommer att bli av (ens när hon får bestämma när det är rätt / ”rätt” väder för sådant!), så, jag vill / ska inte tänka att ”Wow! Vad roligt!” och börja se fram emot det, bara gå och vänta på inbjudan, för, jag har blivit besviken SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många gånger tidigare: Hon kommer med förslag på vad vi ska göra; jag ser fram emot det, men sedan blir det aldrig något mer av det. Likadant när jag kommit med något förslag någon gång; hon verkar ha varit ”på”, jag ser fram emot det, men, sedan blir det ändå aldrig av… Att träffas och grilla är bara en av alla saker jag har hört tidigare, men att det sedan inte blivit… Jag förstår att kontakten oss mellan blivit sämre och sämre med åren…

I tisdagskväll fick jag ett ovanligt långt sms från L. Ovanligt långt, och ovanligt djupt utan att, på något sätt, gå djupare in på det hon skrev om, men, bara / ”bara” att hon faktiskt alls nämnde det som hon berättade, var att betrakta som djupt, för, den typen av relation har vi inte (längre). Eftersom jag såg hennes sms ganska sent, väntade jag till dagen därpå att svara, men, ja, det blev ett ovanligt långt sms även från min sida… Sedan har jag inte hört något mer från henne (än), men… Det är okey, och jag trodde inte att hon skulle svara med att gå djupare in på det hon nämnt eller…

Om några timmar ska jag i alla fall träffa V..!! Hon har varit bortrest i två veckor så det var ovanligt länge sedan vi sågs, och, även om det har blivit en del ändringar kring när vi ska ses, så har jag ändå aldrig tvivlat på att det blir av inom den närmaste tiden, utan hon är ju mer … anpassningsbar…

G har jag inte träffat sedan slutet av augusti, och, med tanke på hur sällan vi träffas nu för tiden, så är det ändå inte ovanligt lång tid som gått sedan vi sågs, utan… Det skulle snarare vara konstigt OM vi träffades SÅ snart igen..! Troligare är väl att det blir någon gång i juni / juli vi ses = DET är (har blivit) mer normal tid mellan gångerna vi ses...!

17 Februari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 31/1-24, onsdag, klockan 9:13

Vid 7:30 igår, skickade jag ett sms till en bekant och gratulerade på namnsdagen; bara det – ”Grattis på namnsdagen” samt en bild på en ros; inte mer än så eftersom det bara var just det jag ville säga där och då. Sedan tänkte jag inte mer på det; jag är inte den som mer eller mindre kräver svar nästan innan jag ens skickat ett meddelande – och är absolut inte så själv eller! – men, vid 21:30 slogs jag ändå av tanken på att jag fortfarande inte hört ifrån henne, och, ja… Att hon är extremt upptagen, har jag ju förstått, jag har också förstått att det blivit mer och mer senaste åren eftersom hon nu för tiden bara har tid att träffas en – två gånger per år och då bara / ”bara” någon timme åt gången – där mellan har vi knappt någon kontakt alls – men… Ja… Nu har jag ju inte kontrollerat hur lång tid det tar att skriva ”tack” och trycka på ”sänd” (!), men, max tio sekunder, kanske..? Men, nä, inte ens den tiden har hon visst över att lägga på respons… Okey, nu lever jag lååååååångt från så upptaget liv som hon gör (!), men, jag tycker / tänker väl ändå att … tio SEKUNDER (för att visa att man uppskattar hälsningen [OM hon nu gjorde det!?]!? Max! Det är inte konstigt att vi inte har mer kontakt än vi har… (I skrivande stund har jag fortfarande inte hört något från henne…)
--------------------------------------------------------------
Senaste två veckorna har det varit en lugnare period på jobbet, och, ja, jag erkänner att det, med tanke på hur det var innan, varit rätt skönt… Det ÄR ju roligt när det händer mer (!), men, *ler*, ja, efter en sådan period är det skönt med en lite lugnare period också… Jag har passat på att få undan en del hemma som blivit liggande ogjort, och en natt sov jag på annan ort för att på riktigt komma ifrån; faktiskt få sova en hel natt (= lyx!), få äta frukost i lugn och ro (= lyx, även det!)!

Dock kom jag ju att tänka på A när jag väl var där, men… Det stannar vid tankar, eftersom vi inte haft kontakt på flera år. Eller, inte medveten kontakt eller vad jag nu ska kalla det = jag tänkte inte på att det var hon, och hon vet inte att det var jag…
--------------------------------------------------------------
För kanske ett halvår sedan fick jag en ny brevvän, och, ja, hon berättade ju redan från början att hon har en liten dotter, och jag svarade något i stil med att jag var – i brist på bättre ord – smått imponerad över att hon då PÅBÖRJAR en brevvänskapsrelation, för, det är när folk (ja, inte alla, antar jag [!], men, det är väl min erfarenhet jag fått genom åren och alla brevvänner jag haft = när de får barn, upphör även brevväxlandet…) får barn som, ja, de avslutar sådana grejer, men, hon gjorde alltså lite tvärtom. Sedan pratade / skrev vi inte direkt så mycket mer kring det – att hon har barn – för, vi har ju inte något gemensamt i det, men, *ler*, i senaste brevet från henne förstod jag (igen) varför just barn oftast ”förstör” sådana relationer, för… Ja, från att knappt ha pratat / skrivit om sitt barn alls, så handlade största delen av senaste brevet om just barnet, och, jag… Jaha… Ja, ja… Vad ska JAG ge för respons på det, liksom!? Att prata om barngrejer när man, som jag, inte själv har barn och kan relatera eller är insatt i sådant som gäller just barn, så… Nä, jag förstår varför jag inte har något gemensamt med de som blir föräldrar… Nå, vi får väl se hur det blir framöver (!), men… Som sagt, även om jag inte har barn, så… Jag förstår ju någonstans att livet förändras om / när man blir förälder (!!), och, jag fattar ju att barnet / barnen någonstans måste gå före (!!), men… Jag pratar / skriver ju inte om sådant som jag är jätteintresserad av, när jag vet att den andra inte bryr sig (utan mest / bara blir uttråkad av sådant personen inte är insatt i).

31 Januari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 9/1-24, tisdag, klockan 10:09

När jag kollade mailen igårkväll, såg jag att jag fått ett mail från xx, och, visst, det var hennes tur att skriva, så, det kom inte som någon överraskning så, men samtidigt hade det gått ovanligt lång tid för henne att svara, så… Ja, även om jag inte saknade mail från henne, så började jag ju undra lite när det dröjde längre än vanligt… Dock inte så pass att jag var beredd att höra av mig till henne först och kolla läget; hade det inte varit för att hon, en gång i tiden tagit kontakt, hade jag ju inte jag kontaktat henne eller (!), men… Nå, som sagt: Igårkväll såg jag att jag fått ett mail från henne – vilket då var svar på mailet jag skickade i början av februari FÖRRA året, så, det tog elva månader innan hon svarade… Det säger väl en del..? Vi har ju inte haft någon kontakt på något annat sätt (sms, telefonsamtal, fysiska träffar…) under den här tiden eller, så… Och, när vi väl nu skrivs, så är det ju inte direkt några djupare ämnen…

Nå, i mailet frågade hon om jag varit till H i somras, och att ”någon tyckte sig ha sett mig”. Visst, jag VAR ner till H i augusti (!), men… OM det var just mig denna Någon såg? Ingen aning! Så jag kan ju varken bekräfta eller dementera (att det faktiskt var jag). Vad jag vet, är att jag INTE träffade någon jag kände under timmarna jag var i H (!), och det var INTE någon som kom fram till mig och ’visade upp sig’! Visst, H är ett litet samhälle, så, att NÅGON som kände mig när jag bodde där, är väl inte HELT otänkbart – att de såg mig när de körde förbi med sin bil eller något sådant – men, det var isåfall inte något jag uppmärksammade; ingen som ens tutade för att få mig att reagera.

Hur som: Det här att Någon tycks ha sett mig… Det känns… något oklart ändå… Hon (xx) skrev ju verkligen bara att ”någon tyckte sig se dig”; hade hon skrivit ”J” (<-- hennes dotter) ”tror att hon såg dig”. Nu tror jag inte att J skulle känna igen just mig (jösses! Vi har inte träffats sedan hon var runt sex år!! Jag tror inte J skulle känna igen just mig (vi har inte träffats sedan hon var runt sju år. Vilket är 27 ÅR sedan! Och, SÅ mycket hade vi inte att göra med varandra under hennes år fram till dess eller, så… Nä, jag tror verkligen inte hon skulle känna igen mig! Och jag skulle absolut inte känna igen henne eller!!), men, eftersom jag vet att jag är lik hennes mamma (xx) till utseendet, så, det skulle väl varit om hon (J) sett någon som var lik sin mamma och där gjort kopplingen till mig, men… Oavsett, så måste ju denna Någon vara någon som känner till kopplingen mellan mig och xx eftersom hon / han (?) berättade för just xx att hon / han (?) trodde sig ha sett mig, så… Nä, jag vet inte… Och jag ska inte göra några efterforskningar eller…

Hur som, så tyckte xx att ”om det var du, så kunde du ju ha hört av dig så vi kunde ha träffats”. Och menade på att det var ”länge sedan”. Hmm… Va!? Jag vet ju att hon bor kvar i byn utanför H (!), men, att jag skulle ha hört av mig!? Nä, den tanken slog mig verkligen aldrig..! Eftersom jag inte såg någon som helst anledning till att göra det! Det är ju inte att tanken slog mig när jag läste hennes mail nu att ”Det – att höra av mig – kunde jag ju ha gjort!” Med tanke på hur vår (icke-)relation alltid har varit (bara att det tar nästan ett år innan hon svarar på ett mail, och att vi inte har någon kontakt däremellan säger ju / väl en del!?), hade det ju bara – enligt mig! (Tydligen inte enligt henne…) varit JÄTTEmärkligt om jag hört av mig bara så där..! Och ännu märkligare om jag föreslagit att vi skulle träffas!! Vad skulle vi prata om, liksom!? Vi har väl / ju ALDRIG umgåtts så, bara hon och jag! Skulle jag ha ringt (= vi har ALDRIG pratat i telefon med varandra!!) och sagt att ”Hej! Det är Maria” (tystnad. Ska hon ens fatta vilken Maria det är!?) ”Jag tänkte åka ner till H. Vill du träffas?” Eller, som hon och A gjorde för xx antal år sedan (= senaste gången vi sågs) – bara dyka upp utanför ytterdörren hemma hos mig!!?? :o DEN relationen – att bara dyka upp hemma hos varandra – har jag ALDRIG haft med NÅGON!!

Nå, som sagt: Det tog nästan ett år för henne att höra av sig, så… Inte för att ”hämnas” (’dröjde du med att höra av dig, så väntar minsann jag också!’), men… Vi får väl se när jag svarar… Det känns ju inte JÄTTEakut… Nå, någon gång i år kanske jag hör av mig i alla fall..?

När jag nu tänker på det… Februari förra året skrev jag då senast till xx… Nu har vi (hon och jag) aldrig haft någon djupare kontakt så (!), men, på ett år..? Ja, så klart… Även om de absolut flesta dagarna är vardagar, så, så klart det har hänt en del utöver det vanliga också (!); sådant som man – OM vi haft bättre kontakt – absolut hade kunnat berätta om, men, nu..? Nää… Hon har liksom inte med det att göra… Och, hon i sin tur berättar ju verkligen inte allt för mig eller..! Jag menar: Trots att det tog nästan ett ÅR innan hon nu svarade, så var det så ytligt att hon skrev om vädret… Hörs av så sällan och pratar väder = DÅ har man absolut inte mycket att säga!!

9 Januari 2024 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 27/12-23, onsdag, klockan 10:05

Ibland kan jag inte låta bli att mest bli fundersam över hur vissa människor fungerar… :)
* I mitten av november började någon ringa på kvällstid till min telefon, och, eftersom det var från ett nummer jag inte har i min kontaktlista, gick jag ju in på hitta.se för att kolla vem det var, för, det kunde inte vara någon felringning, eftersom det försöktes två gånger direkt efter varandra varje gång (precis som personen ringde igen, direkt, i tron om att jag inte hunnit svara första gången). Förnamnet på mannen telefonnumret gick till, sa mig absolut ingenting (!!), men efternamnet fick mig att tänka på en mycket före arbetskollegas efternamn.
- Alternativ ett: Vad ville HAN mig!? Som sagt, jag hade ALDRIG ens hört talas om honom, så – hur / när / varför har han hört talas om mig, och därför söker mig!?
- Alternativ två: Hon lånade hans telefon. Okey, märkligt om jag då skulle ringa upp – ringa till hans mobil där troligen då han svarar – och fråga efter henne, så, nä, det gjorde jag inte!! Det var väl en sak när det var fasta telefoner som gällde, och man ringde till en kompis men någon av hennes föräldrar svarade, att DÅ fråga efter kompisen, men – att ringa till någon vilt främmande människas mobil för att fråga efter någon annan (som rimligtvis borde ha egen mobil)!? Märkligt!
- Alternativt tre: Att han står på hennes abonnemang av någon anledning… Märkligt, men, visst…
Nä, jag ringde aldrig tillbaka, och det fortsattes ringa från det numret vid några till tillfällen, men, det var ju när jag jobbade, så…
Nå, någon dag innan julafton fick jag ett julkort från kvinnan (G) som lånat (?) sin släktings mobiltelefon (?), och, eftersom hon är en av dem jag … räknar med (är väl kanske att säga för mycket, men, i brist på bättre ord) att få från ( = ja, jag skickade till henne också, och har gjort så senaste fyra – fem åren), så, inte något konstigt i det, men – hon hade också skickat med ett brev där hon skrev att hon visst varit förbi (hemma hos mig!) och tänkt komma och hälsa på (!!), men, tack och lov, skulle jag säga, bor jag ju så inte vem som helst tar sig in, så, hon fick vända. Och, ja, nu ska vi säga att vi ALDRIG (!!) haft den relationen att vi hälsat på hemma hos varandra – vi var kollegor som träffades på jobbet, och INTE hade något med varandra utanför jobbet att göra (!!) – men nu hade hon alltså tänkt dyka upp, OPLANERAT, utanför min ytterdörr!!?? Och då har vi, som jag nämnde, INTE haft någon mer kontakt än jul- och påskkort senaste fyra – fem ÅREN!! Vilket har varit HELT okey för mig! Där, när vi jobbade tillsammans, fick hon nämligen någon idé om att börja ge mig julklappar, och, inte för att verka otacksam (!), men, eftersom hon ju egentligen inte kände mig så, så blev också julklapparna därefter… Så, det var rätt skönt att slippa de där presenterna när vi inte längre jobbade tillsammans. Som sagt: Inte för att verka otacksam (!), men det ÄR faktiskt rätt ”jobbigt” att få presenter av någon som egentligen inte känner en, men har fått en idé om att de måste ge bara för att… Hur som: Hon hade också skrivit sitt / ”sitt” ( = det var telefonnumret som det ringts från. Hennes släktings [?]) telefonnummer, och skrev att hon ville ha kontakt innan jul. Så, okey… Jag fattade ju att hon inte skulle ge sig, så, ja, jag ringde upp. Lika bra att få det gjort, och sedan, förhoppningsvis, ’slippa’ henne / mer kontakt. På självaste julafton dök hon då upp; bara en kort stund, och, det, i brist på bättre ord, ”roligaste”, var väl hennes reaktion när hon såg hur jag bor: ”Gillar du inte julen!?” Okey, även om vi inte pratat om det så (som sagt, hon var en KOLLEGA! Vi pratade aldrig något privatare / djupare!), så fattade hon nog att jag inte är den som börjar julpynta i oktober (!), men, ändå tycktes hon nu bli smått ”chokad” över att jag inte ens har en adventsljusstake..! Det har ju blivit mindre och mindre med åren, och, ja, speciellt senaste sju – åtta åren har jag ju knappt ens varit hemma under julveckan, så – varför dra fram en massa, liksom!? NÄR jag är hemma, sover jag ju, så, då är det ju inte eller att jag märker av omgivningarna… Det hade väl kanske varit en sak om jag varit ledig och hemma (!), men, nu är jag ju inte det – och hon vet vart, och att, jag jobbar mer än vanligt den här tiden på året – så…
Nä, det slutade med att hon sa att vi kan ju träffas vid något annat tillfälle framöver, när hon är mindre stressad än vad hon nu var, men… Nja… För min del känns det INTE som något att längta efter…

I slutet av oktober pratade jag, i telefon, med en bekant, och vi avslutade samtalet med att ”vi kan väl höras innan jul?”. ”Jo, det blir bra”. INNAN jul, eftersom jag, som sagt var, redan då visste att jag skulle komma att jobba mer än vanligt EFTER jul, så, om vi alls skulle hinnas höras av fler gånger i år, så fick det ju nästan bli just INNAN jul. Jag försökte ringa vid något tillfälle veckan innan jul; han svarade inte, men – vad händer? Jo, HAN ringer på juldagseftermiddagen! När jag jobbade! Vilket jag sagt att jag skulle göra, och, vilket han borde ha lärt sig eftersom jag ändå haft det så här i sju – åtta år… Suck!

Ett exempel till är den kvinna som bjöd mig att fira jul hos dem, och jag sa det blir svårt eftersom jag jobbar till den 23:e. (Jag jobbade till 15, och, ja, skulle sedan ha kommit härifrån först vid 17:30, då hade jag varit i L vid 19, och vet inte [= jag kollade inte ens] när jag kunnat åka vidare därifrån, men vet att redan skulle ha tagit så där åtta timmar = i ”bästa” fall skulle jag alltså ha varit i H vid 04 på julaftonsmorgonen. Sedan, fira jul med dem, och sedan hade jag samma tio-timmarsresa tillbaka för att vara på jobbet till 11 på juldagen. Går det ens ihop i praktiken!? Nå, trots att jag berättade detta, så var responsen från henne något i stil med att ”Inte kan du väl jobba den 23:e!?” Jo!!!! Jag skrev ju precis det!! Suck!

Suck! Som sagt: Egentligen kan jag bara skratta. Jag förstår verkligen inte varför inte folk tror på mig (när jag säger rakt ut att jag jobbar!?).

27 December 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 9/12-23, lördag, klockan 16:55

Tidigare i veckan fyllde E år, och jag hade skickat ett (analogt) grattiskort, som hon hörde av sig, via sms, och tackade för i torsdags. Samtidigt passade hon på att fråga om jag har planer för / jobbar lördagskväll eller om jag skulle vilja komma till dem på lite adventsfika klockan 18. Hon skrev också att hon även skulle fråga J, P, och G och U, och att jag, om jag ville komma, kanske kunde åka med någon av dem.

Jag tänkte på det där med (första-) adventsfikat hos dem (E med familj) förra helgen, för, det där adventsfikat hemma hos dem var mer eller mindre tradition under flera år, för några år sedan, men, nu är det nog tre – fyra år sedan, och, eftersom vi (främst E och jag) knappt har någon kontakt längre (= senaste tre – fyra åren, har vi träffats kanske en – två gånger per ÅR; vi har knappast någon kontakt [telefon, sms…] där mellan, och redan innan dess hade det börjat bli längre och längre mellan gångerna) har jag väl egentligen inte sett det som jättekonstigt att jag inte blivit inbjuden… Men, ja, att de skulle sluta med traditionen, har jag ju inte trott, utan jag förstår ju att de har fortsatt, bara med andra människor. Nå, visst, det blev lite tradition (!) och även om jag tänkt på det den tiden på året när det brukar vara, så har jag ju inte direkt varit ledsen över att inte få ingå i deras tradition längre. Nå, hur som, så, till i år hörde hon alltså av sig och frågade – TROTS att vi verkligen inte haft mer kontakt i år än senaste åren, och att det skulle ha lett till att jag räknades in i adventsgemenskapen igen – men… För snart tre år sedan flyttade de, och, hade de bott kvar där de bodde tidigare, hade jag kanske / nog / mest troligt tackat ”ja”, men… Nu… Alltså… J och P som hon nämnde… De HAR varit med på (bland annat) tidigare adventsfika, och, på så sätt vet jag vilka de är, men, de tillhör verkligen inte min umgängeskrets utan är E:s, och, vi (J, P och jag) har verkligen inte minsta lilla sak gemensamt – jag har inte träffat dem (eller ens sprungit ihop med någon av dem av en slump! Absolut inte någon kontakt via telefon eller liknande eller) på säkert fyra år (ja, senaste adventsfikat, ungefär), så, att jag skulle höra av mig till någon av dem och be om skjuts hem till E (och hennes familj)!? Knappast!! G och U hade jag möjligtvis kunnat fråga – OM jag verkligen velat komma på det där fikat – men… Det tar emot aningen för mycket att bli SÅ beroende av dem; vill de hem klockan 21, så MÅSTE jag liksom också bryta upp då för att få skjuts hem, för, ja, annars blir jag ju fast där, och, E och hennes familj flyttade så pass långt att det blir för långt att gå hem (eller, ja, DIT för den delen, naturligtvis!). Och vill jag hem till 20, men inte de är redo att bryta upp då, så TVINGAS jag ju vara kvar där i väntan på att de ska … ledsna och vilja hem… Nää… Det känns verkligen inte jättelockande...! Som sagt: Hade E och hennes familj bott kvar där de bott tidigare, hade jag nog gått dit, men, ja, då hade jag ju just kunnat GÅ dit. Och GÅ hem. När JAG ville! Sedan, ja… E:s dotter har jag inte eller träffat på säkert fyra år, E:s man träffade jag som hastigast kanske förra sommaren… Nog för att jag väl inte känt ”Wow! Vad trevligt” under tidigare adventsfikatillfällen (!), men, då har vi ju ändå träffats ”ofta” innan dess, och, ja, nu har det gått MINST fyra ÅR sedan jag träffade J, P, H… E och G träffade jag (= andra gången i år) i slutet av augusti, och U jobbar i affären där jag storhandlar, så, honom hejade jag på så sent som i tisdags, men, ja, HEJADE PÅ = ”lite” skillnad mot att umgås på en fika så där…

Hur som, så kom vi (E och jag) åter igen (= det brukar bli så…) in på hur jag jobbar, när vi skrevs i torsdags, och, ja… Det känns verkligen som vi har haft den diskussionen xx antal gånger tidigare under senaste xx antal åren… Kanske hon snarare borde ta en diskussion med P, J, och G (möjligtvis även H) för, vad jag vet, så jobbar ingen av de tre… Så, att jag gör det!? Men att hon då är på mig om ATT jag gör det..!

Klockan är 17:23, och om cirka 40 minuter börjar deras adventsfika-träff… Ärligt: Jag hoppas ju så klart att de får trevligt (!!!!), men, också ärligt, jag är glad att jag…hmm… INTE är där!

9 December 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 19/11-23, söndag, klockan 9:35

För någon vecka sedan fick jag ett brev om att de skulle komma och byta elmätare hemma hos mig. De gav förslag på en dag och tid när de skulle komma, och man fick godkänna eller, ja, höra av sig och ändra. Eftersom jag inte hade några problem med tiden och datumet de föreslagit, godkände jag. De skulle komma i fredags mellan halv två och halv fyra på eftermiddagen (ja, jag tror ju inte att jobbet skulle ta två timmar [!], men de ville väl ha lite marginal). Ja, så jag satt hemma och väntade. Och väntade. Och väntade. Strax efter halv fyra hade de fortfarande inte kommit, och då slutade jag vänta. Suck, vad jag HATAR (eller, okey… Det var kanske lite starkt ord ändå [!], men, STARKT OGILLAR [!!]) när… Det var ju DE som kom med förslag om dag och tid, jag meddelande att det var okey, men inte sjutton kommer de!! Eller ens har vett att höra av sig och förklara varför de inte behagar dyka upp när jag – ofrivilligt, dessutom! – bjuder in dem så de kan göra sitt jobb!! Att de bara struntar i det!! Det var ändå en tidsrymd på två TIMMAR de själva satt!! Men, nä, de klarade alltså inte ens av att dyka upp inom dessa två TIMMAR!!
OM de ringer på dörren till veckan, skulle jag verkligen vilja vara den som säger att ”Nä, ni skulle ha kommit i fredags! Jag ringde och godkände till och med, och satt hemma och väntade på er! Nu har jag inte möjlighet att vara hemma längre [<.--- även om det kanske är en vit lögn])”. Men, OM det händer, kommer jag nog att … fega ur; säga ”välkommen in!” och svära tyst för mig själv. Suck!!
_________________________________
Tidigare idag skickade jag ett grattis-sms till E. Jag brukar så sällan skicka sådana hälsningar via sms, så, jag var lite orolig för att glömma, men, nu gjorde jag det nästan direkt jag vaknat imorse, så… Vi har ju inte hörts av (varken via sms, eller setts) sedan slutet av augusti, men, jag nöjde mig ändå med att just bara skicka ett ”Grattis!”, och, ja, lite därför (?) fick jag ju också bara tillbaka ett ”Tack så mycket!” några timmar senare. Inte något mer (”Var har hänt sedan senast?”, ”Hur är det?”), men, det är väl okey… Jag menar: JAG hade ju kunnat visa något sådant intresse för hennes liv också, när jag skrev (!), men, med tanke på hur vår relation (= om det är värt att kalla ”relation”?) blivit senaste åren, så… Näää… Det skulle bara verka märklig… Ett ’grattis’ räckte…
_________________________________
För någon vecka sedan kom jag att tänka på xx som jag, under tio – tolv års tid skickade julkort till varje år. Utan att någonsin få något tillbaka, visserligen, men, det var ändå okey på något sätt – hon var inte någon jag räknade med att få från (om man nu ska göra det – räkna med – med någon [?] eftersom det känns fel att börja ta sådant [nästan] för självklart – att de SKA höra av sig, men, i alla fall) – och hade blivit mer förvånad OM jag fått från, än som nu, att jag INTE fick något. Hur som: Till 2021-års jul, skickade jag som vanligt ett julkort – men fick inte någon respons (= ett ”tack!”) förrän i mars / april året därpå (! Visst, hon tackade [!], men… Det kändes ju …. så där... när det kom tre – fyra MÅNADER senare… På grund av det, bestämde jag mig för att, till förra årets jul, INTE skicka något julkort till henne – det kändes ju inte direkt som hon uppskattade det – men, DÅ hörde hon minsann av sig – och frågade varför hon inte fått något julkort!! Suck! Så, till i år har jag bestämt mig för att skicka julkort till henne… igen… Det är ju inte jobbigt eller så för mig att köpa ett, skriva någon rad, sätta på ett frimärke och posta det, så, det är ju inte det (!!), men… Tydligen var det ju rätt viktigt för henne att få julkort ändå – bara att hon…. hmm… är aningen sen med att visa uppskattning, så, nog kan jag väl skicka kort då om det nu, som sagt var, är SÅ viktigt för henne...! Någonstans… Vi har ju verkligen inte någon som helst annan kontakt inte under resten av året längre eller (inga telefonsamtal, inga sms, inte några träffar [längre. Det var nog lite över tre år sedan vi sågs senast…], så…), och, det gör väl också att… Ja, det känns både ock med julkort till någon man har en sådan relation (= är det ens att kalla ”relation”!?) med, men…
_________________________________
B (och A), och J och A skickar jag dock INTE något julkort till, men, får jag från någon av dem (eller båda), så får jag väl skicka en nyårshälsning eller något i alla fall… Man får ju liksom en chans till: Skickar man inte julkort till någon man själv får från, kan man alltid skicka ett vykort med vintermotiv och önska ”Gott nytt år” eller ”God fortsättning” :)

På tal om B, så fick jag faktiskt ett grattiskort från henne på min födelsedag, så, nu måste / ”måste” jag skicka ett till henne också, när hon fyller år om någon vecka… Ja, lite samma sak där: Får inte jag något från henne (vilket inte är varje år!), så skickar inte jag till henne eller… Det handlar inte om ”hämnd” eller så (!), men… Precis som med xx så… Det var något åt jag INTE fick något från B, och därför inte skickade till henne eller – tydligen var det ju inte så viktigt – men, DET fick jag ju minsann höra sedan att ”Du brukar höra av dig till min födelsedag!”, så… Suck! Jag försökte förklara att hon ju inte hört av sig till min eller, men… Ja, jag vet inte jag…

Och, på tal om B, så skickade jag ett mail till henne för några veckor sedan som svar på hennes mail som jag fick … i augusti, tror jag det var… Det är inte direkt prio ett att svara på mail från henne, så, det kan dröja några månader utan att det är något med det. Vi har ju egentligen inte något att säga varandra eller, så… (Det var INTE jag som tog kontakt med henne en gång i tiden! Hade inte hon hört av sig [och låtsas som ingenting, dessutom. Vilket jag fortsätter med], hade INTE jag gjort det eller!).

På tal om B, så har jag fortfarande inte fått något mail från Å som jag skrev till för säkert ett halvår sedan… Jag saknar inte kontakten (!), men har ändå reagerat på att jag inte hört från henne, för, även om inte vi eller har något att säga varandra, och mailen mellan oss inte är prio för någon av oss att svara på eller, så, så här pass lång tid brukar det inte ta mellan gångerna… Samtidigt… OM jag aldrig hör ifrån henne igen, så… Nä, jag kommer inte att bli ledsen… Ärligt…
_________________________________
På tisdag är det dags för den andra träffen med ….. Första tillfället var förra tisdagen, och… Ärligt talat så fick jag väl inte direkt ut så mycket / något av det, men, jag ser det som ett tillfälle att få lite miljöombyte för så där några timmar, och – DET är ju inte helt fel, så DET ser jag fram emot!! :D Visst, mötet KAN bli bättre den här gången, nu när man vet mer vilka de andra är (!), och, då är det väl bra (!), men, som sagt, just nu ser jag ändå mest fram emot några timmars besök på annan ort än att bara befinna sig på hemmaplan :)

Och, på tal om ”miljöombyte” så hoppas jag att jag är ledig (eller i alla fall halvledig på lördagen!) under första-adventshelgen, så jag kan ta lite ’semesterledigt’ även i år! :D Men, vi får se… Så klart det vore skönt att få fira / ”fira” som förra året (!), men, jobbar jag, så jobbar jag ju, och tar INTE ledigt bara för det!!
_________________________________
På tal om ingenting, så började jag förresten lära känna en M för några månader sedan, och, redan från början var hon SÅ ”på” om att hon önskar att vi bodde närmare varandra så vi kunde träffas, att vi MÅSTE försöka ses, att hon vill träffa mig, också vidare, också vidare… Jag är faktiskt rätt tacksam att det fysiska avståndet mellan oss är så pass långt som det är, för… När hon (någon) är SÅ ”på” om sådant redan från början!? Det blir mest / bara … Jag känner nog mest / bara ännu mer ”NEJ!” när det blir så … påträngande … SÅ snart… :/

19 November 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 18/10-23, onsdag, klockan 11:31

Tidigare idag var jag in på ICA för att hämta ett paket. Det var kö, så jag gick ju och ställde mig längst bak, och, ja, såg ju så klart att det stod en man framför mig, men det var inte något jag reflekterade något mer över – förrän han vände sig om och sa ”Hej Maria”, och då såg – och kanske främst – hörde jag ju vem det var..! :/ Jag hade ju passerat honom (och de andra som stod i kön, så klart) på väg till min plats längst bak, men tänkte inte på att det var han… Det var nära att jag funderade på om jag först, innan jag skulle hämta paketet, tagit en vända i affären (inte för att jag behövde något – enda anledningen till att jag var dit, var ju för att hämta paketet – men, för att slippa stå bakom honom i kön), men, jag stod kvar, och, tack och lov, nöjde han sig med det där ”Hej Maria” och sedan vände han sig om igen för att fortsätta framåt. Vi har inte träffats på, på flera år, han är verkligen inte någon jag ens tänker på så där, så att träffa på honom idag, så där helt oväntat… Näää… Jag behöver väl inte säga att jag inte glatt svarade ”Men hej! Det var länge sedan! Vad roligt!”!? När jag fått mitt paket och kom ut, såg jag honom igen; att han klev in i en företagsbil, så, på så sätt vet jag ju vart jag har honom… Inte för att jag ska söka upp honom ( = inte en chans!), och det där företaget är ett företag jag aldrig någonsin haft anledning att kontakta eller, så… Jag hoppas det dröjer minst några år till nästa gång jag träffar på honom igen! Och helst aldrig då, men…

18 Oktober 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 5/10-23, torsdag, klockan 11:56

Från att jag var elva år och fram till mars 2019, hade jag ALLTID någon eller några brevvänner; kortare eller längre perioder, men, som sagt, under dessa år ALLTID minst en! 2019 gjorde dock min äldsta (= hon var jämnårig, men ”äldsta” på det sättet att hon var en av dem jag hade längst kontakt med, och, inte bara det, utan vart efter även oftare och oftare, så inte bara / ”bara” med brev, utan även mail, sms…) brevvän slut, och, ja, det blev tomt. Sidan jag tidigare använt för att hitta brevvänner, hade blivit mer och mer inaktuell (= nyaste annonsen var ett – ett och ett halvt år gammal…), och hur jag än letade, så hittade jag inte något alternativ. Jag saknade ju det här att skriva – och få – vanliga brev, få lära känna någon på det sättet, men… Ja, det kändes som jag var rätt ensam om det… Men! Så hittade jag faktiskt en hemsida för personer som söker just BREVvänner; svarade på några annonser – men la också ut en egen med rubriken ”Söker kvinnliga brevvänner i 40-års åldern”, och inom två veckor hade jag fått fyra nya brevvänner = ganska lagom antal ändå, men, eftersom jag glömde bort det där lite sedan, så tänkte jag inte på att jag skulle ta bort annonsen, utan den fick ligga kvar, och jag glömde bort den mer och mer. Tills i tisdags när jag kollade mailen och såg att jag fått ännu ett svar på annonsen:

// Mitt namn är (personens namn) är man 50 år //

Alltså..! Varför skrev han ens!? Var verkligen rubriken på min annons SÅ otydlig!? Det finns ju liksom inte ett enda rätt..! Jag = söker kvinna. Han = man. Jag = söker i 40-års åldern. Han = 50 år. Så mycket mer skrev han inte, men, inte ens om han gjort det, hade jag ju tänkt att jag skulle skriva tillbaka..! Skriver jag att jag söker kvinnor i 40-årsåldern, så söker jag väl / ju kvinnor i 40-årsåldern!? Suck! Det är ju lite som om jag skulle söka något jobb som jag verkligen, verkligen inte är kvalificerad för – vilket jag vet redan när jag skickar in ansökan, men ändå gör det! Suck :p

5 Oktober 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 24/9-23, söndag, klockan 9:32

Alltså, människor! Den här veckan har verkligen varit något utöver det vanliga vad gäller energislukande sådana..!
– I måndags eller tisdags (= jag minns inte vilken av dagarna det var, och det spelar väl egentligen inte någon roll, men…) var jag tvungen att gå tillbaka till jobbet en sväng, på en tid jag inte brukar vara där eftersom lokalerna är uthyrda, och jag ska ha fått undan mina arbetsuppgifter innan hyresgästerna kommer – vilket jag också hade fått, men, som sagt, nu dök det upp något som MÅSTE göras, och som gjorde att jag MÅSTE tillbaka, så… Ja, jag gick dit, och tog en annan ingång än vad jag brukar göra för att störa så lite som möjligt, men, en av hyresgästerna dök upp – och berättade genast hur missnöjd hon var med min städning… (Som jag då gör när hon och den andra som hyr lokalen, inte är där!). ”Ja, det var ju några månader sedan jag såg dig, så jag har inte kunnat säga något tidigare…”. Så klart det var några månader sedan (!) Jag har ju fått börja jobba undan mitt tidigare just på grund av att de börjat vara där..! Och så jag kan hålla mig undan sedan… ”Trevligt” första-bemötande efter att inte ha träffats på bra länge..! :/ Visst, det är lite segt att behöva vara där så tidigt för att vara klar tills de kommer, men, det där bemötandet gör det ju lättare = så’na där människor undviker jag ju så långt jag kan (!), så, tänk om jag istället måst vara där NÄR de var där!? Och VARJE dag!?
– I torsdags när jag skulle in på jobbet, krånglade det elektriska låset till ytterdörren, så jag kom inte in. Okey, lite irriterande, men, ändå inte någon kris så – jag hade ju nyckel med mig till en mer traditionell dörr, och kunde ta den ingången – men, det som irriterade mig, var att killen som var inomhus; såg när jag kom och hörde att låset inte fungerade, inte rörde en fot för att gå och öppna dörren åt mig från insidan, utan bara satt där och, ja… Bara satt där… Och när jag väl kom in, fortsatte han totalignorera mig.
– I fredags var jag på ett träningspass, och, i vanliga fall brukar instruktören sätta igång fläktarna en bit in i passet, men, nu stod de på sedan tidigare, redan när passet startade, och instruktören frågade om hon skulle stänga av dem under uppvärmningen (och sedan sätta igång dem igen) eller om hon skulle låta dem gå. Kvinnan bakom mig svarade att det är okey att de var igång – och svarade därmed även för min del; jag, som ändå satt närmare… Kan jag få svara för mig själv!?
– Igår ringde en person, och jag svarade som jag alltid gör, men, istället för att hon hälsar, hör jag hur hon istället pratar med någon helt annan i bakgrunden, innan hon (som ringde) hälsar på mig. SÅ förbaskat stressad kunde hon väl inte vara att hon ringde upp mig innan hon avslutat samtalet med den person som var i närheten, som hon pratade med, och vars samtal jag nu fick höra eftersom jag svarade när hon ringde..! Suck!

Jag hoppas på en bättre, kommande vecka för, *ler*, jag har fått min beskärda del av tröttsamma människor på ett tag… :/ ;)

24 September 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 1/9-23, fredag, klockan 9:01

I slutet av juli träffade jag xx och zz för första gången på cirka ett år, och, vi avslutade med att säga att vi skulle ses snart igen, och liknande, men samtidigt var väl känslan lite att ”Ja, ja, vi får väl se hur det blir med det”. Det finns ju en anledning till att vi inte träffas oftare (både xx och zz är UPPTAGNA med stora bokstäver, och, visst, så klart jag har mitt också [!], men, på långa vägar på deras nivåer!), så… Hur som: Så fick jag ett sms från xx i förra veckan som frågade om jag ville / kunde ses några dagar senare, men, eftersom jag var i S / H förra veckan, kunde jag ju inte, men fick snart ett förslag på ”onsdag nästa vecka”. Okey, visst. Jag skulle ju vara på hemmaplan, så… I tisdagskväll får jag ett sms om att zz fått förhinder, men att xx kunde – och att hennes yy skulle kunna ses ändå… ”Åh nej! Hur ska jag ta mig ur detta!?” Inte något emot xx (även om vi inte brukar träffas bara hon och jag, utan zz brukar vara med också), men – ska jag sitta tillsammans med yy!? Nää! Inte en chans! Extremt obekvämt! Lite försiktigt frågade jag xx om vi kanske kunde byta dag, så zz kunde vara med; ”träffar ju inte henne så ofta (eller)” ungefär. Jodå! Redan dagen efter fungerade visst för båda två (= de som brukar vara så upptagna, som sagt! :o Nåå…), så, jo, vi träffades. Naturligtvis (!!) satt vi vid samma bord; jag och xx bredvid varandra, och zz mitt emot xx. Efter en stund kom en kvinna in i rummet, och eftersom xx kände henne, hälsade hon – varpå kvinnan stannade upp och sa ”Hej [xx]! Hej [zz]!” Sedan bara tokstirrade hon på mig och verkade inte veta hur hon skulle bete sig: Skulle hon hälsa, skulle hon ignorera mig eftersom hon inte visste vad jag hette och därmed inte kunde / ”kunde” hälsa…? Ja, det blev ”lite” märklig stämning… Och inte nog med det, så kom det strax efter in ännu en kvinna (i sällskap med den första) – och hon betedde sig nästan exakt likadant! Hon hälsade (visserligen bara / ”bara” med ”Hej!” och en nick, inte nämnde namnet) på både xx och zz, medan hon verkade ha lust att vända om och gå därifrån eftersom hon inte visste hur hon skulle bete sig när jag nu råkade vara där också… Att (främst xx känner alla / ”alla”) vet jag ju – jag har inte några problem med att hon (eller zz) hälsar på sina bekanta när / om vi är tillsammans (!), men, ja, dessa kvinnors reaktion på att jag satt där (tillsammans med xx och zz) också..!? Det var SÅ tydligt att jag inte hörde dit!

Idag när jag kollade mailen, såg jag att jag hade fått ett mail från B, skickat i söndags… Ja, ja, jag svarar väl … någon gång… :/ Innan det här året är slut... :p

1 September 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 29/7-23, lördag, klockan 17:01

Redan (= ja, hon brukar höra av sig senare i juni) under midsommarveckan hörde E av sig och frågade om jag ville / kunde ses och äta lunch, men, eftersom jag var bortrest och skulle vara det ett tag till, fungerade det inte då, och, lagom tills jag kom hem igen, var det E:s (och hennes familjs) tur att åka bort, så… Men! Under veckan som gick, blev det ändå av att vi sågs. Tillsammans med G… Absolut inte något emot G (!), men jag kan bara inte förstå varför E ALLTID vill ha med henne (som ”skydd”!?) när vi ses, och inte vill umgås med bara mig, men, men… Det skulle bli roligt att träffa G också (!). Det jag var mest nervös över, var väl att E skrev att H kanske skulle följa med, och, henne har jag absolut inte någon som helst relation med, så, om nu hon skulle följa med också, skulle det nog bli rätt stelt… :/ Jag kunde ju liksom inte fråga (E) om hon (H) skulle följa med eller, eftersom E kanske skulle ha tagit illa upp… Nå, när jag kom till vår (E:s, G:s och min) träff i veckan, visade det sig att H INTE var med = SÅÅÅ skönt, och, ja, trots att det var länge sedan vi sågs eftersom både E och G är riktigt upptagna, blev det avslappnat och trevligt… Sedan är det ju så klart ”lite” ironiskt när, speciellt G, påstår att hon INTE har fullt upp med tanke på att, under de två timmar vår träff varade, fick tre – fyra telefonsamtal… Och att E, fick lite stresspåslag när det visade sig att H sms:at för flera minuter sedan, men att ingen hört sms-signalen, så hon (E) inte kunnat svara DIREKT (eller, ja, gärna innan H ens skickat sms:et…). Och, ja, där satt jag… Det hade väl varit en sak om vi (jag, E och G) träffats oftare, men, det här var liksom första gången på så där ett ÅR vi sågs – och de satt med sina telefoner..!! Det var ju dessutom de (främst E) som bjudit in mig, men, tydligen inte för att UMGÅS med mig... Det är långt ifrån första gången de ledsnar på mitt umgänge (?) och umgås med respektive telefon istället, så… Jag förstår ju varför jag inte tänker ”Vad roligt!” när det kommer upp att ses, och, som sagt, det där om att de ’inte är uppbokade’!? Ingen av dem kunde ju låta bli telefonen ens de två timmar vi satt där! Det känns ju liksom så där när de umgås med människor som inte är där (samtal, sms), men som de kommer att ha kontakt med direkt efter att vi skiljts åt…
Som vanligt skiljdes vi med att ”Vi måste höras snart igen!”, ”Vi måste ses snart igen!”, ”Du kan väl komma och hälsa på?”, men ingenting av det kommer ju att hända. JAG kommer ju inte att vara ”på” eftersom de ändå inte är speciellt intresserade, och de… Ja, när skulle de ha tid!? Nä, det lär nog dröja till… tja… nästa sommar innan vi ses igen… Och, ja, innan dess höras av till jul och födelsedagar som är innan dess… Nå, inte mig emot... Eller, ja, JAG hade jättegärna träffats oftare (!), men, samtidigt förstår jag ju att det (hur ofta vi träffas) aldrig någonsin kommer att bli vad det var en gång i tiden, och, ja, med åren har det naturligtvis hänt saker som gör att det inte är möjligt att ses så ofta (läs: H. Till exempel). Och, som sagt, det kan ju inte bara vara jag som vill ses (!), utan de ska ju ha något intresse av det också, så de inte sitter med sina mobiler eftersom jag inte uppfyller kravet på ”trevligt umgänge”, utan de måste ha kontakt med andra samtidigt…

På tal om ingenting, så dök en tanke upp i mitt huvud om att det, den här sommaren, är tre år sedan jag träffade Y senast (och, vi har ju inte direkt haft någon kontakt på något annat sätt eller, så... Det har ju bara / "bara" varit för att planera träffar vi haft kontakt, senaste åren)... Ja, ja... Ärligt kan jag väl säga att jag inte direkt saknar henne... Hon VAR en stor och viktig del i mitt liv under många år (och då vi hade MYCKET mer kontakt!), men sedan... Ja, det blev längre och längre mellan gångerna för att, som nu, då ha blivit ÅR sedan vi sågs, och, att det skulle bli som förr, kommer det ju aldrig att bli eller... Det skulle ju bara bli konstigt om vi började ha mer kontakt och träffas oftare igen, efter ett så här långt uppehåll...

29 Juli 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 7/7-23, fredag, klockan 7:57 (<-- nu blev det många sjuor här :p)

Förrförra veckan fick jag ett sms från E som frågade om det passade att ses och fika (= ”lite” ironiskt att HON frågar MIG om jag har tid att ses, eftersom det är hon som är tokupptagen [!], men, men…). Det var väl ändå inte helt oväntat att höra från henne; hon brukar höra av sig i slutet av juni eller i början på juli för att fråga just exakt det, så, frågan kom ovanligt tidigt i juni, men, ja, det fick ju sin förklaring i och med att hon (och hennes familj) skulle resa bort i början på juli, och tänkte väl att vi (hon, jag, och eventuellt G också) skulle ses INNAN. Speciellt som hon inte visste när hon ska komma tillbaka, så nästa tillfälle att ses och fika, skulle kunna bli (= tokupptagen, som sagt! Hon börjar väl jobba igen direkt när hon kommer hem också, så, då blir det väl inte tillfälle att ses, antar jag…). Nå, nu var ju JAG bortrest (= SÅ sällan jag är det, eller upptagen med något annat; utöver jobb då!), så, det fungerade inte för mig.

I början av vår bekantskap träffades vi MINST en gång per vecka, med tiden blev det i alla fall någon gång per månad. Senaste åren har det varit just detta enda tillfälle vi ses = EN fikastund på några timmar, alltså… Och, eftersom vi inte direkt har någon kontakt där mellan (mer än ”grattis” till födelsedag, och ”god jul” ungefär) gångerna vi ses, så… Näää… Jag kanske borde tänka ”Wow! Vad roligt att träffas!” just eftersom det inte är oftare (!!), men… Jag kan ju inte direkt påstå att jag känner henne längre; vi har INTE något gemensamt, och, ja… Även om vi inte träffas oftare (eller just därför?) så blir det ju absolut inte några djupare samtal när vi väl ses, utan det blir… tja… vädret… Rent allmänt så där, och, jag kan liksom inte riktigt få ut något av det… Det är mer ett måste, och när vi skiljs åt, så vet jag att det dröjer ett år till nästa gång… På sätt och vis hade det ju varit skönt att ha det gjort – att det hade fungerat att ses där förrförra veckan – men, nu har jag det ju bara kvar att ”se fram emot”… Om det bara varit E (och G) hade det väl varit, förresten, men, nu antydde E i sitt sms om att hon kanske ”drar med sig” H också, och henne har jag ju inte ens träffat (eller haft någon kontakt med alls! Skickade inte ens födelsedagskort till henne senast, just eftersom det började kännas dumt att skicka kort till någon som man inte har någon alls kontakt med) på fyra – fem år, så… Det absolut enda jag vet om henne, är ju att hon knappt behövt gå i skolan sedan april förra året, så, det går liksom inte ens att prata om hennes ”jobb” (som ju skolan är i den åldern). Jag hoppas verkligen att H inte följer med!! Som sagt: E (och G) må vara, men H!?
----------------------------------------
När jag kom hem i tisdags, såg jag att jag hade fått ett kort från B… Okey… Eftersom hon inte hör av sig varje år, blir det ju på det sättet en liten överraskning (ska hon höra av sig eller inte?) även om jag inte går och väntar varken på att hon ska höra av sig, eller att jag blir besviken om hon inte hör av sig (hör hon av sig – visst. Hör hon inte av sig – visst. Jag utgår inte från något av det). Det som jag reagerade på den här gången var att – det var adresserat till min, fortfarande ganska nya adress = en adress som jag medvetet valde att INTE meddela henne! Jag har inte ens berättat att jag alls flyttat! Jag bodde på min tidigare adress (= dit hade hon adressen) i xx antal år, så att hon nu alls kom på att kolla upp min adress, omedveten om min flytt!? Jag har verkligen inte berättat om flytten för Å eller, så, det kan inte vara via henne B fått vetskap om det..! Nå, nu vet hon (B) att jag flyttat (och kanske berättat hon för Å också?)… Trots att jag, som sagt var, medvetet valt att INTE berätta det..! Det känns ju … så där… :/ Inte för att jag tror hon (varken B, eller Å) kommer att dyka upp här utanför (!!), men… Ja, som sagt, ”bara” det att hon (B) alls fick reda på det..! Eller, ja, SÅ svårt är det ju inte att hitta någons adress, så, inte det, men, nä, det känns ”lite” olustigt… :/

7 Juli 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 13/6-23, tisdag, klockan 6:52

Eftersom jag hade svårt att somna igårkväll, låg jag och slösurfade (= jag vet! Att ”slappna av” med mobilen – och speciellt precis när man ska sova är väl inte det bästa [!], men… Det var ju inte på grund av mobilen jag inte kunde somna i alla fall…) – när det dök upp ett namn som jag då INTE sökt på (!), men som jag absolut kände igen, eller, ja, min första reaktion var ”Är det inte HAN!?”, men… Det fanns också en bild, men, den i sig sa mig absolut ingenting, utan det kunde lika gärna ha varit en person, lite vem som helst, som jag passerat på ICA eller så, utan att reagera det minsta. Hur som, så insåg jag ju att det MÅSTE vara han som jag tänkte på eftersom efternamnet inte tillhör de vanligaste, så… Ja, jag fastnade lite där, eftersom hans (M:s) profil ledde till både An och A = personer som jag ju vet M:s relation till (!), men, liksom honom, INTE är några som jag egentligen har någon som helst relation till mer än att jag – VÄLDIGT ytligt då! – vet vilka de är; speciellt A som är gift med J (som dock inte nämndes), men – An… Jag VET ju att han finns (!); att han är bror till M, och son till A och J, men, mer än så vet jag verkligen inte. Även An hade bild på sig själv, men, nä, precis som med M kunde det ha varit vem som helst för mig…

På grund av / tack vare (? Beror på hur man ser det) att M (och vidare därifrån A och An) dök upp, gick mina tankar till Mo, så – och nu var det medvetet! – sökte jag efter henne… Absolut inte för att jag var intresserad av att ta kontakt (! Det är jag INTE!), men, ja, nu när tankarna på henne dök upp, ville jag ju ändå ”forska” lite… Och det visade sig bli svårare än jag trott, för – det visade sig att hon bytt efternamn (för fem år sedan. Något jag alltså INTE visste), men, när jag väl hittat henne så..! Okey, ärligt: På sätt och vis var hon som vem som helst på bilden – jag hade lätt kunnat passera henne på ICA utan att känna igen henne! – men, det var ändå NÅGOT som gjorde att jag kände igen henne och visste att det var hon. Lite märklig känsla ändå… Efter SÅÅÅÅÅÅÅ många år..! Och, inte nog med att jag fick reda på hennes nya (eller, ”nya” och ”nya”? Hon bytte ju för så där fem år sedan…) efternamn – det visade sig även att hon blivit sjuk… Hon skrev det inte rakt ut (!), men, det syntes ju på bilderna..! Och… Hennes profil ledde till både W och M (= W träffade jag när hon var max ett år [vilket ju är så där tjugo år sedan…] och M har jag aldrig träffat [= hon är runt arton – nitton]), och en av dem (minns inte vilken, men de är ju systrar, med Mo till mamma), skrev uttryckligt om Mo:s sjukdom på sin sida, så… Ja, det ena (Mo:s sida) ledde till det andra (S, W, M, J, och Å), så… Jag fastnade där (också)… Sedan ÄR det ju faktiskt ”lite” (eller ”MYCKET”!) märklig känsla att se / få veta (!) så’nt där om personer som… De är ju inte främlingar (= jag VET ju deras relation till varandra!), men, samtidigt så är det ju exakt det (främlingar) de är på något sätt… Ja, det är svårt att förklara. Jag menar: Nu fick jag veta vart Mo jobbar (och har jobbat sedan 2010!), att hon bytt efternamn då, att W visst har flyttat ihop med en sambo, och eventuellt – som jag tolkade det – genomgått ett missfall… Att S, efter att han skiljt sig från Mo har fått två till barn och vad de heter… Nu ska jag ju säga att… Allt det här ligger ju ute öppet så jag har ju verkligen inte kommit åt något hemligt / ”hemligt”(!!!!), men, ja, det känns märkligt att få veta det här / ”lära känna” dem ändå… Även om jag inte kan säga att jag vet mycket om dem (!), så… Ja, jag vet ju betydligt mycket mer än innan..! Och – mest troligt – MYCKET mer, än vad DE vet om mig..! Samtidigt slås jag också av tanken på om de (kanske främst W och M) alls känner till mig…? Med tanke på min (icke-)relation till Mo, vore det väl konstigt om hon pratat med dem (W och M) om mig… Nu HADE jag kunnat ta chansen att höra av mig till … tja… alla (Å, Mo, W, M, J, An, M, A…), men… Nä, jag kommer inte att göra det… Inte ens när jag såg att Mo visst är sjuk… Jag kan liksom inte känna något ens för det, eftersom vår relation är en icke-relation… Det – att få kontakt med någon av dem – var ju inte anledningen till att jag sökte på dem, utan… Hade det inte varit för att A dök upp först och främst, hade jag ju aldrig ens kommit vidare, kanske inte ens tänkt tanken på att söka efter Mo… Ja, som sagt: Jag vet mer om dem nu än innan (!), men, det är inte något som jag ska gå vidare med! Det finns väl / ju en anledning till att ”relationen” (inom citattecken!) varit som den varit hittills, så… Nä, jag känner nog lika lite behov av att ha dem i mitt liv, som de känner av att ha mig i sina liv, så, vi lämnar det där. Och hoppas – naturligtvis! – att Mo blir frisk (!), men, inte ens det är något jag kommer att fortsätta följa… Det finns människor som betyder mer för mig, än vad hon gör. Även om jag ju förstår att hon betyder mycket för andra (till exempel W, M, Mi, och Å).

13 Juni 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 21/5-23, söndag, klockan 10:06

Om pappa hade levat, hade han fyllt år idag… Jag har egentligen inte tänkt på det så, men, det var en tanke som slog mig nu när jag skrev dagens datum…
_________________________________
Jag har sprungit ihop med K ovanligt ofta (nåja, kanske två gånger på en månad, men – det är ändå att räkna som ”ovanligt ofta”) på stället där jag (och, ja, tydligen även hon) tränar. Dock är vi i olika delar av källaren där träningsstället är, så, vi har aldrig träffats på, på samma ställe utan mer när den ena varit på väg till omklädningsrummet medan den andra varit på väg därifrån, när den ena varit på väg mot en sal som den andra varit på väg ifrån, men… Eftersom hon hälsat och till och med nämnt mig vid namn, har jag hälsar tillbaka (dock bara / ”bara” med ett ”Hej!” även om jag ju minns vad hon heter), men, hade hon inte börjat hälsa, så hade jag nog inte gjort det… Dels kände jag ju knappt igen henne första gången vi sprang ihop (!), och dels… Nä, det är bra många år sedan (åtta? Nio?) vi alls hade kontakt nu – och faktiskt UMGICKS – så… Även om relationen inte slutade med att vi var osams – det var mer att det blev längre och längre mellan gångerna, för att sedan helt upphöra – så… Ja, det ”tog väl slut” av en anledning… Visst! HÄLSA på henne skulle jag ju kunna göra ändå (!), men… Ja, som sagt, första gången vi sprang ihop kände jag knappt ens igen henne, så det var först när hon hälsade och jag hörde rösten, jag insåg vem det var..!

M kom vid något tillfälle med förslaget att jag ska börja besöka xxxx Vad hon (M) inte vet, är ju att det var där jag träffade K en gång i tiden; att vi började umgås och allt det där, och – att K fortfarande är kvar inom xxx. Så – om jag skulle börja besöka xxxx, betyder det ju att jag skulle träffa på K också, och, som sagt, relationen slutade inte med att vi var osams (!), men, jag känner ju inte ”wow!” över att besöka xxxx och veta att hon är kvar där. Inte efter alla år vi inte haft kontakt..! Sedan är väl / ju K inte enda orsaken till att jag inte har något intresse av att besöka xxxx (!), men… Näää…Redan då – när jag var mer engagerad – kände jag väl att det (xxxx) inte var rätt ställe för mig att vara på, så…
_________________________________
Nedräkningen mot årets semesterresa har börjat mer på allvar nu – även om jag sett fram emot det … hmmm… i princip sedan jag kom hem från förra årets semesterresa, ;) – och, ja… Det ska bli SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ skönt att få möjlighet att ÄNTLIGEN byta ut den här trista vardagen mot något annat; något bättre (säger jag innan jag ens varit iväg, :p, men, ärligt, vad som helst [nästan :p] är väl / ju bättre än att bara gå här hemma och slösa bort livet på saker som ska / måste göras, men som inte ens är värda att minnas efteråt..! ;)
_________________________________
För lite över en månad sedan fick jag förresten ett mycket kort mail från B – som svar på det ovanligt långa mailet jag skrev till henne senast, i början av februari. Nej, jag har inte svarat (än), och, jag vet inte… Det känns inte som det inte finns så mycket att säga eller… Ja, nu har vi väl / ju aldrig haft JÄTTEmycket (ens något) att säga till varandra (!), men nu känns det verkligen ”Vad ska jag svara på DET!?”, liksom… :/ Nå, vi får se när / om jag skriver…

Där i början av februari, skrev jag också ett mail till Å. Henne har jag inte hört något från än, och – inte någon brådska! Vi har eller inte JÄTTEmycket (om ens något), att säga varandra, så… :/ Jag ska nog dock undvika att kolla mailen innan jag åker på semestern, för, kollar jag och ser att jag har fått något från henne (OM jag nu har fått det), så kommer jag ju att ha det i bakhuvudet – hennes mail, + att jag måste svara [någon gång]) i bakhuvudet medan jag är borta, och, då är ju resan… ”förstörd” är väl att överdriva (!), men… Det är en sådan sak jag absolut kan spara till EFTER resan att ha i bakhuvudet!

21 Maj 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 3/4-23, måndag, klockan 10:10

ÄNTLIGEN är – ytterligare en! – HELT meningslös, händelselös helg över!! Ja, ja, jag förstår att det nog finns någon / några som blir … (lätt) provocerade, ;), av det uttalandet, men… Nu har jag visserligen ALDRIG varit den som tänkt ”ÄNTLIGEN, snart helg!!” nästan redan på måndagen, :p, men… Jag har nog aldrig eller förstått tjusningen (?) i helger och verkligen inte förstått vitsen med att det absolut, verkligen inte finns någonting att göra, för, ja, det är ju så det är..! Nu menar jag verkligen inte att jag vill / tycker att exakt varenda minut på dagen ska vara inbokad – oavsett om det är vardag eller helg! – men… Ja, den här totala tristessen som uppstår när allt som ska / behöver göras på hemmaplan är gjort, träningspassen är avklarade, arbetsuppgifterna som var på jobbet den dagen är gjorda… Samtidigt förstår jag ju att det måste finnas NÅGOT mer, för – någon att höra av mig till och fråga om de vill hitta på något, har jag ju inte eftersom DE på något sätt måste ha sett tjusningen med helger och har saker att göra som gör att de inte har tid att umgås… Om jag bara kunde förstå / få veta VAD, så JAG kunde få några tips, kanske..? Hade fler haft samma / liknande känsla som jag inför helgerna, så borde det väl / ju också finnas fler som ser en chans att vilja umgås (eftersom det inte blir under veckorna)..?

Nu på fredag får jag i alla fall – äntligen!! – åka härifrån!!!! Visst, det är helg då; inte ens nu är det någon äntligen-helg-känsla för min del, dock, utan det jag ser fram emot, är ju att alla få komma bort; oavsett om det är helg eller vardag. I en perfekt värld hade jag verkligen inte haft någon att åka härifrån så fort jag inte jobbade / alternativt i alla fall en gång (fredag – söndag) i månaden (eller, ännu bättre: VARJE fredag – söndag!) så, ja, dels så jag kom från den här tristresen, naturligtvis (!), men även så jag – mellan gångerna – hade något att se fram emot (= nästa resa). Absolut – jag ser redan nu fram emot att få komma härifrån (!), men, skillnaden nu, är ju att jag sällan eller aldrig vet med någon längre marginal att ”Om två veckor ska jag åka härifrån”, så, *ler*, då hinner jag ju inte eller riktigt hinna se fram emot det. Eftersom L bor hos mig just nu, blir det inte någon längre resa den här gången, men, det är ändå okey – bara jag får komma härifrån, liksom!! Och, efter veckas resa, dröjer det nog bara / "bara" till juni innan jag äntligen kommer härifrån igen, och längre tid då... ;) I en perfekt värld, önskar jag ju att jag aldrig behövt komma tillbaka någon gång (!), men, samtidigt... I den där perfekta världen (OM den funnits, vill säga) hade jag kanske - i bästa fall - haft en anledning / känt en mening i att vara här också, utan den här längtan bort, så...

3 April 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 14/2-23, tisdag, klockan 10:40

För lite mer än två veckor sedan ringde B och eftersom det var första gången sedan vi hördes av efter jul, passade han på att tacka för julklapparna jag skickat till honom och hans sambo. Eller, ska jag säga att han tackade för julklappEN, för, jo, trots att han och hans sambo fick varsin, så var det hans sambos julklapp han tackade för och tycks ha blivit glad åt..! Okey, jag hade god lust att fråga ”Men vad tyckte du om DIN julklapp då!?”, men… Bara att han lät bli att alls nämna den, tycker jag säger en hel del, så, jag lät bli att ta upp det… Ja, jag får väl försöka komma på något bättre till i år…
----------------------------------------------
I slutet av förra månaden skickade jag ett kort sms till G som hade namnsdag. Jag skrev inte något mer än just ”Grattis på namnsdagen!” och la till en bild på blombukett, men… I skivande stund har jag inte ens fått ett ”tack” tillbaka, och, ja, det är väl runt två veckor sedan nu… Jag menar: SÅ fruktansvärt upptagen kan hon (eller ens någon?) väl vara att hon inte anser sig ha tid att skriva fyra bokstäver och trycka på ”skicka”..? Hur lång tid kan det ta..? Tio sekunder, max… Eller så bryr hon sig inte… Vill hon inte ha någon kontakt, så är det klart att hon inte bryr sig om att höra av sig tillbaka… Nog för att det, med åren, blivit längre och längre mellan gångerna vi hörs av / ses, men… Jag har ändå inte förstått att hon inte alls är intresserad..!
----------------------------------------------
Förra helgen kom jag mig i alla fall för att svara på B:s mail. Dels fick jag ett i november, och, okey, jag svarade inte DIREKT (= den kontakten har vi ALDRIG haft!), utan tänkte att det ju i alla fall skulle någon månad innan jag hörde av mig tillbaka (vilket är tiden det brukar gå mellan våra mail), så, ja, i januari / februari någon gång skulle jag ha skrivit (!), men… Hon hann före, och trots att jag inte skrivit, skrev hon där i mitten av januari – och undrade varför jag inte hört av mig varken till hennes födelsedag, eller till jul..!! Med tanke på att HON inte hört av sig varken till mina två senaste födelsedagar, eller själv hörde av sig till förra årets jul, så tyckte jag inte det var SÅ märkligt att jag inte hört av mig till henne… Enda anledningen till att jag hört av mig till henne, är ju för att hon hört av sig till mig och då måste jag väl ”bara för att”; nu slutade HON höra av sig (!), och, ja, då tänkte inte jag höra av mig ”bara för att” eller, så, ja, jag lät bli – och då hörde hon alltså av sig och frågade varför..! Inte hörde jag av mig till henne och ifrågasatte varför hon inte hört av sig till MINA senaste födelsedagar / julaftnar..!! Nå, nu skickade jag ett mail till henne förra helgen – och hoppas att det dröjer några månader innan jag får det (att skriva till henne) på mitt samvete igen..!

Jag hade inte tänkt det, men passade samtidigt på att svara på Å:s mail – som jag också fick där i november, men, som jag precis med ”kontakten” med B, inte måste svara på DIREKT, utan det kan gott gå några månader. Så… Om det går så där två månader innan jag hör från någon av dem igen… Då är vi i april… Och ytterligare två månader från det… Då är vi i juni… Det dröjer alltså så där fyra månader tills jag måste / ”måste” höra av mig till dem igen = skönt, men samtidigt jobbigt att veta att ha det framför mig eller vad jag ska säga, för, det är ju inte direkt något jag ser fram emot. Ja, det finns ju helt klart en anledning till att vi inte har mer kontakt än vi har…

14 Februari 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 3/1-23, tisdag, klockan 8:53

Första (= nåja, med undantag från jul- och nyårsafton då, men annars) HELT lediga dagen sedan jul- och nyårshysterin (eller, tja… ”Hysteri” var nog att överdriva… Det var faktiskt ovanligt lugnt..! För att inte säga de lugnaste jul- och nyårsveckorna jag någonsin upplevt under senaste åren..!) drog igång på jobbet, och, ja… Det är ju naturligtvis bra att det är mycket (som sagt, även om det varit lugnt i år: Mycket, men lugnt, skulle man ju kunna sammanfatta det med *ler*) att göra på jobbet (!), men, en HELT ledig dag..! Mmm… Jag kan inte neka till att det är ganska skönt, välkommet… Överlag händer det ju inte SÅ ofta att en dag (eller flera dagar i rad!) är HELT lediga (!), och – absolut inte mig emot, egentligen! Men, *ler*, en ledig dag någon gång då och då (dock inte FÖR ofta! :p), är, som sagt var, rätt välkommet: Bara / ”bara” att få pyssla på hemma och få undan sådant man kommit efter med just på grund av / tack vare (? :p) jobbet… Egentligen förstår jag inte hur man kan komma efter med så mycket hemma när det känns som man knappt är just hemma emellanåt, :p, men… Jo, det blir saker liggande ogjorda… Som man ju ändå hela tiden har i bakhuvudet – medan man är på jobbet – att det borde göras… Men, *ler*, ja, när man inte är hemma är det ju svårt… Eller, ja, NÅGON GÅNG är man ju hemma (!), men, då är ju snarare orken slut istället… ;)

Senaste två – tre veckorna har jag ”råkat ut” för en del… oväntade relationer…
* Det började med att jag, under julveckan, fick ett julkort från en person som påstår sig känna mig, men som jag verkligen inte har en aning om vem det är..! :/ Ja, nu var det absolut inte någon hotfull hälsning eller något sådant (!!), men, h*n menade på att vi var ”gamla vänner”, men, ja, frågan är HUR gamla då… Jag minns verkligen inte att jag umgåtts med någon med det namnet...! Visst, jag har känt – och känner – folk som heter så (!), men, ändå inte någon som jag skulle räkna som ”vän” (snarare ”ytligt bekant”). Nej, jag kan inte komma på vem det är..!
* I år valde jag att INTE skicka något julkort till en kvinna som jag lärde känna som tjugo-åring, och som jag skickat julkort till senaste … tja… Jag minns inte exakt, men i alla fall i bra många år. Fram till förra sommaren träffades vi en gång per år (i början oftare), men har där mellan inte någon kontakt. Nå, i somras träffades vi alltså inte (varken hon hörde av sig till mig och frågade, eller jag till henne. Och det mest eftersom att då, när vi sågs senast – 2021 – visade hon ”ganska” tydligt att hon inte var intresserad, och, ja, jag tänkte väl att det var sista gången vi sågs… Eller, ja, hade HON hört av sig och frågat – visst, men, att JAG skulle höra av mig till henne och fråga om hon ville ses..? Näää), och, eftersom hon såg senaste (2021:års) julkort först i mars / april förra året, kändes det ju … onödigt… att skicka något förra året… Några dagar efter julafton får jag ett sms från henne – där hon frågar varför hon inte fått något julkort..! Eller, ja, inte rakt ut så då (”Varför fick jag inte något julkort?”) utan hon skrev det ju lite finare (!), men… Tja… Med tanke på hennes ointresse bara när vi sågs där 2021, säger ju en del om anledningen, tyckte jag då, men… Näää…
* Igår fick jag ett julkort från en man och en kvinna som … tja… DE anser sig väl känna mig, och, jag vet vilka de är, men, vi har ju INTE någon relation så (enligt mig), och eftersom det inte ens är varje år jag får julkort från dem, skickar jag inte något till dem eller, utan väntar och ser: Får jag från dem – visst, jag kan skicka ett ”God fortsättning” till dem, men inte annars…
Vad svårt / krångligt det ska vara (ibland)…! :p

Nå, nu ska jag få undan lite annat av det som blivit liggande ogjort senaste tiden… :)

3 Januari 2023 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 11/11-22, fredag, klockan 10:03

Igår var jag till L, och behövde låna en dator för att skriva ut en sak. Medan jag ändå satt där, passade jag på att kolla mailen, och då såg jag att jag hade fått ett mail från Å som hon skickat i måndags. Ja, nu fick jag ju inte någon panik över det (! Att det gått fyra dagar innan jag ens såg mailet), och det var ju hennes tur at skriva (= jag skrev i mitten av september), så, nä, det var ju inte oväntat (!), men… Samtidigt är det ju lite ’jobbigt’ att det – SÅ snart, dessutom! – åter igen ligger på mig att höra av mig till henne..! :/ Vi får väl se när jag kommer mig för att skriva… Nu tog det ju så där två månader (vilket ändå var ovanligt snabbt… Inte mig emot att det går längre tid mellan gångerna – ! – men…) innan hon svarade, så, ja, MINST två månader har jag ju på mig innan jag börjar känna att jag MÅSTE… Eller i alla fall borde börja tänka (mer) på att det nog är dags att ta tag i skrivandet, så det blir gjort… Troligen kommer det nog att ta någon månad till innan jag kommer mig för… Hmm… Men, hur som, så lär det bli en bit in på nästa år… ;) I en mer normal värld, hade vi väl hörts av innan; önskat varandra ”god jul och gott nytt år” (och, kanske, i en ännu mer normalare värld, firat jul och / eller nyår tillsammans!? Men, DET är sååååååååååå långt bort som det bara går att komma, så… Och, egentligen: Skulle det gått så långt att vi firat jul och / eller nyår tillsammans, så skulle nog kontakten mellan oss vara bättre också än att vi hörs av mer för att vi måste / ”måste”; inte för att den egentligen ger något, för, vi har ju egentligen inte någonting att säga varandra – vilket vi ju ALDRIG haft, och, SÅ perfekt värld att vi skulle haft en relation redan när jag växte upp [= hon är äldre än mig], finns verkligen, verkligen, verkligen bara inte!!!). Suck! Jag vill verkligen inte börja det nya året (ja, nästa år), med att skriva till henne (!!), utan, egentligen vill jag ju ”klara av det” i år och sedan lämna det, det här året, men, samtidigt skulle det ju innebära att jag har så där en och en halv månad på mig… Visst, jag skulle hinna (!), så, det är inte det (!), men – SÅ snart VILL jag liksom inte höra av mig till henne..! :/
___________________________________________________
Igår sprang jag också – MYCKET oväntat med tanke på vilken tid på dygnet det var – ihop med G:s U. Hade han inte hejat, hade jag inte ens tänkt på att det var han (som sagt: DEN tiden på dygnet!?), men, nu hälsade han, så… Och, jag vet inte vad det är, men istället för att ställa ”standardfrågor” som ”Hur är det?” (okey, jag fattar ju att det bara är sådant man frågar och förväntar sig ett ”bra” på eftersom man oftast egentligen inte förväntar sig något annat), så frågade han om ”Bor du kvar?”. Jag har mött fler som tycks ha det som standardfråga, och… Okey, nu vet jag inte vad det spelar för roll vart jag bor eftersom vi absolut inte har den typen av relation att vi träffas hemma hos varandra (hade vi haft det, hade jag väl berättat om jag flyttat [!?]), och, då spelar det väl knappast någon roll, men… Sedan är jag ju inte den som byter adress kanske en gång per år eller – vilket han isåfall känt till och därför kunnat kasta ur sig en sådan kommentar (”Bor du kvar, eller har du flyttat igen?”). Nå, jag skulle inte (eller… Tja… Skulle jag åka tillbaka till min uppväxtort och springa ihop med någon gammal klasskompis som jag inte haft kontakt med på xx antal år), skulle jag väl kunna fråga om hon eller han bor kvar, men annars..!? Okey, nu är det ju mest (vilket verkligen inte är mycket) G som jag har kontakt med, men…
___________________________________________________
Den åttonde oktober var den senaste gången jag hade HELT ledigt från jobbet… En dag… Jag är absolut glad och tacksam att jag har ett jobb (!!), men, helt ärligt: SOM jag längtar efter i alla fall två – tre dagar ledigt! En dag? Då blir jag nog bara sittande i soffan framför TV:n och lider av tristressen, men, två (gärna tre) dagar i rad? Då hinner / kan jag ju åka härifrån; vara borta en – två nätter. Och göra något ROLIGT på platsen jag är på för att energiladda.

Egentligen är det ju inte xx antal dagar på jobbet som är stressande, utan att komma efter med SÅ mycket hemma som man ju inte orkar ta itu med...! :/ Men som man ju påminns om så fort man kommer hem efter en dag… Det är sådana här gånger det skulle vara rätt skönt att ha någon att be om hjälp / alternativt tog eget initiativ om att ta med saker till, till exempel återvinningen också var det klart när jag kom hem, men… Alla har ju (också) fullt upp med / på sina jobb, så… Jösses! På riktigt: Hur gör de som (dessutom) har barn!? Det problemet / ”problemet” har ju inte jag (!), men… Hur får DE ihop det med arbetsveckor som övergår till arbetsmånader..? Jobba MÅSTE man ju, liksom...! Och sedan sådant som har med hemmet att göra… Barnet / barnen att göra… Jösses, jag blir ju trött bara jag tänker på det..! :p Men… Samtidigt gissar jag att de inte direkt har något val…
___________________________________________________
Nästnästa vecka fyller H år, men, för första gången sedan hon föddes (= 2009) kommer jag INTE att skicka något grattiskort. Inte för att vi blivit osams (! Det har vi inte!), men, vi har verkligen inte någon relation eller, och… tja… Det har vi väl egentligen aldrig haft (= det är / var ju hennes mamma jag kände / umgicks med! H ’hängde ju bara på’!). Nu har ju H blivit så pass stor att hon inte tvingas följa med (sin mamma) längre, och därför har jag inte eller träffat henne på i alla fall två år. Jag har ju knappt någon kontakt med hennes mamma längre eller, så… Näää…

11 November 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 14/10-22, fredag, klockan 17:58

Tidigt i förmiddags fick jag – något överraskande (= jag återkommer till varför), ett sms från xx som frågade om jag hade tid / lust att träffas och fika cirka fyra timmar senare, och att yy eventuellt skulle komma också. Ja, jag blev förvånad att höra från henne, för vi har inte träffats inomhus sedan innan den här coronagrejen drog igång (= alltså på över två år!) just av den anledningen, och, ja, även om JAG tyckt att det blivit … *hmm*… ”lite” överdrivet att hålla på så fortfarande (= det var väl ändå i februari / mars? – Jag minns inte ens längre, men, det var väl däromkring..? – i år som de restriktionerna släpptes..?), så, har jag ju fått respektera deras … *hmm*… rädsla eller vad det nu har handlat / handlar om, och insett att ska vi träffas, så ska det vara när det går att sitta utomhus (= stället som xx envisas med att alltid vilja träffas på, brukar ställa ut bänkar på somrarna), och, nu träffades vi i början på juli, så… Då sa hon att hon (som tillsammans med yy är de mest upptagna av oss tre) att ”Jag hör av mig (när det passar för nästa fikastund)”, men, ja, vart efter tiden gick; bänkarna togs in och det blev för kallt / ”kallt”, ;), för att sitta ute, så trodde jag ju att det (där i juli) skulle bli enda gången vi sågs i år… Nå, i och för sig hade det inte varit något konstigt eftersom vi, senaste åren, bara träffats en – två gånger per år, men… Nå, tydligen hade hon bestämt sig för att det är okey att ses inomhus igen… Jag svarade att ”Visst, jag kommer strax efter klockan 13, men måste gå vid 14:20” (eftersom jag skulle iväg på annat). Vid 13:15 (= jag var INTE sen, eftersom jag sagt ’strax efter klockan 13” :p) kom jag dit – och fann xx och yy sittande vid ett bord längst in i lokalen – tillsammans med två, för mig, vilt främmande kvinnor..! Eller ja, bara en av dem satt vid bordet just då, men det märktes att en av platserna var upptagen eftersom det stod en bricka med fat på där, så… Efter en liten stund kom platsens ägare tillbaka, och, nej, jag har inte någon aning om vem hon var..! Eller, ja, att hon kände i alla fall xx var ju tydligt, men; hon presenterade sig inte, och jag är verkligen inte den som går fram till någon och presenterar mig: ”Hej! Vad roligt att träffas!” eller något i den stilen..! Kanske xx kände sig tvungen till någon förklaring till dessa två, för mig, främlingar som nu bara var där när jag förväntat mig att bara träffa xx och yy, och sa att ”Vi fick sällskap av två vänner…”. Vänner!? Ja, till dem (främst xx, misstänker jag) kanske, men, jag fick fortfarande inte ens ett namn på någon av dem..! Nå, just då blev jag VÄLDIGT glad att jag redan innan berättat att jag måste gå efter cirka en timme (annars kanske det låtit som en ursäkt att smita, om jag sagt det där och då), så jag hade anledning att komma därifrån… I alla fall xx vet jag skulle stanna ytterligare 45 minuter, så, kanske yy och den där kvinnan (den andra lämnade innan mig) också gjorde det…? Hade det bara blivit xx och yy kvar sedan en av kvinnorna lämnat, hade det väl varit – det var ju dem jag kom för att träffa! – men, ja, det var en, för mig, främmande kvinna kvar… Hur som, så hann ju xx och yy i alla fall säga vad de (eller, kanske främst xx, men vet att yy håller med) tyckte och tänkte om mitt jobb på den där tiden jag var där… Nå, det är inte första gången, utan snarare… *hmm*… nä, jag har tappat räkningen (eller snarare aldrig börjat räkna :p), men de har… *hmm*… uttryckt sina åsikter under bra många års tid… Och, ärligt talat, kan jag inte riktigt förstå – fortfarande inte :p – VAD det är som egentligen stör dem… :/ Eller, så klart att jag HÖR vad de säger och tycker (!!), men samtidigt… Nä, jag kan inte riktigt förstå… Till skillnad från yy HAR jag ju i alla fall ett jobb..! Och det beror INTE på mitt jobb att vi inte träffas oftare (utan det är snarare främst xx:s jobb och liv utanför det som bidrar till det). Egentligen skulle jag vilja fråga vad de har förslag; till vart jag ska jobba (och därmed även bo, för, flytta härifrån skulle jag ju behöva göra), men… Jag har inte vågat ”provocera”… Även om det skulle vara intressant att veta… Vad jag skulle jobba med, för att de (de! Men kanske inte jag då… Och, det är väl ändå MITT jobb!?) skulle tycka att det var okey…

14 Oktober 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 13/9-22, tisdag, klockan 10:15

När E, G, och jag skiljes åt efter att vi setts senast (= vilket var i början på juli), sa E (som är den mest upptagna av oss tre. Eller, ja, inte för att G är direkt sysslolös hon eller – ! – men, E har väl ändå kanske i större utsträckning ”ställt till det” själv… Och, nej, naturligtvis är inte jag sysslolös jag eller – ! ;) – men av oss tre, är nog jag ändå den som har störst frihet / möjlighet att styra och ställa själv), att ”Jag hör av mig (kring när det fungerar att ses igen)”. Det var nog tur / bra att hon inte var mer precis än så (”Man ska inte lova mer än man kan hålla” som det heter. Risken är ju att göra någon besviken om man lovar något som den personen sedan går och väntar på / ser fram emot, och sedan blir det inte av. Innan jag lärde mig, gick jag på det mer än en gång både med E och G där någon av dem / båda kom med förslag på vad vi skulle kunna hitta på = något jag såg fram emot, men sedan blev det inte något mer av det…), för… Ja, två och en halv månad senare har jag fortfarande inte hört något från henne, så… Och, nu..? Nä, jag tror inte jag kommer att höra från henne, och vi kommer nog inte att träffas något mer … i år… *hmm* Jo, faktiskt: Jag tror inte vi kommer att ses någon mer gång i år, utan det blir nog / väl först i början av juli nästa år vi ses igen… Och, det är ju inte att vi direkt har kontakt (sms, telefon, mail…) mellan gångerna vi träffas eller, så… Det är ju inte konstigt att relationen har blivit som den har blivit senaste åren, för, ja… Faktum är ju att vi, senaste åren, träffats max två gånger per år. Och innan dess blev det längre och längre mellan gångerna, så, det var ju inte något som kom plötsligt så, utan det har ju pågått under flera år. Så klart det hade varit jobbigare om det ”tagit slut” mer plötsligt, men nu har det ju, som sagt var, varit under flera års tid, så… Att hitta tillbaka till att träffas flera gånger i veckan som vi (främst E och jag, men vi träffades absolut oftare med G också) gjorde i början…? DET kommer ju liksom bara inte att hända! Jag har inte ens berättat att jag ska flytta (men, vi har ju inte träffats sedan jag fick veta det eller, så… Och det är inte något jag hör av mig för att berätta om bara så där eller, så…)…

Och, på tal om att inte träffas mer än en – två gånger per år, så har jag inte träffat Y en enda gång i år. (Och, ja, jag vet ju att året inte är slut än - ! ;) – men, om vi inte träffas i juni – juli, blir det nog inte alls av). Senaste åren har vi träffats just en gång per år, men, inte i år, alltså, och, ärligt, efter förra gången, misstänkte jag nog att det var sista gången… Trots att vi inte träffas oftare än vi gör (och vi har ju verkligen ingen kontakt MELLAN gångerna vi ses eller..!), så visade hon tydligt att hon… *hmm*… var måttligt intresserad när vi sågs då, så… Jag tänkte att ”hör hon av sig och föreslår träff – visst, men, JAG kommer inte att höra av mig..!” Och, ja, nu kan jag ju säga att, nej, hon hörde inte av sig, och, nej, jag hörde inte av mig eller…

För tre – fyra veckor sedan fick jag ett sms från L. Eftersom jag skickat ett kort till hennes A däromkring som jag visste att hon skulle höra av sig och tacka för, blev jag väl inte direkt överraskad just över att hon hörde av sig, men… Det var inte bara ett ”Tack för kortet”, utan hon… Okey… Eftersom vi lever så olika liv, har vi inte så mycket (om ens någon) vardagskontakt så, men nu berättade hon djupare saker om vad som hänt i hennes liv senaste halvåret, så… Ja, eftersom vi inte har DEN typen av kontakt längre, blev jag lite … ”överraskad” är fel ord, men, i brist på annat, att hon nu berättade det hon gjorde, men, samtidigt… Ja…

Det är snart fyra månader sedan jag fick ett mail från Å, och lite över tre månader sedan jag fick ett mail från B. Nu är det aldrig någon brådska att skriva tillbaka till någon av dem (!), men… Ja… Jag ska!! Innan måndag har jag bestämt att jag SKA ha hört av mig till båda… Så jag kan släppa det för den här gången.

13 September 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 25/7-22, måndag, klockan 9:35

ÄNTLIGEN vardag igen!! Ja, jag vet: Det är långt ifrån första gången jag konstaterar det (! ;p), men, *ler*, jag menar det också verkligen varje gång! ;) Jag har verkligen inte förstått grejen med (alla dessa :p) återkommande helgdagar. För att inte tala om de som dyker upp då och då… :/ ;) Det finns ju liksom verkligen ingenting att göra / se fram emot med helger!! Vad gör man, liksom!? Vad är det som är SÅ speciellt!? NÅGOT måste det väl nästan vara eftersom jag förstått att så många tycks se fram emot den (gärna redan på måndagen :p), men, VAD är det de ser fram emot!? DET har jag aldrig förstått..!? Hade jag förstått det, kanske jag hade kunnat börja se fram emot helgerna också (? ;)), men, nu..!? Jag menar: Jag går ju bara / mest och väntar på att det ska bli vardag, så det går att göra något / händer något… Det är ju på vardagarna det går att göra något / händer något..! Bara i helgen som varit, känns det ju mest som jag gått och väntat på att det ska bli vardag just för att kunna komma i kontakt med frisören (= de har stängt på helgerna. Plus att de hade semesterstängt förrförra och förra veckan), att biblioteket ska ha öppet (= de har stängt på helgerna) så jag kan låna någon bok, att kunna komma i kontakt med flyttfirman (= de har stängt på helgerna), att kunna komma i kontakt med städfirman (= de har stängt på helgerna), att få besked från sjukhuset (= det kommer ju inte någon post på helgerna, och, med den här varannan-dags-utdelningen de började med för några månader sedan, dröjer det ännu längre), att komma i kontakt med vårdcentralen… (Ja, faktiskt! Jag har ju förstått att det är färre personal under sommarmånaderna, men – att de stänger HELT!? Det var något nytt...! Beror det på personalbrist, eller..?). Jo, också har jag väntat på att kunna ringa och ordna med boende till på lördag… Suck! Det är ju bara stressande med helger… Att-göra-listan blir ju bara längre och längre… ;) Allt sådant där som man vill kunna göra under helgerna för att det ska vara klart inför den nya veckan, läggs ju bara till alla vardagsgrejer… Jag tänker någonstans att man under helgerna ska göra sådant man inte har hunnit göra under veckan, men, ja, hur fasiken ska det gå till när allt / ”allt” är stängt!? Inte nog med detta, så börjar jag på allvar ledsna på bristen på träningspass på stället där jag tränar… De har ju – också! Suck! – mer eller mindre semesterstängt och det finns knappt några pass alls att gå på..! Är det inte när man är ledig som man ’har tid’ att träna!? Och, om nu folk är lediga, så borde det väl snarare finnas FLER pass att gå på!? Även här undrar jag: Vad gör folk (istället)!? Om man tar paus från träning, så kan det ju / väl inte vara att man mår bra av det (för, gör man det, mår bra av det), så är det väl inte något man tar uppehåll från..? Eller..?

Under lång tid vet jag att E och G har stört sig på mina arbetstider (antagligen för att de inte är mer insatta i vad jobbet innebär. JAG, för min del, har inte några problem med att det är som det är! Vilket väl är tur, för, *ler*, hade JAG haft det, borde jag nog ha sett mig om efter ett annat jobb ;)), men, det är ju inte att de är intresserade av att träffa mig när jag faktiskt är ledig eller, så…
--------------------------------
”Orolig” är fel ord, men… Någonstans börjar jag väl misstänka att något hänt med U… Jag BORDE ha hört ifrån honom för några veckor sedan, men, näää… Det har jag ju inte gjort, och… Jag vet inte hur länge jag borde vänta innan jag börjar undersöka det närmre..? Eller ens riktigt HUR jag ska undersöka det närmare..?
--------------------------------
Förrförra veckan fick jag ett brev från R, så, egentligen är det ju min tur att skriva, men, vi får se… Vi har haft kontakt cirka en gång per månad sedan april förra året, och… Ärligt talat så vet jag inte om hon ens läser mina brev..? Hon frågar samma sak igen och igen och ställer visserligen frågorna på olika sätt, men, i slutändan blir alltid svaret detsamma, och berättar jag något jag ska göra (”Imorgon ska jag åka till xxxx” eller vad det nu må vara), så är väl ändå det naturliga (?) / BORDE vara det naturliga att sedan få en motfråga som ”Hur var det i xxxx?” eller i alla fall respons i form av ”Hoppas det var trevligt i xxxx!”, men, nä då, ingenting, så, frågan är ju hur intresserad hon är egentligen..? :/ På över ett år känns det som vi borde ha kommit varandra LITE närmare än vad vi gjort… Nää… Det känns inte jätteviktigt att höra av sig tillbaka… JAG får inte ut något av kontakten (!), och, tydligen inte hon eller eftersom hon berättar samma sak om och om igen… :/

25 Juli 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 6/7-22, onsdag, klockan 19:42

Idag, för en vecka sedan, var jag i U, :D, och, imorgon, är det en vecka sedan jag kom hem. Jag ska inte säga att jag LÄNGTADE (varken med stora eller små bokstäver) hem; trots att det resan jag nu gjort – och som delvis gick mot sitt definitiva slut där i U… – var den längsta resan jag någonsin gjort, men, ja, vad har jag att komma hem till, liksom..? Det är ju inte att jag trivs med vardagslivet / livet här (!), men, eftersom det inte är något jag kan göra något åt eller för att förändra, så… :/ Någon gång MÅSTE jag väl komma tillbaka, liksom… :/ Även om jag då hellre fortsatt resa runt… Och känna att det är värt att leva. Leva ett MENINGSFULLT liv! Till skillnad från vad det känns som jag har gjort senaste åren (ja, förutom de – få – tillfällen jag varit just bortrest). Nå… Ja, någonstans var jag ju, som sagt var, tvungen att åka hem – om det inte varit just den dagen, så NÅGON GÅNG, och… Ja, jag kom hem på torsdag eftermiddag. Och på fredagskvällen – lite mer än ett dygn senare, bara, alltså! – var jag SÅÅÅÅ uttråkad!! Jag hade verkligen, verkligen inte tänkt åka bort SÅ snart igen (!), men, på söndag förmiddag kände jag mig mer eller mindre tvungen att åka bort i alla fall någon timme bara för att få komma härifrån igen, så… Ja… Suck! Men, som sagt, jag kan inte göra något för att förändra hur livet ser ut så där till vardags eller, så… :/ Om jag kunde åka bort oftare!? Och, ja, kanske lite längre än bara några timmar (även om det är bättre än ingenting, naturligtvis - ! – men…). Pip, vad jag är less!! :/

I söndags fick jag ett sms från xx som frågade om det passade att vi ses ”imorgon”. Visserligen (eller kanske just därför?) var det bra länge sedan vi sågs (eller knappt hade någon kontakt alls, för den delen), men det kändes väl … Nå… Det var inte ”Wow! Vad roligt!”, utan mer… Ja, ja… Lika bra att få det gjort, liksom… Annars hade hon ju bara fortsatt tjata, och jag hade bara skjutit upp träffen… Det var ju, någonstans, ändå väntat att hon skulle höra av sig när hon gjorde också, så… YY var också med, och, henne är det inte fullt lika länge sedan jag träffade, men… Tja… Hon fick väl ”hänga på” liksom… Det var inte någon ”wow” från min sida kring att träffa henne, eller, men… Nå, både xx och yy hade ju andra ”uppdrag” efter så där två timmar, så, vår träff hade ju ett naturligt slut, och… Båda sa att vi ska ses ’snart igen’, men… Tja… Jag har hört det förr, så… Jag vill nog se det innan jag tror på det. Nu har jag ju träffat dem i alla fall EN gång, så, OM jag … hmm… ”skolkar” nästa gång (OM det nu blir någon sådan, inom den närmaste tiden, alltså!) behöver jag inte ha alltför dåligt samvete… Tycker jag… ;)

Med posten idag fick jag ett brev från R (= vi får se om jag svarar. Det känns inte jätteviktigt… Det är inte någon som jag skulle sakna, om vi aldrig hördes igen), och ett vykort från z-z – som bland annat frågade om jag har samma telefonnummer fortfarande, och skrev ett 073-nummer. Jag känner verkligen inte ens igen det där numret! Visserligen har jag ett 073-nummer (!), men resten av siffrorna var HELT fel, så… Kanske jag någon gång har haft ett telefonnummer som varit så där? Jag minns faktiskt verkligen inte (!), men, det måste ha varit LÄÄÄÄÄNGE sedan isåfall..! Inte för att jag byter telefonnummer flera gånger per år då, :p, men… Med tanke på att vi (z-z och jag) inte har haft (telefon-)kontakt sedan (möjligtvis! Ärligt talat kommer jag inte ihåg att vi NÅGONSIN haft telefonkontakt!! Eller, tja… Egentligen ”kontakt” överhuvudtaget… Det var ju min pappa hon kände!! Och, ja, mig, via honom då, men… Att hon och jag haft någon egen relation!? Jag har faktiskt inte några minnen av det alls!!) innan 2005 (!!), så…. Ja, det kanske säger en hel del..? ;) Och, ärligt, jag förstår inte varför det (att ha mitt telefonnummer / kontakt på det sättet) skulle vara så viktigt NU..!!?? :/ Okey, hon brukar (de två gånger per år vi har kontakt. Kontakt = vykort) tjata om att ”Ska du inte komma neröver?” (jo. Likaså den här gången, förresten… :/ Jag fattar inte – det eller..!! Vi har väl aldrig någonsin umgåtts bara hon och jag!?), men, att det nu tycks ha blivit så intressant med telefonkontakt (också)!? Nej, jag är INTE intresserad! :/ Jag SKA svara med några rader (på ett vykort) (!), men, mer än så (telefonnummer, till exempel) blir det INTE tal om..! Vad har vi ens att säga varandra, liksom..!? Eller, ja, jag ska väl inte tala för henne (! HON måste / ”måste” väl ha något efter alla år eftersom hon tog upp det), men, JAG har INTE något att säga henne!! Hon vet nog knappt något om mitt liv nu för tiden (eller, ja, senaste… sjutton åren, eller… :p Och, ja, väl knappt innan det eller).

6 Juli 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 6/6-22, måndag, klockan 14:50

Nedräkningen till årets semesterresa har verkligen börjat nu, och nu handlar det verkligen om DAGAR istället för, från början år, sedan månader, sedan veckor. Naturligtvis känns det jättejättebra och –skönt (!!), men, samtidigt… Jag kan verkligen inte eller komma över känslan / tanken om hur skönt det vore att …*hmm*… slippa komma tillbaka… Det känns som det blir jobbigare att komma tillbaka när jag vet vad jag kan jämföra med och hur det skulle kunna vara (ja, och det säger jag redan INNAN jag alls ens har åkt!), än om jag inte skulle åka, utan stanna kvar i den här tristessen som varit större delen av tiden senaste… tja… speciellt fyra åren skulle jag väl säga… Visst, jag HAR ju varit bortrest vid några tillfällen under de här fyra åren (!!), men, aldrig (inte ens innan de här fyra åren) så pass länge som kommande resa kommer att pågå. Och, visst, jag har längtat härifrån tidigare också (!), men samtidigt har det då ändå känts skönt att, om jag haft möjlighet att åka bort (om så bara två dagar) komma tillbaka och köra på igen efter att ha energiladdat, men, nu… Jag vet inte, men den här gången känns det annorlunda kring det, och… Ja, helt ärligt, så skulle jag ju helst se att jag INTE behövde komma tillbaka… Jag är, helt enkelt, rätt less på hur livet har varit – och fortfarande är – senaste åren, så… Ja, tänk att bara få börja om… Inte behöva komma tillbaka – jag har ju egentligen inte något att komma tillbaka till, eller...! – utan… Ja, antingen börja om någon annanstans; flytta, nytt jobb, umgänge, intressen (delvis. Att lägga ner intresset för träning ’går’ ju inte - ! – men, att ha något mer..! Något nytt...! Något annat). Tänk att kunna ha sådana tankar – och faktiskt göra verklighet av det. Kanske till och med låtsas som ingenting utan bara prata om det som just en resa och som jag – självklart! – kommer att komma tillbaka från: ”Vi ses när jag kommer hem!” ungefär, och, ja, att SÄGA det, men att sedan… inte komma tillbaka; det blir inte något ”när jag kommer hem”. I teorin SKULLE jag ju kunna åka bort den dag jag säger att jag ska – och sedan VET jag ju att ingen kommer att fråga efter mig, förrän det datum jag, innan, sagt att jag kommer att komma tillbaka (fast jag skulle veta att det inte blir så), så… Vad jag önskar att det gick att få någon förändring i det liv jag levt senaste åren, som gör att jag – också! – ser fram emot att komma hem efter resan, men… Efter så här lång tid, vet jag inte hur det skulle gå till..? :/

Undrar om jag hinner höra från R innan jag åker? Om inte, vet jag inte om jag bryr mig om att svara, om det visar sig att hon hört av sig under tiden jag varit borta… :/ Då har det ändå gått över en och en halv månad, så... :/

6 Juni 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 25/5-22, onsdag, klockan 8:18

Den nittionde förra månaden, kom jag mig för att höra av mig till Å som svar på hennes senaste mail som jag fick i slutet av förra året.(Ja, vi har inte kontakt så ofta, så, det – att det tog x antal månader innan jag skrev, var inte något konstigt så… Under flera år hade vi ju inte någon kontakt alls, och, om det fortsatt så, hade det inte varit något jag varit ledsen för, men, men… Nu får jag väl ”offra” mig någon gång per år och höra av mig…) Som sagt, så hör vi inte så ofta, men – när jag kollade mailen i torsdags, såg jag att jag (redan) fått ett mail från henne (skickat dagen innan). Så, då låg det på mig att höra av mig till henne igen… Suck! Ja, ja… Jag ska..! Någon gång… Visst, nu svarade hon efter bara cirka en månad (!), men, för mig kommer det att dröja längre innan jag hör av mig till henne, och, det handlar ju inte om tidsbrist (!), utan mer … *hmm*… ointresse… :/ Men, *ler*, ja, som sagt, det är ju lite / ”lite” jobbigt att ansvaret på att höra av mig till henne, kom tillbaka SÅ snabbt till mig… :/ ;)
--------------------------------------------
På tal om ”mail” så var jag, under den gångna veckan, också inloggad på …. (en hemsida som riktar sig till en specifik grupp människor) där jag haft konto sedan 2019, men ännu inte fått ett enda mail till. Fram till i onsdags, såg jag när jag kollade mailen..! Dock måste jag ”erkänna” att jag, i skrivande stund, fortfarande inte har läst det där mailet… Men jag har inte raderat det eller… Jag såg ju på användarnamnet som personen skrev ifrån, att det kanske inte är någon jag vill läsa ett mail ifrån, så… :/ Som sagt, jag har inte raderat mailet än, men… Jag drar mig för att läsa det också, och det känns som jag mest / bara kommer att bli på dåligt humör / kommer att må dåligt OM jag läser det, så… :/
--------------------------------------------
Jag ”slögooglade” (ja, det fanns ju en anledning till att jag sökte på just det, men att jag googglade på det där och då, var mest som tidsfördriv) också på ’yrsel + illamående + trötthet’, och, ja… Nu ska / bör man ju inte ställa någon diagnos på sig själv (!!!!), och, jag fick ett tänkbart alternativ kring vad det kan bero på, men… OM det nu skulle vara det, så… Jag skulle ju liksom inte vilja / ”kunna” berätta det..! :/ Det skulle nog bli svårt att tagen på allvar… :/ Men då vet ju ingen hur jag levt senaste åren eller…
--------------------------------------------
När E önskade ”god jul” avslutade hon sms:et med att hon ”hoppas att vi ses snart”. Fem månader senare har vi fortfarande inte träffats, men, någonstans är jag väl inte förvånad, så, jag är inte besviken så… Jag hade blivit mer förvånad OM vi hade träffats, men, efter så här pass lång tid, är det väl ”ganska” (= VÄLDIGT) tydligt att det handlar om ointresse med tanke på hur många chanser som funnits (speciellt senaste tre månaderna)… :/ Kanske hon tycker att det blir ett bra tillfälle i början av juli, men, vad hon inte vet (eftersom vi inte har kontakt), är ju att jag är bortrest då, så… Jag skulle ju kunna tycka att ”Vad tråkigt att missa! / Att jag är borta just då; när hon äntligen föreslår träff!”, men, nä, jag är, ärligt talat, ganska (= väldigt) obrydd… Det spelar liksom ingen roll längre…

Ja, mindre än en månad innan jag åker bort nu (!!), och, åh, vad jag längtar till dess!! Och det – ser fram emot det – har jag ju gjort bra länge; mer och mer senaste månaderna / ju närmare resan kommer, så… Samtidigt är jag lite nervös, :/, men, mest ser jag ju fram emot det! Däremot vet jag också att det skulle vara skönt att slippa komma tillbaka – DET ser jag verkligen INTE fram emot!! – men, ja, jag ska ju INTE, varken medvetet eller omedvetet, göra något som gör att jag inte kommer tillbaka (!), men, just att veta att jag kommer att komma tillbaka till ett liv som innehåller en massa saker jag inte trivs med / i, men som inte eller kan göra något för att förändra… :/

25 Maj 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

Den 18/4-22, måndag, klockan 8:29

ÄNTLIGEN är snart den här långhelgen över!! Jag antar att det inte är något man får / ”får” säga, men… Snacka om total tristess! Jag hade (nästan) glömt hur det kändes att vara SÅ totalt uttråkad att man går och lägger sig löjligt tidigt på eftermiddagarna (och det utan att ens ha gått upp riktigt tidigt) bara för att… tja… komma undan tristessen, men… Det var nog i november 2020 som jag ”upptäckte” den första gången: Stället jag tränar på, stängde ner (gruppträningspassen) helt under tre veckor, och visst, jag tränade ändå (i deras gym, som var öppet), men, det var ju på morgonen, så, på kvällarna fanns det ju inte något att göra. Plus att jag inte skulle iväg och jobba eller, så… Att titta på TV var jag ju SÅ tokless på (!), och, ja, då fanns det ju inte så mycket / något annat att göra än att gå och lägga sig och sova bort tiden. Med tiden har det ju blivit bättre på så sätt att det inte är VARJE dag längre, men, så fort det blir dagar jag inte ska jobba och / eller träna på kvällen, så finns det ju fortfarande inte några andra alternativ än att gå och lägga sig, så… :/ Och, ja, i torsdagskväll fanns det träningspass på kvällen, men varken fredag, lördag eller igår – och då jag och la mig redan vid två – halv tre på eftermiddagarna..! :/ Visst, jag har jobbat lite (vilket jag fick veta från ena dagen till den andra, i princip att jag skulle göra = först skulle det vara stängt, men det blev ändrat), men, det har ju varit LITE, så… Och… Jag ÄR glad och tacksam att jag har ett jobb (!!), men – det gjorde ju också att jag tvingades stanna kvar i de här dagarna som till största delen bestått av tristess, och inte kunnat åka härifrån, så… :/ Istället har jag ju blivit sittande hemma, ”instängd” i lägenheten och utan att knappt ens ha pratat med en enda människa, så… Jag trodde / hoppades ju att tristessen skulle vara över när den där corona-grejen var över – vilket den, till största delen väl anses vara nu – men… Hade den varit det, hade jag ju inte måst / ”måst” gå och lägga mig redan vid halv tre på eftermiddagarna för att jag inte orkar med tristessen i att det inte händer NÅGONTING / finns NÅGONTING att göra!!

Strax innan påskhelgen frågade en bekant om jag skulle vara ledig eller om jag skulle jobba, och, då (det ändrades ju bara någon dag senare), verkade det ju som jag skulle vara ledig… ”Det kan ju vara skönt” var hans kommentar… Som sagt, nu blev jag inte ledig, så, LITE har jag ju jobbat, men – ”skönt”!!?? Knappast! Att bara vara ledig så där utan någonting som helst!? Hade jag fått somna på torsdagskvällen och inte behövt vakna upp förrän på tisdagsmorgonen så hade jag ju inte missat NÅGONTING..! Hade det funnits något att se fram emot med ledigheten – absolut (!), men, när det inte gör det, utan man bara vill sova bort tiden..!? DÅ känns ledighet rätt meningslös… :/

En ledighet jag ser riktigt mycket fram emot, är dock den som blir i juni, och som jag bokade förra månaden (men har tänkt på ännu längre)!! Bara / ”bara” att få åka härifrån!!!! :D :D Och alla ROLIGA aktiviteter som finns att göra där!! Jag kan lova att det blir två veckor (!! Bara det! Så länge har jag ALDRIG varit bortrest vid samma tillfälle!) som blir TOTALT tristess-befriade!! Och jag ska vara UTOMHUS största delen av dagarna! Absolut inte något TV-tittande!
-----------------------------------------------------------------
Jag undrar om det blir att xx och jag ses till sommaren? Senaste åren har vi ju bara / ”bara” träffats en gång per år (och knappt haft någon kontakt däremellan), och, det har känts bra att ändå ha den relationen (= är det värt att kallas ”relation”? Nå…) fortfarande, men, efter senaste gången, så… :/ Hör HON av sig och föreslår att vi träffas, så – visst, jag kan åka till L och träffa henne (att HON skulle komma till mig, finns ju / väl inte på kartan. Det har hon ALDRIG gjort - ! – men, samtidigt har det varit okey för mig, och inte så mycket jag funderat över. Det är roligt att komma till L också :)), men, JAG kommer nog INTE att vara ”på”…
-----------------------------------------------------------------
I slutet av januari föreslog yy att vi skulle träffas ”nästa vecka” igen… Snart tre månader senare har vi fortfarande inte setts, men, jag är väl, ärligt talat, inte speciellt förvånad… Det är inte första gången hon föreslår något som sedan inte blir av, så, jag har väl lärt mig att inte bli besviken längre över… Det är ju liksom inte någon idé att se fram emot något som ändå inte blir av.
-----------------------------------------------------------------
Redan i december skrev zz att hon hoppades att vi ”ses snart”. Hmm… Vi har inte träffats än, och, NU kan hon väl ändå inte ”skylla på” corona-pandemin som hon har gjort…? Jag menar: Rewstriktionerna togs ju bort I början av februari, och från och med början av den här månaden, räknas det ju inte längre som samhällsfarlig sjukdom, så… Nä, men, egentligen har jag väl redan förstått att det handlar om något annat än det; att hon fortfarande inte har något intresse av att träffas… :/ Ja, ja… Med åren har jag ju fått vänja mig av med hennes umgänge, så, det kom ju ändå inte bara pang-på utan det har ju / väl pågått under flera år…

18 April 2022 | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :)

hittabutik.se - 13.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida